Är rastlös och håglös på samma gång. Dålig kombo.
--
Hittade en liten låda med gamla brev häromdagen. Från människor jag knappt minns. Vissa av dem trodde jag att jag bara pratat med någon gång eller jobbat med någon dag, för tio, tolv år sen. Men nej. Brev efter brev med inbjudningar till Las Palmas och whatnot, från en tjej vars ansikte jag knappt kommer ihåg, och så rader som
Chaque fois, que je passe sur un pont à Lyon, je pense à toi car tu m'avais dit un jour que tu amais bien ces ponts från någon annan som jag ärligt talat trodde att jag bara hånglat med någon sekund för att göra en gammal skräpig pojkvän svartsjuk
. Känns väldigt underligt. (Som om jag först år 2021 möjligen fattar på vilka jag lämnade någon form av avtryck 2009.)
--
Apropå broar: Såg
The Bridge häromdagen. Så sorglig att den fortfarande knappt går att prata om.
--
And on a slightly sunnier note: Är det meningen att man ska tycka om huvudpersonen i
Happy-go-lucky? Är man en fruktansvärd människa om man vill gaffatejpa henne tyst?
--
Dagens musik: 16 Horsepower.