9 timmar Berlin

Var i Berlin i går över dagen pga jobb. Inget konstigt. (Jättekonstigt!)

kulturlogg v. 37

Harlan County USA Mycket bra dokumentär! Stockholmsbor har chansen att se den på duk på Cinemateket på lördag. Gör det. Se förresten gärna också Salt of the Earth, en public domain-film med en intressant bakgrundshistoria. Har flera beröringspunkter med Harlan County USA, men i spelfilmsformat. Finns bland annat att se här.

Goodbye to Berlin Blev otroligt sugen på att se om Cabaret! Inte lika stark som A single man, men fin, smårolig och med briljanta små stycken här och där. Favoritbit:

Natalia looked at me sharply: 'I'm afraid you are vairy insincere. You do not give your real meaning.'
I was suddenly, childishly cross:
'Of course I don't. Why should I? Arguments bore me. I don't intend to say anything which you're likely to disagree with.'
'But if that is so,' she was really dismayed, 'then it is no use for us to speak of anything seriously.'
'Of course it isn't.'
'Then shall we not talk at all?' asked poor Natalia.
'The best of all,' I said, 'would be for us to make noises like farmyard animals. I like hearing the sound of your voice but I don't care a bit what you're saying. So it'd be far better if we just said Bow-wow and Baa and Meaow.'

Så känner jag väldigt, väldigt ofta, med ganska många människor.

Apornas planet (R)Evolution Njä.

Apflickorna När jag skummade igenom recensionerna fick jag för mig att jag skulle avsky den. Det lät så tillrättalagt och Pogo Pedagog-tråkigt. Men who-ha! Apflickorna kändes i stället Österrike. Obehaglig, hjärtslitande, formsäker, stark, konsekvent, jävligt snygg. Ibland ser man debutfilmer där man förvånas över hur egna och unika röster regissörerna redan har. Apflickorna är en sån. Ni måste se!

Kärlek i Normandie +

Av Alix Delaporte med Clotilde Hesme, Grégory Gadebois m fl

Drama

”Kärlek i Normandie” öppnar med mot väggen-sex mellan en ung man och en fransyska med putande mun, för mycket kajal och skinnpaj. Hon har tydligen sex med vem som helst, utan att blanda in några större känslor. Hon är trasig, kall och hård, ska vi förstå. Vem vet, kanske skulle hon må bra av att träffa en kramgo och stadig fiskare som bor hemma hos mamma? Som ser henne för vad hon är? Kanske borde hon till och med gifta sig? Det är tydligt att Alix Delaporte och hennes skådespelare velat göra en film om Verkligheten och Riktiga Människor, men det finns inte en enda bildruta i ”Kärlek i Normandie” som känns äkta eller sann.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

--

(När Alix Delaporte lät huvudrollsinnehaverskan cykla fram och tillbaka och se sammanbiten ut fick jag känslan av att hon siktade någonstans mot bröderna Dardennes Rosetta. Hon hamnade i så fall mycket, mycket långt från målet. Om du inte sett Rosetta, gör det ögonblickligen! Fantastisk.)

Colombiana +++

Av Olivier Megaton med Zoe Saldana, Michael Vartan, Callum Blue m fl

Action

Som liten ser Catleya sina föräldrar dödas i en brutal gangsteruppgörelse i Bogotá, Colombia. Där och då bestämmer hon sig för att hon inte längre vill bli som Xena, krigarprinsessan. Hon vill i stället bli en iskall mördare och tänker ägna sitt liv åt hämnd. Sagt och gjort. Manus är skrivet av Robert Mark Kamen och producenten Luc Besson, och ”Colombiana” är det bästa den sistnämnde varit inblandad i på bra länge. Det är kanske inte stilbildande som ”Nikita”, men det är snyggt, habilt och underhållande. Om man som jag är svag för actionfilmer med kvinnor som svingar stora vapen är det här ett måste. Extra pluspoäng för slutscenen till tonerna av Johnny Cashs Nine Inch Nail-cover ”Hurt”!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Harlan County USA på Cinemateket

Stockholmsbor! Missa inte Harlan County USA på Cinemateket. Visas i morgon (tisdag) och nästa lördag.

kulturlogg v. 36

Imitation of life Mer Sirk. Som i de andra filmerna jag sett i Cinematekets Sirk-serie fanns det kanske ett och annat som kan upplevas som daterat och larvigt, men också en del fantastiska och fullständigt hjärtslitande sorgliga scener. Se!

Shadow of a doubt Inte min favorit-Hitchcock på något sätt, men småputtrig.

Final destination 5 Se recension.

