Jag önskar att jag hade en Men in Black-maskin som med ett ljussken och ett thw-A-pp! gjorde att alla glömde bort att jag någonsin pratat, skrivit eller på annat sätt nämnt att jag håller på med en bok. Jag förstår inte varför jag inte blir klar. Jag sitter och pillar och pillar och håller på att bli helt jävla galen. Det är pinsamt. Det tar ibland flera år att förlika mig med små artiklar eller texter jag skrivit, hur ska det gå med en god damn bok? Med texterna, de små recensionerna har jag lärt mig att min lägstanivå är okej - och har inga problem med att lämna ifrån mig dem, jag vet att jag är min egen absolut hårdaste kritiker. Och det är ju inte ens en bok, det är en samling intervjuer med texter emellan. Texter som jag vanligtvis skulle bli klar med på en timme eller mindre. Jag missar aldrig deadlines, jag levererar blixtsnabbt. Vad är det som är så svårt? Jag ser nya sidor hos mig själv jag absolut inte tycker om. Jag vill ge upp, jag skiter i bokjäveln. På min ena axel sitter en liten figur som viskar skitsamma om det du skriver inte är unikt, skitsamma om tankarna tänkts förut, skitsamma om det inte blir den bästa bok på ämnet som någonsin skrivits, det är samlingen som är unik. På den andra sitter en annan och viskar yeah, right.
M försökte peppa och sa get up soldier över en eftermiddagskaffe och vi kom överrens om att vi skulle se G.I Jane ikväll. Det kanske hjälper.
--
Vad är förresten viktigt att tänka på när man håller föreläsning tycker ni? Jag har svårt att se - i alla fall just idag - att jag skulle vara oavbrutet intressant att lyssna på i 30-40 minuter. Fan, jag vill bara böla och krypa ner under ett täcke.
Kl 20:33: Men sådär. Nu har jag bölat en stund under täcket. Så till den milda grad att jag fick syrebrist och blev helt yr och trött. Rekommenderas! Bättre än lim. Nu, kött och G I Jane som det till min stora lycka visar sig att M inte sett. Tänk att få vara med vid ett så stort tillfälle i livet! (Han hade också hyrt Sniper 2 och 3, vilket inte riktigt känns lika stort.)
Kl 20:58: Alltså, jag kan inte ens börja beskriva hur hormonerna rasar. Eller, förresten, detta borde räcka: Jag blev precis tårögd av att se Harald Treutiger dansa tango till tonerna av en cover på Sweet Dreams.
Kl 01:40: GI Jane var bättre än jag mindes. Mer om det i morgon. Nu, sova och drömma ihop en filminledning, en föreläsning och avslutet på en bok och helst inga drömmar om mördare och bårhus.
17 kommentarer:
Jag skulle gladeligen lyssna på dig en timme eller fem, oavsett vad du sa. Nåja, nästan i alla fall.
Och boken blir klar, hur jobbig den än känns nu. Men om det hjälper kan åtminstone jag försöka glömma bort den i nån månad eller så?
Åh, tack snälla! Och det vore HEMSKT bra om du och några till kunde glömma den i någon månad eller två. :)
Det skulle vara roligt att veta hur många filmer du har sett på IMDBs lista över 250 bästa filmerna någonsin.. :)
Tack, tack för ett skönt och meningslöst avbrott i jobbet. Det visar sig att jag sett 188 av de 250 filmerna. :)
Hur många har du själv sett?
Yay, GI Jane! Det var länge sedan jag så den, men jag måste ständigt försvara den. Vad tycker du om filmen?
Ang boken, det kunde ju ha varit värre? Tänk om guldbaggen gavs ut till "bästa" filmbok?!!
IMDB top 250. Via FT:et ser jag att dec-versionen har jag sett 207 filmer ur. Det jag eftersträvar är dock att se alla 1001 filmer ur välkänd bok :p
ucj: Jag gillar den. Eller, det var länge sen jag såg om den, men då gillade jag den. Och de andra 4 gångerna jag sett den. :)
(Och jo, det är klart det hade kunnat vara värre - men i mitt huvud delas det ut baggar till bästa bok. Och jag eftersträvar också att se de där 1001 filmerna och några till.)
Det borde vara helt sjukt att gilla G. I. Jane, men jag gillar den oxå... på nåt sjukt sätt.
