feeling a tad bit blah

Coming home-citatet jag har hemma på väggen påminner lite om det senaste fantastiska Nietzsche-citatet hos Mannen utan egenskaper.

--

Apropå Coming Home och Jane Fonda: När jag intervjuade Hard Core-författaren Linda Williams satt hon och skrev ett helt eget kapitel om Jane Fondas orgasmer. Håll utkik efter dem i t ex Klute - en smart snut, Barbarella - och Coming Home.

--

Jag knarkar L word.

60 år av löpsedlar & den danske fotbollsmarodörens ångest

Dagen har tillbringats mestadels under jord på Kungliga Biblioteket i deras microfilms-läsesal. Jag tänkte att det skulle vara en bra idé att ge mamma en kopia på löpsedlar från alla hennes födelsedagar i 60-årspresent. Om man gör en kort resumé har Aftonbladet sedan 1947 gått från att handla om svält till mobbarskolor, via olyckor, Liz Taylor, ond, bråd död, Björn Borg, Clark Olofsson, upphittade likdelar, Bert Karlsson och diverse andra kändisar. (För att det inte skulle bli för mycket död fick mamma alla Hasse & Tage-filmerna också.)

--

En liten bonus med att sitta i microfilms-läsesalar: Man känner sig som att man är med i en 70-tals film och håller på att lösa ett viktigt fall.

--

Något helt annat: Ahhh, den här kommande teveintervjun med den danske fotbollsmarodören skulle man ju vilja se. Alldeles särskilt vill man veta om de tanker, der gik forud for hans hovedløse handling - følelsen af at kæmpe for Danmark, landsholdet og fællesskabet, og om øjeblikket efter, hvor det gik op for ham, hvor idiotisk det var. Argh. Handsvettsteve!

UPPDATERAD: Fick nyss ett mail om att mina första filmer från lovefilm var på väg hem: Jag är din krigare och Life after sex. En spännande double feature om inte annat.

lovefilm

Jag är efter och sen på bollen och allt det där. Men, med något nr av Glamour fick man en gratis provmånad på lovefilm och erbjudandet går ut i morgon, så jag tänkte att jag skulle prova. Satte ihop en lista på filmer jag och/eller M inte sett, eller som man skulle vilja se om, och nu väntar jag på att de här filmerna ska dimpa ner i min brevlåda:

Allt om Eva (1950)
Best of Marty! (1968)
De röda skorna (1948)
Döden i Venedig (1971)
Förspillda dagar (1945)
Harvey (1950)
Illusionisten (2006)
It Happened One Night (1934)
Jag är din krigare (1997)
Letters from Iwo Jima (2006)
Life After Sex (2002)
Lyckliga tillsammans (1997)
Nick Broomfield - Soldier girls (1981)
Quadrophenia (1979)
Skånska mord - Hurvamorden/Yngsjömorden (1985)
Storsvindlarna (1966)
The Ballad of Jack and Rose (2005)
The Departed (2006)
The Office: An American workplace (2005)
Tillsammans (2000)
Ungkarlslyan (1960)
Zombie Flesh Eaters (1979)
Du ska nog se att det går över (2002)
Satyricon (1968)
Flåklypa Grand Prix (1975)
Hemma värst - Säsong 1 (1985)

Yay! Varje dag kommer att vara julafton om det nu funkar lika bra som alla säger. Problemet är att det alltid är trevligare att se en film man är på humör för, annars känns det lite för mycket som jobb. Oh well.

måndagsaftermath, amatörporr, A.M Homes och The Reykjavik Whale Watching Massacre

You've gotta love en måndag som började med en timmes ineffektiv Skype-konferens med svajjigt ljud, sen stammade jag och var folkskygg hela dagen och sen slutade det med att jag gick och käkade middag och mitt middagssällskap av misstag stoppade ner båda våra betalkort i sin plånbok innan vi skildes åt och innan det uppdagades hade jag redan hunnit spärra mitt kort i panik. Oh well.

--

Annars, jag kan rekommendera The Amateurs. Något som ser ut och låter som en porrbuskis visade sig vara oväntat rolig och charmig. Happy Feet däremot var vi tvungna att stänga av efter tjugo minuter. M muttrade om musikalisk våldtäkt. Jag höll med. Ett öga rött var fin, kanske lite mörkare än jag mindes boken. Men å andra sidan minns jag knappt boken alls.

