fredag, maj 27, 2011

Melancholia - ett mästerverk

Min Melancholia-recension går att läsa här.

10 kommentarer:

moarity sa...

Bra recension Emma ! Ska se ska se. Von trier kan sin grej (och konsten att iscensätta det dessutom), minns f.ö. cirkusen och rabiat-debaclet runt "Antikrist" med "antipris" etc.. helt förfärligt.

MEN du stod på konstens sida då också :)

Johannes sa...

Åh, sjukt sugen att se den nu. Måste försöka hitta några negativa recensioner för att dämpa mina förväntningar.

Jag tror för övrigt inte att det finns någon risk att den här nazigrejen överskuggar von triers filmkonst. Vem kommer idag ihåg Ian Curtis tidiga flört med naziestetiken på An Ideal for Living?

Emma sa...

Moarity: Tack! Ja, det där antipriset var verkligen, verkligen fånigt.

Johannes: Fick en trea i Sydsvenskan, kanske kan det fungera som dämpande? Och, håller med, tror inte heller att det kommer att överskugga.

Magnus sa...

En del av von Triers uttalanden var ju riktigt roliga. Jag brukar aldrig kalla saker för "PK" eftersom det i Sverige är ett högerord, och ett uttryck för att man vill stänga ner diskussionen i en fråga med ett "yada yada, haha", men med von Trier-bråket handlade det onekligen om att somliga inte orkade se det lössläppt ironiska i det han sa. Han var mer ogarderad än offentliga personer brukar vara nuförtiden. Och visst sådana här Godwin-stormar tenderar att ha kort livslängd, hur mycket det än hojtas. Det är trots allt ingen som på allvar tror att von Trier är nazist eller naziapologet.

Apropå en annan demonregissör: det som håller på att komma fram om Ingmar Bergmans bakgrund är naturligtvis högintressant, men det vore tråkigt att få se det slå över i ett typiskt "suspekta drulliga manliga genier"-drev med två ton understucket moraliserande och enkel polarisering mellan Männen (Erik Bergman som lögnare, horkarl, förebild för biskop Vergerus etc etc; Ingmar B som förtryckande storregissör, kvinnokarl etc) och Kvinnorna (Karin B och Bergmans fruar, skuldlöst vita offer allesammans). Och det är väl ungefär femton mot ett att en del av det som kommer att skrivas går åt det hållet. Den här sortens "reclaim-the-sex"-drev orkar i Sverige (numera) nästan aldrig förhålla sig till sitt föremål med någon slags insikt eller precision, man grottar bara ner sig i moraliserande och enkelt dikotoma skurk- och martyrscenarion. Alla krönikörer vässar redan sina pennor och fyllar på med så mycket uppkokt patos de kan hitta.

Emma sa...

Så här några dagar senare, hur tycker du att skriverierna blev? Själv har jag fakttiskt inte läst så mycket av karusellskriverierna, pga märkligt ointresserad.

Jojjenito sa...

Ska se Melancholia om några timmar. Har inte läst din recension, ville inte veta för mycket. Men det gick ju inte att undvika betyget. ;)

Håller på att titta igenom lite av von Triers filmer. Såg The Element of Crime igår: fullständigt urtråkigt och ett sömnpiller utan dess like.

Jojjenito sa...

Så, då har jag sett filmen och läst din recension. Mm, jag håller med om mycket du skriver, som hur de båda systrarna hantera situationen. För Justine är det ju närmast en befrielse att Melancholia kommer träffa. För Claire en katastrof. Och märkligt hur hoppfullt och vackert slutet ändå är. Nu gillade jag inte filmen riktigt lika mycket som du gjorde, den nådde upp till 4-/5.

Emma sa...

Vad kul att du också gillade, även om du inte gillade lika mycket som jag. Är inte heller så värst förtjust i von Triers tidigaste filmer.

magnus (den riktiga) sa...

När Melancholia käkar upp jorden mot slutet av filmen så töms salongen på syre (och nej, det är inte precis ngn spoiler), likaså i öppningen. Visst finns det brister men den är närapå perfekt.

Emma sa...

Håller med. När de andnödar på terrassen fick jag svårt att andas.