The Outsiders Ännu en film jag trodde att jag sett, men tydligen hade missat. Kan också ha varit så att jag valde bort den när jag var liten, eftersom boken lämnade ett så väldigt starkt intryck. Mer kul att ha sett än att se, egentligen. Extra roligt efter att ha läst om castingprocessen och inspelningen i

Stories I only tell my friends: An Autobiography Rob Lowes självbiografi är oväntat rolig, och är anledningen till att jag just nu betar av Lowe-filmer. Jag skrattade högt flera gånger på tunelbanan under läsningen, och fick tårar i ögonen av hans beskrivning av Outsiders-tiden. Full av bisarra slumpar, anekdoter och roliga möten, läs! Här läser Lowe själv ett litet stycke ur boken.

Kärlek i Normandie Hemsk. Hemsk! Recension i Aftonbladet på fredag, här på bloggen måndagen efter.

Lessons of darkness Fantastisk! Vilka bilder! Blev fullständigt hypnotiserad. Nu mycket sugen på fler av Herzogs dokumentärer.

Lake of fire Tony Kayes abortdokumentär. Skönt att se en dokumentär som visar att filmaren inte ser frågan/ämnet helt i svartvitt, även om den lutar betydligt mer åt pro choice än åt pro life. Känsliga tittare varnas för (onödigt otäcka) bilder på aborterade foster. Hade förresten ingen aning om det ironiska efterspelet i Norma McCorveys/Jane Roes (of Roe vs. Wade fame) livsöde. Vill också passa på att påminna om den här festliga/tragiska Tony Kaye-intervjun.

Catfish Inledningen kändes så fejk att hela bygget nästan föll. Kanske stötte de på storyn sent, och fick rekonstruera? De lyckades i så fall sådär. Filmen finns hur som helst här till och med i morgon.

About last night Ännu en film som är mer rolig att ha sett, än att faktiskt se. Montagebonanzan! Rob Lowe! Demi Moore! Mamet!

Final Destination 5 +++

Av Steven Quale med Nicholas D'Agosto, Emma Bell, Arlen Escarpeta m fl

Skräck/Thriller

På en gruppresa med jobbet får Sam en stark föraning om att det kommer att hända något otäckt, och räddar på så sätt åtta liv. Men, döden gillar inte att bli lurad och börjar beta av dessa åtta på andra sätt. Det är först när jag som 34-årig, nybliven förälder ser ”Final Destination 5” som jag plötsligt inser varför så mycket skräck riktar sig till tonåringar: de har inte börjat tänka på döden. De ser ännu inte varje fritös, lös skruv, övergångsställe och flygplansresa som potentiella katastrofer med dödlig utgång för dem själva och/eller deras närmaste. För dem som gör det är ”Final Destination”-filmerna mer olidliga än kittlande bergochdalbaneroliga. I femman funkar spänningsbygget inför varje splattrig, oundviklig död länge riktigt bra, men tyvärr spårar det mesta ur mot slutet. En sak är dock säker: ”Final Destination 5” kommer att göra för ögonlaseroperationerna vad ”Hajen” gjorde för havsbadandet.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Sprätten och toaletten

Svarar i dagens Expressen på Nils Petter Sundgrens fåniga text om Cinematekets visning av Thriller. Läs här.

Uppdatering: Som ett brev på posten osv. Ta-daa: "Fascistfeministernas vulgära kulturarv."

Uppdatering 2: Nils Petter Sundgren "svarar" i dag, i en särdeles menlös liten replik.

kulturlogg v. 35

Written on the Wind Åh! Blev lite kär i både Rock Hudson och Dorothy Malone - och hemskt nyfiken på mer Douglas Sirk. (Vilket det för Stockholmsbor finns fina tillfällen till på Cinematekets Sirk-serie. I kväll visas Imitation of Life, kanske ses vi där?) Visst, det fanns en del man skulle kunna se som larvigt och daterat, men också: blicken Marylee (Malone) får av Mitch (Hudson) i rättssalen. KA-POW, rakt in i hjärtat. Instant gåshud! Se!

Midnatt i Paris Se recension.

Ritualen Svag inledning, svagt slut - däremellan oväntat mysrysligt.

World Invasion: Battle Los Angeles Andra halvan oerhört mycket sämre och cringeklyschigare än första, men på det stora hela: halvhabil action utan tjafs. En del av mig tycker nästan bättre om sånt här än om, säg, den klumpiga politiska satiren i District 9.

Mr. Confidential: The Man, the Magazine, and the Movieland Massacre that Changed Hollywood Forever Inte den definitiva boken om skvallerblaskan Confidential och dess skapare, om man säger så. Men, för all del, småkul och funkar som inledning till tyngre läsning. Någon som har något förslag på annat läsvärt om tidningen?

