9 timmar Berlin

Var i Berlin i går över dagen pga jobb. Inget konstigt. (Jättekonstigt!)

kulturlogg v. 37

Harlan County USA Mycket bra dokumentär! Stockholmsbor har chansen att se den på duk på Cinemateket på lördag. Gör det. Se förresten gärna också Salt of the Earth, en public domain-film med en intressant bakgrundshistoria. Har flera beröringspunkter med Harlan County USA, men i spelfilmsformat. Finns bland annat att se här.

Goodbye to Berlin Blev otroligt sugen på att se om Cabaret! Inte lika stark som A single man, men fin, smårolig och med briljanta små stycken här och där. Favoritbit:

Natalia looked at me sharply: 'I'm afraid you are vairy insincere. You do not give your real meaning.'
I was suddenly, childishly cross:
'Of course I don't. Why should I? Arguments bore me. I don't intend to say anything which you're likely to disagree with.'
'But if that is so,' she was really dismayed, 'then it is no use for us to speak of anything seriously.'
'Of course it isn't.'
'Then shall we not talk at all?' asked poor Natalia.
'The best of all,' I said, 'would be for us to make noises like farmyard animals. I like hearing the sound of your voice but I don't care a bit what you're saying. So it'd be far better if we just said Bow-wow and Baa and Meaow.'

Så känner jag väldigt, väldigt ofta, med ganska många människor.

Apornas planet (R)Evolution Njä.

Apflickorna När jag skummade igenom recensionerna fick jag för mig att jag skulle avsky den. Det lät så tillrättalagt och Pogo Pedagog-tråkigt. Men who-ha! Apflickorna kändes i stället Österrike. Obehaglig, hjärtslitande, formsäker, stark, konsekvent, jävligt snygg. Ibland ser man debutfilmer där man förvånas över hur egna och unika röster regissörerna redan har. Apflickorna är en sån. Ni måste se!

Kärlek i Normandie +

Av Alix Delaporte med Clotilde Hesme, Grégory Gadebois m fl

Drama

”Kärlek i Normandie” öppnar med mot väggen-sex mellan en ung man och en fransyska med putande mun, för mycket kajal och skinnpaj. Hon har tydligen sex med vem som helst, utan att blanda in några större känslor. Hon är trasig, kall och hård, ska vi förstå. Vem vet, kanske skulle hon må bra av att träffa en kramgo och stadig fiskare som bor hemma hos mamma? Som ser henne för vad hon är? Kanske borde hon till och med gifta sig? Det är tydligt att Alix Delaporte och hennes skådespelare velat göra en film om Verkligheten och Riktiga Människor, men det finns inte en enda bildruta i ”Kärlek i Normandie” som känns äkta eller sann.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

--

(När Alix Delaporte lät huvudrollsinnehaverskan cykla fram och tillbaka och se sammanbiten ut fick jag känslan av att hon siktade någonstans mot bröderna Dardennes Rosetta. Hon hamnade i så fall mycket, mycket långt från målet. Om du inte sett Rosetta, gör det ögonblickligen! Fantastisk.)

Colombiana +++

Av Olivier Megaton med Zoe Saldana, Michael Vartan, Callum Blue m fl

Action

Som liten ser Catleya sina föräldrar dödas i en brutal gangsteruppgörelse i Bogotá, Colombia. Där och då bestämmer hon sig för att hon inte längre vill bli som Xena, krigarprinsessan. Hon vill i stället bli en iskall mördare och tänker ägna sitt liv åt hämnd. Sagt och gjort. Manus är skrivet av Robert Mark Kamen och producenten Luc Besson, och ”Colombiana” är det bästa den sistnämnde varit inblandad i på bra länge. Det är kanske inte stilbildande som ”Nikita”, men det är snyggt, habilt och underhållande. Om man som jag är svag för actionfilmer med kvinnor som svingar stora vapen är det här ett måste. Extra pluspoäng för slutscenen till tonerna av Johnny Cashs Nine Inch Nail-cover ”Hurt”!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Harlan County USA på Cinemateket

Stockholmsbor! Missa inte Harlan County USA på Cinemateket. Visas i morgon (tisdag) och nästa lördag.

kulturlogg v. 36

Imitation of life Mer Sirk. Som i de andra filmerna jag sett i Cinematekets Sirk-serie fanns det kanske ett och annat som kan upplevas som daterat och larvigt, men också en del fantastiska och fullständigt hjärtslitande sorgliga scener. Se!

Shadow of a doubt Inte min favorit-Hitchcock på något sätt, men småputtrig.

Final destination 5 Se recension.

The Outsiders Ännu en film jag trodde att jag sett, men tydligen hade missat. Kan också ha varit så att jag valde bort den när jag var liten, eftersom boken lämnade ett så väldigt starkt intryck. Mer kul att ha sett än att se, egentligen. Extra roligt efter att ha läst om castingprocessen och inspelningen i

Stories I only tell my friends: An Autobiography Rob Lowes självbiografi är oväntat rolig, och är anledningen till att jag just nu betar av Lowe-filmer. Jag skrattade högt flera gånger på tunelbanan under läsningen, och fick tårar i ögonen av hans beskrivning av Outsiders-tiden. Full av bisarra slumpar, anekdoter och roliga möten, läs! Här läser Lowe själv ett litet stycke ur boken.

Kärlek i Normandie Hemsk. Hemsk! Recension i Aftonbladet på fredag, här på bloggen måndagen efter.

Lessons of darkness Fantastisk! Vilka bilder! Blev fullständigt hypnotiserad. Nu mycket sugen på fler av Herzogs dokumentärer.

