Big miracle ++

Drama

Regisserad av Ken Kwapis med Drew Barrymore, John Krasinski, Ted Danson m fl

1988 blev en gråvalsfamilj inisad i en vak strax utanför Point Barrow i Alaska. Greenpeaceaktivister, oljemiljonärer, militär, eskimåer, uppfinnare, Ronald Reagan och ryssar jobbade sida vid sida i räddningsarbetet med att få ut valarna till öppet vatten, och snart sagt hela det amerikanska folket engagerade sig i valarnas väl och ve. Skulle den lungsjuka bebisvalen klara sig? Händelsen blev till en bok, som nu blivit familjefilm av typen solskenshistoria i slutet av nyheterna. Resultatet är precis så sentimentalt och smågulligt som det låter.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

This means war +++

Romantisk komedi/action

Regisserad av McG med Tom Hardy, Chris Pine, Reese Witherspoon m fl

Två CIA-agenter/bästa vänner faller för samma tjej. Som i sin tur faller - för dem bägge. Resultat: rivalitet, fula agenttricks och beslutsångest. Det här är inte rätt film om det är action eller romantik man vill ha, båda delar faller platt. Komedibiten funkar fint, främst dialogen mellan Lauren (Reese Witherspoon) och kompisen Trish (Chelsea Handler) är rapp och rolig och bra mycket svängigare än stora delar av överskattade ”Bridesmaids”. Om man bara försöker ignorera de sista fem minuterna (precis allt går snett!) är det riktigt underhållande.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

kulturlogg v. 6 - 7

Beautiful boy Betydligt mindre kluven till det här post skolskjutnings-dramat än till Vi måste prata om Kevin, men så svingar den inte heller lika vilt med skuldströaren -och kommer inte heller upp i några magiska nivåer som Ramsay ändå gör, också, i Kevin. Men den är bra, med mycket, mycket fint spel från Maria Bello och Michael Sheen, bra manus, befriande tomt på klichéer. Nyfiken på att se mer av regissören Shawn Ku.

Knuckle En sällsam inblick i en helt ny, våldsam och ganska märklig, värld. Se den här.

Dark matter (bok) Spökerier eller Overlook hotel-galenskap i arktisk miljö? Idén är bättre än själva boken, som väl var lite småtråkig (om än småoläsbar i mörk lägenhet när man var ensam hemma).

polis Se recension. (Och läs Jonas Holmbergs invändningar mot mina invändningar och bli uppmärksammad på och kanske ännu mer övertygad om ganska många av filmens dåligheter. Och då glömde jag ändå att ta med scenen med de rumänska, glada, dansande och av piketpoliser nyss omhändertagna, barnen - som var lite som när Bamse jobbade för Migrationsverket och gjorde utvisning till en kul grej.)

George Harrison: Living in the material world Tidsdokument av intresse även för dem (oss) som inte har något special-Harrison-intresse. Se!

Vi måste prata om Kevin Se recension.

House calls Rolig och söt, och handlade om vuxna människor på ett sätt som lätta romkoms sällan gör nuförtiden. Blev dessutom väldigt sugen på att se mer Glenda Jackson-film. House calls finns gratis att se här.

Chronicle Se recension.

Händelser vid Slussen Lite axelryckning kanske, men ja, småputtrigt om händelser vid Slussen. Finns att se här.

Lost in Yonkers Har nästan helt glömt bort den. Inte så bra betyg.

William S Burroughs: A man within Intressant! Finns tyvärr inte längre på SVT Play.

Okej - 80-talets största poptidning Tidsresa! Finns att se här.

Gäst hos verkligheten (bok) Hade tänkt delge ett litet fint och gåshudsframkallande favoritstycke, men verkar ha förlagt boken. Har blivit någon som förlägger vantar och böcker och allt möjligt. Vet inte riktigt hur och när det blev så. Fiasko, hur som helst.