Tarnished Angels Mer Sirk, med exakt samma cast som i Written on the Wind - utan att vara alls lika bra. Hade sina stunder, men...

Capturing Reality: The Art of Documentary Har man samlat ihop folk som Herzog, Albert Mayles, Errol Morris, Nick Broomfield och Kim Longinotto för att höra vad de har att säga om dokumentärfilm, då ska man låta dem få prata längre än i korta soundbites. Staccato-artad och illa berättad, och det förutsattes dessutom att man skulle ha sett alla dokumentärerna man hastigt snuddade vid. Och dessutom, ha dem färskt i minnet. Om du ändå blir sugen finns den här.

Midnatt i Paris +++

Av Woody Allen med Owen Wilson, Rachel McAdams, Marion Cotillard m fl

Romantisk komedi

Gil (Wilson) och Inez (McAdams) ska gifta sig till hösten. När de hänger på den sistnämndas föräldrar till Paris visar det sig dock att de inte har mycket gemensamt, och Inez är så tråkig och dum att man snabbt anar att något bättre kommer att dyka upp. Gräset har inte sällan varit grönare med någon annan, någon annanstans, i Woody Allens värld, och i ”Midnatt i Paris” drömmer sig Gil bort till 20-talets Paris. På tolvslaget en kväll befinner han sig också plötsligt där, omringad av Cole Porter, Zelda och F Scott Fitzgerald, Hemingway och ett knippe andra dåtida celebriteter. Det är underhållande, sockervaddsfluffigt och charmigt, och Allens gubbighet och livlöshet från de senaste åren är puts väck. Bildorgierna över de klassiska stadsmiljöerna - boulevarderna! hustaken! bokstånden! Eiffeltornet! - gör det dessutom till Paris-romantisk Paris-porr när den är som allra bäst.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

kulturlogg v. 34

City Boy: My life in New York during the 1960s and 70s Gav 60- och 70-talsvardagskött på faktabenen jag fick med mig från Out of the past: Gay and lesbian history from 1869 to the present-läsandet. Plus, blev lite kär i Edmund White under läsningen, han verkar så sympatisk, och rolig och generös. Mot slutet av boken blev han tyvärr en dålig kombo av lat, skvallrig och kattig och rabblar mest namn. Men, mycket läsvärd! Sugen på att läsa mer av honom, både fiktion och biografi.

Senna Bra! Och sorglig, förstås. Finns i en videobutik nära dig.

Edie & Thea - a very long engagement Så väldigt, väldigt fin! Finns att se här. Men hur blev den svenska titeln Homosexuella eleganter i New York?! De är visserligen mycket eleganta, men det är knappast poängen.

Another Woman Fin! Med tanke på hur kvinnorollerna sett ut i Woody Allens senaste filmer är det snudd på obegripligt att han en gång kunnat göra sådana här.

The Fighter Kan inte för mitt liv begripa vad människor ser/har sett i den? Christian Bale gör ju en gubbe? Det är ju en... dålig komedi? Nä, se, eller se om Rocky II istället. Den tyckte jag så här om efter att ha sett den för första gången häromåret.

Edie & Thea - a very long engagement

Åh! Så fin! Finns att se här.

kulturlogg v. 33

Conan the Barbarian Näe. Gillade inte den här gången heller. Tror att jag ska göra det varje gång.

Conan the Barbarian 3D Se recension.

Scream 4 Nja.

Prom Se recension.

Vivienne Westwood: Do it yourself! Märkvärdigt fånig för att ha en så ofånig huvudperson. Om du ändå skulle vilja se den finns den här på SVT Play till den 19 augusti.

Charade Cary Grant! Audrey Hepburn! Walter Matthau! James Coburn! Maurice Binder-förtextsekvens! Witty dialog! Se den gratis och alldeles lagligt här.

Beat the devil Nä. Babblig och otight, om än med en och annan rolig replik. Skulle du ändå vilja se den kan du göra det här.

All in all, en sådär kulturvecka.

