tisdag, oktober 02, 2007

Lite perspektiv någon?


Är det inte lite genant att läsa alla skriverier om den senaste veckans Schulman/JOA/bloggstopps-debacle? Är inte yttrandefrihet ett lite väl stort ord att använda i sammanhanget? Nätmobbing? Ska pressombudsmannen verkligen uttala sig i frågan? Sedan när har det med yttrandefrihet att göra att man tycker att en skribent är platt? Vad har det med nätmobbing att göra? Spelar plattformen någon roll? Vem pratar om yttrandefrihet och mobbing när vi filmkritiker sågar en film? Alex Schulman skrev att han skämdes över att ha JOA som kollega. JOAs recension av t ex Hjärta av sten - bara för att ta ett exempel close to home - såg ut så här:

Man ska vara snäll mot debutanter, men Martin Munthe, med ett förflutet som reklamfilms- och rockvideoregissör, har verkligen inte lyckats med någonting i sin debutfilm. .../... Den enda som inte behöver skämmas över filmen är väl fotografen Pär M Ekberg.

Och Mats Bråstedt recension av Camp Slaughter såg ut så här:

Att den över huvud taget visas utanför Munthes privata sfär är obegripligt. Finns det någon paragraf i Filminstitutets stadgar som möjliggör yrkesförbud? Vad säger Åse Kleveland?

Och kom inte dragande med att ni tycker att Hjärta av sten/Camp Slaughter är det sämsta som någonsin gjorts. Det finns de som tycker att Camp Slaughter är mycket bättre än JOA/Mats Bråstedt och det finns de som tycker att JOA/Mats Bråstedt är mycket bättre än Camp Slaughter. Det handlar inte om det. Det handlar om vem som får tycka och hur och tydligen också var och om vem och vad.

(Bioannonsen hittade jag hos Fredzilla.)

UPPDATERING: Strular det här inlägget för någon annan än mig? Det försvann ett tag av oklar anledning.

29 kommentarer:

fredrik sa...

Emma: du lägger upp för smash.. jag har inte sett vare sig Hjärta av sten eller Camp Slaughter, men de är förmodligen de absolut SÄMSTA filmerna som nånsin gjorts.

Och att jag säger det här är inte för att vara taskig, utan för att det förmodligen är en ypperlig metod att göra ett inlägg i debatten. (För jag har förstås frihet att tycka vad jag vill.)

Intressant debatt, om än något klumpigt att använda Munthe som referens då du.. ja du vet.

fredrik sa...

det borde ha stått: (För jag har förstås frihet att tycka vad jag vill, eller?)

Johan Ahlin sa...

Recensenterna och kulturskribenterna tillför faktiskt mycket, om de är bra. Nån slags symbios får man nog säga...

Schulmanröran har nog inte bara bottnat i JOA-kritik, vafan, en debattartikel av hans egen mamma spelade nog också roll.

Bråstedts text är jävligt konstig, jag tillhör inte "Munthes Sfär" och genre men har kollat in Camp Slaughter med stort nöje.(Dock inte på duk)

R Meyers obildade avkomma sa...

(Dock inte på duk)

Ingen fara, det räcker om du ser "Transformers" på duk, alla andra filmer är bättre på dataskärm...

Var fan fick jag det ifrån???

Emma sa...

Fredrik: Förstår inte riktigt vart du vill komma med din kommentar. Menar du att kontentan av det jag säger är att man har rätt att såga någonting man inte sett eller läst? I så fall: läs om.

Men annars: ja, du har väl friheten att tycka vad du vill? Sen kan man givetvis ifrågasätta om man ska få uttala sig om kollegor på samma arbetsplats. Men då handlar det ju inte längre om yttrandefrihet, ett ord jag alltså tycker används lite väl lättvindigt i den här "debatten". Och att påstå att mobbingen per automatik är värre på nätet än på papper känns bara oerhört korkat.

Johan Ahlin: Den där debattartikeln av hans mamma var fö en av de få vettiga texter jag läst om hela soppan.

r meyer: vet inte var du fick det ifrån - såvida du inte syftar på att jag sagt att det finns vissa filmer som känns viktigare att se på duk än andra?

superkryp sa...

Att smälla till lite hårdare när de recenserar (särskilt vissa andra svenskar) är ju någonting som svenska kulturgubbar (i synnerhet gubbar) alltid har haft en faiblesse för.

Skriver man elakt så märks man mer (och det är väl precis det Schulmansfären sysslat med...).

Monica sa...

Du har helt rätt Emma och du gör givetvis rätt igen när du motar Olle i grind genom att förekomma eventuellt snack om din mans film. Så ska en slipsten dras och nu får jag verkligen sluta uttrycka mig i klichéer!!! :-)

Jag menar - precis som du - att det nu får vara stopp och slut. Man måste få TYCKA saker. Om folk, om film, om vad man vill. Det är inte mobbning att tycka att någon skriver illa. Det är en synpunkt.

