GOTT NYTT ÅR!

Önskar er alla ett fantastiskt 2007 med inspiration, oängslighet, kärlek, uppfyllda drömmar, skratt, äventyr, dans och mod!

(och snyggare typsnitt i blogger)

UPPDATERING: Space babe medddelar att tecknet ovanför tydligen inte alls betyder "courage", utan "hero" eller "outstanding person". Låter iofs också som en bra plan inför 2007.

--

2007 vill jag

... som sagt ha roligare och träffa intressanta, smarta människor

... göra något stort och modigt

... dansa mer

... göra slut med Stockholmstrendängsliga och ogenerösa människor

... plåta mer och lära mig hur mina föräldrars gamla avlagda systemkamera funkar

... jobba mindre, ta det lugnt och läsa mer

... jobba med redaktörer som inte utgår från att deras läsare/tittare är efterblivna

... träna och bli stor och stark (vilket är en paradox eftersom jag är 2 äpplen hög, men ändå)

... få mer pondus

... tjäna så mycket pengar att jag kan resa mer, och längre bort

... att människor tänker själva

En Fucking Åmål-dag

Det HÄNDER ingenting. Jag vill KNARKA. Ska det verkligen behöva vara så här när man är 30? Att man hela tiden längtar någon annanstans efter något annat? Eller är det nu det blir så här... igen?

2007 ska jag ha roligare och träffa roligare människor. Jag ska leecha på roliga människor. Och den som nämner heminredning får stryk och/eller förmånen att skjutsa mig till dårhus och lämna mig där. Ni har härmed blivit varnade.

hahaha

Jag gissar att man är ganska trött om man tycker att det här var hysteriskt roligt? Som i tårar i ögonen-, klappa sig på knäna-, nästan sluta andas-roligt. Eller, det kanske har med mitt engelska påbrå att göra?

summeringar

AFI summerar 2006.

Wired summerar 2006 medelst videoklipp. (Hittat via Beta Alfa 2.0.)

Min egen summering:

2006 var året då jag:

• förbryllades över att JT LeRoy, någon jag ändå gått och handlat med, ätit middag med några gånger, öht träffat vid olika tillfällen, mailats fram och tillbaka med, till och med fått en bok tillägnad till mig av (den norska utgåvan av Sarah, bara en sån sak, jag skulle ju ha anat redan då) - visade sig inte existera. (Det ställer för övrigt ganska mycket på huvudet att förhålla sig till någon som utger sig för att vara pojke som hellre vill vara flicka men egentligen är en flicka som utger sig för att vara en man som vill vara kvinna men mest trots allt känns som en flirtig och osäker flicka, men personen ifråga kommer undan med det eftersom man känner sig som en heteronormativ tönt som inte fattar nånting om vare sig den hårda hustlingvärlden eller barnvåldtäktsoffer. Den enda gången jag egentligen kände mig lurad var när Speedie - hans ständiga reskompanjon, som visar sig vara den egentliga författaren, och också JT-spelarens storasyster - berättade att JT "försökt klippa av sig kuken med sax, men jag fick inte berätta det för någon". Just då kändes det som att någon försökte plantera en osanning för spridning hos mig. Annars var jag nog mest bara starstruck och gick på alltihop.)
  
