Är trött och flyter iväg i oändliga tankekedjor framför datorn. Typexempel: Skulle jag gilla mig själv om jag träffade mig? Jag tror inte det. Eller kanske i början. Så småningom skulle tycka att jag var... lite hal. Alltså, jag är ju snäll, omtänksam, smart, rolig och ganska snabb för det mesta, dansar som om det inte fanns någon morgondag på de flesta platser där det spelas hög musik och man kan nog ha ganska roligt med mig i största allmänhet och jag lyssnar och förstår när någon är ledsen eller fundersam och jag är bra på att peppa och inspirera och på att få människor att se klart och bli på bättre humör, men... Hal. Vad är det som gör...
Nä, back to work. (Skulle du gilla dig själv om du träffade dig?)
--
Förresten, har glömt att skriva att Jessica Gedins bokkrönikor från Elle sedan några månader ligger ute. De är så jävla bra.
--
Apropå Elle och böcker. Om jag hade köpt senaste Elle för att läsa den medföljande boken Patient 67 av Dennis Lehane hade jag blivit... sur om jag läst chefredaktören Kristina Adolfssons slutmening i inledningen. Den går så här (och jag vill PASSA PÅ ATT VARNA FÖR EN FET, FET, SPOILER, LÄS ALLTSÅ INTE VIDARE OM DU NÅGONSIN VILL LÄSA BOKEN PATIENT 67):
***********************************************************
Du vill alltså inte läsa den? Är det helt säkert?! Helt, helt säkert?
***********************************************************
Slutet har en Crying game-tvist som inte får avslöjas i förväg.
Hahahahaahha.
--
Äntligen har någon reagerat på Bang-texten jag skrev om när alla andra låg i köttbullekoma.
19 kommentarer:
"Skulle jag gilla mig själv om jag träffade mig? Jag tror inte det. Eller kanske i början. Så småningom skulle tycka att jag var... lite hal. Alltså, jag är ju snäll, omtänksam, smart, rolig och ganska snabb för det mesta, dansar som om det inte fanns någon morgondag på de flesta platser där det spelas hög musik och man kan nog ha ganska roligt med mig i största allmänhet och jag lyssnar och förstår när någon är ledsen eller fundersam och jag är bra på att peppa och inspirera och på att få människor att se klart och bli på bättre humör, men... Hal. Vad är det som gör..."
hehe, hon låter onekligen som en God Underhållning! could have been me liksom.. i mitt tidigare liv .) men hur god lyssnare är frk E. egentligen.. ? vad jag erfarit är Goda Lyssnare inte hala.
~fred å kärlek~
Haha, "får inte avslöjas i förväg". Idiot.
vill inte låta kaxig :P
Men jag skulle älska mig själv. INte för att jag dansar bra eller är snäll. Utan för att jag har en inre drivande kraft som vill skapa och göra något, som aldrig är nöjd. Är inte många människor som har det.
Hittar jag en flicka som har det jag har så är det packat å klart ;)
God Jul å gott nytt år föresten!
/skådis
Kalyana: Jag kanske bara spelar god lyssnare? Jag kanske bara spelar snäll och god när jag jagar ifatt människor med deras tappade vantar? Jag kanske är Bateman i snällkostym? Aaahhh.
Skådis: Jo, jag är heller aldrig nöjd - och ofta är det ju en ganska bra egenskap. Men att leva med en människa som aldrig är nöjd måste ju i längden vara en ganska hopplös historia. :)
Hahahaha, nej där avslöjade hon ju verkligen inget, vilken TUR. :D
Jag tror att om jag träffade Mig Själv på bra humör skulle jag tycka att Jag var toppen, likaså om jag pratade film eller åsikter med Mig Själv (såklart), men om jag träffade Mig Själv på en dålig dag vetifan. Skulle nog tycka att Jag var en osocial elitist som ansåg sig bättre än alla andra. :D
Men du, dansa som det inte fanns en morgondag, det är ju underbart! Om vi nånsin möttes på ett ställe som spelade bra eller rolig musik skulle vi teoretiskt sett kunna bli själsdansfränder. :D
Det beror helt klart på vilken dag.
