Jag blir lite bekymrad när jag läser Parfymen-recensionerna idag. Vad har de sett som jag inte såg? Vad exakt var det som var bra? Har de fattat något jag inte fattade? Eller, är det jag som har rätt och de har inte fattat nånting? Alltså, så här i efterhand kan jag se att det var i ren affekt jag gav den en etta, den förtjänar förmodligen en tvåa för de ambitiösa miljöskildringarna. Men resten? Dustin Hoffman är en ju en pajas i filmen. Helt felcastad. Och det här med att samla på unga, vackra kvinnor, döda dem, placera dem lite snyggt, nakna naturligtvis, för allmänheten att hitta och publiken att gotta sig åt, känns inte det... lite b-film? Och vad är det i det här fallet som gör skillnaden mellan spekulativ b-film och konst? Budgeten? Ansatsen och ambitionen? Den litterära förlagan? Och ja, jag erkänner, jag har inte läst den. Den kom när jag var 9, och den har aldrig riktigt legat på min priolista över nödvändig komma-ifatt-läsning.
--
At Last King of Scotland skulle bli så hyllad kunde man ju vänta sig, det är svårt att inte bli förförd av Whitakers spel. Men som sagt, ju mer jag läser om de verkliga omständigheterna, ju svårare har jag att förstå filmen och det faktum att så många tar den till sig på det sätt de uppenbarligen gör.
--
UPPDATERAD: Fick precis ett mail från Sandrews med länkar till en fejkmusikvideo starring Hugh Grant för filmen Music and Lyrics. Med tanke på att all publicitet är bra publicitet gör det väl inget att jag samtidigt som jag länkar till den undrar lite försiktigt om inte allt Grant numera gör känns lite desperat? Men mest av allt, kanske lite på låtsas?
22 kommentarer:
Och ja, jag erkänner, jag har inte läst den. Den kom när jag var 9, och den har aldrig riktigt legat på min priolista över nödvändig komma-ifatt-läsning.
Synd. Det är en riktigt bra bok av en riktigt bra författare.
//JJ
Jag håller med föregående talare.
Det är en bok som ej bör missas.
Och ursäkta att jag klagar lite nu, men är inte begreppet b-film en enbart ekonomisk term. Om en film är gjord med massor av pengar är den följaktligen inte en b-film. Att göra kopplingen döda, nakna kvinnor som hittas med b-filmsbegreppet förstår jag därför inte.
Fast jag gillade ju parfymen hårt. Och jag har en känsla av att folk, speciellt gamla stinkande parfymmakare, var lite av pajasar på den där tiden.
Om man vill vara tyken kan man förresten påstå att svenska filmer är b-filmer. Haha.
Jo, jag har ju förstått att människor tycker det - men jag känner mig fortfarande inte så sugen på att läsa den. Det är så tråkigt att läsa böcker, eller se filmer, för att man "måste". Även om jag iofs mycket hellre gör det senare eftersom det är mitt jobb.
Och självklart var termen b-film från början en ekonomisk term, men används väl mestadels i en annan betydelse nuförtiden?
Och absolut, många svenska filmer är b-filmer. I ordets båda betydelser.
Är en stor fantast av såväl Süskinds bok som Tom Tykwer, så lite orolig blir jag ju när jag läser din text (du skrev ju nån grej strax efter att du sett den också, minns inte vilket datum det var). Man kan tycka att med den förlagan och det filmteamet så kan (eller snarare får) det inte misslyckas.
Å andra sidan har vi inte alltid haft samma åsikter om filmer, så jag hoppas att "Parfymen" är en sådan. Kul iaf att läsa om båda sidorna av kritiken!
Det är du som har rätt. Och titta på den internationella kritiken, i USA sågades den ofta som rena kalkonen, och detta av kritiker som – liksom jag själv, f.ö. – älskat allt annat Tykwer gjort. Varför är det så svårt att inse att Tykwer just i detta fall tappade greppet?
Jag tycker att filmen ibland var smått sömnig. Han (killen i filmen) sprang under väääldigt långa scener runt och bara var konstig.
Hoffman var felcastad.
B-termen kommer ju från det gamla amerikanska studiostystemet där man differentierade produktionen mellan A-filmer och B-filmer. I samband med att blockbokningen förbjöds 1948 slutade studiorna producera b-film eftersom de inte längre kunde tvinga på biograferna dessa. B-filmen överläts då till oberoende små producenter som med denna skapade exploitation- och ungdomsfilmen under 50-talet.
Sen tycker inte jag att man kan säga att regissören "tappat greppet". Ibland blir det mindre bra helt enkelt. Det är så för alla konstnärer och kreatörer.
Du använder uttrycket "Spekulativ" VÄLDIGT ofta när du pratar om film.
På vilket sätt är det spekulativt i det här fallet?
Han samlar INTE på nakna unga kvinnor - utan doften av dem. Det är en ganska väsentlig distinktion.
Det enda jag tar med mig från Parfymen (filmen) är Tykwers mod att ta i från tårna: att göra Tysklands genom tiderna dyraste film, att ge sig på boken som Kubrick ansåg vara "ofilmbar", och att den resulterande filmen kollapsar, med ett slags vansinnig stolthet, på ett så spektakulärt och utplånande sätt. Det gör den nästan sevärd.
