Hon var gammal, och orkade inte riktigt mer - så mina föräldrar fick avliva henne. Jag blir alldeles trasig av att tänka på att hon inte kommer möta upp en i dörren nästa gång jag hälsar på, och att mamma och pappa fick svepa in en livlös kropp i lakan och lyfta in den i bilen och att alla hennes leksaker och koppel säkert hänger kvar och att mina föräldrar kommer att sakna henne så mycket. Det är värre än att jag kommer att sakna henne.
Jag vet hur det käns. För fem år sedan fick jag avliva min hund som funnits där sedan lågstadiet. Tror också att hon är i doggy heaven,där ingen säger att man inte får hoppa upp i soffan eller äta upp ostbågarna.
Så fin hon är! Det är svårt att inte bli ledsen när man ser en bild på en älskad familjemedlem som tassat vidare. Men som du säger, nu är det godis och lek som gäller. Inget morrande behövs, alla vet ju vem de har att göra med.
Åh, vilken fin hund! Och jag beklagar sorgen :( Jag vet såväl hur det känns, vår hund gick tyvärr bort när han var i blomman av sitt liv och det smärtar mycket. Grinar bara vid tanken på att min nuvarande lilla älskling en dag inte kommer att finnas mer..
Min Nellyvovve tassade bort förra sommaren, från min famn till grönare ängar där hjärtat orkar slå, där lungorna fylls av luft och där det är lätt att leva, leka, hoppa, skälla.
Beklagar, det är alltid jobbigt att mista vänner. Oavsett hur många ben de har. Men jag vet att det finns många fina vovvar i hundhimlen, så hon får det säkert jättebra där.
Vet ni förresten något konstigt? Med risk för att låte lite flummig: För kanske tre veckor sen drömde jag en jätteotäck och jävligt stark dröm om att hon dog, och så fort jag vaknade beställde jag en biljett till mina föräldrar till nästa helg för att jag ville säga hej då. Jag är väldigt, väldigt glad att jag åkte.
När familjens sista hund (Axel, en boxer) dog för ett par år sedan så såg vi till att få tilbaka hans aska efter kremeringen. Efter det delade vi upp honom, så nu har jag, min syster och morsan varsin urna med Axel i. Det var lite udda att sitta i köket och dela upp askan med en matsked, det var en del småben kvar och det dammade en hel del. Vi har alltid varit morbida i min familj så vi hade lite kul åt det knasiga i att göra något sådant. Men det känns lite bra att ha honom kvar. Jag inbilar mig att jag fick hans mörka öron och hans fina nos...
If it should be that I grow frail and weak. And pain should keep me from my sleep Then you must do what must be done. For this, the last battle, can't be won. You will be sad - I understand. Don't let your grief then stay your hand For this day, more than all the rest. Your love and friendship stand the test. We had so many happy years. What is to come can hold no fears You'd not want me to suffer, so. When the time comes, please let me go. I know in time you too will see. It is a kindness you do for me Although my tail its last has waved. From pain and suffering I've been saved Don't grieve that it should be you. Who has to decide this thing to do We've been so close, we two these years. Don't let your heart hold any tears
Emma, liknande hände mig, när vovven jag skrev om i förra kommentaren, var liten och jag var ensam med honom fick jag en stark känsla av att vi står runt hans döda kropp, det är svårt att beskriva men förmodligen fick jag en föraning om vad som skulle hända. Sen vill jag än en gång säga att den där bilden på din vackra hund är fantastiskt fin, får tårar i ögonen när jag tittar på den.
usch, borjar grata har borta. har sjalv 2 aldre herrar med god luktande tassar hemma och ar fullstandigt lamslagen over tanken att dom kommer att ga bort. usch. sa.. medans dom fortfarande ar har blir dom fantastiskt bortskamda, far sova pa soffan, far smaka ost bagarna, far sova under tacket, mellan fotterna pa natterna. Mina, finaste gamla grabbar.
Hunden med de mest godluktande små tassarna är i doggy heaven och äter nog godis och leker och försöker låta farlig.
24 kommentarer:
Jag beklagar.
Jättefin hund, jag beklagar verkligen sorgen. Men nu får min hund iaf en kompis till "där uppe".
Die W
Vad hände?
Tack!
Hon var gammal, och orkade inte riktigt mer - så mina föräldrar fick avliva henne. Jag blir alldeles trasig av att tänka på att hon inte kommer möta upp en i dörren nästa gång jag hälsar på, och att mamma och pappa fick svepa in en livlös kropp i lakan och lyfta in den i bilen och att alla hennes leksaker och koppel säkert hänger kvar och att mina föräldrar kommer att sakna henne så mycket. Det är värre än att jag kommer att sakna henne.
Jag vet hur det käns. För fem år sedan fick jag avliva min hund som funnits där sedan lågstadiet. Tror också att hon är i doggy heaven,där ingen säger att man inte får hoppa upp i soffan eller äta upp ostbågarna.
