Ohh ja! Jag är en freakmagnet av rang. Syndromet har gått lite i vågor, när jag var i mitt absoluta esse var det på en och samma dag en främmande människa som kom fram och la sin hand på min mage och gratulerade till graviditeten och sedan två av varandra helt oberoende människor som kom fram och sa att jag var ful respektive vit och borde sola. Häpp.
Jag undrar dock om man måste justera för kändisskapet. Får för mig att folk kan bli lite extra framfusiga om det är ett känt ansikte, nån slags variant på "henne känner jag ju litegrann".
Fast jag kan tycka det är lite kul med tönna personliga kommentarer där man minst anar det. Trevligt liksom, något att småle åt i några sekunder. En tanke utanför den ständigt fyrkantiga lådan.
Jag och en kompis var inne på lindex för att köpa ett diadiem till mig, inget konstigt med det förrän kassörskan tar på sig det och börjar smådansa och nyna. Jag blev så paff så jag visste inte vad jag skulle säga, tystnaden bryts av att hon säger, "lugn du ska få tillbaka det och du behöver inte alls oroa dig för att jag har löss" Japp, jag tror att vi båda lider av OBMS.
När jag började som managementkonsult som 26:åring insåg jag att mitt yttre inte matchade min inre erfarenhet.
Så jag frågade min frisör vad hon trodde om att färga in lite gråa strimmor i håret, och kanske ett par vita fläckar i skäggstubben.
Hon blev inte helt såld på idén. Särskilt inte de vita fläckarna i skäggstubben.
Jag fick helt enkelt vänta några år innan det yttre hann i kapp det inre.
Nu ser jag lite äldre ut, men har rent mental backat säkert tio år (enligt min kärlek).
Kan inte prata mer nu. Har lovat tälta med lillkillen i mitt arbetsrum när min kärlek skall ha tjejmiddag i resten av huset. Har tänkt överraska honom med en brasvideo på min laptop, så vi har en öppen eld att låtsasgrilla marshmallows över.
Det goa med att bli vuxen är att man slipper försöka verka vuxen hela tiden. ;)
En gång för några år sedan befann jag mig i en godisaffär. Plötslig dyker en man upp och säger: "Med den där frisyren får du ingen tjej!". Jag blir helt perplex men mannen bara skrattar. Jag ser på kassörskan att hon är lika förvirrad som jag.
Mina vänner använder fortfarande denna kommentar de dagar jag gnäller att jag är singel.
Konsultpappan: Jag var helt inne på att färga håret grått och ha en Andy Warhol-kalufs när jag var 16, 17. :)
Micke: Haha!
S: Jo, men man är ju aldrig så där vass och snabb som de är i filmerna... Annars så!
Dan: Händer som sagt vissa oftare än andra. Häromdagen var det en mysbrallesnubbe på bussen som tryckte sig otrevligt nära trots att jag sa till honom sju gånger. Varav flera högt. Suck.
Dessutom tycker jag om att prata högt så att jag själv hör vad det är jag har att säga för någonting!
(Ett klargörande ifall nån skulle undra. Jag är i verkligheten inte mysbrallesnubben som Emma stötte på utan försöker på detta sätt att skämta för att lätta upp stämningen som Joe Pesci i Dödligt vapen 2.)
19 kommentarer:
Dina små historier får mig att vilja fråga om du lider av OBMS? (OddBall Magnet Syndrome)
Alltså, dras folk som kan beskrivas som "annorlunda" gärna till dig, även i situationer där det är mycket folk i rörelse.
Ohh ja! Jag är en freakmagnet av rang. Syndromet har gått lite i vågor, när jag var i mitt absoluta esse var det på en och samma dag en främmande människa som kom fram och la sin hand på min mage och gratulerade till graviditeten och sedan två av varandra helt oberoende människor som kom fram och sa att jag var ful respektive vit och borde sola. Häpp.
gash! kassapersonalen rör om i grytan. både du och henrik schyffert har fallit i soppan, snart vågar man inte gå in på konsum längre..
