"Det har fokuserats för lite på begåvningar. Jag blev så förbannad när jag nyligen hörde på Kulturnyheterna om kvotering. Varför ska man kvotera in kvinnor om det är så få att välja på? Det är ingen mänsklig rättighet att göra film och det finns för många obegåvade projekt."Och nej, jag efterlyser inte kvotering. Men en smula självinsikt vore bra.
onsdag, oktober 17, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Min dam har sneglat för mycket på sättet att rösta i det gamla Sovjetunionen.
Haha, great poll!
Missade helt detta. Men till viss del håller jag med, er båda. Kvoteringen har hamnat ivägen för begåvningen - ja. Men det finns - eller har i alla fall funnits - trots allt ett strukturellt problem som befäst vissa könsroller. (Där kvinnor blir scriptor och män passare etc). Jag tror iofas att det håller på att brytas och att de som främst bär på fördomarna som befäst dessa strukturer är 40-taslisterna (både kvinnor och män).
Annars är det väl främst i A-funktioner kvinnliga regissörer det varit ont om. De bästa svenska producenterna som tex Anna Anthony, Katinka Faragò etc är ju kvinnor. Kvinnliga författare är väl heller ingen bristvara.
Det stora problemet tycker jag är att det är förmycket inavael och kompis korruption i branschen generellt. Den sk "Skarsgårdfaktorn" som gör att efternamnet och förldrarnas koppling till branschen spelar större roll än kunskap, erfarenhet, talang etc. Något som drabbar både kvinnor och män.
Dessutom så är jag starkt kritisk till att mer eller mindre alla debutantsatsningar riktar sig till unga (under 30 typ).
Att sedan vissa personer och bolag mer eller mindre prenumererar på stöd från SFI hjälper ju inte heller. Borde vara som med vissa andra saker att det fanns ett tak på hur många projekt ett bolag och en kreatörer kunde få stöd för.
Kvotering tror jag dock inte heller hjälper ett dugg. Det skapar bara denhär typen av oftast ogrundade mistankar kring att det inte är meriterna som är avgörande för valen av projekt.
Sedan tycker jag själv att de sterotypa könsrollerna man hittar i manusen annars är ett större problem.
Tror även det handlar lite om vad man värdesätter för typ av kunskaper. Vilket är tex mest meriterande för en runner att ha bra ordningsinne eller kunna installera ett nytt grafikkort i datorn. Det börjar ju lite där, med hur vi betraktar och värderar kunskap och erfarenheter.
/tomas
En bra sak att komma ihåg när det skall definieras "strukturellt problem som befäst vissa könsroller" är att de troligtvis defineras bäst av de som dessa missgynnar, eller ett annat alternativ att folk utifrån som inte är insyltade i den eventuella branch det gäller försöker få de i denna att inse att de är del av ett problem, om det nu finns ett sådant givetvis. Tycker det handlar till s tor del om kunskap som tomas ovan är inne på också...
visst han är knappt en parantes inom svensk filmhistoria, möjligen en notis om hur uselt det kan bli.
Men det är sant som han säger..
Jag tror fan det är lättare att vara kvinna idag än man.
Jag känner mig iallafall halvt rövknullad var dag.
Som sagt, jag är inte heller för kvotering. Jag tycker bara att det är hemskt, hemskt roligt citat considering.
Och lättare att vara kvinna än man idag? Hur då? Utveckla gärna.
Är det inte lika mycket kvotering att nästan alltid välja män? Eller är de bara så mycket mer begåvade? Alltid? Hur kommer det sig då att det görs så mycket skitfilmer?
Ja, jag vet att en otroligt hög procent av alla filmer görs av män så de ska liksom misslyckas mer också rent statistiskt. Det är också män som har gjort de flesta riktigt stora filmerna. Av samma anledning. De är fler. Nästan alla faktiskt...
Men om man gav en kvinna chansen nån gång istället för att gång efter gång ge t ex den totalt obeåvade människan Richard Hobert pengar..? Efter Tre solar tänkte jag att nu är väl ändå gränsen nådd. Men icke sa Nicke.
Jo, det är klart att det är en form av kvotering att det blir så många män... Jag vet ärligt talat inte riktigt hur jag förhåller mig till kvotering och om jag tror att det fungerar. Jag bara känner att jag själv skulle bli JÄVLIGT förbannad om någon kunde säga att jag var inkvoterad på en arbetsplats. Men å andra sidan, som relativt ung tjej sitter man ofta med som alibi i paneler och liknande - vilket naturligtvis är bättre än att det inte finns någon tjej alls. Jag vet helt enkelt inte vad jag tycker.
Skicka en kommentar