sött och salt

I natt drömde jag att jag var arg över att människor försökte stjäla Cinemateket-kort från mig, över att någon hade bestämt att 200 medlemskap till Drömfabriken skulle ges bort till branschfolk istället för till filmarkids och över att någon hade sagt att dokumentär- och thrillerkvoten var helt full och att vi således skulle behöva göra ett tredagars-Drömfabriken om romantiska komedier. För allt detta var jag oproportionerligt arg. Som i inte kunna andas ordentligt, vifta med knytnävarna och skrika och slåss-arg. Då dök min döda morfar upp och tog ett snack med mig - samtidigt som jag satt och åt på en macka med rostbiff, ättiksgurka och chokladsås - och sa När du är arg på någon ger du dig på dem med allt du har. Nästa sekund bjuder du dem på middag. Det är sån du är. Det är okej.

--

Läste recensionen av Titiyos nya skiva i DN i morse, inhandlade just - och det låter so far helt fantastiskt! Gåshudsvarning. Jag inbillar mig förstås, men jag tyckte nästan att jag kunde höra en Tangerine Dream-Thief-soundtrack-synthig matta där någonstans under sången i första spåret, Awakening. (Det är sånt jag skulle vilja kunna göra på min lilla synth. Men för det krävs övning. Och, ett musikaliskt ben i kroppen, I guess.)

--

Några timmar senare: Jaha. Så blev det lite inhandlande av Goran Kajfes, Neu!, Can och Tuxedomoon också.

--

Ytterligare några timmar senare: Tänkte först stanna hemma från Stockholms filmfestivalkalaset ikväll, känner mig svårt socialt obegåvad just idag och vill mest dra något gammalt över mig och/eller kolla på romcoms eller Transformers. Sen kom jag på att Andreas Kleerup ska spela och tog mig själv i kragen. Dagen började ju så bra med Awakening som han har varit med och gjort. Och, när associationskedjan gick Titiyo --> Kleerup --> Neu! --> Can --> Tuxedomoon ledde det hursomhelst till något som gör vem som helst gladare: