Got to dash, och har bara skummat igenom Kärnborgs
text från DN idag. Månne lider jag av bildningskomplex, kanske är jag bara plain stupid, ja, som sagt, jag kan också ha läst på tok för snabbt. Jag fattar inte riktigt. Vad är hennes poäng?
...minns ett seminarium på gamla Timbro i Stockholm, där den slipsklädda högern (inte särskilt folklig) reste sig som en man och bekände sitt bildningskomplex: "Vad är det för fel på Mel Gibson? Varför ska kulturvänstern bestämma vilka filmer jag ska titta på?"
blablabla
...Frankrike älskar sina intellektuella medan Sverige hatar sina. Man kan skylla på kapitalismen, eller historien, men den verkliga anledningen är kanske den svenska avundsjukan. Författare, konstnärer och humanister håller på med sådant som är kul. Då kan det knappast vara nyttigt. Och det som är onyttigt måste omedelbart utrotas.
Ska jag tolka det här som att hon och/eller kulturvänstern är avundsjuk på Mel Gibson? Det ska jag inte va?
9 kommentarer:
Nej. Den korrekta tolkningen är att Sverige är ett land där nyttomoralen, enligt Kärnlund, gått för långt, vilket går ut över kultarbetarna.
Misstänkte att det kunde vara något åt det hållet. Fast hennes huvudpoäng är väl kanske ändå att man i Frankrike respekterar Kulturen mer än vad man gär här i Frankrike.
Jag har upplevt en ökad friktion mellan kultursnobbar (i brist på bättre sammanfattande term) och antiintellektuella snobbar under en längre tid nu. Fast jag har inga teorier om vad det beror på.
(och man kan skriva ett par avhandlingar om vad det är för fel på mel gibson :)
Jag avskyr snobbar av alla sorter. All form av elitism är fånigt. Och, man skulle förmodligen kunna skriva tre.
Det Kärnborg syftar på är intressant nog dessutom sannolikt seminarier i anslutning till Carl Rudbecks riktigt intressanta "Rambo och Rimbaud", där han, som en uttalat intellektuell kulturande och t ex skribent på DN:s kultursida, ändå argumenterade för en kultur som snarare förhåller sig till en potentiellt betalande mottagare än till någon statligt utsedd smakdomare som ger pengastöd. Jag vet få personer som har mindre bildningskomplex än Rudbeck. Men han kanske ändå är avundsjuk på Mel Gibson, vad vet jag.
Fast Frankrike har ju uppenbarligen en hel del problem också, med tanke på upploppen, och den bild man får av filmer som ex La Haine (Medan vi faller).
Varken impressionims, surrealism, letrism eller situationism, etc etc, har under sina repsektive perioder visat sig särskilt populära i rådande tidsanda.
Frankrike är också känt för att vara ganska restriktiva med utländska produktioners distribution inom landet. Samt att göra sig knepiga och otillgängliga när det gäller sina egna produktioner. Man kan säkert tolka valet att inte använda sig av PAL utan Secam, som ett sätt att dra en gräns mellan det franska, och det andra.
Ett intressant land.
Gibson är också intressant, även om hans filmer inte är riktigt lika intressanta.
Men "smakdomare som ger pengastöd" är väl en definition som är applicerbar på många produktionsbolag också.
Ingen hivar ju ut pengar utan att försöka definiera och precisera vad pengarna ska gå till, och huruvida det är värt investeringen.
Det är också det jag ser som det mest trista med just filmstöd och andra "statliga" stöd till kulturell verksamhet. Att man beter sig som vilken producent som helst. Jag anser att man skulle kunna våga chansa mer när det gäller filmstöd (och andra stöd) och inte låta kriterier (som ex. kvalitet) styra. Kriterierna får ju ofast en subjektiv tolkningsprägel och ett projekts realisering hänger då på en persons tycke och smak (kring en icke-existerande film). Statens roll i det hela är minimal som jag ser det, i jämförelse med den ensamma konsulentens roll.
Problemet är att folk måste positionera sig, tillhöra något.
isobel: oj - i sådana fall blir texten och slutsatserna hon drar ännu märkligare förstås.
ml: Ett lästips: läs DNs Frankrike-special i DN idag med texter om fransk hip hop, Les Inrockuptibles och franska filosofer.
Och angående filmstöd kommer det ju alltid att handla om gatekeepers, och hur gatekeepersarna (?) i film-Sverige hittills pyttsat ut gracerna har ju inte fungerat så värst bra på senare år. Ska man öht ha ett statligt filmstöd borde man naturligtvis fundera både över kriterierna som nu finnns, och hur konsulenterna arbetar, om de ska jobba som de gör nu, eller om de ska vara en större grupp som utvärderar.
mongo jerry: håller med!
Skicka en kommentar