Lake of fire Tony Kayes abortdokumentär. Skönt att se en dokumentär som visar att filmaren inte ser frågan/ämnet helt i svartvitt, även om den lutar betydligt mer åt pro choice än åt pro life. Känsliga tittare varnas för (onödigt otäcka) bilder på aborterade foster. Hade förresten ingen aning om det ironiska efterspelet i Norma McCorveys/Jane Roes (of Roe vs. Wade fame) livsöde. Vill också passa på att påminna om den här festliga/tragiska Tony Kaye-intervjun.

Catfish Inledningen kändes så fejk att hela bygget nästan föll. Kanske stötte de på storyn sent, och fick rekonstruera? De lyckades i så fall sådär. Filmen finns hur som helst här till och med i morgon.

About last night Ännu en film som är mer rolig att ha sett, än att faktiskt se. Montagebonanzan! Rob Lowe! Demi Moore! Mamet!

Final Destination 5 +++

Av Steven Quale med Nicholas D'Agosto, Emma Bell, Arlen Escarpeta m fl

Skräck/Thriller

På en gruppresa med jobbet får Sam en stark föraning om att det kommer att hända något otäckt, och räddar på så sätt åtta liv. Men, döden gillar inte att bli lurad och börjar beta av dessa åtta på andra sätt. Det är först när jag som 34-årig, nybliven förälder ser ”Final Destination 5” som jag plötsligt inser varför så mycket skräck riktar sig till tonåringar: de har inte börjat tänka på döden. De ser ännu inte varje fritös, lös skruv, övergångsställe och flygplansresa som potentiella katastrofer med dödlig utgång för dem själva och/eller deras närmaste. För dem som gör det är ”Final Destination”-filmerna mer olidliga än kittlande bergochdalbaneroliga. I femman funkar spänningsbygget inför varje splattrig, oundviklig död länge riktigt bra, men tyvärr spårar det mesta ur mot slutet. En sak är dock säker: ”Final Destination 5” kommer att göra för ögonlaseroperationerna vad ”Hajen” gjorde för havsbadandet.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Sprätten och toaletten

Svarar i dagens Expressen på Nils Petter Sundgrens fåniga text om Cinematekets visning av Thriller. Läs här.

Uppdatering: Som ett brev på posten osv. Ta-daa: "Fascistfeministernas vulgära kulturarv."

Uppdatering 2: Nils Petter Sundgren "svarar" i dag, i en särdeles menlös liten replik.

kulturlogg v. 35

Written on the Wind Åh! Blev lite kär i både Rock Hudson och Dorothy Malone - och hemskt nyfiken på mer Douglas Sirk. (Vilket det för Stockholmsbor finns fina tillfällen till på Cinematekets Sirk-serie. I kväll visas Imitation of Life, kanske ses vi där?) Visst, det fanns en del man skulle kunna se som larvigt och daterat, men också: blicken Marylee (Malone) får av Mitch (Hudson) i rättssalen. KA-POW, rakt in i hjärtat. Instant gåshud! Se!

Midnatt i Paris Se recension.

Ritualen Svag inledning, svagt slut - däremellan oväntat mysrysligt.

World Invasion: Battle Los Angeles Andra halvan oerhört mycket sämre och cringeklyschigare än första, men på det stora hela: halvhabil action utan tjafs. En del av mig tycker nästan bättre om sånt här än om, säg, den klumpiga politiska satiren i District 9.

Mr. Confidential: The Man, the Magazine, and the Movieland Massacre that Changed Hollywood Forever Inte den definitiva boken om skvallerblaskan Confidential och dess skapare, om man säger så. Men, för all del, småkul och funkar som inledning till tyngre läsning. Någon som har något förslag på annat läsvärt om tidningen?

Tarnished Angels Mer Sirk, med exakt samma cast som i Written on the Wind - utan att vara alls lika bra. Hade sina stunder, men...

Capturing Reality: The Art of Documentary Har man samlat ihop folk som Herzog, Albert Mayles, Errol Morris, Nick Broomfield och Kim Longinotto för att höra vad de har att säga om dokumentärfilm, då ska man låta dem få prata längre än i korta soundbites. Staccato-artad och illa berättad, och det förutsattes dessutom att man skulle ha sett alla dokumentärerna man hastigt snuddade vid. Och dessutom, ha dem färskt i minnet. Om du ändå blir sugen finns den här.

Midnatt i Paris +++

Av Woody Allen med Owen Wilson, Rachel McAdams, Marion Cotillard m fl

Romantisk komedi

Gil (Wilson) och Inez (McAdams) ska gifta sig till hösten. När de hänger på den sistnämndas föräldrar till Paris visar det sig dock att de inte har mycket gemensamt, och Inez är så tråkig och dum att man snabbt anar att något bättre kommer att dyka upp. Gräset har inte sällan varit grönare med någon annan, någon annanstans, i Woody Allens värld, och i ”Midnatt i Paris” drömmer sig Gil bort till 20-talets Paris. På tolvslaget en kväll befinner han sig också plötsligt där, omringad av Cole Porter, Zelda och F Scott Fitzgerald, Hemingway och ett knippe andra dåtida celebriteter. Det är underhållande, sockervaddsfluffigt och charmigt, och Allens gubbighet och livlöshet från de senaste åren är puts väck. Bildorgierna över de klassiska stadsmiljöerna - boulevarderna! hustaken! bokstånden! Eiffeltornet! - gör det dessutom till Paris-romantisk Paris-porr när den är som allra bäst.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.