tisdag, januari 16, 2007
Tydliga tecken på att man inte sitter på sin kontorsstol på ett helt ergonomiskt korrekt sätt. Del 1.
Man reser sig för att gå ut i köket, båda benen strejkar, knäna gör ett långsamt heroinknix och man rasar ner i en hög med tidningar. På golvet upptäcker man att det sticker i alla kroppsdelar från höften och ner. Alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Känner igen det där. Hade ett högerben som, utan att det märktes, bestämde sig för att somna. Reste mig upp ur soffan och skrotade obönhörligt likt en galen ko. Det var den 25 maj förra året...
Har numera direktlinje till SGU.
Ack - sanning. Man borde lära sig att sitta rätt i dyra ergonomiska stolar.
Eff: :D (Går fortfarande och fnissar åt din grapefruktjuicehistoria.)
Journalist: Är inte så säker på att min stol är så dyr. Det är min hållning och sittstil det är fel på, helt oavsett stol. Jag skulle kunna beskriva den som en säck potatis eller en ostbåge som sitter på sina egna ben. Ungefär.
Det är klart värre när vissa kroppsdelar nanar än när andra gör det... Burr.
Mmmm, ostbågar.
Men det är väl sånt där man strävar efter?
Fick panik igår, efter en heldags ugglande framför datorn, när jag inte kunde röra mina tår på vänsterfoten. Ansträngde mig så mycket jag kunde, men ingenting hände. Hann tänka "det är alltså så här det känns att vara förlamad". Efter lite panikmassage försvann det tillslut.
Jag brukade för några år sedan ofta vakna upp på morgonen med min ena arm helt bortdomnad, och då menar jag alltså bortdomnad som i död; känsel fullständigt obefintlig. Jag fick lyfta armen (de är tunga saker, dessa kroppsdelar) med min levande hand och sträcka ut den så gott det gick. Jag var så orolig att jag skulle ha råkat ha sönder den på något sätt i sömnen. Hiskeligt.
Skicka en kommentar