måndag, augusti 31, 2009
fredag, augusti 28, 2009
veckans recensioner
Bronson - ett måste!
District 9 - inte ett måste.
Och vad gäller Videocracy hade jag, om inte FLM hunnit före, skrivit något om det lite underliga i att som regissör ondgöra sig över det faktum att många kvinnors enda roll i italienska tv-sammanhang är att dansa, bli tittade på och hålla käften, och sedan inte själv höra vad de har att säga.
District 9 - inte ett måste.
Och vad gäller Videocracy hade jag, om inte FLM hunnit före, skrivit något om det lite underliga i att som regissör ondgöra sig över det faktum att många kvinnors enda roll i italienska tv-sammanhang är att dansa, bli tittade på och hålla käften, och sedan inte själv höra vad de har att säga.
tisdag, augusti 25, 2009
mexican standoff och ett senkommet mentalt snapshot
Helgens bröllop bjöd på en De ofrivilliga-situation när den hyrda bussen skulle forsla hem gästerna kl 3. Busschaffisen släckte ned bussen och vägrade starta om inte folk slängde ut de insmugglade ölburkarna och folk vägrade slänga ut de insmugglade ölburkarna. En buss-mexican-standoff of sorts.
--
De närvarande, fantastiska, äldre damerna på bröllopet påminde mig om att jag glömt dela med mig av ett fint, mentalt snapshot från en kräftskiva förra sommaren. Sagda två damer (83 och 89 år) satt invirade i färgglada stickade sjok, sjöng fina visor och var lite på lyset. Den ena var sorgklädd med svart, kullig hatt och flor. Uppe på hatten hade hon satt sin kräfthatt.
--
De närvarande, fantastiska, äldre damerna på bröllopet påminde mig om att jag glömt dela med mig av ett fint, mentalt snapshot från en kräftskiva förra sommaren. Sagda två damer (83 och 89 år) satt invirade i färgglada stickade sjok, sjöng fina visor och var lite på lyset. Den ena var sorgklädd med svart, kullig hatt och flor. Uppe på hatten hade hon satt sin kräfthatt.
tisdag, augusti 18, 2009
Idag har jag hört Alice Babs joddla live.
Vet inte riktigt vad resten av säsongen tänker hitta på för att toppa det hela. Men ja, Musik ombord var rolig att se i fin, nyrestaurerad kopia i närvaro av huvudrollsinnehaverskan herself, och jag tror att jag kan ha dragit ner publikens snittålder med några decennier.
tisdag, augusti 11, 2009
Om någon mot förmodan skulle undra...
... pressar jag de sista dropparna ur semestern och håller mig lite halvborta från datorn den här veckan också.
fredag, augusti 07, 2009
tisdag, augusti 04, 2009
sommarsummering
Sommaren inleddes med två veckors stugliv, där en rutin av att sova, äta, läsa, cykla till Kattviks hamn och äta våfflor, läsa, titta på Tour de France på svajig uppkoppling, lyssna på P3 Kultur, äta, se filmklassiker till sent och sen börja om från början, ganska snabbt infann sig.
I läsväg intogs The Granta book of American short stories vol 2 (många uppslag på ny läsning!), Vi i villa (bra!), Varulvsvalsen, Blonde (Har inte varit sugen förrän nu, men den var ju helt omtumlande fantastisk. Fick våldsam lust att läsa om Marilyn-biografin som står i bokhyllan, se om alla filmerna - och ta ner det Leif-Erik Nygårds-tagna och -signerade fotot som plötsligt kändes så konstigt att ha på väggen), My favourite wife (spektakulärt tråkig), The White Album (grön av avundsjuka inför hennes språk och bredd, men texterna om feminism och filmkritik gillades inte alls. Är de inte lite... självgoda och lillgamla i tonen? Eller, blev jag trampad på någon form av öm tå?), Stulna juveler/Hundstunden/Bekantskap önskas med äldre bildad herre och så påbörjades äntligen Madame Bovary.