--

Jag trodde att A.M Homes var en ny bekantskap för mig när jag skrev om/läste ut This book will save your life häromdagen, men det visar sig att filmen The Safety of Objects (som heter Suburbia i svenska videobutiker) som jag har för mig att jag gillade rätt mycket, bygger på en bok hon skrivit. Märkligt nog har hon också skrivit för andra säsongen av L Word som jag köpte ovetandes häromdagen. Kristoffer Poppius skriver om hennes The End of Alice - och jag får genast lust att beställa den och hennes andra böcker.

--

Det här verkar roligt.

--

UPPDATERAD: Det här är så jävla roligt. I alla fall om man är barnslig och trött.

svensk kortfilm

Har precis sett Csaba Bene Perlenbergs timslånga Väsenpumpen/The Walk. Lars-Erik Berenett och Anders Granström på en skogspromenad. En enda tagning. Tight, välspelat, bra idé - och det ser så jävla lätt ut att man glömmer bort hur väldigt mycket det är som faktiskt stämmer och klaffar och flyter. Helt klart något en public service-kanal nära dig borde köpa in! (Kanske hade jag varit ännu mer imponerad om något dystert stickspår skalats bort, men hey, that's just me.)

Förresten, att SVT inte har något program där man regelbundet kan se svensk (och för all del, internationell) kortfilm är en smärre skandal. Det finns så mycket talang, så mycket filmskaparenergi som helt försvinner under radarn.

Lite tips på kortfilmer av olika slag (och med varierande grad av barnslig humor) som ligger uppe på dvoted:

Felicia av Alain Darborg som nästan, nästan kom in på DI. (Filmen vann Videomarathon 2006, gjord på två dagar, temat var "tabu".)
Vad tyst det blev av Daniel Sandberg. (Vann Bästa film (tungvikt), bästa manus, bästa ljud och publikens pris på Novemberfestivalen förra året.)
One minute av Andreas Öhman.
Nachtessen av Mika Tervonen. (Finsk stumfilmshyllning.)

(Man måste registrera sig för att kunna kolla på filmerna - men det är det väl värt för att kunna hålla koll på lovande, skandinaviska talanger huh? HUH?)

trött

Jag är så trött. Sov till elva och hade kunnat sova i många, många timmar till. Och så tänker jag på Nietzsche-citatet jag hittade på eminenta bloggen Mannen utan egenskaper häromdagen:

Livskonst består i att på olika slags vis kunna falla i sömn vid rätt tillfälle.

--

Läste just ut This book will save your life. Så enkel, och fin. Vad ska jag läsa nu? Tips mottages tacksamt.

--

Egentligen vill jag bara sova framför teven, men är bjuden på middag och har fått i uppdrag att ta med mig film. Tror att Snow cake, The Upside of Anger, The Science of Sleep och Go'dag yxskaft/What's up, doc åker med.

Jag - en masochist

Jag har inte bara sett Wild Hogs, jag har också sett det det alternativa slutet - alltså det som slutar med ett bögpolisskämt och inte med att tre av farbröderna blir distraherade av bikinibrudar och åker rakt in en surfbräda och drattar på ändan - och extramaterialet med titeln How to get your wife to let you buy a motorcycle.

--

Förresten, kan någon förklara det vettiga i att den svenska titeln på female revenge-rullen The Brave One blir The Stranger Inside?

freaks

Den här bilden på Tod Browning och skådespelarna från Freaks fick mig nyss att börja gråta. Av någon anledning har jag haft chanten We accept her! We accept her! One of us! One of us! Gooble gobble, gooble gobble! One of us! One of us! i huvudet varje dag den senaste månaden.

Om ni inte sett filmen, gör det. Helt fantastisk! Och, det är helt ofattbart att den gjordes 1932.

--

Apropå något helt annat: Formatkriget trappas upp. HD-DVD vs Blu-ray.

helgen v. 33

...har varit helt fantastisk! Juryn var en dröm, jag fick höra så mycket juicy teater, film- och teveskvaller att tårna krullade sig (tyvärr har jag glömt det mesta redan), jag såg några riktigt, riktigt bra svenska kortfilmer (och en rafflande massa riktigt usel svensk kortfilm) i en söt liten minibio ägd av en hängiven samlare, jag fick blåsa glas, göra en liten... skev glasplupp, gravera glas, sitta på en hotellbalkong och dricka sponsorchampagne till sent och lyssna på skvalet från Sveriges tydligen farligaste gata, äta chokladfondue, bo i ett fint litet vindsrum med bjälkar, se en regnbåge och börja läsa på en bra bok. Ibland känner jag mig så mitt uppe i smöret att det är direkt löjligt. Jag har världens bästa jävla jobb.

