söndag, april 29, 2007

I'm a fu**ing star!

Den här veckan har jag varit en enkvinnasorkester. Och vet ni vad? Jag spelade fan inte en ton fel, och lyckades dessutom samtidigt balansera ett champagneglas uppe på huvudet och snurrade ungefär fem rockringar runt olika ställen på kroppen. I made it! Yaaaay! Det behövdes bara ett dygns sömn, pizza, godis, en promenad och någon film, sedan var pulsen nere på normal och det kommer att dröja innan drömmarna om att jag släpas efter en bil i alldeles för hög hastighet dyker upp igen. (Jag vet inte om detsamma gäller för drömmarna om att jag 1) är transa 2) blir utskälld av Fredrik & Filips flickvänner och måste låsa in mig i en pytteliten skrubb 3) har sex med dockspöken som bor inuti väggen 4) är hockeyspelare iförd röd mundering när alla andra har blå eller gula 5) min man lämnar mig för att han har upptäckt Johanna Koljonen.)

--

På tal om enkvinnasorkester. Det var vad Michael Moore kallade mig när jag ett år i Cannes gick omkring och kånkade på stativ och kamera och filmade mina egna intervjuer. Tyvärr hade jag ingen förlängningssladd till myggan, och sladden mellan kameran och myggan var spänd som en pianotråd och Moore fick sitta lite krumt och framåtlutat för att det skulle fungera. Men det gick.

Något som samma Cannes-festival inte gick lika bra var när jag skulle intervjua Michael Winterbottom om 24 hour party people och Tony Wilson i sista sekund bestämde sig för att han också skulle vara med. Jag hade bara två myggor och blev lite nervös och Wilson var rätt otrevlig och någonstans glömde jag att faktiskt slå på myggorna, och i och med att själva uppställningen blev lite improviserad eftersom jag plötsligt hade två människor i bild istället för en hade jag till slut en intervju där det 1) inte fanns något ljud 2) så småningom var två människor som båda lutade sig ut ur bild varav den ena satt och läste tidningen i pur arrogans. Oh well.

--

Live Feedbacken på Drömfabriken gick strålande, panelen var helt fantastisk!

--

Idag träffade jag och M förresten lite oförhappandes Mr och Mrs Superkryp. Jag har gått och undrat när vi skulle stöta ihop, har liksom haft det på känn.

--

Slutligen: M googlade precis på mina förfäder och hittade det här:

And those say that set eyes on him,
When happy, loveable was he,

And meek and sweet in company,

But those with him in battle saw

Another countenance he wore!

Ah. Ett och annat blir tydligt.

4 kommentarer:

Aioli sa...

Alltså, det finns så många himla roande grejer i det här inlägget, och så har ingen ens kommenterat? Well, nu gör jag. Du är rolig Emma. Och inspirerande.

Emma sa...

Haha, tack så mycket! Jag tyckte att det var lite kommentarfattigt. :)

navid sa...

hörrö munthe grey det här måste vara det bisarraste och mest underhållande blogginlägget du har skrivit. det enda jag funderar på är om du i din enmannaorkester på något sätt involverar en apa med fez? det hade verkligen gjort min dag. VERKLIGEN!

Emma sa...

Tack för underhållande-biten! Men, bisarraste? Nu blir jag orolig. Pappa ringde nyss och undrade om jag var redo för the looney bin efter att ha läst samma blogginlägg. :)

(Och SJÄLVklart var en apa med fez involverad. Jag körde honom som dockteater med vänsternäven.)