Före mig idag när jag pratade om filmkritik för ett gäng lärare i Uppsala var det en genuspedagog som pratade om könsroller på film. När hon påstod att Holly, Bruce Willis fru i första Die Hard, "tappade sin makt" när hon kysser Bruce Willis i slutet lyckades jag bita mig i läppen. Sedan visade pedagogen inledningsscenerna i första Matrix, ni vet när poliserna ska gå in och hämta vad de tror är en "ensam liten tjej", men hittar Trinity som springer på väggarna och sparkar ner dem (i en scen som fick mig att jubla på bio för att det var så jävla stort första gången jag såg den)? Sedan spolar pedagogen tillbaka, pausar i en bild där man ser Trinity bakifrån, på håll i någon sekund. Och säger Ser ni här, hur man har ljussatt hennes midja så att man ser kurvorna? Sexualiserad. Som att det var det enda hon var. Och jag kunde inte hålla mig från att säga Hon behöver ju inte vara antingen sexualiserad eller hjälte. Hon kan ju vara både och. Eller? Genuspedagogen hummade lite. Sedan visar hon ett klipp till ur Matrix och visar det där Neo och Trinity kysser varandra. Och sa Som så många andra kvinnor på film är det hennes högsta mål att hitta sin drömprins.
Om du frågar mig finns det bättre filmer att använda som exempel om det är den poängen man vill göra. Och om du frågar mig finns det en hel del människor och politiker som ägnar sina liv åt att prata genus som inte ser vad det är de egentligen säger: En kvinna kan bara vara en sak. Och att de så fort de är snygga, sexiga eller visar hud blir reducerade till bara det. Oavsett vad de gör i övrigt.
UPPDATERING: Ju mer jag tänker på det ju argare blir jag. Den där jävla mossiga pedagogen som påstår sig ha koll på genus och könsroller gör EXAKT som de flesta andra: kommenterar det en kvinna har på sig och hur hon ser ut istället för att fokusera på vad hon faktiskt presterar eller gör. Och hon ska ut i våra skolor och sprida INFORMATION till lärare som i sin tur ska sprida informationen vidare? Hon är värre än virus.
36 kommentarer:
Sedan visar hon ett klipp till ur Matrix och visar det där Neo och Trinity kysser varandra.
**********
Det brukar vara varandra och inte sej själv man kysser. Annars så kanske det är som de säger, att det var bättre på Vikingatiden, när en man var en kvinna, och en kvinna var en man.
Så irriterande!
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Neo då (i så fall) som återuppstår för att kunna gosa.
(Så kan man säkert inte tänka...)
Emma, du är så smart. Heja!
Man kan ju få in vad som helst i en analys, det beror på vad man vill se.
Jag höll inte heller med om att det var ett vidare bra exempel. Att exemplifiera kvinnlig sexualisering genom att ta med en film där kvinnan är smart och spelar en stor roll för handlingen. Där hon inte bara är där för utfyllnad (/alibi om man så vill). Jag fattar inte riktigt tänket där.
Kul att höra dina tankar kring film dock!
jag upplever att man alltid ses som paranoid om man ser sådana aspekter av filmscener.
menvisst, man stänger ju delvis in kvinnan i en offerroll om man ser henne som försvagad och objektifierad bara för att hon klär sig sexigt/utmanande. många män i filmer använder sin sex appeal som styrka.
klart att om man letar efter sexualiseringar så hittar man dom.
Bruce springer ju runt i hela filmen i ett tight skitigt linne och skjuter hej vilt, och det är ju helkorkat om något men man får ta det för vad det är.
heja.
http://www.rolfner.se/index.php?blog=2&title=roar_mig_med_konsbyte&more=1&c=1&tb=1&pb=1
Skrev om det där. Kvinnor "får" och "kan" inte göra vissa saker. Vare sig i verkligheten eller på film. Matrix har jag inte sett, men det låter inte som nåt bra exempel. Bättre då att försöka byta kön på filmfigurer och se vad som händer, det blir ofta väldigt tydligt då - det här med könsroller.
En kvinnlig Scarface, Gudfader..? Inte ens i en trevlig komedi som Notting Hill skulle det funka att byta rollerna. Det tror i alla fall inte jag.