Extremt högt och otroligt nära Tyckte om den, men så har jag heller inte läst boken. Kan lätt se hur de som gjort det kanske tycker att det här är lite mer åt det sentimentala hållet. Själv tyckte jag att den var fin och rörande, och höll sig på precis rätt sida tearjerkandet. Och, Max von Sydows ansikte, magiskt!

Avalon Njä.

Big miracle Solskenshistoria i slutet av nyheterna, i långfilmsformat. Om lungsjuk bebisval, bland annat.

Red state Tänkte "intressant mer än bra" just efter att ha sett den, men den har växt sedan dess. En ganska god påse twist när man tänker efter, och dessutom: all drift med Westboro Baptist Churh och Phelps är välkommen.

Terraferma Njaä.

Fright Night Såg originalet för första gången. En tanke som infann sig: glad att jag inte såg den i allt för formativ ålder. Hade varit Team Chris Sarandon/förstörd för alla andra män för resten av livet. Kolla, liksom:

Ni förstår ju. Ian Hunters Good man in a bad time har gått varm i ett par dagar. Fungerar mycket bra till köksdans.

Carnage ++++

Komedi

Regisserad av Roman Polanski med Kate Winslet, Jodie Foster, John C Reilly m fl

Två par som aldrig tidigare träffats ses i en lägenhet för att diskutera det här med att deras barn hamnat i slagsmål med varandra. Hur löser vi situationen? Vem står för tandläkarkostnader? Skulle någon vilja ha lite mer päronpaj? Det börjar lugnt, men spårar snart ur. ”Carnage” är så obekväm att man glömmer att andas och gömmer ansiktet i händerna, den är svettigt klaustrofobisk och så galen att den känns alldeles, alldeles för sannolik. Och, den är fruktansvärt rolig. Garanterat det roligaste du kommer att se på svenska biografer i år. Filmen vilar tryggt och tungt på skådespelarna, och Kate Winslet, Jodie Foster, John C Reilly och Christoph Walz är fullständigt lysande tillsammans.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Vi måste prata om Kevin +++

Drama

Regisserad av Lynne Ramsay med Tilda Swinton, John C Reilly m fl

15-årige Kevin begår ett fruktansvärt brott. Hans mamma är ensam med sina tankar och minnesglimtar i det kaos han lämnat efter sig. Har hon skapat ett monster? Tilda Swinton är lysande, den isande ensamhet hennes Eva befinner sig i är gastkramande och oerhört skickligt skildrad. Vissa scener kommer aldrig att lämna mig. Men, grunden för bygget är ostadigare än kvicksand. Att ge Kevin flera tydligt autistiska drag - problem med toaträning och språk, slappa leder - och samtidigt insinuera att mammans kyla är orsaken är direkt förkastligt. Att denna omoderlighet och eventuella skuld tar sig uttryck i att Eva inte känner sig bekväm med gravidmage, ibland längtar bort, inte står ut med konstant skrikande och blir frustrerad över brist på kontakt är dessutom direkt löjligt. Om det var nog för att skapa massmördare skulle vi ha skolskjutningar i parti och minut. Det är helt enkelt en vansklig balansgång mellan att skildra en förälders självupplevda skuld och att som filmare faktiskt skuldbelägga. Ramsay klarar den inte.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

--

Så mycket jag inte fick plats med i recensionen. Som, om man nu vill skuldbelägga mamman, varför göra barnet Damien-ont från start? Om man vill göra det genomont och manipulerande, varför samtidigt ge det autistiska drag? Själva skuldbeläggandet på mamman upplevde jag dessutom som fullständigt glasklart, det rådde inga som helst tveksamheter som jag har förstått att det gör i boken. Samtidigt har jag läst så många intervjuer med Shriver, Ramsay och Swinton där de menar att Eva faktiskt är skyldig, att hennes känslokyla faktiskt har skapat ett monster, och att hon också, på sätt och vis, är ett. Då blir det förstås oerhört viktigt hur man väljer att på film illustrera det monsteraktiga, monsterskapande kalla. Det duger inte att visa en mamma som bland glada gravidmagar inte känner sig bekväm, inte står ut med ständigt skrik, någon gång längtar bort och tar i lite för hårt i frustration över en elak, okontaktbar unge som hon inte får någon som helst hjälp med. Då befäster och cementerar man snarare bilden av hur en God Mor™ ska vara, i stället för att göra upp med de idéerna.