Den bär flera av kollapsens klassiska kännetecken, som att inte se skogen för alla stinkande wunderbaums. Som hur parfymördaren släpar omkring på döda brudar upp och ned längs överbefolkade gator utan att nån märker nåt?
När jag var yngre gjorde jag nästan likhetstecken mellan Hugh Grant och mina britpopälsklingar (främst - eller egentligen bara - Jarvis Cocker). Att se karln i en sådan här Wham!-video är inte alls bra för mina nerver. Hugh är ju det romantiska dramats Pulp-freak! Trodde jag.
Kjell: Jag visste väl att det var jag som hade rätt. Hade det på känn. :) Och don't get me started om de ologiska luckorna...
Nemralis: Berätta gärna vad du tyckte när du sett den. Är nyfiken på hur den kommer att tas emot av publiken.
mattias: Jag kan inte direkt påstå att spekulativ är ett ord jag ofta använder om film. Men det är sant, om du är en frekvent dvdforumgäst kan det hända att jag använt det ganska ofta i de trådar när jag typ ensam fått kämpa mot Hostel- och Saw-fantasterna. :)
Anonym: Och vad är skillnande i det här fallet? För att samla på doften behöver han väl den nakna unga damen som avger den?
Martin D: Jo, aboslut, det kan jag hålla med om. Själv pendlar jag mellan att se det som modigt - eller som att Tykwer för första gången bara varit en bruksregissör, en gun for hire som inte känt något för filmen alls. Det lutar lite mer åt det senare.
Emma: Jo, spekulativ är ett ord du använder ofta i massa olika filmsammanhang.
DVD-forum är jag inte på alls, utan det är i andra sammanhang jag har lagt märkte till det väldigt ofta.
Ibland känner jag att jag förstår vad du menar, ibland inte.
Som här, skulle du kunna utveckla vad du menar? :)
Mattias: B-film är per automatik spekulativ (kommersiellt beräknande på bekostnad av konstnärlighet), i det sammanhang som Emma avser.
Anonym: Tack för förklaringen. :)
Faktum är att när jag började slå på ordet "spekulativ" hittade jag inte riktigt några tillfredsställande förklaringar - men jag använde alltså ordet som i någon form av exploitation-betydelse.
Saw-fantaster... Finns det såna? :-S
På nåt sätt tycker jag att Hugh håller fortfarande. Han är "härlig". :D
Superkryp: Du ANAR inte hur många Saw-fantaster det finns - och hur arga de svenska ditona var på mig efter min Saw-recension. :)
Parfymen gjorde mig galet nyfiken och fascinerad. "What the fuck was that?" Känslan av att inte ha koll på vad det är man just sett diggar jag stenhårt. En underbar film på alla sätt!
Förklarade mig ganska dåligt (eller inte alls om jag ska vara självrannsakande), men så här: skillnaden i det här fallet är, precis som du också antyder, att det lägger "Parfyymen" på en högre ambitionsnivå än den b-filmsnivå du vill jämställa den med. Grenouille använder kvinnorna som råvaror för egen vinning (lite som mördaren i "När lammen tystnar), sexuellt är de helt ointressanta för honom (jmf med your average b-films-seriemördare). Tykwer vill uppenbart säga något om vår tids jakt på skönhet och vårt upphöjande av den till någon slags blind tro (se gruppsexscenen). Lyckas han säga något avgörande? Nja, inget vidare.
Jag invänder alltså inte mot din värdering av filmen, jag håller med dig i mycket. Men din etta eller tvåa i betyg ger större effekt om du inte slänger dit ett "spekulativ b-film" på något som helt uppenbart inte är det. Tyck gärna att "Parfymen" är bra eller dålig (eller spekulativ) konst, men börja med att se att den är konst.
Jag håller inte med om ditt sätt att resonera. Alls. Du menar att den ÄR konst. Jag säger att det inte är någon skillnad mellan den här filmen och spekulativa dussinthrillers med ungefär samma tema. Jag har sett många b-filmer som sagt mer om vår samtid än vad Parfymen gör. Du menar att den högre ambitionsnivån gör den till konst, jag säger att ambitionsnivån gör det hela oändligt mycket mer pinsamt - och gör också att fallet blir så mycket hårdare.
Ja, jag tycker att den är (ganska dålig) konst, eftersom ambitionsnivån är högre än i de spekulativa dussinthrillers jag har sett på ungefär samma tema (även om jag utmanar dig att komma på en enda spekulativ dussinthriller som handlar om en sedan barndomen känslolös mördare som samlar dofter för att skapa en slags essens av skönhet).
Och, därför tycker jag (precis som du)också att fallet blir så oerhört mycket hårdare och pinsammare. Jag bedömer alltid film utifrån hur väl den förhåller sig till sin ambitionsnivå. Därför kan en spekulativ dussinthriller om ett ämne inte sällan vara mycket bättre och säga mer om vår samtid än en konstnärlig film med på pappret mycket större ambitioner. Hade en spekulativ dussinthriller på ungefär samma tema varit lika misslyckad som "Parfymen" hade jag antagligen bedömt den med lite mindre hårda handskar, eftersom den då antagligen inte haft samma höga ambitionsnivå. Den hade antagligen inte heller varit regisserad av Tykwer som jag vid det här laget tycker mig ha rätt att ställa högre krav på.
Skicka en kommentar