söndag, augusti 05, 2007

4 x dn (eller ledare, motton & den eviga frågan om pengarna till svensk film)

Läs dagens ledare i DN om Bergman och 68-vänstern - och hur den senare påverkat svensk kultur. Niklas Ekdal menar att det är bättre idag - men det finns fortfarande så oerhört mycket kvar av det konforma tänket som fanns då när det gäller "kvalitet", "viktiga" filmer och "bra" och "dålig" film. I mina ögon bakåtsträvande och trött, snarare än progressivt.

--

Njut sen av Marc Almonds fantastiska motto (som jag hittade i Strages intervju från igår som jag av outgrundlig anledning inte kan hitta på nätet):
Älska som om du aldrig blivit sårad, arbeta som om du inte behöver pengarna och dansa som om ingen tittar.
--

Läs Eva af Geijerstam om två böcker om norsk film, och hur småskaligheten räddade den. Betänk sen de nya - och helt motsatta - strategier som planeras i Sverige. Mer pengar till färre filmer, små filmbolag ska bort and whatnot. Se sen en fantastisk bild från inspelningen av Terje Vigen hos M.

--

Har förresten inte Johan Cronemans Manuel-följetång i DN blivit jävligt tröttsam? Var den ens rolig från början?

--

UPPDATERAD: Länkade nyss från min Båstad-bloggpost från häromdagen - men tänkte för säkerhets skull göra det här också: Försökte hitta Jimmy Somerville-låten från slutscenen i Orlando på iTunes - men den fanns inte. I brist på bättre kan man titta på den fantastiska slutscenen och lyssna på den här.

13 kommentarer:

Tatti sa...

Vad trött man blir, vet inte hur maånga gånger man blivit anklagad för att vara elitist för att jag menar att man kan skilja på bra och dålig film, musik och litteratur. Har skrivit uppsatser om det. Relativismen måste bekämpas, det är inget fel på elitism det är bara folk som missuppfattar begreppet. Oj nu börjar jag tjata på, sorry det är mig ett kärt ämne. Men visst folk kan ju tycka att det är helt godtyckligt vad som är bra och dåligt, eller rättare sagt det finns inget som är bra eller dåligt, det är bara tyckande. Förbaskade emotovister.

Tatti sa...

Kanske skulle läst artikeln innan jag blarrar också.

eff sa...

Tilda Swinton alltså...

Konsultpappan sa...

Tack för tipsen! Du brukar leda i rätt riktning :-)

E sa...

Ang. Cronemans Manuel-hangup: finns han egentligen? Att Croneman inte finns på riktigt vet jag, men Manuel?

Anonym sa...

usch vilken tråkig ledare. vad är detta som händer i kulturen? uppror mot förnyelse och bakåtsträvande till gamla tider. bergmans död som ett nostalgikörsbär på toppen av den vanilla sunday som vill hävda att allt var bättre förr och desperat rotar i det förgångna (precis som det alltid görs vid krissituationer)...

men orlando.. vilken film! topp 3 på mina sedda filmer 2006, det du!

Emma sa...

Tatti: Aha! Vilket bra ord! Emotovist! Det är en sån jag är!

Eff: Eller HUR? Såg du dokumentären som jag tipsade om häromkvällen på SVT? Hon var med där också och var FANTASTISK!!!! Ahhh, Tilda.

Konsultpappan: Så lite så. :)

e: Det kan jag aldrig nånsin tänka mig att han gör. Men jag har ingen aning.

Jenny: Fast ledarens poäng är väl den exakt motsatta?

Tatti sa...

Hehe jag betvivlar att du är emotitvist (stavade fel), det är ett filosofiskt begreppet som innebär att det inte finns något rätt eller fel, sant eller falskt. Att säga att Något är bra eller dåligt är detsamma som att hurra eller buhu. Det finns bara olika tyckanden. Som filmkritiker vore det en märklig ståndpunkt, tycker jag. Sjävlklart kan man ha olika smak, men jag kan ogilla något och ändå förstå att det har en viss kvalitet som jag kanske inte ser.

Emma sa...

Well, att säga buhu eller hurra är mitt jobb, som jag ser det. Ingen alls märklig ståndpunkt för en filmkritiker.

Tatti sa...

Du menar alltså att det finns inget sådant som bra eller dålig film? Det handlar enbart om smak? När jag var yngre så hade jag iallfall ruskigt dålig smak vad gäller film. Vissa av de jag tyckte om då är verklgien bra filmer medans väldigt många är smått fruktansvärda. Rent objektivt.

Emma sa...

Ja, jag menar att det inte finns sådant som bra ellr dålig film. Det finns helt klart filmer som JAG tycker är bra eller dåliga, men det är en annan sak. Vem bestämmer? Vad bestämmer? Jag menar, när jag tittar på någon hemma-hos-film från, säg, något av Travoltas privata plan kan jag ju eeeewa och tycka att det är "dålig smak" hur mycket jag orkar - men han tycker ju obviously att han har det fint i sitt plan. Vem har rätt?

Tatti sa...

Ok jag ger upp.

Anonym sa...

hm, ja han säger visserligen inte att det var bra förr, men verkar väl tycka att dagens filmindustri dödar talangerna genom att inte följa traditionella konventioner? men troligtvis har jag i min egna irritation över alla gubbar som trängt på mig sin smak nu under den gångna nostalgiveckan läst fel...