I filmväg intogs Taxi Driver, The Red Shoes (väldigt snygg, men kanske i långsammaste laget), Jason and the Argonauts (fantastiska effekter!), Trion från Belleville, Hoffa (sömnpiller), Ringaren i Notre Dame (Laughton-versionen), Fritz the Cat (vad är grejen med Ralph Bakshi?), Welcome to the Dollhouse (inte alls lika bra som jag mindes den), Friday Night Lights (fullständigt värdelös när man sett den fina serien), Necrobusiness, The Streetfighter (otroligt snyggt foto, annars var det väl kanske inte jättemycket att ha), The September Issue, Bruno, Touch of Pink (söt och charmig), Flickan från tredje raden (Varför visar inte SVT den här kring jul varje år? Får dig in the christmas spirit på två sekunder, plus att den innehåller en av de mest galghumoristiska och roliga scener jag någonsin sett i en svensk film), Torch song trilogy, Fahrenheit 451 (snygg!), Harry Potter och halvblodsprinsen, Män kan inte våldtas, När Harry mötte Sally och Suspicion.
(Jag inser ju att det är oerhört ovuxet och fånigt att föra logg över allt man ser och läser, men ja, nu är det lite så jag jobbar.)
Sedan, Paris. Vi kom fram sent på kvällen, och besöket inleddes med upptäckten att vattnet i lånelägenheten var avstängt. På restaurangen dit vi väl gick mest för att låna en toalett passade jag på att bli matförgiftad. (Kombinationen matförgiftning och lägenhet utan rinnande vatten rekommenderas ej.) När allt bestyr med att fixa vatten fixats sågs bl a Martin Parr-utställningen på Jeu de Paume (där jag fick nya fotografnamn att kolla upp, bl a Graham Smith) och en graffiti-utställning, Palais de Tokyo besöktes (rymdutställningen var betydligt mer spännande och intressant än resten), det tittades på Tour de France på tv i diverse barer och sedan på finalen live på Champs-Élysées (Lance-faktorn var enorm längs kravallstaketen. Människor intog sina platser redan kl 9 på morgonen, och irritationsnivån efter att de stått i solen i ungefär 8 timmar i gassande sol var markant. De två gängen framför oss höll på att ryka ihop i ett slagsmål.) Det promenerades också en hel del, och dracks en hel del grand crèmes. Det finns inte många anledningar till att flytta till Paris, den franska humorn och den parisiska arrogansen är det definitivt inte, men kaffet. Och bioutbudet. Bioutbudet! Jag blev på riktigt tårögd av att skumma genom filmsidorna i Pariscope. Och det är något djupt, djupt sympatiskt med ett land där svennebanankids går på dubbeldejt och ser 7 vågade livet.
Man kunde se Happy Sweden av Rüben Ostlund om man ville, men vi såg istället Public Enemies (vilken gruvlig besvikelse!), The Girlfriend Experience (gillar det faktum att Soderbergh faktiskt gör en sådan film, betydligt mer än jag gillar själva filmen. För att uttrycka mig diplomatiskt.), Bronson (en snudd på magnifik Kubrick-hyllning, med noga ihopsatt soundtrack), nämnda 7 vågade livet och William Wylers Children's Hour.
Under hela juli har jag varit fullständigt datorlös (Touren sågs via Ms dator) och har inte saknat internet det allra minsta. Mitt höstlöfte är att dra ner slösurfandet till ett absolut minimum. Tiden ska istället användas till att gå promenader mitt på dagen, läsa, lyssna på radio, se film som jag vill se och inte måste se och träna. Helst skaffa Linda Hamilton-armar. Typ så.
--
Uppdatering: Såg just Gentleman's agreement. Vilken film! Se den om ni inte redan gjort det!
I läsväg intogs The Granta book of American short stories vol 2 (många uppslag på ny läsning!), Vi i villa (bra!), Varulvsvalsen, Blonde (Har inte varit sugen förrän nu, men den var ju helt omtumlande fantastisk. Fick våldsam lust att läsa om Marilyn-biografin som står i bokhyllan, se om alla filmerna - och ta ner det Leif-Erik Nygårds-tagna och -signerade fotot som plötsligt kändes så konstigt att ha på väggen), My favourite wife (spektakulärt tråkig), The White Album (grön av avundsjuka inför hennes språk och bredd, men texterna om feminism och filmkritik gillades inte alls. Är de inte lite... självgoda och lillgamla i tonen? Eller, blev jag trampad på någon form av öm tå?), Stulna juveler/Hundstunden/Bekantskap önskas med äldre bildad herre och så påbörjades äntligen Madame Bovary.