• började blogga
• körde livetv för första gången (förutom någon gång när jag livegrillat med Tony Zoulias på Hultsfredsfestivalen under ZTV-tiden) under Guldbaggegalan. Det var vidrigt, 1 400 ooo pers tittade, jag höll på att dö, men klarade det efter omständigheterna helt okej, men var tvungen att gå under jorden någon dag eller två, och vill (nästan) fortfarande sänka Ulf Malmros och Krister Henriksson närhelst jag ser dem, men lärde mig massor om mig själv och vad jag vill göra. T ex att jag förmodligen inte vill medverka i sådana sammanhang något mer, eftersom det innnebär för mycket nervositet över saker som ligger helt utanför min kontroll, och de filmer och människor i filmsverige som jag beundrar och gillar så sällan ens är nominerade.
• slutade på Filmkrönikan, det sista jag var med och gjorde var FilmkröniCannes Special som blev något av det bästa som öht gjordes under min tid med programmet. Orvar var redaktör och gjorde ett mycket bra jobb. (Men det blev som vanligt Big Brother-stämning i Cannes-lägenheten. Det blir väl det med människor som jobbat ihop länge, det tillhör.)
• såg en massa bra filmer
• insåg efter misslyckade KBT-terapisessions (terapeuten var nervös och fladdrig och det hela började inte så bra eftersom jag kände igen henne någonstansifrån men kunde inte komma på varifrån och råkade säga har inte vi bråkat på någon fest? vilket inte var så genomtänkt) att jag fömodligen behöver annan hjälp med mina humörsvängningar, som jag dragits med i hela mitt liv, men skyllt på olika dåliga omständigheter som p-piller, usla förhållanden etc etc etc, gick så småningom till en läkare som avfärdade det hela och sa att det inte verkade vara så allvarligt, och sa att jag skulle gå till privata alternativ och att det skulle bli väldigt, väldigt dyrt, och sedan ville diskutera Da Vinci-koden i en kvart.
• blev lugnare och mer harmonisk, trots allt
• reste till Reykjavik på filmfestival
• ... där jag såg norrskenet dansa över himlen exakt på tolvslaget till min 30-årsdag. Stort!
  
• firade ettårsjubileum på både årsdagen av förhållandet med M och giftasdagen (4 månader senare)
• skrev bok
• insåg att det går alldeles, alldeles utmärkt att frilansa utan att behöva vara tokstressad över inkomsten
• krisade lite över att alla runt en - och ja, jag själv också - börjar bli lite tråkiga
• insåg att Guldbaggespektaklet gjort mig betydligt mindre nervös - och mycket, mycket bättre - på seminarier, paneldiskussioner, moderatoruppgifter osv
• satt med i en paneldiskussion med bl a Arne Ruth utan att skita på mig, och Ulrika Knutsson kallade mig modig
• började skriva för Glamour
• skaffade dubbelsäng
• Såg Depeche Mode två gånger
• Var i Paris
• Satt i juryn på Natfestivalen i Köpenhamn
  
• blev tjejen man ringer om man vill prata sex och porr i radio
• Gick på en hel massa Dramaten-teater
• Blev Döden i grytan- och Kiku-frälst
• Var i Finland
• Tittade på VM i fotboll och bölade
• var i London och blev förtjust i Crispy duck (inte helt nöjd dock med att jag freudian slippade och beställde Cruspy dick)
• satt i juryn för Uppsala kortfilmfestival
• blev med hemmabio (hände alldeles nyss faktiskt)
  

Humor i senaste Bang

På sidan 6 skriver redaktionen:

För varje gång Petra Östergrens Porr, horor och feminister hyllats av högerskribenter som Maria Abrahamsson och liberaler som Dilsa Demirbag-Sten, blir vi påminda om hur soft feminismen är i sitt förhållande till sex idag. Vi känner inte igen en rad av alla dessa utläggningar om hur feminister jävlats med den fria sexualiteten sedan tidernas begynnelse.

På sidan 20 skriver Andreas Malm:

Mest rör sig den rena pornografin idag runt det som kvinnor - i vanliga fall, i det verkliga livet - inte värderar för egen del. För att etablera rollfördelningen subjekt-objekt måste pornografin dramatisera de sexuella praktiker som en obetald kvinna sällan initierar.

(Att han avslutar sin text med att skriva att "varje gemensam orgasm är ett ögonblick av kommunism" orkar jag knappt ens skratta åt.)

--

Julen var vilsam, bra och otraumatisk. Hoppas er också var det?

... tar jul- och datorledigt i några dagar.