När kommer backlashen för den här oerhört tröttande kränktheten som gör att det inte ens går att göra satir längre!?! Eftersom verkligheten är löjligare...

Tomas_Timelock sa...

Citerar vad jag skrev om CS på independent.nu.

[i]"Så damp den då ner i brevlådan; CAMP SLAUGHTER

Måste erkänna att mina förväntingar inte var direkt uppskruvade efter vad man läst om filmen.

Men jag blev väldigt positivt överraskad. Det som oftast inte brukar fungera i svenska filmer (skådespeleri, foto, klipp, ljud och annat som vissa svenska filmare verkar anse oviktigt) fungerade här otroligt bra. Slår alla svenska/nordiska wannabe skräckisar som Midsommer, Det okända mfl med hästlängder och var den bästa mysrysar-skräck-slasher sedan de danska filmerna Sista Timmen och Nattvakten. Slog även When a stranger Calls (som var den senaste liknande film jag köpte på DVD) i underhållningsvärde.

Ska jag ha några invändningar så tror jag att manuset inte tagit skada av att bearbetas någon gång till innan inspelningen. SFX arbetet i vissa scener kunde även varit bättre. Även om det stunvis bidrog till stämningen i filmen. Regin och/eller klippning/gestaltning i dialogscenerna kunde även jobbats lite mer på. Okej, dte låter lite konstigt att höra svenelsk dialekt i en engelsk film. Men det är det ju bara vi här som tänker på.

Övergripande måste jag säga att det funkade hur bra som helst på alla plan. Kändes väldigt \"strange\" att se en svensk film som var visuell i sitt berättande...

Hatten av."[/i]

De flesta svenska sk recensenter går bara i ledband i de stora Studiobolagens PR-koppel. Andra skriver bara uppfilmer med "viktigt" innehåll/budskap som är formmässigt experimentella och har ett tydligt klassperspektiv eller dyl.

Vi fick jätte bra recensioner på vår novellfilm DEN ANDRA SIDAN och kortfilmern SJÄLSFRÄNDER. Båda betraktar jag mer eller mindre som beställningsjobb för finansiärer och kritiker. Ge dom vad dom vill ha typ..

Finns knappast någon som kommenterar hantverket i filmerna på ett proffsigt sätt. Har mer eller mindre - aldrig - hört någon kommentera tex klippning och ljudläggning insiktsfullt.

Btw, vem fan bryr sig om vad Alex Schulman har för sig??

/tomas

Johan Ahlin sa...

Om man nu ska granska recensenterna...

Mycket info och trovärdighet går förstås förlorad av bokstavslimiten för recensenterna i svenska tidningar och medier.

Kolla denna och jämför med din egen Chuck och Larry-review;

http://movies.nytimes.com/2007/07/20/movies/20pron.html

Jämför även doku-otäckingen "Vårt dagliga bröd"(Fjellborg i AB) med denna;

http://movies.nytimes.com/2006/11/24/movies/24brea.html

Ursäkta den långa kommentaren men jag tycker verkligen detta ämne är angeläget, och vill man veta nåt om tex en ny film, inte fan läser man en svensk review när de är så oerhört "strippade".

Emma sa...

Superlryp: Det är onekligen mycket lättare att såga än att hylla - precis som det är lättare att skicka in klagomail än beröm-mail.

Monica: Nej, "mobbing" känns som fel ord i sammanhanget. Sen kan man ju tycka att när det gäller vissa saker, t ex Ronnie Sanddahl-skriverierna tidigare i år, att folk dras med i någon märklig flockmentalitet och går lite over board emellanåt.

Tomas: Som jag sagt förut, jag ser hellre Camp Slaughter vilken dag i veckan som helst än Håfströms slasher vaddennuheter.

Och angående din sista fråga: jag. :)

Skämskudde sa...

Dela ut SKÄMSKUDDE på biografer när Martin Munthes "filmer" visas.

Emma sa...

Johan: Att man får in mer info och kan gå mer på djupet i en recension där man har drygt 3500 tecken på sig än om man har 800 tecken goes without saying. Sen vad man själv föredrar att läsa, eller vad var och en tycker är en bra recension är upp till var och en. Svårare än så är det ju inte.

Emma sa...

Skämskudde: Zzzzzzzzzzz.

Johan Ahlin sa...

It's not personal, men nog kan väl fastanställda kultur och nöjesjournalister försöka hålla fanan lite högre och åtminstone driva redaktionerna mot aningen mer kvalité och mindre kvantitet.

Emma sa...