Prom +++

Av Joe Nussbaum med Aimee Teegarden, Thomas McDonell, Danielle Campbell m fl

Highschoolfilm/Romantisk komedi

Det är bara veckor kvar till skolbalen, och eleverna förbereder sig med varierande grad av entusiasm. Et voilà! Rebeller på motorcyklar! Klädprovarmontage! Nördar! Players! Hjärtesorg! Kärlek! Oförstående föräldrar! Och, highschoolfilmernas eviga fråga: ”Vill du gå på balen med mig?”. Man kan förstås fnysa åt klichéerna. Man kan också åååh:a, aaaah:a, svälja klumpen i halsen, torka lite fukt ur ögonvrån och skratta på de rätta ställena, som jag gjorde. ”Prom” är uppenbarligen gjord av människor som kan sin highschoolfilm men ändå har vett att undvika metasmet och avståndstagande ironi. Visst, det är Disney-städat och helylle - skriken i kuddarna beror inte på något annat än lagom hjärtesorg - men dialogen är ofta smart och rolig, och det är gjort med värme, hjärta och charm.

Publicerades i fredagens Aftonbladet.

Conan the Barbarian 3D ++

Av Marcus Nispel med Jason Momoa, Rachel Nichols, Stephen Lang m fl

Actionäventyr

Conan föds, bokstavligen, på ett slagfält (låt oss kalla det ett avancerat kejsarsnitt), ser som liten sin far mördas, och ägnar sedan sitt liv åt tjuveri - och hämnd. I farten stöter han ihop med ett trotsigt fruntimmer. Tycke uppstår, trots kidnappning. ”Conan the Barbarian 3D” är en märklig mix av delar från ”Conan”-originalet från 1982 och ingredienser från 80-talets familjevänliga romkoms av “Som hund och katt”-typ, toppat med hinkvis med blodsplatter. Resultatet är en motsägelse: en blodig och brutal barnfilm med 15-årsgräns. För de många som håller originalet nära nostalgihjärtat torde ”Conan the Barbarian 3D” vara en personlig skymf, för (oss) andra är det bara ännu en tråkig, fullständigt personlighetsbefriad nyversion av en film som inte var särskilt bra till att börja med.

Publicerades i fredagens Aftonbladet.

kulturlogg

Velvet Goldmine Mindes den som... så mycket bättre? Nu blev jag mer sugen på att se dokumentär om Bowie, Iggy Pop & co. Förslag på sådan/sådana tas tacksamt emot!

Firepower Har redan glömt vad den handlade om. Inte så bra betyg.

To live and die in LA 80-talssnygg! Men ja, inte jättebra. Sämre än jag mindes den. (Sågs som en del i uppladdningen inför Winding Refns Drive, som jag ser så löjligt mycket fram emot.)

Stonewall Uprising Intressant! Gåshudsframkallande!

Horrible Bosses Se recension.

The Dewey Decimal System Sidvändar-Manhattan-noir av filmmusikmakaren Nathan Larson.

Kvinnorna på sjätte våningen Se recension.

Thief Sågs också som en del av uppladdningen inför Winding Refns Drive, och var också sämre än vad jag mindes den. Tangerine Dreams soundtrack är dock fortsatt fantastiskt, och filmens stora behållning.

The Driver Inte helt otippat sågs den här också om inför Drive. Gillade den inte så värst första gången, gillade den inte så värst nu heller - trots fina biljakter.

Le cercle rouge Snyggare än bra och/eller glasklar. Mycket snygg i och för sig.

The Trip Åh! Så fruktansvärt rolig, så väldigt, väldigt fin, så hjärtskärande sorglig. Michael Winterbottom är ett geni! Visst, han snedstegar då och då, men ändå, eller kanske just därför - ett geni! Länge sedan jag skrattade så mycket på bio. Nu: mycket sugen på att se om Tristram Shandy.

Winter's Bone Njäe. Rednecksen i Den sista färden är snudd på mer nyanserade, väl? Och skrek den inte going for the Oscar? (Och, jag vet, det är tröttsamt med folk som kommer efter hyllningar/sågningar och tycker tvärtom - men Winter's Bone var inget annat än en axelryckning för mig. Se Kelly Reichardts Wendy & Lucy istället. Eller också, om du så vill.)

Tree of life Stora delar var verkligen hisnande, stora och vackra. Utom kanske just de som var tänkta att vara extra hisnande, stora och vackra. Tyckte mycket om hur Malick nästan perfekt fångat minnen som de ser ut i huvudet: fragmentariska, förvrängda, flyktiga.

Årets hittills bästa filmer:

Min Melancholia-recension hittar man här.



Min Dogtooth-recension hittar man här.







Två Jag dödade min mamma-recensioner här.



Min Rango-recension hittas här.



Sucker Punch ser till stora delar rätt skräpig ut, men är idémässigt guld. Tycker jag, till skillnad från... eh... ganska många.

Vilka är era favoriter från i år? Vad har jag missat? (Och säg nu inte Black Swan.)