Fan, nu började jag grina. Man måste nog ha haft en Golden själv för att förstå kärleken de utstrålar.
Så fin hon är! Det är svårt att inte bli ledsen när man ser en bild på en älskad familjemedlem som tassat vidare. Men som du säger, nu är det godis och lek som gäller. Inget morrande behövs, alla vet ju vem de har att göra med.
hej! hittade hit via sliverfish.
fan jag blev väldigt gråtmild. min hund dog strax innan jul förra året. tio år gammal. det känns fortfarande jätteledsamt när jag tänker på det.
beklagar din sorg.
Beklagar verkligen. Har man haft en golden så vet man... Fan.
Åh, vilken fin hund! Och jag beklagar sorgen :( Jag vet såväl hur det känns, vår hund gick tyvärr bort när han var i blomman av sitt liv och det smärtar mycket. Grinar bara vid tanken på att min nuvarande lilla älskling en dag inte kommer att finnas mer..
Instämmer i beklagandet.
Min Nellyvovve tassade bort förra sommaren, från min famn till grönare ängar där hjärtat orkar slå, där lungorna fylls av luft och där det är lätt att leva, leka, hoppa, skälla.
Nu mår hon bra.
Beklagar sorgen.
Vet hur det känns med vovvar som inte längre finns hos en.
Vad söta ni är allihop! Blir alldeles gråtmild igen...
Beklagar, det är alltid jobbigt att mista vänner. Oavsett hur många ben de har. Men jag vet att det finns många fina vovvar i hundhimlen, så hon får det säkert jättebra där.
Vet ni förresten något konstigt? Med risk för att låte lite flummig: För kanske tre veckor sen drömde jag en jätteotäck och jävligt stark dröm om att hon dog, och så fort jag vaknade beställde jag en biljett till mina föräldrar till nästa helg för att jag ville säga hej då. Jag är väldigt, väldigt glad att jag åkte.
När familjens sista hund (Axel, en boxer) dog för ett par år sedan så såg vi till att få tilbaka hans aska efter kremeringen. Efter det delade vi upp honom, så nu har jag, min syster och morsan varsin urna med Axel i. Det var lite udda att sitta i köket och dela upp askan med en matsked, det var en del småben kvar och det dammade en hel del. Vi har alltid varit morbida i min familj så vi hade lite kul åt det knasiga i att göra något sådant. Men det känns lite bra att ha honom kvar. Jag inbilar mig att jag fick hans mörka öron och hans fina nos...
If it should be that I grow frail and weak.
And pain should keep me from my sleep
Then you must do what must be done.
For this, the last battle, can't be won.
You will be sad - I understand.
Don't let your grief then stay your hand
For this day, more than all the rest.
Your love and friendship stand the test.
We had so many happy years.
What is to come can hold no fears
You'd not want me to suffer, so.
When the time comes, please let me go.
I know in time you too will see.
It is a kindness you do for me
Although my tail its last has waved.
From pain and suffering I've been saved
Don't grieve that it should be you.
Who has to decide this thing to do
We've been so close, we two these years.
Don't let your heart hold any tears
Emma, liknande hände mig, när vovven jag skrev om i förra kommentaren, var liten och jag var ensam med honom fick jag en stark känsla av att vi står runt hans döda kropp, det är svårt att beskriva men förmodligen fick jag en föraning om vad som skulle hända. Sen vill jag än en gång säga att den där bilden på din vackra hund är fantastiskt fin, får tårar i ögonen när jag tittar på den.
jag gråter när jag läser den engelska dikten..såå fint... och vilken söt och vacker hund!
På tisdag ska vi ta bort min älskade hund som vi haft sedan jag var nio. Hon är gammal och det är dags men det gör så jävla ont.
Å nej - hur det är så är sådant HEMSKT! Minns min Casper :(
Beklagar sorgen. Vår labrador gick bort för flera år sedan och jag hör fortfarande hans steg när jag är hemma hos mamma. Speciell.
Jag hörde honom i telefon när jag pratade med mamma. Dagen efter var de tvungna att ta honom till veterinären.
Vilken fin (och gråtframkallande) liten hunddikt! Den ska jag skriva ut till mina föräldrar om de inte redan varit inne här och läst den.
Vad fina ni är allihop!
Margherita: Skickar en extra tanke åt ditt håll. Skriv ut dikten du också och ha i bakfickan som stöd!
usch, borjar grata har borta. har sjalv 2 aldre herrar med god luktande tassar hemma och ar fullstandigt lamslagen over tanken att dom kommer att ga bort. usch. sa.. medans dom fortfarande ar har blir dom fantastiskt bortskamda, far sova pa soffan, far smaka ost bagarna, far sova under tacket, mellan fotterna pa natterna. Mina, finaste gamla grabbar.
Skicka en kommentar