Jag tycker att det viktigaste på en föreläsning är att man som åhörare känner nån sorts personlig kontakt, samhörighet eller relation med föreläsaren. Mitt tips är att du öppnar med nåt som de flesta kan känna igen sig i. Då brukar i alla fall jag bli mer intresserad. Sen är det också bra att börja med en positiv inställning, typ "det är kul att vara just här och vad roligt att så många kunde komma och lyssna..." osv.
Hoppas det går bra! Bryt ett ben som man brukar säga =)
"A work of art is never completed, only abandoned." Or something to that effect. There comes a time when you must abandon your babies and kick them out to get their own lives; earn their own money; plan their own holidays to Gran Canaria. You get the idea. And a half-good book that is finished is better than an excellent book that is never done.
jag fattar inte. vad gör man med lim under ett täcke? får jag vara med här? får inte riktigt kläm på det här med blogg. vill du veta vad JAG tycker är viktigt med föreläsningar? Jag snackar konst i två timmar om jag bara får. 40 minuter gör mig stressad. När det är nåt som ska invigas och lokalbefolkningen står i en halvcirkel och undrar, så river jag av ett carlXVIgustaf-citat och så skrattar folk och sänker garden och sen går det av sig själv. men du kanske undrar hur man får fram det Viktiga på ett intressant sätt och inte hur man roar sig själv mot betalning? ingen aning.
läser vad jag skrivit och tänker att jag låter som en datorrädd medelåldring. det blir inte bättre av att jag aldrig hört talas om g i jane. och se, plötsligt har jag fått mycket skrivet och inget sagt. jag filar också på texter som Ska Bli Nåt i evigheter, medan breven skriver sig själva, sida efter sida. Och brevkopiorna är alltid roligare att läsa än de möjligen tillslut -men för det mesta inte- publicerade texterna.
det var bara det jag ville få sagt. hejhej
Jag tycker att det är viktigt att föreläsare varierar sig. Kanske visar några bilder (inte en massa oh-heads)och låter publiken vara med och diskutera. När man får delta själv blir det oftast mer intressant. Bra med konkreta exempel också som folk kan känna igen sig i.
Hoppas skrivkrampen släpper. Kan verkligen förstå att det är en helt annan sak att skriva en bok än en recension. Lycka till!
För att citera Zadie smith: "Fail better"!
Bästa jag läst om skrivandets villkor på mycket lång tid (kanske för att jag håller med henne i så många avseenden):
http://books.guardian.co.uk/departments/generalfiction/story/0,,1989004,00.html
fan också. jag la ut texten om föreläsningar och kom fram till att allt jag kan har jag lärt mig av Malte Lindeman. men det är nåt med mig bloggverksamheten som inte funkar. texten dök aldrig upp bland de andra commentarna. föreläsningsteknik vore annars intressant att höra fler åsikter om.
hejhej
Förlåt en okänd yngling: Vad du är söt när du är osäker. Synd att du redan är upptagen. ;D Jag har visserligen bara sett dig på filmkrönikan och inte läst något av dig utöver bloggen, men dina inslag i TV var det i alla fall inget fel på, tvärtom. Jag har väldigt svårt att tro att du behöver tvivla så mycket på dig själv -- om det nu inte är konstruktivt på något sätt... och föreläsare är sällan särskilt intressanta, by the way. Ett antal gäspningar och nollställda ansiktsuttryck är faktiskt att förvänta sig när man håller låda en längre stund. :)
Tack alla för pepp, tips och råd!
Efter att kollat runt lite med vänner och bekanta verkar standradråden när man ska tala inför folk vara:
Börja med att säga hur länge du ska prata, och punkta upp det du ska tala om.
Pausa mycket/prata långsammare än vad du brukar.
Satsa på interaktivitet: ställ frågor, kör handuppräckning.
Prata med inlevelse, skapa ögonkontakt, använd armarna och händerna.
Typ. Har vad jag tror är ett killermanus nu - nu ska jag bara öva på skiten så att jag kan det i princip utantill. Och föreställa mig mentalt hur det kommer att vara, så är saken biff. Yay!
GI Jane verkar ha den effekten på folk, upprepade tittningar får dem att inse att den är bättre än man först minns.
Bäste polarens sambo snackade positivt om den för ett tag sedan och jag var snabb med att slå ner på henne: "GI Jane måste ju vara Ridleys klart sämsta ..."
Men som den inbitne Ridley Scott-samlare jag är kunde jag inte låta bli att se om den, utan plockade fram dvd:n som bara samlat damm alltför länge.
Den är ju bra! Inte Ridleys vassaste, men det är en härlig underdog-film som får adrenalinet att flöda.
Skicka en kommentar