Kvinnorna på sjätte våningen +

Av Philippe Le Guay med Fabrice Luchini, Carmen Maura, Lola Dueñas m fl

Komedi

Paris, 1962. En stel aktiemäklare och hans fru har ett nytt hembiträde. Hon är spansk, och därför eldig och varm och vårdande. Och förstås, hemskt vacker. Hon presenterar Monsieur Joubert för sina spanska, eldiga, varma och vårdande vänner som bor i tjänstebostäderna på sjätte våningen. De jobbar alla som hembiträden, men de sjunger och dansar när de arbetar och är hemskt lyckliga trots män som slår dem och bortadopterade barn. Inte bara är de hejare på paella, de lär honom också om livet. Till skillnad då från den där franska, kyliga och ytliga skatan han är gift med. Det är lika yxigt och dumt som det låter, och toppas dessutom av en osannolik kärlekshistoria av en sort som är så typisk för fransk film. Som jag minns det hade till och med ”Pretty Woman” fler nyanser.

Publicerades i fredagens Aftonbladet.

Horrible Bosses ++

Av Seth Gordon med Jason Bateman, Charlie Day, Jason Sudeikis m fl

Komedi

Tre vänner, med varsin vidrig chef. Över några öl kläcks idén att sagda chefer ska tas av daga, efter ytterligare planerande bestämmer de sig för ett ”Främlingar på tåg”-scenario: de ska ha ihjäl varandras chefer. I teorin riktar sig ”Horrible Bosses” till dem som någon gång önskat livet ur någon på jobbet, i praktiken ligger humorn oftast på en så låg nivå att de som till fullo skulle kunna uppskatta den rimligtvis inte hunnit ha några jobb överhuvudtaget. Tycker man att det är förutsättningslöst roligt med exempelvis en man som blir sexuellt trakasserad av sin “överkåta” chef (Jennifer Aniston i skämskudderoll) kan det möjligen vara värt ett biobesök, annars föreslår jag att man istället ser Mike Judges roliga “Extract” - där Jason Bateman spelar företagschef i trubbel istället för missnöjd anställd i trubbel.

Recensionen publicerades i Aftonbladet i fredags.

Långbro sjukhus

Dagens upptäckt: jag bor tydligen på promenadavstånd till Långbro sjukhus! Vill dit och ta bilder, nu genast. Hittade också denna fantastiska källa till information om sjukhuset och sjukhusets historia. Visste du till exempel att Hermann Göring varit inlagd där?

Stonewall Uprising

Missa inte dokumentären om Stonewallupproret, Stonewall Uprising. Finns här till och med den 11 augusti.

Captain America - Green Lantern 1- 0

kulturkonsumtion 110617 - 110731

Slaget om Alger Av någon alldeles oklar anledning hade jag fått för mig att jag inte skulle tycka om den, och därför har jag inte sett den förrän nu. Skandal, förstås. Fullständigt fantastisk, se om du inte redan sett!

I'm Chevy Chase... and you're not Läsvärd! Men, svårt att se Chevy som bara skojpajas efter läsningen. Svår barndom med psykomamma och våldsam styvpappa osv. I övrigt: mycket tidsanda, full av skojiga anekdoter - bl a många av kändis möter kändis-karaktär - och Chase framstår som en imponerande rakryggad person.

Foul Play Smårolig. En av Chases första långfilmer, och den tillfälliga romansen mellan honom och Goldie Hawn lyser igenom. Han ser till och med... riktigt stilig ut? Innehåller bland annat en mycket rolig scen med en dansande Dudley Moore i ett rum med dolda högtalare.

Visionen i svensk film av Bo Widerberg. Roligt att äntligen läsa den förstås. Extra rolig är en passage där Widerberg beskriver urvalskriterierna efter att ha beslutat sig för att ta tempen på svensk film genom att se ett gäng då nygjorda filmer:

"Jag bestämde mig för att göra mitt urval dels inom spelfilmernas ram, varför boxningsreferat och dokumentära klippfilmer föll bort, dels ovanför en viss kvalitetsnivå. Jag har hållit mig till filmer i vilka det inte anses förutsättningslöst roligt att en människa hör illa eller stammar, att hon är sjukligt korpulent, att hon har ögonfel som gör att hon vindar, att hon har tandprotes; och en sådan inskränkning decimerar svårt urvalet. Däremot lät jag inte långkalsonger vara diskvalificerande plagg, inte heller manlig nattskjorta."

Låter som om Göta Kanal 2 hade fallit bort, no?

Mad Max Beyond Thunderdome Trodde att jag sett den, men det hade jag tydligen inte alls. Snoozefest hur som helst, dock med Lille Prinsen-vibbar.