Emma;
var lite det där jag menade med att befästa könsrolerna i mitt förra inlägg. Själklart utesluter inte det ena det andra. Är inget stort fan av Matrix själv, men inte pga av det. Men se tex Kill Bill, det är verkligen en av mina favoriter och ett bra exempel på hur det kan bli så bra om man vågar bryta mösnteret och utmana rollerna.
Monica;
Vad menar du att det inte skulle fungera? Varför? Notting Hill har väl lite redan vänt på rollerna från den klassiska romanitiska komedien genom att låta kvinnan vara den med pengar, makt och status i samhället.
/tomas
Nä, fick inte riktigt intrycket av att Trinity springer runt och letar efter prince-charming. Ska jag vara ärlig så kommer jag, så här några år i efterhand, knappt ihåg att det kysstes. Det bestående intryck hon lämnade var snarare drop-kicks och en isande blick.
Hurra för dig Emma! Jag gillar när folk ser igenom det politiskt korrekta. Jag håller helt med om att det finns betydligt bättre storfilmer när man ska prata genus och könsroller gone bad.
sjukt sant.
Jag undrar vilken kompetens dessa genuspedagoger egentligen ska besitta? Det tråkigaste med hela berättelsen är väl att dessa lärare som kommit för att lyssna nu fortsättningsvis kommer att se filmer genom ett par endimensionella genusglasögon som filtrerar bort alla nyanser och facetter som kännetecknar intressanta filmer. Och hur ser genuspedagogerna på hunkarna i 300 och Apocalyto? Är dessa män hjältar eller sexobjekt?
Tack för glada tillrop alla! Vi måste hjälpas åt att sprida gospeln!
Superkryp: EXAKT! Varför säger man inte att Neo i så fall också letar efter drömprinsessan? Huh huh HUH?
Tomas: Jodå, det är helt sant. Men om du vänder på det hela så att MANNEN är superstjärna och KVINNAN äger en liten bokhandel. Jag är fördomsfull nog att tro att få manliga superstjärnor skulle intressera sig för en tjej som äger en bokhandel, jag tror inte ens de skulle besöka en slik. Bara till att börja med.
Jag menar; vi snackar superstjärna. En snubbe som får alla tjejer han vill ha - and then some.
Jag kan självklart ha fel, men jag skulle inte tro på en sådan manlig huvudperson.
Monica;
Det tror jag inte, se på Dirty Dancing tex där fungerar det hur bra som helst. Båda är ju klassiska "askunge sagor". Handlar ju "bara" om att konstruera storyn och karaktärerna på ett trovärdigt sätt.
Antar att du läst;
http://www.wordplayer.com/columns/wp14.Anthropic.Principle.html
I romantiska komedier finns det dessutom två klassiska "regler". Den ena är att mannen inte ska vara ute efter sex - utan efter kärlek. Den andra är att kvinnan inte ska vara ute efter pengar...Tycker det är lite dessa regler dom spelar på och twistar till i Notting Hill.
Om du inte läst den rekomenderar jag; "Writing the Romantic Comedy" av Billy Mernit;
http://www.billymernit.com/screenwriting.html
/tomas
Sedan visar hon ett klipp till ur Matrix och visar det där Neo och Trinity kysser varandra. Och sa Som så många andra kvinnor på film är det hennes högsta mål att hitta sin drömprins.
Medan Neo givetvis bara är ute efter hennes kropp, eller vad? För vi män drömmer ju aldrig om kärlek, eller?
Tomas: Intressanta lästips!
magnus: Självklart är Neo ett sexfixerat odjur! Typiskt karlar and all that crap. Gäsp.
Trinity är såå cool, och sexig, om min fru gillar Neo på samma sätt, be my guest!
http://drrling.blogspot.com/2007/10/tjejer-fr-ocks-knulla-men-alla-mste.html
Mattias: Jag läste ditt inlägg igår när det dök upp i statcounter och misstänker att det är du som är anonym härovanför. Och tjaa, jag håller absolut med dig om att vi behöver mer mångfald. Hundra procent. Men när du skriver "Genom att låta sig bli objektifierad har man inte makten, man har bara gett upp." vill jag ställa en massa följdfrågor, varav den absolut viktigaste är "varför"? Och, kan man inte vara både objektifierad på bild och stark, självsäker och duktig? Varför är man bara antingen det ena eller det andra? Handlar ditt resonemang egentligen inte om den klassiska uppdelningen bra och dåliga kvinnor? Bra och dåliga uttryck för sexualitet?
