Det pratas mycket om "kvalitetsfilm" just nu. De mest progressiva journalisterna skriver att det ser mörkt ut för den så kallade kvalitetsfilmen. Med tanke på att begreppet "kvalitet" har en så framträdande roll i kulturpolitiken kanske vi en gång för alla skulle komma överrens om exakt vad det betyder. Eller bara sluta använda det. Bara ett förslag.
Anyway, kvalitetsfilm som gått upp hittills i år på svenska biografer, enligt mig:
Half Nelson
Little Children
Blood Diamond
Shortbus
Princess
Min granne Totoro
Vänner för livet
Death Proof
Transformers
2007 års icke-kvalitet:
Parfymen
Black Snake Moan
Norbit
Number 23
Epic Movie
--
Idag har jag nynnat på Judy Garland och Gene Kellys Be a clown. Jag har till och med dansat små steg och lagt till jazzhänder. You can do it too! (Hittade tyvärr bara ett klipp med en helt hysterisk Julie Andrews och Sammy Davis-version, men ni fattar grejen.)
24 kommentarer:
Vad är det för fel på Parfymen?
VAD AR DET FOR FEL PA PARFYMEN?!
Jamen har du last boken?
Eller forresten, oavsett, det ar helt enkelt en skitpissig film. Storyn ar ju sa javla bra. Egentligen. Hur man kan slarva bort det pa det har sattet -- uppenbarligen med en stor budget -- ar faktiskt helt oforlatligt.
Jag skulle borja med att skjuta casting directorn. Sen kompositoren. For att inte tala om production designern. Forresten, vem skrev det har manuset?
Vad är det för bra med Little Children? Jag tycker det var en typisk film som gör allt rätt fast fel.
Jag har alltså inte läst boken... Var det inte Tykwer själv som skrev manus ?
Att kalla Transformers för kvalitetsfilm är som att kalla Sibirien för Europas Sahara.
Man får väl anta att din högst subjektiva lista är på låtsas, tillåt mig annars att skratta. Ha Ha Ha.
Kristoffer & Dexo: Jag har inte läst boken, och efter att ha sett filmen blev jag verkligen inte sugen heller. Men, det är klart, någon gång ska jag ju ge mig på den. Filmen var hursomhelst en pretentiös katastrof. Inte för att pretentioner är dåliga - men man ska kunna backa up dem någorlunda tycker jag.
Mats: Hur då menar du? Nu har jag inte läst boken den bygger på heller - men jag tyckte att filmen fångade suburbia hell, människors beteenden och nattsvart humor ganska bra. Plus att skådespelarna överlag var fantastiska. Sen hade den absolut vissa downsides där de gjort saker och ting lite för enkla för sig.
Björn: Varför då? Jag tycker ju att den är bra? Är det då inte en kvalitetsfilm? :)
Anonym: Grattis, du har förstått hela poängen med inlägget. Dvs att kvalitet är en subjektiv bedömning. Men du, ge mig din "objektiva" lista och jag ska skratta right back at ya. Ha ha ha.
Parfymen är ett sant mästerverk. En sån där sällsynt film som ingen riktigt kan placera. Som gör saker med en.
s
Fascinerande hur folk kan bli förbannade och utan argument anklaga en för att ha "fel" på när man säger: "Jag tycker om det här...".
Little Children: Precis, jag tyckte mycket var simplifierat och jag greppades aldrig av filmen. Sen tror jag speakertexten sänkte skeppet för min del från första början. Men det var fint när peddot och hans mamma skrev kontaktannonsen.
Strunta i boken, det r ju mycket roligare att se på film :-) Men vad var det för pretentioner som inte backades upp? Jag måste ha missat något.
Hej Emma, här har du min objektiva lista. Och den är inte på låtsas, som du kanske märker.
1. Sunshine
2. Hostel 2
3. The Shooter
Hejvilda kommentarer:
Jag har inte ens sett Sunshine än. Glömde bort den nånstans.
Jag måste läsa Parfymen, inte se den...
Death Proof har jag inte sett fast Kurtan är min all-time-high-favvokille.
Half Nelson var verkligen så bra! Tänkte på den i morse när jag kollade tevetidningen och såg att Unge Hercules går på morgonkvisten på nån kanal.
Shortbus var lite sisådär, tyckte jag. Inte direkt nåt jag har i Rolodexens - i min lilla hjärna - se om-lista.
Jag älskar listor (och jag älskar att folk säger att ens subjektiva lista är fel).
S: Nja, inte med mig. Obviously. :)
Kristoffer: För mig kändes den som en film som trodde att den var något annat än vad den var - den hade på något sätt tagit på sig en för stor kostym. Det är väl mer så jag menar.
Anonym: Och min lista känns på låtsas därför att...? Tala ur skägget pöjk.
Superkryp: Ohhhh har du missat Death Proof? You HAVE to see it! :)
Death Proof ... snälla, se originalen istället. Tarantino höll i tre filmer sedan blev han genomskinlig.