Uppfinnaren av Alf Mork. Oj. Har inte åldrats med värdighet alls. Eller så var den så samtida och spot on att den så här 2011 går mig rakt över huvudet.

Mean Streets Fantastisk! Mycket bättre än vad jag mindes den som. (Men, håller fortfarande Alice doesn't live here anymore högst av Scorseses filmer.)

Funny Farm Njä. Av oklar anledning den film, eller i alla fall en av hans filmer, där Chase enligt biografin - om jag nu minns rätt - anser att hans talang/uttryck kommit mest till sin rätt. Inte övertygad.

Cirkeln Sidvändare. Läs!

Ett päron till farsa i Europa Sämre än vad jag mindes den som. Störtlöjlig faktiskt.

The Hunting Party Undvik. Den tappade bort mig i den inledande våldtäkt-med-tjej-som-av-allt-att-döma-nog-gillar-det-ändå-scenen.

Kärleken i Julia Anderssons liv Helt ok. Mycket tidsanda, och ibland är det skönt att läsa gräset är inte alltid grönare på andra sidan-historier. Vet nu lite för mycket om Harry Schein dock.

Spies like us Småputtrig. Roligare än vad jag mindes den som, hur som helst.

Transformers: Dark of the Moon Blä. Synd att det inte fanns något som helst historielim att binda ihop de feta effekterna med. Och precis som tvåan saknar den helt och hållet ettans 80-tals-Spielbergska charm. Och så är trean ännu gubbigare än tvåan.

Bang: Klipp ur nuets historia Aahhhhhh! Överhängande känsla under läsningen: Men... men... varför har ingen sagt något?! Nu har ju folk visst gjort det förstås, jag har bara inte lyssnat. Barbro Alving! Hon fick mig att fnissa åt formuleringar om OS i Berlin 1936, gråta över beskrivningarna av spanska inbördeskriget och finska vinterkriget, glädjas över att vi har det så bra och att jag har mat att ge mitt barn. Och, förstå delar av europeisk historia på ett helt nytt sätt. Vilken fullständigt fantastisk jävla skribent! Vilket språk! Jag, som för inte så länge sen förlikat mig med tanken på min egen lagomhet vad gäller skrivandet, fick en elektrisk skriva-fint-i-nya-anteckningsblocken/tillbaka-efter-sommarlovet-with-a-vengeance-känsla. Nu: mycket sugen på att läsa Bang-biografin och dagböckerna. Och, försöka skriva bättre.

Super 8 Smågullig. Men var inte allt egentligen lite för... farligt och våldsamt för att det samtidigt skulle kunna vara så där sockergulligt?

The Kandy-Kolored Tangerine-Flake Streamline Baby av Tom Wolfe. Massor av tidsanda, förstås. Den + Bang-läsningen = Min reportageskrivarlust är officiellt triggad. (Nudge, nudge.)

Hanna Gillar!

Det du inte såg Läsvärd! Inte bara för att den är modig och viktig och ställer bilden av hur offer, förövare och deras relation kan se ut på huvudet, utan också för att den gav inblick i en värld som i alla fall jag har dålig koll på och innehåller en hel del roliga anekdoter.

Bridesmaids Söt och fin och stundtals hemskt rolig, absolut! Men inte så rolig, va? Och definitivt inte "revolutionär", "lysande" eller "strålande". Kolla, en kåt tjockis som vill slåss-skämt? Verkligen?

Colombiana Det bästa Besson har varit inblandad i på länge! Svensk premiär i september.

Tropa de Elite Näe, gillade inte den här gången heller.

Queen - The Days of Our Lives Sevärd! Finns tillgänglig här på SVT Play fram till den 8 augusti.

Trope de Elite 2 Se recension.

Beginners Väldigt fin, om man bortser från att pappans pojkvän av oklar anledning mest blev en filur/kuf/gubbe i konstig peruk och att Mélanie Laurent var lite, lite för nära att trila ner i kookie girl/Deschanel-träsket.

Bang & världshistorien Bang förtjänar en våldsamt mycket bättre film. En som inte inleds med att en fult animerad hatt flyger över Stockholm.

The Jericho Mile Nja.

Witchfinder General Njä.

Bad Teacher Nej, nej, nej. Så bra idé i teorin, så jättedåligt i praktiken.

Kyss mig Hade helt klart sina stunder. Men, var man tvungen att svartmåla killen för att hon blev kär i någon annan? Var miljön hemma hos henne tvungen att vara så uppenbart stel och steril och kall för att kontrastera mot allt det där andra, varma? Och, vill ingen annan än Lena Endre jobba med Krister Henriksson? Eller är det tvärtom? Och, är inte Ruth Vega Fernandez overkligt vacker? Och, var det tvunget att lägga åskdunder bakgrunden under den där hyfsat heta sexscenen?

