fredag, augusti 07, 2009

John Hughes är död.







18 kommentarer:

Anonym sa...

Det får bli ett high school-filmsmaraton i Hughes ära den här helgen.

Det är lite fantastiskt att ha sådana filmer på sin meritlista samtidigt som den solkas av filmer (som jag inte hade en aning om att han hade gjort) Ensam hemma, Beethoven och Maid in Manhattan.

Emma sa...

Ensam hemma blev ju iofs en helt oöverträffas ekonomisk succé när det begav sig, men ja, Maid in Manhattan är ju ingen höjdare. Själv blev jag oerhört sugen på att se om Some kind of wonderful och Raka spåret till Chicago.

Anna Nio sa...

Det är så jävla hemskt, jag gråter inombords. På riktigt. Nog för att han gjort en del filmer som verkligen inte toppar min lista, men det vägs alltid upp av de underbara high school-rullar han skapade på 80-talet. Vila i frid, John.

Anonym sa...

Ja OK första Home Alone var väl bra, jag minns att jag nästan kissade på mig av skratt i biostolen men de efterföljande filmerna skulle jag iaf inte hänga i julgranen.

Eftersom jag inte arbetar inom filmbranschen kan jag ju ändå tycka att en film kan vara ett fiasko även om den tjänar in storkovan åt producenterna.

Såg för inte så länge sedan att garaget i skogen där Ferrarin förvaras i Ferris Bueller's day off var till salu, antagligen inte längre, men det var roligt att se att det fanns på riktigt.

magnus (den riktiga) sa...

Men gjort och gjort, det är faktiskt en stor skillnad på att producera och regissera. Mig veterligen så är det bara Fira med Ferris och Raka spåret till Chicago som han verkligen "gjort", alltså regisserat. Med det sagt så måste även jag instämma i hyllningskören, han var GRYM!

Anonym sa...

Så att skriva manuset räknas inte heller då?

magnus (den riktiga) sa...

Brooks: vissa kanske anser att det är den som skrivit manus som "gjort" filmen, andra att det är producentens roll. personligen så är jag av den uppfattningen att det är upp till regissören att ena alla lösa trådar till ett färdigt resultat, alltså en film. I mina ögon gör det honom till filmens skapare. När Kubrick gick bort så var det tex ingen som gav honom cred för den fenomenala dokumentären The Seafarers som han fotat...

Mattias D sa...

Se om "Some kind of wonderful"! Och njut av repliken "break your heat and I'll break your face". Hughes i sitt esse.

Anonym sa...

Magnus: Jag skulle nog vilja påstå att det finns ett antal nyckelroller som alla kan ta på sig att 'ha gjort filmen', dvs de tre som har mest inflytande som t.ex regissör, producent och manusförfattaren. Alla har en väldigt nära påverkan på filmen. Att det sedan oftast skiljer sig i maktbalansen mellan de tre hör väl snarare till regel än undantag. Men det är inte alls säkert att det är regissören som har mest makt över slutproduktionen.

Emma sa...

Brooks & Magnus: Håller på Brooks i den här diskussionen, helt klart.

Mattias D: Will do!

Anonym sa...

Lite sen länkpostning måhända, men det var ett tag sedan jag senast tittade förbi din blogg... ang. mannen ifråga; http://bit.ly/RKC6p

/Majks

Emma sa...

Jo, jag läste det. Hemskt fint!

Anonym sa...

John Hughes symboliserade allt som var fel inom film på 80-talet på samma sätt som tyska musikgalor på Luciaafton symboliserade vad som var fel inom musiken. Som tonåring på denna tid förstod jag inte hypen alls. Att han skulle ha något att säga om 80-talets tonåringar var en konstruktion som på något sätt gått över i någon kult av de som var bebisar på denna tid.
John Hughes is dead! för att travestera en 80-talspunklåt.

/Byggaren

Emma sa...

Nu var jag ju inte själv direkt bebis när filmerna kom, snarare runt 10 och uppåt. Men de betydde hur som helst mycket för mig när jag såg dem.

Anonym sa...

http://www.youtube.com/watch?v=qtRQsCgYmtc&eurl=http%3A%2F%2Fthetrad%2Eblogspot%2Ecom%2F&feature=player_embedded#t=91

Emma sa...

Ljuvligt! Beställde Mannequin alldeles precis nyss.

Anonym sa...

Emma: Var kanske lite hård i min dom över Hughes och min ironi lämpar sig inte så bra i print. Ber om ursäkt om min kommentar verkade lite hård. Var bara så trött redan på 80-talet på 80-talets luciagalor, tyska kläd- och musikinfluenser och biodukens färgglada fascismdekadens. När det sedan uppstår en nostalgi över något som enligt min rent objektiva åsikt är jämförbar med Gingis Khans grymheter så osäkras min pistol på ren instinkt. Jag gillade Ett päron till farsa-filmerna dock.

/Byggaren

Emma sa...

Nu ska vi inte prata illa om lucia-rock-galorna - det var så jag upptäckte Depeche. :)