Shoot me while I'm happy önskar er alla en riktigt god och kärleksfull jul, utan vare sig familjetrauman eller ovald ensamhet. Sköt om er!

--

Och om ni skulle lessna/inte lyckas uppnå den där perfekta salongsberusningen/gå Norén/förlora i alla sällskapsspel/inte hitta det där jullugnet/få stora skälvan på hemvändardagen/åka på lappsjuka/whatever - här är några små jultevestips som kanske kan hjälpa:

(Har bara kollat de största kanalernas utbud.)

nu

USA, krigen, televisionen SVT1 22.00

22 dec

Ocean's eleven SVT1 22.15
Safe SVT1 1.00
Rivierans guldgossar TV3 21.35
Dödsleken TV3 3.25
French Connection TV4 0.50
Grinchen Kanal 5 21.00

23 dec

Ett päron till farsa firar jul SVT2 21.15
Livet är underbart SVT2 22.50
Die Hard II TV3 21.00
Welcome to the jungle TV3 23.20
Grinchen Kanal 5 15.50

24 dec

Du är inte klok, Madicken TV4 11.30
Uppehåll i myrlandet SVT2 16.10
Monsters Inc 19.30 SVT2 19.30
Sagan om ringen TV4 20.00
Sällskapsresan 2 SVT1 21.30
På heder och samvete TV3 23.00

25 dec

Snapphanar SVT1 21.00
Ice Age TV3 16.50
Harry Potter och hemligheternas kammare TV3 19.00
Betty tur och retur TV3 23.00
Abba - The Movie TV4 16.10
Sagan om de två tornen TV4 20.00
Den oändliga historien Kanal 5 9.10

26 dec

Göta Kanal SVT1 14.25
Snapphanar SVT1 21.00
Balladen om Cable Hogue SVT1 0.15
Fanny och Alexander SVT2 12.55
Elina - som om jag inte fanns SVT2 19.45
Bröderna Lejonhhjärta TV4 11.30
I'm goint to tell you a secret TV4 14.05
Top Gun TV4 16.15
Sagan om konungens återkomst TV4 20.00
Ett päron till farsa Kanal 5 18.05
Dracula - mörkrets furste Kanal 5 2.40

humor (+ varning på stan!)

Via Bodil Malmsten hittade jag den här Vanity Fair-texten om kvinnor och humor. Visst, några av idéerna är förmodligen på något sätt sanna - men huvudtesen att kvinnor inte skulle ha humor för att de föder barn känns väl inte helt 2007.

UPPDATERING: Dahnielson tipsar i kommentarerna om Language logs kommentar till ovanstående Vanity Fair-text, som i sin tur länkar vidare till annan intressant läsning. Till exempel en text i Discover med rubriken Women don't understand (why Adam Sandler is funny) där det bland annat konstateras att

Women really do enjoy a good laugh as much as you do; they are just wired to focus on different aspects of humor.

Häpp.

--

Nyss inkommet på chatten:

Martin Munthe 12/21/06 1:14 PM
idag var människorna redo att döda för sina julklappar

ur askan i elden. typ.

Jag är inte intresserad av bögfrågor och sympatiserar inte med bögkulturen. Naturligtvis tycker jag att andra får leva sina liv som de behagar.

Det här lilla utspelet av Peder Lamm (who?) känns inte... så genomtänkt.

--

Något helt annat: Jag gissar att ens kropp, och ens kermitarmar specifikt, är i mycket dåligt skick om man får träningsvärk av att julhandla?

Ett i-landsproblem, absolut. Men ändå.

Har uppgraderat mig från en dammig skruttmobil utan några som helst egentliga funktioner - förutom att man kunde skicka sms och ringa på den, plus att den var ruskigt snygg att titta på - till en mobil som kan allt verkar det som. Utom att snooza i mer än 5 minuter per omgång.