--

I anknytning till denna helg kan jag också rapportera från en mycket märklig hotellfrukostupplevelse:

X: (Tittar på min tallrik.) Ohhhhh du är så livsbejakande, Emma!
Jag:--
X: (Tittar uppskattande på min frukost.)
Jag: (Tittar ner på min tallrik där det inte finns något annat än två frallhalvor och ett ägg.) Eh... för att jag äter... ägg menar du?
X: Allt det där på din tallrik.
Jag: --

Något senare.

Jag: Ursäkta. (Reser mig från bordet och kommer tillbaka med kaviar.)
X: Ohhhhh, Emma, det är fantastiskt! Du är så livsbejakande! Fantastiskt!

veckans biorecensioner for dummies

The Secret life of words. Betyg: 2. (Lägg märke till hur jag använder ordet metaforer på ett fullständigt felaktigt sätt. Oh well.)

-

På smällen får fyra plus av Jan-Olov Andersson, som tycker att det är en film om människor man tycker om. Mina snabba fem cents: Jag hatar alla i den här filmen, förutom kanske systern som det är meningen att man ska hata. Alla är dumma i huvudet. Män är från Mars/pårökta jättebäbisar/idioter/socialt obegåvade losers från helvetet och Kvinnor är från Venus/totala kontrollfreaks/idioter som tror att 1) de måste leva med mannen de blivit gravida med och 2) verkar fullständigt omedvetna om abortens och dagen efter-pillrets existens. Ordet abort nämns inte ens. Jävla pro life-smörja. Och är det verkligen meningen att man ska tycka att de gör en bra grej som försöker få ihop det trots alla odds? Är det meningen att man ska se det som romantiskt när de typ ödelägger sina liv? Man vill bara avgrundsvråla neeeeeeeeeeeeeeeeeeej mot duken men allt går i slowmotion. De ska dock ha all heder för att de tog med en i Hollywood-mått mätt chockerande födsloscen. Det är underligt, men...

-

This is England: Fantastisk! Miljöerna! Stämningen! Den lille killen i huvudrollen har förföljt mig sen jag såg den för någon månad sen. Vilket ansikte! Vilken skådis! Se!

--

Ska snart ta flyget mot Karlskrona och jury-duty med Peter Harryson. Jag är lite rädd, men inte alls så rädd som jag skulle varit om det hade handlat om, säg, Börje Ahlstedt.

Sist jag var i Karlskrona var jag 21, 22, bekantade mig typ för första gången med internet och skaffade mig min första hotmail-adress när jag hälsade på en kompis i hennes cell på Hyper Island och åt pommes frites med en helt fantastisk vitlökssås. Ett helt liv sen, minst.

vaknade på ett osedvanligt gott humör (eller, eat this ni som inte gillar att höra om andras drömmar)

I natt drömde jag att jag skrattade och skrattade, helt hysteriskt, sen kom jag på att skratta i drömmar enligt Dream Moods kan betyda att man borde försöka se ljusare på livet och knep ihop ögonen och försökte med viljekraft uppbåda all positiv energi och bra tankar och plötsligt började jag springa runt på väggar och tak som en motorcykel i en velodrom, jag var helt förvånad över hur lätt det gick och hur stark jag var, sen svingade någon ett trollspö med en glitterstjärna i ena änden över mitt huvud och det regnade silvergrönt glitter. Så pass mycket glitter att jag kunde sätta på mig en liten glitterväst.

--

Att Zoë Bell, Uma Thurmans stunt-stand in i Kill Bill som fick en roll som sig själv i Death Proof, fått sin första huvudroll gör mig inte direkt på sämre humör. Yay!

--

Ahh, för att ytterligare förgylla min dag går den nya versionen av Gossips "Listen up" på loop. Lyssna och se videon här. Löjligt svängigt. (Och går nog utmärkt att velodromspringa till.)

från kollo till Peter Harryson

I helgen stod jag och bölade när en lycklig trettonåring satte upp ena foten på en högtalare uppe på Popkollo Metals avslutningsscen och drog av ett plinkplonkigt gitarrsolo, och när de fyra Popkollo Film-filmerna (finns snart på ett dvoted.net nära dig) visades framför en publik av tillresta mammor, pappor, syskon, pojkvänner och andra i kretsen av närmast sörjande var jag typ i upplösningstillstånd (vilket ärligt talat försvårade konferencierandet lite grann, jag tror att jag halvbrölade ge dem en stående jävla ovation med darrig röst minst en gång för mycket).