The Keep Näe.

Inside Job Sevärd! Och, anledning till huvudkli. Men. Hur. Varför?

Easy A Fläckvis hemskt rolig, fläckvis äckligt moraliserande under den icke-moraliserande ytan.

Green Lantern Njä. Men principen om att styra saker med vilja påminde om den här drömmen, och är något jag överhuvudtaget funderat på mycket den här sommaren. Återkommer kanske om det. (Fast förmodligen inte.)

Out of the Past: Gay and Lesbian History from 1869 to the Present Fantastisk! Läs! Informativ, välskriven, någorlunda heltäckande. Är det någon som vet om det finns en liknande bok om den svenska HBT-historian?

Source Code Smart utan att ha huvudet uppkört i sin egen ändtarm! Spännande! Dock, omöjlig att se utan att dra otäcka paralleller till Oslo-terrorn.

How do you know Smart, romantisk, rolig, fin! Paul Rudd! Skönt icke-moraliserande! Till och med Reese Witherspoon var mycket bra, men så hade hon också fått en fin roll att spela.

Tropa de Elite 2

++

Rio de Janeiro. Den paramilitära, övervåldsglada elitstyrkan BOPE, ledda av kapten Nascimento från första filmen, kallas in när fångarna på ett högriskfängelse gör uppror. Fångarna kräver att få dit människorättskämpen Fraga, som inte bara är vänsterintellektuell utan också Nascimentos fd frus nya man. När filmen fortlöper ställs ideologi mot ideologi, man mot man, samhällets toppskikt mot de allra fattigaste och de halvgoda mot de genomonda och korrupta. Man presenterar först (det snyggt förpackade) våldet som enda lösningen, sedan fördömer man det. José Padilha & co lyckas dåligt med föresatsen att glufsa i sig underhållningsvåldskakan, ha kvar den och leka Pogo Pedagog-sociologer. Resultatet är fyrkantigt hyckleri.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

sommarbilder

Läs och sprid!

Tar kort paus i internetsemestern för att meddela att jag tillsammans med BRIS, Jonas Inde och Måns Herngren skrivit i Aftonbladet Debatt om "skådespelar"bebisar och Daisy Diamond. Snälla, läs texten och sprid!

semesterstängt

Gör som jag brukar och tar internetledigt ett tag över sommaren. Hej så länge!

Dogtooth +++++

”Dogtooth” har sedan premiären i Cannes för drygt två år sedan hunnit åka ett gäng festivalvarv, Oscarnomineras och släppas på dvd i andra länder. Först nu går den - äntligen! - upp på bio i Sverige. Den är väl värd att vänta på, och jag hoppas innerligt att den trots fördröjningen hittar sin publik.

I centrum står en familj bestående av mamma, pappa och tre tonåringar. Barnen har växt upp helt avstängda från omvärlden och lever i tron att allt bortom tomtstaketet är livsfarligt. Inga intryck kommer utifrån, en egen värld byggs upp, de har till och med ett eget språk. När så små glimtar av utanförvärlden börjar sippra in - till exempel i form av filmer som ”Hajen” - ställs allt upp och ner.

Idén är genial, och genialt genomförd. Att se resultatet är att stiga rakt in i ett unikt universum, in i något som känns nytt och ogjort. Det är en film som sätter tankar i spinn och försätter filmälskarhjärtan i brand. Det är en film som får det att krypa i kroppen av obehag samtidigt som du skakar av skräckskratt. ”Dogtooth” är absurd, chockerande, störd och störande - och samtidigt väldigt, väldigt rolig. Missa den inte!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Dogtooth

Ger Dogtooth 5/5 i dagens Aftonbladet. För Plus-prenumeranter går recensionen att läsa här, för er andra lägger jag upp den här på måndag.

(Roger Ebert och M fattar inte hur man kan tycka att filmen är rolig. De har båda fel.)

Lägg ut, lägg ut, lägg uut!

"I en drömvärld skulle mer ur vår filmhistoria göras tillgängligt, och det snabbt. I en drömvärld skulle filmbolagen metodiskt gå igenom katalogen och tillgängliggöra skatterna de sitter på, i ett raskare tempo än vad som sker nu"

Har skrivit en krönika för FilmNyheterna.

Melancholia - ett mästerverk

Min Melancholia-recension går att läsa här.

strax

En bit av Cannes

Var du där då?, en film av Victor Lindgren. Visas i Cannes i Short Film Corner.