Ok, i vanliga fall blir det ju trackbaks när man länkar men inte här så visste inte om du hade sett.
Nej, jag är inte anonym.
I sammanhanget jag säger det så pratar jag om att alla gör det, låter sig objektifieras alltså.
Då känns det som man gett upp.
Det är en förutsättning att bli objektifierad som man måste gå med på för att kunna visa upp det där andra.
Och om man då gör det på egna villkor så är det inte på egna villkor utan man har bara gett upp.
Du får vara hur stark, självsäker och duktig du vill så länge du är sexig och låter dig objektifieras.
Förstår du hur jag tänker?
Man kan vara både och men när den objektifierande sexigheten är en förutsättning för det andra blir det fel.
Men är det då kvinnorna som ska förändra sitt beteende, eller är det vi andra som ska förändra hur vi ser på deras beteende?
Vilka "alla" låter sig objektifieras? ALLA artister? ALLA programledare? ALLA skådespelerskor? Är man per automatik objektifierad om man är med på bild? Eller handlar det om en viss typ av bid? Vem bestämmer de här reglerna? Finns det objektiva värden när det kommer till "objektifiering"? Är objektifiering alltid något dåligt?
Om folk inte höll på att analysera sönder saker hela tiden så vore det nog lättare att umgås med vissa människor, typ genuspedagoger
Tomas: Tack för länktips, ska läsa.
Men det är ju just det. I en romantisk komedi ska mannen inte (bara) vara ute efter sex och där faller det liksom... :-) med att byta kön på rollerna i just Notting Hill. För en manlig superstjärna... nä jag vet inte, men jag skulle inte tro på det. Men det är kanske en trevlig romantisk dröm för många småflickor. Och senare ett trist uppvaknande..?
I Dirty dancing skulle det däremot funka, enligt min mening då.
Fattar att du blev arg men din beskrivning av den där genuspedagogen förvånar mig inte ett dugg. Jag uppfattar att hon sade exakt det som "folk" (läs typ lärare/etablissemanget/politiker vill höra - dessa hemska amerikanska populärfilmer där kvinnor objektifieras och bara tänker på drömprinsen. Det är antagligen därför hon har jobb, inte för att hon tar film - eller för den delen genus - på allvar.
Nja, jag vet inte. Jag hade nog kunnat köpa omvända roller i Notting Hill. Varför skulle den manlige superstjärnan *inte* bli intresserad av en kvinnlig bokhandlare som inte vet vem han är?
Men jag är glad för att det inte är det, för nu är den inte som de flesta andra romantiska komedier.
Ingels: Alltså, jag är inte emot att analysera fenomen på något sätt. Men jag är emot när det sägs saker i den goda feminismens namn som är rent antifeministiskt.
tvåbarnsmamman: Nej, det är väl tyvärr så i det här landet att många verkar ha fastnat i ett tänk som de inte riktigt reflekterar över just när det gäller de här frågorna.
Emma: Vi behöver mer mångfald där kvinnor som inte är "sexiga" också får vara coola, självständiga och starka.
Det är vad som ska förändras enligt mig.
Nej, inte alla. Men väldigt många. Jag ser att du läser det lite hårdare än vad jag menar det, så tolka det mjukare. :)
Men alla som tar den "sexiga" vägen eller vad man ska säga.
Men det är inte dom som jag vänder mig emot, det är bristen på motvikt.
Ingen bestämmer dom här värdena, det här är mina åsikter, ur ett perspektiv.
Det finns inga som helst objektiva värden när det kommer till samhälleliga saker utan det är som sagt mina värderingar och åsikter.