Om jag har en riktigt bra dag? - Helt klart!
En dag när jag druckit för mycket kaffe och babblar och babblar och babblar? - Tveksamt.
En dag när jag är blyg, introvert och/eller cynisk - Ja faktiskt, varför inte.
Så, jag tror det, men jag skulle aldrig fatta varför. ;)
Shit, alltså, chefredaktörskan är idiot. Inte blogginnehavarinnan... Insåg just att det skulle kunna misstolkas.
Eff: Ha ha, nej, det tog jag för givet att du inte menade. :)
Anna Nio: Helt teoretiskt sett skulle det kunna vara så.
Superkryp: Ja, nä. Mig själv på kaffe är det ingen som uppskattar heller. Inte ens jag.
Om ni tar människor ni gillar, vet ni varför ni gillar dem? Är det för att de är lika en eller oilka? Jag får inte ihop mitt filosoferande.
Jag skulle nog gilla mig själv om jag mötte mig själv vid en bardisk och snackade strunt någon timme. Men skulle samtalet bli djupare än så skulle jag nog avfärda mig själv som en lite småpatetisk typ. En sån som har ganska god insyn på sina brister men samtidigt envist vägrar göra någonting åt dom. Enfaldig och lite smått patetiskt som sagt.
Fan, nu blev jag plötsligt på dåligt humör och det är ditt fel. Inte ställa såna här självransakande frågor en fredag!
Jag umgås med mig själv varje dag, och det är oftast ett jädra sjå; ena stunden dans, skratt och megalomani andra stunden är jag bara helt hopplös. Att leva med mig själv, i längden, är just en hopplös historia. Men det är inte direkt tråkigt, om man så säger.
Åh, det David skriver : "En sån som har ganska god insyn på sina brister men samtidigt envist vägrar göra någonting åt dom.", det skulle jag kunna ha sagt om mig också. Well spoken.
haha, där var du, vilket bloggfynd! har saknat dig men har inte de där skumma kanalerna.
jag skulle älska mig, jag hade ju förstått mig själv så fantastiskt väl! som ingen annan faktiskt!
JAG KOMMER TILLBAKA!!!
crying game är fö en av de första filmer jag fick en riktigt filmupplevelse till; "Ah, film kan ju vara så otroligt intressant, viktigt, engagerande o inte bara underhållning". Nu var det ju inte det din kommentar om just crying game handlade om men ville bara säga det.
Människor jag gillar är lika mig på vissa väsentliga plan: humor, film, musik, men i övrigt kan de vara vitt skilda från varandra såväl som mig själv. Tror det handlar om att man behöver vara lite lika på de områden man prioriterar högst, och vilka de områdena är skiftar från person till person. Men ta till exempel den man är kär i, eller de man har varit kär i - de har alltid varit väldigt olika mig själv, förutom just de Gyllene Tre ovan nämnda. Men man vill ju inte vara ihop med sig själv direkt. :D
Vadå crying game-twist? Jag skulle vilja kalla det en riktig psykologisk fight club-twist jag. Som ABSOLUT inte får avslöjas.
Och nu fick jag, döm om min förvåning, word verification: mumzy!
Är det jag eller är det du som är mumzy?
just nu är jag pömzy och trött på att jobba snarare än mumzy. :)
Anna Nio & Gunnar: Nej, sig själv hade man verkligen inte velat vara tillsammans med...
och, Alvas pappa: än mindre förstått sig på.
David & Elca: Förlåt om jag försatte er i självrannsakansmode en fredag. Inte meningen! :)
surfade från din sida till denna och länkar därför (ang. bang-skriften) http://klarapop.blogspot.com/
Ida Karin: Jag har svarat dig i din blogg. Du borde kanske förresten öppna ögonen, känna kaffedoften och inse att det 2007 finns fler sätt än ett att vara feminist på. ;)
jag skrev också om bangtexten redan två dagar innan det här inlägget, sådeså! fast inte så utförligt som jag minns det tyvärr (det är nämligen april nu och jag har precis börjat läsa din blogg från start to finish/nutid, för det är den värd).
Oj, tack snälla!
Ska leta upp din bloggtext om bangtexten!
Skicka en kommentar