I filmväg intogs Taxi Driver, The Red Shoes (väldigt snygg, men kanske i långsammaste laget), Jason and the Argonauts (fantastiska effekter!), Trion från Belleville, Hoffa (sömnpiller), Ringaren i Notre Dame (Laughton-versionen), Fritz the Cat (vad är grejen med Ralph Bakshi?), Welcome to the Dollhouse (inte alls lika bra som jag mindes den), Friday Night Lights (fullständigt värdelös när man sett den fina serien), Necrobusiness, The Streetfighter (otroligt snyggt foto, annars var det väl kanske inte jättemycket att ha), The September Issue, Bruno, Touch of Pink (söt och charmig), Flickan från tredje raden (Varför visar inte SVT den här kring jul varje år? Får dig in the christmas spirit på två sekunder, plus att den innehåller en av de mest galghumoristiska och roliga scener jag någonsin sett i en svensk film), Torch song trilogy, Fahrenheit 451 (snygg!), Harry Potter och halvblodsprinsen, Män kan inte våldtas, När Harry mötte Sally och Suspicion.
(Jag inser ju att det är oerhört ovuxet och fånigt att föra logg över allt man ser och läser, men ja, nu är det lite så jag jobbar.)
Sedan, Paris. Vi kom fram sent på kvällen, och besöket inleddes med upptäckten att vattnet i lånelägenheten var avstängt. På restaurangen dit vi väl gick mest för att låna en toalett passade jag på att bli matförgiftad. (Kombinationen matförgiftning och lägenhet utan rinnande vatten rekommenderas ej.) När allt bestyr med att fixa vatten fixats sågs bl a Martin Parr-utställningen på Jeu de Paume (där jag fick nya fotografnamn att kolla upp, bl a Graham Smith) och en graffiti-utställning, Palais de Tokyo besöktes (rymdutställningen var betydligt mer spännande och intressant än resten), det tittades på Tour de France på tv i diverse barer och sedan på finalen live på Champs-Élysées (Lance-faktorn var enorm längs kravallstaketen. Människor intog sina platser redan kl 9 på morgonen, och irritationsnivån efter att de stått i solen i ungefär 8 timmar i gassande sol var markant. De två gängen framför oss höll på att ryka ihop i ett slagsmål.) Det promenerades också en hel del, och dracks en hel del grand crèmes. Det finns inte många anledningar till att flytta till Paris, den franska humorn och den parisiska arrogansen är det definitivt inte, men kaffet. Och bioutbudet. Bioutbudet! Jag blev på riktigt tårögd av att skumma genom filmsidorna i Pariscope. Och det är något djupt, djupt sympatiskt med ett land där svennebanankids går på dubbeldejt och ser 7 vågade livet.
Man kunde se Happy Sweden av Rüben Ostlund om man ville, men vi såg istället Public Enemies (vilken gruvlig besvikelse!), The Girlfriend Experience (gillar det faktum att Soderbergh faktiskt gör en sådan film, betydligt mer än jag gillar själva filmen. För att uttrycka mig diplomatiskt.), Bronson (en snudd på magnifik Kubrick-hyllning, med noga ihopsatt soundtrack), nämnda 7 vågade livet och William Wylers Children's Hour.
Under hela juli har jag varit fullständigt datorlös (Touren sågs via Ms dator) och har inte saknat internet det allra minsta. Mitt höstlöfte är att dra ner slösurfandet till ett absolut minimum. Tiden ska istället användas till att gå promenader mitt på dagen, läsa, lyssna på radio, se film som jag vill se och inte måste se och träna. Helst skaffa Linda Hamilton-armar. Typ så.
--
Uppdatering: Såg just Gentleman's agreement. Vilken film! Se den om ni inte redan gjort det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)