Jag undrar dock om man måste justera för kändisskapet. Får för mig att folk kan bli lite extra framfusiga om det är ett känt ansikte, nån slags variant på "henne känner jag ju litegrann".
jennu: Fast på 7/11 är de värst. Man köper lite godis och dom bara "tisdagsfrossa?". Hrmph.
eff: Fast det har alltid varit så. Även pre fame. Mycket mer pre fame faktiskt.
Stort, alla kvinnors dröm att bli jämförd med en prinsessa va?
Nämen allvarligt talat, socialt handikappade människor i serviceyrken finns det alldeles för gott om.
Fast jag kan tycka det är lite kul med tönna personliga kommentarer där man minst anar det. Trevligt liksom, något att småle åt i några sekunder. En tanke utanför den ständigt fyrkantiga lådan.
Va??? Och jag som trodde att du var äkta...
Ack,hur mycket ska ett hjärta behöva ta....
fast nu när jag tänker efter är nästan det sjukaste att hon sa det på engelska. vafalls?
Jag och en kompis var inne på lindex för att köpa ett diadiem till mig, inget konstigt med det förrän kassörskan tar på sig det och börjar smådansa och nyna.
Jag blev så paff så jag visste inte vad jag skulle säga, tystnaden bryts av att hon säger, "lugn du ska få tillbaka det och du behöver inte alls oroa dig för att jag har löss"
Japp, jag tror att vi båda lider av OBMS.
storey: SåKLART!
molly: Ja, jag log ju absolut när jag gick därifrån.
I: Ja, nä. Det är tokfejk.
Jennu: Det har jag också tänkt på. Varför inte bara ett helt vanligt, hederligt SNÖVIT?
Anonym: Haha! Killen på Max (hamburgerrestaurangen) kliade sig lite av bara farten i ansiktet med min gaffel innan han räckte över den. Eew.
När jag började som managementkonsult som 26:åring insåg jag att mitt yttre inte matchade min inre erfarenhet.
Så jag frågade min frisör vad hon trodde om att färga in lite gråa strimmor i håret, och kanske ett par vita fläckar i skäggstubben.
Hon blev inte helt såld på idén.
Särskilt inte de vita fläckarna i skäggstubben.
Jag fick helt enkelt vänta några år innan det yttre hann i kapp det inre.
Nu ser jag lite äldre ut, men har rent mental backat säkert tio år (enligt min kärlek).
Kan inte prata mer nu. Har lovat tälta med lillkillen i mitt arbetsrum när min kärlek skall ha tjejmiddag i resten av huset. Har tänkt överraska honom med en brasvideo på min laptop, så vi har en öppen eld att låtsasgrilla marshmallows över.
Det goa med att bli vuxen är att man slipper försöka verka vuxen hela tiden. ;)
En gång för några år sedan befann jag mig i en godisaffär. Plötslig dyker en man upp och säger: "Med den där frisyren får du ingen tjej!". Jag blir helt perplex men mannen bara skrattar. Jag ser på kassörskan att hon är lika förvirrad som jag.
Mina vänner använder fortfarande denna kommentar de dagar jag gnäller att jag är singel.
Varför gör du inte som Richard Dreyfuss i Stake out och härmar expiditen?
"Eating inbetween meals?" Uttalat med ful grimage, hånfull röst och på ett allmänt nedsättande mobbarsätt.
/S
wtf..sånt händer alltså?
Konsultpappan: Jag var helt inne på att färga håret grått och ha en Andy Warhol-kalufs när jag var 16, 17. :)
Micke: Haha!
S: Jo, men man är ju aldrig så där vass och snabb som de är i filmerna... Annars så!
Dan: Händer som sagt vissa oftare än andra. Häromdagen var det en mysbrallesnubbe på bussen som tryckte sig otrevligt nära trots att jag sa till honom sju gånger. Varav flera högt. Suck.
blanche niege elle s´apelle
Mysbrallesnubbe? På Emmas vackra småländska dialekt heter jag Las Bjöukman.
Dessutom tycker jag om att prata högt så att jag själv hör vad det är jag har att säga för någonting!
(Ett klargörande ifall nån skulle undra. Jag är i verkligheten inte mysbrallesnubben som Emma stötte på utan försöker på detta sätt att skämta för att lätta upp stämningen som Joe Pesci i Dödligt vapen 2.)
Skicka en kommentar