Öh... Vet inte om jag är ute och snurrar, men "kvalitetsfilm" har väl noll och nada med om filmerna i sig är bra eller inte, utan snarare om de är öh... "sofistikerade".
Hög/finkultur alltså, till skillnad från låg/masskultur.
Jag vet att jag borde ha en helt och hållet egen åsikt när det gäller film.
Ändå kommer jag på mig med att genast räkna hur många "rätt" jag har på din kvalitetslista.
Och än värre - jag blir tuppstolt och berättar för min kärlek att jag hade "fyra rätt på Emmas kvalitetsfilmlista".
Men helt seriöst. Jag blir alltid glad när etablerade kännare vågar smälla upp lite otippade saker som ex. Transformers på sin lista.
Jag blev lite sentimental och ringde min gode vän Otto och sa "minns du när Aghed berömde Terminator 2? - well, nu måste vi gå och se Transformers".
Tack för tipset. Gediget producerad underhållning!
Vad som är eller ska anses vara kvalitet är ju, ur kollektivets "gemensamma ögon", dels en filosofisk och dels en politisk värdering.
Tror det var Kant som definierade tre sätt att mäta värdet på konst;
1. Konstens roll för konstnären
2. Kosntens roll för omgivnngen
3. Konstens roll i samhället.
Tror även det var han som delade in konsten i de tre delarna; Skaparen, Processen, Verket.
Till viss del går det säkert att analysera konst, kultur och kanske även film på detta sätt och komma fram till att Lars von Triers arbete med Idioterna, Dancer in the Dark och Dogville var bättre än Manderlay. Eller att Olivers Stones JFK är bättre än Kjell Sundvall Sista Kontraktet. Eller att Michael Moore och Al Goore gör viktiga filmer. Måste kännas väldigt tryggt att veta.
Men känns inte allt detta ganska meningslöst? Får iaf mig att tänka på "Pritchard skalan" i Döda Poeters Sällskap som mäter kvaliten på verket genom att ställa ämnesval (X) mot kvaliten på författandet (Y).
Känns iaf som det fanns en poäng i att Robin Williams karaktär ryckte ut ur de där sidorna ur boken. Jag tror inte man ska ge sig in och analysera film på det sättet, efter filosofiska och/eller politiska riktlinjer, i något försök att vara subjektiv. Jag tror det finns en stark poäng i att vara subjektiv. Men naturligtvis även en stark fara.
För att citera John Keating (Robin Williams ) ur samma film (Döda Poeters Sällskap);
"We don't read and write poetry because it's cute. We read and write poetry because we are members of the human race. And the human race is filled with passion. And medicine, law, business, engineering, these are noble pursuits and necessary to sustain life. But poetry, beauty, romance, love, these are what we stay alive for."
Som jämförelse; Hur mäter man skönhet objektivt? Ligger det inte väldigt mycket i betraktarens ögon? Att försöka kollektivisera det och skapa någon form av objektiv skönhet och/eller kvalitet känns lite farligt. Var det inte det Nazisterna höll på med?
/tomas
Little Children fångade klockrent människors otillräckligheter i en miljö som fick en att både skratta och (inte gråta) men känna sig precis sådär emotionellt påverkad man kan bli av film.
Det var länge sedan jag var så underhållen i bion sen jag så Death Proof (ända tills jag såg Transformers) ;)
Håller med dig om det mesta och av det jag har sett. Men något glädjeskutt av Transformers fick jag inte men jag fick se robotar slåss iallafall. =)
Sen tyckte jag Parfymen var helt underbar.
biografer är för suckers. där finns människor och man kan inte ta några droger för att bli ett med filmen ;)
Klart man kan snacka om kvalitetsfilm, bra film, sevärd film, intelligent film etc. Fattar inte den här taggarna utåt-mentaliteten bland vissa så fort man försöker diskutera kultur utifrån någon sorts objektiv synvinkel. Det finns en sån jävla rädsla i det här landet för att bli stämplad som kultursnobb. Snacka om jante-mentalitet.
Ni som är helt fast i subjektivitetsspåret ljuger.
Anonym 1: Jag har sett originalen, och tycker fortfarande att Death Proof är bra.
Anonym 2: Jo, självklart är det så - men det känns bara så oerhört mossigt.
Konsultpappan: Vad roligt att du blev peppad och gick och såg den!
Tomas: Håller helt med dig!
Anonym 3: Jo...
Fredrik: Men vad har det här med rädsla för kultursnobbberi att göra? Herregud, som filmjournalist får man mail från både folk som tycker att man är ett jävla pretto som inte fattar action och från människor som tycker att man har för simpel smak. Vad är rätt? Vad är kvalitet? Vad är en intelligent film?
Man kan möjligtvis prata objektivt om hantverket bakom en film, men känslan en film ger en kan väl aldrig någonsin sägas vara objektiv?
disappointed!!! parfymen e ju eliten av kvalité. transformers?? solsting i all ära men vafa:)
Skicka en kommentar