När jag klev på bussen var den tom så när som på två människor: en tonårstjej som åt banan och såg besvärad ut och en Jan Lööf-seriefigurs-ögd man som satt ett säte bort och stirrade på tjejen som åt banan.
Jag har undvikit bloggar och dess derivat ända sedan gemene man började spika upp hemsidor under mitten av nittiotalet och fick för sig att interwebben var en allmän klottervägg. Med innehåll precis lika gällt och kreativt och definitivt inte helt olikt det som uppstår när ett barn upptäckt att kritor fastnar på väggen...
Efter att ha läst lite här överväger jag att ändra uppfattning. Det har trots allt gått några år. :)
10 kommentarer:
ååh, jag skulle själv vilja möta lite fler Jan Lööf-figurer i min vardag.
Jag stirrar också alltid på folk som äter banan, det är ju ren djävulsföda och jag hatar det av hela mitt hjärta.
Och det var förstås jag, Max, som sa det.
Hela situationen känns väldigt Lööfsk
Se, det här är varför bloggar blir så roligt; skulle sådant dyker upp i krönkikan på tv:n? :D Till ett bredare livssyn.
Det var en fantastisk bild, tyvärr finns den bara som mental snapshot. :)
Stackarn var kanske hungrig?
;-)
Något var han i alla fall hungrig på.
Hehe. Fniss.
Jag har undvikit bloggar och dess derivat ända sedan gemene man började spika upp hemsidor under mitten av nittiotalet och fick för sig att interwebben var en allmän klottervägg. Med innehåll precis lika gällt och kreativt och definitivt inte helt olikt det som uppstår när ett barn upptäckt att kritor fastnar på väggen...
Efter att ha läst lite här överväger jag att ändra uppfattning. Det har trots allt gått några år. :)
/gfx
Vad roligt att du hittade hit då. :)
Skicka en kommentar