Samtidigt: Halloween-scenen! Tilda Swinton! Den isande, gastkramande ensamheten Eva befinner sig i! Slutet! Vi måste prata om Kevin kommer att stanna kvar länge, länge. Magiskt bra,och förkastlig på samma gång.

Chronicle ++

Science fiction

Regisserad av Josh Trank med Dane DeHaan, Alex Russell, Michael B Jordan m fl

Tre tonårskillar klättrar ner i ett konstigt hål i marken, när de kommer upp igen har de alla fått övernaturliga krafter. Kommer de att kunna hålla krafterna i schack? Kommer den mobbade och svartsynte Andrew att använda dem till annat än att blåsa upp tjejkjolar? Filmen har föregåtts av en hel del förhandssnack, och tyvärr når den inte upp till förväntningarna. Dialogen och skådespelarna drar ner rejält, och det tar inte lång tid att veta vartåt det barkar. Transporten dit bjuder inte heller på någon endaste överraskning, även om det ryms ett och annat fint bromanceögonblick.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

--

Var väldigt mycket mer imponerad av de tekniska, geniala lösningarna med de flygande människorna i den virala kampanjen inför filmen.

tablåtevetanke

M pratade varmt häromdagen om något ryskt, storslaget och Technicolor-artat han såg på SVT någon gång när han var liten, som han fortfarande inte riktigt vet vad det var. Undrar om barn får sådana upplevelser i dag - blir överraskade eller får upplevelser som är liksom helt deras egna - när vi slutat titta på tablåteve, när det barnen får se styrs mer av föräldrarnas val och det de har godkänt/köpt/klickat sig in på på Play-kanalerna?

14 februari 2012

William S Burroughs sista dagboksanteckning. Se K Specialen om honom här.

polis ++

Drama

Regisserad av Maïwenn med Joeystarr, Maïwenn, Karin Viard m fl

Filmen följer en fiktiv grupp poliser på barnskyddsroteln i Paris, både i arbetet och privat. Vi är med på spaningar, allvarliga snack med tonåriga tjejer som webcamsexar (de måste ju tänka på sin “värdighet”), förhör med barn som utsatts för övergrepp och med vuxna förövare. Tanken är förstås att vi ska vara på polisernas sida, men som regissören Maïwenn framställer dem är det en direkt omöjlighet. Att människor som har psykiskt påfrestande arbeten skyddar sig med hård jargong och rå humor är en sak, att som filmare lyckas föra över den stämningen till film är något helt annat - vilket blir pinsamt tydligt här med den ena “komiska” scenen mer felplacerad än den andra. Gruppen hånar allt som oftast dem de förhör, ställer oftare än inte sexmoralistiska frågor som inte har någonting med någonting att göra, beter sig som labila psykfall i största allmänhet. Vid några tillfällen går scener med utsatta barn rakt genom duken och träffar som en spark i magen, i övrigt är ”polis” klichétyngd, sexistisk och rasistisk i en oskön mix. Det är en välmenande film, om människor som utför ett oerhört viktigt arbete - men det är inte en särskilt bra film.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

--

Gruppdynamik. Man tror att man står över den, men så tycker man så ofta något helt annat än kollegor - och börjar tvivla på sina kunskaper, tänker att man har "fel" och inte "förstår". (En annan del tänker i och för sig att alla andra har fel. Men ändå.)