Nästa helg ska jag åka till Karlskrona och sitta i en jury med Peter Harrysson. Hur konstigt är inte det?

(Då kanske jag iofs känner mig lite ungdomlig igen. Det gör man inte när man umgås med 12-18-åringar på kollo. Särskilt inte när man hamnar i baksätet med tre av dem när alla har vinkat hej då, kramats tusen varv, skrivit på varandras t-shirts och varit vakna hela sista natten och sitter och skakar av gråt. Då känner man sig ungefär som, jag vet inte, trehundra år. )

I shit thee not.

Jag är på Popkollo Film och bor på ett övergivet sanatorium längst bort i en mörk korridor.

7 lästips

1. Glancing, cruising, staring - queer ways of looking. Hittat via GreenCine Daily.

2. Back to basics - Talking to Paul Verhoeven. Också från Bright Lights. Guldgruva! Queerfilmsdokumentären Here's looking at you, boy som gick på SVT häromkvällen fick mig otroligt nyfiken på Verhoevens Fjärde mannen som jag inte sett. Än. (Apropå queer ways of looking: dokumentären gjorde mig förresten också rejält förvånad, över att Wolfgang Petersen gjort en film som ses som queerklassiker - jag hade aldrig hört talas om den - vilket kanske gör Troja något mindre förvånande, men inte desto mindre modig, rent mans-huds-mässigt. Inte så mycket bättre dock.)

3. Before The Green Door - The Mitchell Brothers, the counterculture, and hard-core's beginnings. Också från Bright lights.

4. Spielberg mulls quitting olympics to pressure Chinese on Darfur. Missade det här under semestern, tydligen har Mia Farrow kallat Spielberg för "en Leni Riefenstahl".

5. Ten pop culture references to Antonioni and Bergman.

6. IFC news podcast #39: The most disturbing sex scenes of all time.

7. Ebert strikes back. Jonathan Rosenbaum och Roger Ebert bråkar om Bergman.

--

UPPDATERAD: De danska Arn-medfinansiärerna DR får nys om SVTs avhopp genom att läsa på SVTs hemsida. Snyggt.

Arn del 2

Jag fattar inte. Skrevs inga kontrakt? Hur kan SVT i så fall dra sig ur (så här lätt)? Vad är det egentligen det här handlar om?

UPPDATERING: Martin Jönsson om vad som kan ha hänt, och det låter inte alls helt orimligt.

Arn

På väg hem från en pressvisning lyssnade jag på ett lämnat meddelande om att en redaktion ville att jag skulle uttala mig om "de nya turerna kring Arn". Jag fattade ingenting. Nu har jag surfat runt lite (t ex Daniel länkar till alla tidningar som skriver om debaclet) och ska ringa tillbaka till redaktionen i fråga och försöka hitta på ett bättre sätt att säga I don't give a flying fuck through a rolling fucking donut.

(Eller jo, det är klart jag bryr mig. Jag blir skitarg. Och trött. Hur kan man klanta sig så jävligt när man har 200 000 000 att leka med? Oavsett om det handlar om bristande kvalitet eller något annat? Större bolag, ta hand om kompetensen bättre än de små? Tillåt mig skratta. )

--

Förresten, ett samtal från häromdagen när jag köpte ny dator - eftersom ett sodding logikkort bestämt sig för att lägga ner, givetvis efter att garantin gått ut. Jag är fortfarande sur över att den gamla gick sönder och kan inte riktigt känna prylglädje över den nya, även om M säger men lukta på den, det luktar nytt och gott och datorn är så ny och ren att mina svettiga fingrar gör att det gnisslar på locket - och de skulle ha mina uppgifter:

Försäljare: Namn?
Jag: Emma Gray Munthe. G-R-A-Y M-U-N-T-H-E.
Försäljare: Adress?
Jag: (säger min adress)
Försäljare: (rodnar) Oj. Nej. Eh... vänta. Nu skrev jag Emma... eh... Gay. Det heter du inte va?

slå genast på teven, svt2!

Here's looking at you, boy - the coming out of queer cinema började precis!

