Those were the days. Eller inte.

På lunchen satt vi och pratade filmminnen från när vi var små, och jag kom bland annat ihåg att:

... filmerna som tveklöst hyrdes mest när man hade ensamma-hemma-kvällar med kompisar var Den Blå Lagunen och/eller Can't buy me love...

... att dessa intogs tillsammans med fryspizza med några extra skivor Herrgårdsost på, en flaska Kiviks cider och sourcreamchips...

... att Lypsylet med tuttifruttismak (som förresten luktade exakt som Willy's geléhallonkopia smakar) lite grann förstörde smaken av allting men att lyckan och frihetskänslan ändå var total. Man var ensam hemma, man hade valt film själv, man lagade mat.

... att den första film jag gick på bio och såg själv var Solens Rike. Det var enormt.

... att det i efterhand kanske inte kändes helt genomtänkt av två nio, tioåriga tjejer att rota fram en dålig videokopia på Alien en mörk natt när vi var helt ensamma på hennes familjs bondgård in the middle of nowhere. Vi vågade inte ens stänga av. Vi fastnade som rådjur framför strålkastarna på en bil.

... Purpurfärgen, Mitt Afrika och Flashdance nog var mina favoritfilmer.

... att min kompis kille som fått i uppdrag att hyra någon Michael J Fox-film istället kom tillbaka med skräckisen Black Christmas. De satt sedan och hånglade i ena hörnet av skinnhörnsoffan medan jag satt och kramade deras hund och en kudde tills jag blev så rädd att fick sitta och hålla i killens fot medan de fortsatte hångla.

... när jag var åtta och jag och "min kille" blev barnvaktade av hans äldre storasyrror och deras killar och vi tittade på Teen Wolf och Ursäkta, var är floden och de såg oss som några små mascotar av något slag och tyckte vi var såååååååååå gulliga.

Åh. Hade nästan glömt.

--

En britt som tydligen var kompis med mina föräldrar "någon gång sent 60-tal" mailade mig just och undrade varför mina föräldrar inte svarat på hans mail eller samtal.

--

Det här har tydligen cirkulerat ett tag och ni kanske redan har läst John Cleese öppna brev till Bush; Britain is repossessing the USA. Annars, gör det.

UPPDATERING: Oj. Enligt Windy i kommentarerna har det cirkulerat ett bra tag. Så länge att det hamnat på urban legendssidor. Det har tydligen inte heller med Cleese att göra alls. Men det är fortfarande ganska kul.

Hos Windy hittade jag förresten ett superhjältetest. Jag blev trist nog 80% Supergirl, vilket var 5% mindre än vad jag blev Wonderwoman. Som superskurk blev jag 71% Dark Phoenix och 69% Apocalypse.