fredag, februari 08, 2008


Igår såg jag Billy Wilders The Major and the Minor. Helt kort kan handlingen beskrivas så här: Ginger Rogers är trött på NY och vill åka hem, men har inte tillräckligt med pengar till biljetten. Så hon klär ut sig till en tolvåring - komplett med rosettflätor, ankelsockar och ballong i snöre - och köper en barnbiljett. Hon hamnar i Ray Millards tågkupé, förvecklingar och kärlek uppstår. Så småningom. Trots att han alltså tror att hon är tolv.

--

En parentes: Jag blir sjukt röksugen av att se filmer från 40-talet.

5 kommentarer:

Scrooge sa...

Lite off topic, inte så lite heller.

Andrev Bergström skriver i ett inlägg idag följande:

"Jag är fientligt inställd till lågbudgetfilmer"

Det här är alltså en åsikt som härstammar från en filmjournalist arbetandes på nätbilagan av en av Sveriges största tidningar.
Kan mycket väl vara en kandidat till topp 5 av idiotiska kommentarer.

Synpunkter på det?

Julia sa...

Jag försökte någon gång sluta röka ungefär samtidigt som filmvetenskapen gick in en period av noir och franskt. Det gick väl sådär.

Emma sa...

scrooge: Fast jag kan ibland känna att jag är lite "fientligt inställd" till amerikanska indieproduktioner - i alla fall den där typen som hyllas av alla och är så himla trivselknasiga. Miranda Julys film t ex.

julia: Oj. Kan tänka mig det!

Anonym sa...

haha klart man blir rök sugen när man ser gammla filmer! Då fick cigaretter fortfarande marknadsföras som "bra saker" alla hjältar rökte - john wayne - james dean osv.. idag är det bara dom ryska terroristerna och bad guys som röker. visst kan en god huvudkaraktär oxå röka.. men det är inte samma känsla :P tycker jag ialf!

ialf se "thank you for smoking" då jävlar blir man sugen :P

/skådis

Anders Dahnielson sa...

Appråpå den svunna tid då cigaretter rekommenderades av läkare i annonser.