(Passade också på att byta mitt abonnemang som av allt att döma härstammade från stenåldern. Jag har som förmodligen enda svensk ringt för 3.95 kr per minut dagtid de senaste åren. Jag är en idiot. De på kundservice skrattade åt mig.)

2006 års bästa filmer

Misstänker att jag missat att ta med en hel massa filmer, särskilt bland dem som gått direkt till dvd, men här är en lista - utan inbördes ordning - över filmerna som gjorde mig arg/glad/ ledsen/revolutionssugen/lycklig/whathaveyou år 2006:

5
Babel
V for Vendetta
Tykwers och Depardieus del i Paris je t'aime
Larry Clarks del i Destricted (resten är inte något alls att lägga under granen)

4+
Efter bröllopet
Science of sleep
Shortbus
Tristram Shandy
Summer Palace (visades på Stockholms filmfestival, vet inte om den får svensk premiär)
Brokeback Mountain
München
Jarhead
Nio liv

4
Road to Guantanamo
Oskuld
The Holiday
Miami Vice
En obekväm sanning
The Big White (gick direkt till dvd, men är en liten pärla)
Ice Age 2
Come early morning (visades på SFF, förmodligen får den ingen svensk premiär)
Grizzly man
Rika Vänner
Lady in the water
United 93
Marie-Antoinette
Little Miss Sunshine
The squid and the whale
Att rida ensam i tusen mil
Sisters in law
Fruset land
Mission Impossible 3
Good night, and good luck
Ryktet går
The King (gick direkt till DVD)
Block Party (gick direkt till dvd)
Electroma (visades på SFF)
Zidane (visades på SFF)
Att återvända

Årets bästa svenska filmer:

Farväl Falkenberg
Container
Storm
Säg att du älskar mig
Du & jag

kontaktannonser upphittade i DN

Dopp i grytan, kanske, eller något annat i jul. Jag är en kille, 57 år, ensam, som söker dig. Din ålder spelar mindre roll.

Ung akademiker utan framtid söker äldre dam. Du behöver ej vara rök- eller drogfri men adlig. Brist på humor och social förmåga gör det samma.

Sydlänning, 58/177, ser bra och yngre ut. Är omtänksam, snäll, händig. Du gillar sommarstället, resor, promenader. Du är ca 50 år och 60 kg, kvinnlig, söt, snäll och seriös. Du är ingen feminist och har inga problem.

Trevlig och go kille från Sthlm, singel. Vill träffa en söt, snygg, fräsch tjej som jobbar inom vården, 30+. Du är nöjd med ditt utseende och inre, du är vän med tvål och vatten. Du är inte överviktig, men kanske mullig.

Men what's up med alla 50+are som söker unga asiatiska eller ryska kvinnor?

en blogg för alla smaker

Jag ber om ursäkt för den torra googlehumorupprepningen, men inom loppet av ett par timmar har folk som sökt på

kristna filmer
blogg kultursverige
kissar igenom trosorna porr

hittat hit.

--

Har precis sett Nacho Libre och When we were soldiers. Den senare med citatet

"Mel Gibson är van att portättera actionhjältar..." Bernt Eklund, Expressen

på omslaget. Catchy.