Förstår inte ens varför du frågar. :)
Beror på vad du menar med "objektifiering", utveckla frågeställningen.
monica: jag förstår verkligen inte hur du menar. notting hill omvänt skulle ju bli precis som alla romcoms med en rik snygg man som faller för den "vanliga" tjejen (eller varför inte den utsatta prostituerade, som i du-vet)
emma: bra inlägg. genusmänniskor har en tendens att tycka att alla andra går runt med olika glasögon, men deras egna glasögon glömmer de bort...
cheech: Jag menar bara att jag inte skulle tro på en sån kille. Inte svårare än så. Men det är jag, alla andra får tro vad de vill! :-)
Roligare att föreställa sig en kvinnlig Gunvald Larsson, Gudfader, Scarface - för DET skulle väl inte funka..? Inte i min värld i alla fall.
Monica;
Jag förstår vad du syftar till. Men jag håller inte med dig. Om vi pratar fiktionsfilm så borde ALLT vara möjligt och det vi VILL ska fungera blir vår uppgift att försöka få fungera.
Visst det finns en koppling mellan trovärdigheten i ett manus eller i en film och hur verkligheten ser ut. Men oftas är den kopplingen VÄLDIGT liten. Vi tror på det vi ser.
Visst det finns ett förhållande mellan att vi har ett ojämlikt samhälle där män fortfarande har den största makten och att det spiller över på hur vi uppfattar relationerna i filmer.
Men känslan av trovärdighet kommer inte främst från hur saker är i verkligheten utan hur de konstuerats i fiktionen.
Ta tex en TV Serie som Sex and the city. Visst det hade varit svårt att byta ut tjejerna i den serien till killar utan att göra några andra förändringar. Främst för att det hade skapat problem med sympatier hos dem.
Det handlar väl i grunden om att bibehålla underdog perspektivet. Men det är inte enbart kopplat till kön. Charlie Chaplin var väl den som först skapade den regel för humor som går ut på att om en glass trillar ut genom ett fönster och ner på en dam på gatan. Då måste damen på gatan vara överklass och den som tappar glassen underklass. Annars finns det ingen humor.
Sedan vet jag inte hur du uppfattade Notting Hill. Men min uppfattning är inte att Julia Roberts karaktär endast är ute efter sex så jag förstår fortfarande inte varför man inte skulle kunna vända på rollerna i just den filmen. Det skulle säkert bli mindre intressant. Men det skulle fortfarande vara hyfsat trovärdigt. DOm hae visserligen fått byta ut filmens kärreplik till; "I´m still just a BOY standing infront of a GIRL asking HER to love me."
En kvinnlig Gunvald Larsson, Gudfader, Scarface etc skulle absolut fungera om det görs bra. Se bara på Kill Bill, Jackie Brown etc det fungerar hur bra som helst. Men det måste naturligtvis göras bra. :-)
I övrigt kan jag tycka att för mycket genusanalyser blir som själuppfyllande profetier. Att reducera även filmer som skildrar starka kvinnor till något de inte är blir ju bara kontraproduktivt.
Nej, vänsterfeministerna ser lite för mycket hjärnspöken för min smak.
http://www.felira.nu/ide.htm
/tomas
mattias s: Att det finns en stor, stor obalans i saker och ting skriver jag under på vilken dag i veckan som helst.
Cheech: Jag är också helt inne på ditt spår vad gäller just Notting Hill. Det omvända skulle ju vara det klassiska.
Tomas & Monica: Är inte Frances MacDormand på något sätt en kvinnlig mostvarighet till Gunvald? Bara en bild jag fick i huvudet nu bara.
Och vad man tror på och inte i film är ju avhängigt av det man FÅR se på film. Ju mer oväntade situationer, ju mer man leker med könsrollerna och maktpositionen och underdogperspektiv, ju fler saker kommer man att så småningom att tro på. Precis som Tomas är inne på. (Om jag inte helt missförstår förstås.)
Just nu älskar jag dig.
Kom just på att The Purple Rose of Cairo måste väl bygga på precis den omvända relationen i förhållande till Notting Hill. Vilket väl är mer att betrakta som den klassiska relationen än den i Notting Hill.
Emma;
Tror du uppfattade mig korrekt och bra exempel med Frances McDormand.
/tomas
t: nämen vad trevligt.
Tomas: Rätt nöjds med exemplet själv. :)
Skicka en kommentar