Ett år som förälder avklarat!

I fredags var det ett år sedan ungen föddes en stormig kväll och visade sig vara en Ava. Ett år! Det känns som länge sen och alldeles nyss, det har varit ett år av nytt lugn och en helt ny form av oro (man har så mycket att förlora plötsligt! ändå har det bara blivit ett psykbryt modell större) och det har varit ett år när saker och ting har varit förvånansvärt mycket som vanligt och samtidigt inte alls som vanligt. Jag lever ett - i alla fall i många andras ögon - ett rätt trist och hemmavarande liv från början och har inte behövt göra några större avkall på någonting. (Faktum är att jag nog använt ungen som en ursäkt att slippa göra saker jag inte velat göra på flera år, men gjort ändå för att inte missa något eller för att vara, vad vet jag, trevlig.)

Jag och M har haft en sån väldig tur att jobba med det vi jobbar med, på det sätt vi gör. Att vi båda har flexibla jobb och jobbar hemifrån har gjort att vi har kunnat dela lika från början och vara hemma lika mycket det här året. Jag har svårt att se hur vi skulle kunnat hålla ihop om jag tagit allt själv de första månaderna. Jag förstår självklart att folk med andra arbetssituationer måste orka, men jag förstår inte riktigt hur de gör det. Det är så mycket som förändras i ett förhållande av att ha ett barn tillsammans ändå. Så lite hud, så mycket... praktiska saker som ska lösas.

Cannesbonanza!

Få en bild av vad som händer i Cannes, följ t ex

Kinobloggen / @SR_Kino

Min fd kollega Søren Høys blogg Scarlett i mitt badekar.

@cannes

eugonline / @eug

The Playlist

Filmmaker Magazine

SubDVD:s Cannesblogg

@totalfilm

Bara ett yttepyttelitet axplock förstås. Har du egna tips/favoriter, länka gärna till dem i kommentarerna så fyller jag på.

Alla andra har fel - Del 1

Inspirerad av kvällens filmtittning (och en kommentar från en snäll Gustav) inleder jag härmed Operation Alla Andra Har Fel. Först ut: Stanley Donens The Little Prince.



Av oklar anledning verkar den ha blivit toksågad både här och där. I Time Out London stod det till exempel bland annat

A sad disaster for Donen with what was surely a misconceived project from the beginning.

... the film frequently amazes with its grossness...

Fel! Man måste se The Little Prince. (Görs exempelvis gratis på Voddler här.) Bob Fosse som dansande orm i pimpkostym! Gene Wilder som räv! Saga! Fantastiska miljöer! Punk!

Se!

veckan i korthet

Skrev ett förslag på hur ett filmprogram skulle kunna se ut och göras, recenserade Panik i byn och lyssnade på ett mycket fint samtal mellan Todd Haynes och Roger Wilson på Cinemateket. Tror att samtalet spelades in och kommer att dyka upp här så småningom. (Jag gjorde också en massa annat, men ska nu se Friday Night Lights-maraton och hinner inte riktigt gå in på det.)

Red Riding Hood

Min Red Riding Hood-recension hittar man här. (Ångrar redan mitt betyg, men det är svårt att betygsätta en film som kränger vilt mellan train wreck och magisk. Malena Jansson fick dessutom med någonting i sin recension som jag tänkte, men missade att både formulera och få med: man får känslan av att Catherine Hardwicke har gjort exakt den film hon velat göra.)

Annars kan jag lite så där i förbifarten säga att jag inte håller med Fredrik Sahlin om nästan någonting vad gäller Tom Tykwers Tre. Min egen recension borde dyka upp i Aftonbladet på fredag.

--

Hörrni. Vad ska jag göra för att komma igång med bloggandet igen? Frågestund? Har ni några bloggutmaningar att slänga i ansiktet på mig? Stånga mig! Gör nånting!

veckans recension

Illusionisten.

veckans recensioner

Rabbit Hole

Tomorrow when the war began

S.I.G.H.T

Som av en slump landade idag en kopia av den musiktidning som jag, min gymnasiebästis och några andra gjorde på mediekunskapen på gymnasiet, nästan på dagen när Kurt Cobain varit död i 17 år. Tidningen hette S.I.G.H.T (synth, indie, grunge, heavy metal och trash), och jag skrev om Kurt Cobain/Nirvana, formgav omslaget (tror jag i alla fall) och skrev en undermålig recension av Smashing Pumpkins Siamese Dreams. Vår lärare tyckte att tidningen "inte handlade om något".

(Klicka på bilderna för att läsa.)

hittat just i min gamla Pricken-bok:

veckans recension

Hopp.