Jag tar det inte heller personligt, jag säger bara att man givetvis inte får in lika mycket på 800 tecken som man får på 3500. Och, tjaa, antingen får du väl vända dig till någon fastanställd och höra dig för med dem, eller så får du vänta tills du blir gråhårig på att jag ska bli fast anställd någonstans.

Niklas sa...

Jag förstår inte heller kommentarerna om ”yttrandefrihet” i detta sammanhang. Det är väl AB själv som avgör vad deras anställda bör eller får säga eller inte säga offentligt?

Skall inte en kritiker kunna kritiseras, speciellt om kritiken är av den karaktär du ger exempel på? Jag förväntar mig att en kritiker både har bildning(ha sett och funderat mycket runt film) och utbildning inom det område de är satta till att kritisera. Och visst ska en filmrecensent tycka till, och tycka mycket, om en film, gärna med en touch som får en att skratta eller le, men ren och skär elakhet blir bara löjlig och säger mer om recensenten än filmen, vilket du ger exempel på.

Nej, här handlar det inte om yttrandefrihet utan vem som fått sina tår trampade på. Vad har PO med saken att göra, är PO läkare? Om inget är brutet kan hon väl blåsa på de drabbades tår.

Johan Ahlin sa...

Skulle inte tro att jag tar kontakt med nån redaktion, redaktör. De har något mer strutsmentalitet än frilansarna och sticker sällan ut hakan som Schulman gjorde med JOA-inläggen.

Emma sa...

Niklas: "Vad har PO med saken att göra, är PO läkare? Om inget är brutet kan hon väl blåsa på de drabbades tår." Haha!

Johan: Nja, är det verkligen så? Det är väl oftast de som sitter tryggt och fast som kan uttala sig om saker utan bekymmer? Det är ju trots allt väldigt få frilansare som har den makt som Schulman har. Fast det är väl så att de se sitter inne i värmen vill inte kastas ut, och de som är där ute vill in, så alla är mer eller mindra strutsiga.

Lars Johansson sa...

Både nja och njo, Emma. Både nja och njo. Men å andra sidan tycker jag som alla andra.

Har ni frågat dom?

Kajanus sa...

Emma, först och främst: vilken FANTASTISK bioannons, cred till de bakvända citaten som används. Urkul.
Visst är det enklare att såga än att hylla, dessvärre (kanske man bör fylla i).
Det är ju som du säger lite trist att kritisera filmer som faktiskt inte gör så mycket väsen av sig. Martin verkar ju ha gjort dem med hjärta och att de är lågbudget skapar ju en viss charm.
De är ju självklart bättre än de flesta Rob Schneider-transformation filmer som dyker upp varje år. De har man ju lagt ner massor av pengar i, till ingen som helst nytta :).

Jars Johansson sa...

Jag håller med dig helt, Kajanus. Jag har ju träffat Martin vid ett (1) tillfälle och jag kan nog intyga att han gör sin filmer med låg budget, viss charm och ett hjärta av sten. Nu har han sålt sitt geniala rälsarrangemang också, tror jag, till min gamla filmklubb.

Läs iövrigt vad min gode vän och filmrecesent David Mannning skrev om Rob Schneiders Animal, "a hell of a ride". Ingen annan tyckte den var något vidare och nu tvivlar man till och med på Mannings blotta existens (!). Har ni frågat hans fru? brukar jag fråga, om han finns, alltså. Inte det? Då så.

eff sa...

Är det bara jag som tycker att Nicke Lilltroll-referensen känns en smula malplacé när det gäller just en skräckfilm med premiär på, förmodar jag, 2000-talet?

Fred sa...

Intressant att Camp Slaughter börjar dyka upp igen i mitt liv. Gav den i present till min pojkvän, som först fick en chock över att se mig på baksidan på ett dvdfodral i en hyrbutik.

Sedan tog han med sig den till Polen, visade några minuter för sina polare som blev stenförtjusta, och nu ska dom visst ha filmkväll i helgen och titta på när jag får huvudet avhugget. Blev förvånad.

Hoppas dom gillar den.

Jag har aldrig mått så dåligt över reaktionerna över en film. Mobbingen, som jag så väl känner igen från skoltiden, lyste så klart igen och folk var så jävla elaka. Tog lång tid innan jag ens orkade se filmen igen.

Men efter att ha fått fanbrev, skrivit autografer åt hyperglada tioåringar på stan som känt igen mig och att filmnördar erkänt för mig, dock i privata mail, att dom gillar filmen (skulle dom skriva det på ett forum så skulle dom få så mycket skit av andra) så känns det som en helt okey upplevelse ändå.

Hellre detta än att vara med i en Beck-film eller någon annan dynga.

Emma sa...

Kajanus: Visst ÄR annonsen ganska rolig? Och, apropå Schneider - döm om min förvåning när jag såg delar av The Hot Chick på tv härom månaden och tyckte att den var rätt rolig. Måste hyra den och se hela för att kolla om jag hallucinerade!

Eff: Jag har sett Nicke Lilltroll-referesener lite här och var även på senaste - och har inte orkat Wikipedia och har inte en susning om vad det handlar om. Så ja, lite malplacé I guess.

Fred: Jag har aldrig riktigt fattat den där massiva CS-bashingen - det första jag sa till martin när vi träffades var att jag tyckte att han hade fått oförtjänt mycket skit för den. Det tycker jag fortfarande.

Fred sa...

Emma: Förstår inte heller bashningen. Alla fick ju det, inte bara Martina. CS som helhet, skådespelarna (som vara amatörer plockade från gatan, sämre än sämst), fotot (vilket jag inte kan förstå), manuset (inte orginellt, men fungerar)... ja, till och med musiken. Det var liksom fritt villebråd på allt.

Det mest komiska, och visar väl enfaldigheten i det hela, var när något pucko kritiserade Sandy Manssons amerikanska - och hon är filmens enda äkta, riktiga, mega-amerikan.

Fred sa...

Haha... "Martina"... jag menar "Martin" givetvis. Lite genderbender-teori där.

Lars Johansson sa...

Jag och mina vänner, släkt (bl a min mor, flickvän mm) som har sett en del nyliga lågbudgetfilmer är överens om att Fred Anderson och Markus Widegren ganska överlägset toppar ligan med sin Kraftverk, vad gäller, manus, regi, foto, talang, professionalitet och alltihop. Ganska tätt följd av Martins Camp Slaughter. Jag ser fram emot fler filmer i samma stil och det tror jag många gör.

Nicke sa...

Hej Emma och andra! Jag har svårt att förstå jämförelsen mellan filmkritik och personkritik på en blogg. Ja, det kan förekomma elakheter i en recension, men filmrecensioner har publicerats i väldigt många år. Teater, opera, litteratur, musik, film etc etc har recenserats på kultur- och nöjessidor hur länge som helst. Däremot har jag aldrig sett en filmkritiker få en överkryssad geting i Expressen.

Sedan tycker jag att det är ganska självklart att de som överhuvudtaget har lyckats göra en långfilm är stolta och nöjda över vad de har gjort, men som filmkritiker måste man ju bedöma filmen i en helhet och även jämföra den med andra filmer. Jag tyckte CS var usel (recension finns på sagolandet.blogspot.com) och uppenbarligen är jag inte ensam. Den har fått 2,0 / 10 i snitt på imdb där folk vanligtvis är extremt generösa med sina betyg.

Ska man som recensent undvika att påtala en films brister bara för att det är en kul produktion av halvkända förmågor? Är målet med filmkritik att vara snäll och inte såra någon annan persons känslor? Att sedan Beck och andra svenska filmer också är dåliga hör väl inte hit.

Men visst kan det vara ett problem när en recensent bara har 800 tecken till sitt förfogande och därmed inte lyckas komma med någon konstruktiv kritik mot en film som de uppenbarligen inte har gillat. I ett sådant sammanhang kan ju en sågning upplevas som orättvis och taskig. Men där sitter ju du i samma båt som andra kollegor, inte sant?

Personligen kan jag gärna tänka mig att vara lite elak i en sågning oavsett om regissören heter Moodysson, Godard eller Munthe. Och jag tycker att en recension förtjänar samma utrymme oavsett om filmen i fråga anses vara bra eller dålig.

Emma sa...

Fred: Haha, undrade lite vem Martina var. :)

Lars: Jag ser också fram emot mer!

Nicke: Som jag skrev handlar det inte om huruvida du eller någon annan gillar Camp Slaughter eller inte. När du skriver

"Jag har svårt att förstå jämförelsen mellan filmkritik och personkritik på en blogg."

undrar jag om du läst det Alex Shulman skrev om Jan-Olov Andersson? Det handlade om hur han skrev, inte om honom som person. Alltså, textkritik och kritik av andra journalister/kritiker. Något som funnits i tidningar hur länge som helst - för att nu ta till ett av dina egna argument.

"Däremot har jag aldrig sett en filmkritiker få en överkryssad geting i Expressen."

Och varför inte då undrar man? Sitter man som filmkritiker tryggt från kritik? varför det? När journalister kritiserar exempelvis programledarna för Filmkrönikan - är inte det kritik av en annan kritiker?

"I ett sådant sammanhang kan ju en sågning upplevas som orättvis och taskig. Men där sitter ju du i samma båt som andra kollegor, inte sant?"

Givetvis, jag har aldrig sagt något annat.