"Food"-inställningen på kameran verkar fungera, sist jag försökte fotografera något gott såg det ut som en uppkastning.--
För några veckor sedan köpte jag en klänning med vad jag trodde var stentuffa, asymmetriska flygekorreflärpar på sidorna. En vän med mer koll påpekade i fredags att dessa flärpar var något som man skulle knöla in och göra till fickor. Inte lika förtjust i klänningen längre.
--
I fredags gjorde jag också en opraktfull vurpa. Plötsligt fanns ingen trottoar och jag låg och kravlade som en förvånad skalbagge mitt i gatan. Jag hade glömt hur oproportionerligt mycket man skäms när man ramlar. Känslan av skrapade handflator kändes dock igen.
11 kommentarer:
Den där otroliga skammen när man stått på arslet...jag cyklade in i en bil i full fart en gång (blöta däck, bromsarna tog inte). Jag flög upp på taket på bilen och rasade ner igen, slog nästan axeln ur led. De första tio minuterna var jag bara akut generad. SEN kom smärtan.
Två sätt som det kunde vara värre på:
* Råka skrika på ett konstigt vis eller oproportionerligt starkt samtidigt
* Göra det hela naken (Kanske inte händer på trottoaren särskilt ofta, men är inte mindre pinsamt för det)
På tal om praktfulla vurpor, eller nått, ungefär 3:40 in i den här filmen.
Mittenstycket var något av det roligaste jag har läst på länge. Strunta i att ha dem som fickor. Du lär ju vara asgrym med flygekorreflärpar!
Comley: Visst är det märkligt? Jag menar, vad exakt är det man blir så generad av?
Tobias: Att halka naken skulle kanske vara den ultimata skammen.
Dennis: Ouch!
Anonym: Nästan vem som helst blir asgrym med flygekorreflärpar!
Är det köpepannkakor eller hemtillverkade? Ser ut som kafé-kaffe, kafé-vatten och en nota i bakgrunden, men svårt att vara säker...
I WISH jag kunde göra såna pannkakor! Nej, det är kafépannkakor, det är ett café på Odengatan som just börjat skylta om att de har pannkakor. Kommer bara inte ihåg vad det heter nu bara - men det är det som ligger typ mittemot Storstad där på hörnet.
Ah. Tack - alltid bra med en uppdaterad kartläggning över var stans pannkakshål finns.
När det gäller att hemtillverka pannkakor ska man inte undervärdera sig själv - man kan mer och fluffigare än man tror! Med rätt stekyta och rätt bär kan man ganska lätt imponera, åtminstone på sig själv. Florsocker är för övrigt ett estetiskt underverk.
Det är mer än möjligt att jag är lite fnisstrött efter att nyss ha kommit hem från jobbet, men "pannkakshål" - tihihihi.
Hmm, kanske ska ge mig på amerikanska pannkakor någon gång snart då... Du, kommer du och säger hej till din gamla kompis Vachon på Drömfabriken?
Jag var nöjd när jag kom på "pannkakshål"! Min tanke var "vattenhål" fast för pannkakor, men på nåt sätt känns ordet som mer än så. Snuskigt, på ett omöjligt sätt.
Jag vill ju onekligen hemskt gärna se hur CV (det är så man refererar till henne internt, men inte direkt till henne) tar sig ut i ett publikt sammanhang. Tiden är lite tokig för mig som förvärvsarbetande människa dock, får se om jag lyckas lösa det på nåt sätt...
Men oavsett, MEGAstort lycka till, med henne och med allt annat!
Christine var faktiskt magiskt bra, supertrevlig, jättegullig, fantastisk på alla sätt. Men ja, jag kan ju helt klart tänka mig att det ser annorlunda ut om man jobbar under henne.
Skicka en kommentar