Turinhästen +++

Regi Béla Tarr, med János Derzsi, Erika Bók.

DRAMA

En röst berättar om en incident i Turin där Nietzsche gråtande lär ha slängt sig om halsen på en piskad häst. Hans galenskap sägs ha utlösts där och då, men som rösten avslutar: “Om hästen vet vi ingenting.” Sedan, en visuellt magisk tagning där en flytande kamera följer häst och ägare till ett ödsligt beläget hus. Vi får följa mannens och hans dotters dagliga ritualer, alltid samma. En ständigt vinande storm, samma musikslinga om och om igen. Det repetitiva blir hypnotiskt, Becketskt, men den absurda humorn från Tarrs tidigare filmer saknas. Kvar är det mest allvarliga, och dessvärre, det mest tålamodsprövande. ”Turinhästen” är ett slags omvänd skapelseberättelse där ljus, ljud och vatten så småningom försvinner, i övrigt är den öppen för tolkningar. När till exempel gårdens brunn torkar efter att förbipasserande, törstiga romer behandlats illa kan man kanske, kanske inte, dra paralleller till nationalistiska vindar och situationen i Ungern. Och människan sade: Varde mörker, och det vart mörker.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.