torsdag, april 11, 2013

Några snabba Zero Dark Thirty-tankar...

... apropå en twitterdiskussion mellan mig och Hynek Pallas som föranleddes av Carsten Jensens lika vidriga som korkade text om filmen i dagens DN.

För att summera:  Hynek tycker att texten är "strålande intelligent politisk analys som sätter filmen i kontext", bortsett från "bisatsen om mens och tampongerna" och att formuleringarna
"Man väljer som huvudperson en vacker kvinna som utöver en viss stålsatt hårdhet är renons på personlighet, och låter henne hålla klaffen i de två och en halv timmar filmen pågår. Man ger henne rött hår för att antyda temperament och en vidunderlig, nästan genomskinlig hy för att också antyda en viss bräcklighet. 
Man ger henne två ansiktsuttryck. I filmens första hälft, som utspelar sig i olika tortyrkammare, möter hon åsynen av de kravlande, smuts- och blodindränkta offren för amerikansk rättfärdighet med ett lätt förvirrat uttryck som om hon just upptäckt att hon fått menstruation och glömt tampongerna. I den andra hälften är det bara den stålhårda underkäken som talar." 
"Hon kommer alltid direkt från frissan med lösa, luftiga lockar som seglar ner längs ryggen och bevarar sin ungflickshy från första till sista tortyrbilden. ”Sex and the city” möter Abu Ghraib. 
Tortyr håller dig ung måste vara ett av filmens dolda budskap, och man kan lätt föreställa sig att Jessica Chastain, som spelar den kvinnliga huvudrollen och redan har uppträtt i reklam för en Yves Saint Laurent-parfym vid namn Manifesto, också kunde vara med och lansera en Tortyr antirynk-kräm. ”Ren tortyr för din hud, men den fungerar!"
är "väsentliga" (ja, bortsett från den där bisatsen om tampongerna då) för att "diskutera valet av vem som spelat hjälten, hur hon ser ut och vad hon gör reklam för, eftersom frågan är: hur sälja in detta"

Det tycker inte jag. Just den delen av diskussionen/Carsten Jensens text är en ickedebatt jag, så att säga, väljer att inte ta. En misogyn, dansk sandlåda jag vägrar sätta min fot i. Vad viktigare är: jag tycker inte att filmen "säljer in"/propagerar för just någonting alls. Jag kan inte för mitt liv förstå debatten som blossade upp kring filmen runt premiären, och jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan läsa filmen så. Den skildrar tortyr, ja. Den säger inte att tortyr är "rätt" eller "bra". Tortyrscenerna är vidriga. Utdragna, plågsamt realistiska, fruktansvärda. Det är omöjligt att som publik ställa sig på torterarnas sida. Jag omformulerar: I de scenerna är det omöjligt att som publik ställa sig på torterarnas sida. Jag tror inte att Hynek gjorde det, jag vet att jag inte gjorde det. Och, med tanke på hur filmen slutar visar det sig ju också att jakten - och då också metoderna som använts under den - i det långa loppet ha varit meningslös(a).

För, när det kommer till mångas åsikter om att filmen skulle vara någon form av hjältesaga: missade de det där slutet? Blev de kanske förgiftade/förblindade av den utomordentligt fåniga trailern? Den marknadsfördes som en sådan film, ja, men filmen i sin helhet är inte sådan. Inte ens i närheten. I scenerna med själva operationen där Usama bin Ladens gömställe ska attackeras framstår soldaterna som klumpiga och inkompetenta. Det går ogenomtänkt till. Oskyldiga dödas, barn skräms från vettet. En helikopter kraschar. 

Tillbaka på basen i röran står britsen med Usama bin Ladens lik liksom vid sidan av, redan bortglömt. Nu måste insamlade hårddiskar gås igenom för att hitta information om eventuella, kommande terrordåd. Jakten fortsätter, inget slag är vunnet. När Zero Dark Thirty slutar är det med ett pyspunkterat antiklimax, och när Chastains Maya sitter på planet på väg därifrån är det inte någon hjälte vi ser. Vi tittar på någon som har insett att tio års jakt varit meningslös. 

UPPDATERING: Diskussionen fortsätter på Hyneks blogg. 

2 kommentarer:

mattias sa...

"I scenerna med själva operationen där Usama bin Ladens gömställe ska attackeras framstår soldaterna som klumpiga och inkompetenta. Det går ogenomtänkt till. Oskyldiga dödas, barn skräms från vettet. En helikopter kraschar. "

Är du allvarlig här? Trots en närapå fatal helikopterkrasch så grupperar de om och utför sitt uppdrag till punkt och pricka. De dödar släktingar/bundsförvanter till Bin Laden som antingen är beväpnade eller försöker beväpna sig. Och att "barn skräms från vettet"; hur är det relevant på något sätt öht, oavsett om du vill driva din egen tes eller motbevisa deras.

Sen förstår jag inte hur du kan tolka slutscenen som du gör heller. "Vi tittar på någon som insett att tio års jakt varit meningslös"? Där känns det som att du totalt blundat för det Maya sagt och gjort filmen igenom; hennes jakt på Bin Laden har (åtminstone enligt mig) drivits av tre motorer: att Bin Laden fortfarande är en högaktuell beslutsfattare i ett terroristnätverk och därför ett konkrt hot, att han ska ställas till svars för det han gjort (hämnd-motivet kort sagt) och att han i egenskap av al-qaidas posterboy bara genom sin existens skrämmer slag på miljontals människor och inspirerar otaliga andra. Att ett blodigt lik och någon plötslig insikt om att det minsann fortfarande finns terrorister att bekämpa skulle få henne att ens snudda vid tanken på att jakten varit meningslös känns direkt förolämpande mot karaktären, filmmakarna och den agent rollen baserats på. Hon känner förmodligen av ett anti-klimax som du säger, och då hon på många sätt levt för jakten på Bin Laden är hon väl garanterat rätt förvirrad i sina känslor, men det är ett far cry från att dra den slutsats du drar.

Sen undrar jag hur någon kan hävda att det är omöjligt att ställa sig på torterarnas sida, även i de scener du nämner. Om man minuten innan hört dödsskräcken i 9/11 samtalen från tornen, och man vet att fången i fråga haft en högst konkret roll i terrordåden, är det enligt dig alltså omöjligt att mentalt okeja det han utsätts för? Om man sen lägger till det faktum att tortyrens syfte inte bara var att hitta och bestraffa en vansinnig massmördare utan att förhindra kommande terrordåd genom att hitta och eliminera nyckelspelare, då är det väl än mer tokigt att hävda att det inte går att ta torterarnas parti i sagda scener?

Håller f ö med dig helt och hållet ang Carstens text; sunkig och snedvriden å det grövsta.

Emma sa...

"Att ett blodigt lik och någon plötslig insikt om att det minsann fortfarande finns terrorister att bekämpa skulle få henne att ens snudda vid tanken på att jakten varit meningslös känns direkt förolämpande mot karaktären, filmmakarna och den agent rollen baserats på. Hon känner förmodligen av ett anti-klimax som du säger, och då hon på många sätt levt för jakten på Bin Laden är hon väl garanterat rätt förvirrad i sina känslor, men det är ett far cry från att dra den slutsats du drar."

För att fatta mig kort: Nej, det tycker jag faktiskt inte att det är.