Mycket Älmhult just nu: Ingvar Kamprad-intervju i teve, The Creeps återförenas. Och, jag kan inte fatta varför jag inte gick på spelningen på Berns häromdagen. Är bitter och sur på riktigt över att jag missade det. Eller ja, jag sittdansar samtidigt som jag är bitter och sur. Now dig this! går på högsta volym.
Och, oj! Flashbackbonanza! När jag gick i mellanstadiet kallades trummisen Putte in för att vi var för stökiga under bugglektionen. (Ja. Bugglektionen.) Han lärde oss dansa i takt genom att säga å senap å ketchup å senap å ketchup.
Now dig this! fick jag av en pojkvän som jag slarvade bort och försökte få tillbaka genom att buda tre röda rosor och skriva långa brev. Med dåligt resultat. (Ett tips till gymnasieelever där ute: skicka aldrig ett långt kärleksbrev till en kille du gjort arg/ledsen dagarna innan han och hans polare ska vara funktionärer på en friidrottsdag på din skola. Förnedringen när du ska hoppa längdhopp när de står bredvid och ska mäta är total. Men ja, jag hoppade en meter längre än vanligt.) Någon ölfestival senare när jag satt på en parkbänk och bölade över samma kille var det förresten som om universum försökte göra mig gladare genom att skicka två fulla cyklande gubbar i min väg. Precis framför min bänk hakar deras cyklar ihop och de föll ihop i en skinnvästhög. Sedan bestämde jag mig för att det fick vara slutbölat och åkte hem till en kompis och kollade på tipslördag och Tutti Frutti istället.
När jag bodde i Lyon blev vi stammisar på ett hak som hette Voxx. Det spelades Creeps när vi klev in genom dörren första kvällen och jag hade så att säga halva inne från start på ägaren som visade sig vara ett stort fan. (You are from Älmylt?! Ahhh.) Det kan ha hjälpt att mina kompisar var blonda och skitsnygga också, men de följande månaderna fick vi i alla fall en hel del gratissprit och espressos, många efterfester after hours och faktiskt också ett kylskåp. Försökte fixa en nyårsspelning med The Creeps där, men det slutade med att ägaren inte hade råd och/eller att de fick en spelning i Åre istället.
Oj.
11 kommentarer:
Oj vad jag håller med om Älmhults nostalgi, det är ju nästan så att man börjar sakna stället... eller det kanske var att ta i.
Själv hade jag Putte som fritidsledare ett tag och jag minns att han blev tokarg när jag kastade löv på honom under ett lövkrig i Doit byn i Klöxhult. Det var tider det.
Och Emma, inte för att jag vill fjäska, men din blogg är den första och enda blogg som jag läser regelbundet ;)
Kiai
Hej där! Nja, saknar Älmhult gör man väl kanske bara i teorin. :)
Och, vad trevligt - fjäsk är alltid välkommet!
(Om jag inte missminner mig lyckades jag stjälpa din pappa och sedan ramla grensle över honom mitt på Älmhults torg en blöt kväll. Känns detta igen, eller har det helt förträngts?)
Det var meningen att vi skulle krocka, då det var roligt. Att vi skulle förlora pengar på tipslördag senare på dagen var däremot inte planerat.
Karate-Nichlas (absolut inte att förväxla med Dum-Nichlas, min anm) skev: "Och Emma, inte för att jag vill fjäska, men din blogg är den första och enda blogg som jag läser regelbundet ;)"
Nichlas, jag brukar tänka på en tänkvärd kommentar från Olof Palme (om att han läste Bombi Bitt för sina barn): "Det är inte så att jag är huvudperson på något sätt bara för att det är jag som läser."
Hehe... det hade jag nästa förträngt, men det stämmer. Har för mig att vi var ganska fulla då efter en hård kväll på Nannys... tror jag att pubben hette då.
Men roligt det hade vi.
jepp blond och skitsnygg - och det är jag fortfarande ;)Kram pâ dig Emma / Lisa
Lars: Jag säger som jag alltid säger: du är rolig men inte helt begriplig alltid.
Niklas: Det är roligt att man kan säga pub-en, i bestämd form, eftersom det bara fanns en (1) pub.
LISA! Vad roligt att du hittat hit! Hur mår du, var finns du, vad gör du, hur får man tag på dig? Nyss hemkommen efter att ha hälsat på Elin - som hade stött på Fredrik av en slump igår...
Det här var ett festligt inlägg med tillhörande kommentarer, heja heja heja!
Tack för glada tillrop! Även om jag förstås inte kan låta bli att tänka att jag varit så trist på sistone att jag behöver hejarop. :)
Hej igen Emma, jag gifte mig med dj'n (han med de snygga polisongerna) och tänker leva lycklig alla mina dagar (i ostätarlandet dock). Kram Lisa
Åhh, jag blir så nyfiken! Jag finns på emma.gray.munthe [@] gmail.com - kan inte du maila mig så att jag kan ställa tusen frågor? :)
Skicka en kommentar