4 x dn (eller ledare, motton & den eviga frågan om pengarna till svensk film)

Läs dagens ledare i DN om Bergman och 68-vänstern - och hur den senare påverkat svensk kultur. Niklas Ekdal menar att det är bättre idag - men det finns fortfarande så oerhört mycket kvar av det konforma tänket som fanns då när det gäller "kvalitet", "viktiga" filmer och "bra" och "dålig" film. I mina ögon bakåtsträvande och trött, snarare än progressivt.

--

Njut sen av Marc Almonds fantastiska motto (som jag hittade i Strages intervju från igår som jag av outgrundlig anledning inte kan hitta på nätet):

Älska som om du aldrig blivit sårad, arbeta som om du inte behöver pengarna och dansa som om ingen tittar.

--

Läs Eva af Geijerstam om två böcker om norsk film, och hur småskaligheten räddade den. Betänk sen de nya - och helt motsatta - strategier som planeras i Sverige. Mer pengar till färre filmer, små filmbolag ska bort and whatnot. Se sen en fantastisk bild från inspelningen av Terje Vigen hos M.

--

Har förresten inte Johan Cronemans Manuel-följetång i DN blivit jävligt tröttsam? Var den ens rolig från början?

--

UPPDATERAD: Länkade nyss från min Båstad-bloggpost från häromdagen - men tänkte för säkerhets skull göra det här också: Försökte hitta Jimmy Somerville-låten från slutscenen i Orlando på iTunes - men den fanns inte. I brist på bättre kan man titta på den fantastiska slutscenen och lyssna på den här.

sex, fotboll och livesändningar (och ett hysteriskt roligt klipp om bananer)

De 50 sexigaste sexscenerna genom tiderna, i alla fall enligt IFC och Nerve, hittar du här. Min favorit, Sex, lögner och videoband, ligger helt oförtjänt på 46:e plats. Vilka är era all time favoritsexscener?

--

Apropå något helt annat: kolla in den 9-åriga Fimpen-knatten som signades till Manchester United när hans morfar skickade en filmsekvens på dvd.

--

Och, om du inte har alltför låg andrahandsgenanströskel, se och läs om en livesändning från helvetet. Jag får så mycket handsvett att jag halkar runt på tangenterna. På riktigt.

--

Ahahahahahaaaaahahahahah. Bananen - en ateists värsta mardröm? I just wet my pants. Hittat via Scanners.

Lilla Filmfestivalen i Båstad

Kom hem igår, och precis som efter förra årets festival kom jag hem med några helt fantastiska Widerberg-ögonblick runtskramlandes i hjärtat. Såg Barnvagnen för första gången - och helvete. Vilken film! Vilken lyx att få se den på duk! Jazzouvertyren! Scenen där Inger Taube sitter på spårvagnen med sin kristallkrona! Biblioteksscenen! Thommy Berggren är så fin! Lite teatral emellanåt, men så fin! Dialogen! Och hennes ansikte! Jag trodde att jag skulle gå sönder.

Widerberg ska ha sagt att Bergman var vår dalahäst ute i världen - och det var han väl. Också. Av hans filmer är det kanske scenen där Harriet Andersson tittar rakt in i kameran i Sommaren med Monika och Persona som skramlat runt mest i hjärtat - men jag tänkte ha en Bergman-festival framöver och se om hans filmer. Det behövs. En del av dem har jag inte sett sen jag pluggade film i Lund - och då var man verkligen förgiftad av alla akademiska texter om honom. (Jag kan ha drömt det här - men jag har för mig att Bergman själv refererat till några av de mest akademiska som "torrknull".)

--

Annars kunde man på festivalen se ett helt gäng amerikanska undergroundfilmer - och det var synd att det satt typ 20 pers och såg ett så oerhört ambitiöst ihopsatt program. I vilken annan svensk håla kan man se Maya Deren, Kenneth Anger, Jack Smith, Stan Brakhage, Jonas Mekas och bröderna Kuchar på duk på en och samma dag? Allt var verkligen inte bra (riktigt, riktigt bra var det väl egentligen bara Meshes of the afternoon och Scorpio rising som var, men Hold me while I'm naked var rolig att se och Sins of the fleshapoids är om inte annat en sjukt bra titel) - men att få chansen att se dem på det sättet är fantastiskt! Snälla, snälla Skåne-bor - åk till Båstad i helgen och stöd filmfestivalen. På måndag kan ni se 545 minuter kinesisk underground. Bara en sån sak. Programmet hittar ni här.

--


Passade på att se Orlando hemma hos mina föräldrar också. Slutscenen... Gåshud! Se delar av den här. Tilda Swintons ansikte!