--

En grej jag inte fick med i recensionen: så mycket fransk film genomsyras av en så rutten syn på män och kvinnor att det sipprar igenom och förgiftar filmerna, helt oavsett vad de handlar om. Jag menar, vem kan ta en film med en svart man som tar av en vit kvinna (som är så stiff att hon bara äter biodynamisk mat) glasögonen och ber henne släppa ut sitt hår - förlöser henne! - på allvar. Inte jag, det är då ett som är säkert.

--

Varför känner man sig 2012 nödgad att skriva "den kvinnliga regissören" i en recension? #damfilm

kulturlogg v. 4 - 5

The Descendants Hollywoodputtrig, med svarta sorgkanter. Oväntat mörk humor tittar in då och då i övriga Clooney-som-vilsen-pappa-myserierna.

Larry Crowne Jag har en soft spot för både Tom Hanks och Julia Roberts, så det gick liksom inte att värja sig för charmen. Men var den inte himla... omycket fingret på sin samtid? Små sms-texter i bild känns liksom 2001 och koreansk film om tonårsgäng med Hello Kitty-mobilsmycken? Och de där småsparkarna som var löst riktade åt all things internet/bloggeri/surfande? Lamt, lamt, lamt. Men, som sagt, charmig film ändå.

What just happened? Mycket underhållande om och inifrån filmbranschen. Och, det var länge sedan jag såg Robert De Niro så bra. Hur har den där filmen helt kunnat flyga under min radar? Hade inte ens hört talas om den?! Bygger på Art Linsons biografi What Just Happened? Bitter Hollywood Tales from the Front Line - som jag blev nyfiken på, och så blev jag påmind, igen, om att jag borde se Where the buffalo roam.

Sarah Palin - You betcha! Verkligheten överträffar dikten osv. Visas på Tempo i mars, och Nick Broomfield och Joan Churchill gästar festivalen. Biljetterna släpps den 14 februari.

Järnladyn Se några snabba tankar här.

Alper Så inte en ny Dogtooth. Men, för all del, snygg.

En gång i Phuket Oväntat småputtrig!

Big fan Njä.

--

Det har gått lite si och så med läsande och filmtittande de senaste veckorna. Ungen sover inte så bra. Mest beroende på hosteri och snörvlande. De här dagisbacillerna är inte så skoj, för någon - och folk säger lite casually att "det är så första halvåret". Första halvåret?! Vi har knappt varit riktigt friska en dag sedan hon började i november. (Annars går dagis över precis all förväntan bra, så här långt. Glädjen! Dagis, vilken jävla grej!)

Några snabba Järnladyn-tankar

Järnladyn vill lite för mycket, har på sig lite för många hattar. Demenshatten, sorgehatten, girlpowerhatten, politikhatten. Ingen av dem särskilt välskräddade. Girlpowerbiten blir klumpig och övertydlig. Demensbiten blir kladdig och spekulativ eftersom den handlar om just Thatcher, en verklig människa, och inte demens i största allmänhet. Sorgprocessbiten hade kunnat vara en småputtrigt sorglig och fin historia, men kommer bort i allt det andra, och känns oavsett kladdig och spekulativ eftersom det handlar om, ja, Thatcher.

Men detta att den inte skulle handla tillräckligt mycket om hennes politik kan jag inte hålla med om. Inte heller att den skulle vara en hyllning. Hon utmålas ändå, mitt i det oftast klumpigt girlpowriga, som hänsynslös, som särdeles odiplomatisk och hård. Filmen varvas med nyhetsbilder på blodiga demonstrationer med polisiärt övervåld, med nyhetsuppläsare som berättar om stigande arbetslöshet osv, osv. Precis som i fallet J Edgar får man känslan av att folk gärna vill bli skrivna på näsan när det handlar om kontroversiella politiker, att de måste få berättat för sig vad de redan vet, få det visat i bild.