fredagschatt

Martin Munthe 12/15/06 7:15 PM
du har sett Happy Feet va?
emma.g.m 12/15/06 7:15 PM
nej
Martin Munthe 12/15/06 7:16 PM
har du sett "Them"?
emma.g.m 12/15/06 7:16 PM
yup
Martin Munthe 12/15/06 7:16 PM
varen bra?
emma.g.m 12/15/06 7:17 PM
helt okej
12/15/06 7:17 PM
mer åt bra än ok faktiskt
Martin Munthe 12/15/06 7:17 PM
guva mycket trist det ar på bio
emma.g.m 12/15/06 7:18 PM
ja, såg det
Martin Munthe 12/15/06 7:18 PM
jag vill mest se Stormbreaker men den är för barn och går kl 12 på dagarna
emma.g.m 12/15/06 7:19 PM
de jag vill se är happy feet, andras liv och infödd soldat
12/15/06 7:19 PM
typ
Martin Munthe 12/15/06 7:20 PM
ska vi se happy feet kl 21 på riggan?
12/15/06 7:23 PM
eller förresten - jag vill oxo se Infödd Soldat. verkar vara lite pang pang och krig. bra grejer.
12/15/06 7:24 PM
kollade trailern nyss
12/15/06 7:24 PM
meh! 21.15 på söder. går den inte på folkets bio...?
12/15/06 7:26 PM
den går på Zita 21.15
12/15/06 7:26 PM
såg jag nu
emma.g.m 12/15/06 7:30 PM
fast den verkar deppig som fan, infödd soldat
12/15/06 7:30 PM
ska vi hyra nåt istället?
12/15/06 7:30 PM
är hemskt trött
Martin Munthe 12/15/06 7:30 PM
jamen det pangar och grejar
emma.g.m 12/15/06 7:30 PM
jo, jag vet - men det handlar om hur algeriska soldater blivit ignorerade av frankrike
12/15/06 7:30 PM
deppigt
12/15/06 7:30 PM
hellre happy feet
12/15/06 7:31 PM
helst nåt hemma
Martin Munthe 12/15/06 7:31 PM
ja såklart
emma.g.m 12/15/06 7:31 PM
eller vill du fly bekymmer och gå på bio
Martin Munthe 12/15/06 7:31 PM
ska vi gå o hyra nåt nytt helt enkelt?
12/15/06 7:31 PM
lite så var det kanske
emma.g.m 12/15/06 7:31 PM
men då kan vi gå på bio
12/15/06 7:31 PM
om du vill?
12/15/06 7:31 PM
var ju ingen riktig fly från dina bekymmer film på repertoaren
Martin Munthe 12/15/06 7:32 PM
nja, jag är inte sådär jätesugen på happy feet egentligen och soldatfilmen är säkert superdeppig
12/15/06 7:32 PM
vi hyr nån fet actionrökare
emma.g.m 12/15/06 7:32 PM
yay!
Martin Munthe 12/15/06 7:32 PM
har du sett "Shutter"?
12/15/06 7:32 PM
asiatisk skräck
emma.g.m 12/15/06 7:32 PM
njä
12/15/06 7:33 PM
åhhhh hellre explosioner än skräck
emma.g.m 12/15/06 7:33 PM
bomber och granater
12/15/06 7:33 PM
fetaction
Martin Munthe 12/15/06 7:33 PM
kaaaaaaablaaaaaaaammmmmmmmmm mm m mm
12/15/06 7:33 PM
tror du inte att det skulle vara terapeutiskt för oss med ett Playstation 3
emma.g.m 12/15/06 7:34 PM
nja, då skulle jag bli arg när du försökte lära mig saker
12/15/06 7:34 PM
jättearg
Martin Munthe 12/15/06 7:34 PM
meh!
emma.g.m 12/15/06 7:34 PM
och all min tid skulle gå åt till att i hemlighet bli bättre än du och det skulle inte gå

suck

Alltså, det här med att skriva bok känns svårt inkompatibelt med att vara labil och pendla mellan hybris och... ja, att inte tycka att man är så bra. Oh well.

Golden globe

Golden globe-nomineringarna är klara.

Snabb kommentar: Babel toppar med sju nomineringar. Det är ett skämt att The Departed har fått så pass många nomineringar, hela sex stycken - och att Dreamgirls blivit nominerad i fem kategorier är snudd på rubbat.

Ett fall för Granskningsnämnden

Läser i DN att TV 4 blivit fällda av Granskningsnämnden för otillbörligt gynnande i och med Bakom Beck - Skarpt läge. TTs telegram lyder

Programmet sändes för övrigt samma dag som filmen hade premiär och Granskningsnämnden anser att det var utformat på ett sådant sätt att det närmast framstod som ett led i marknadsföringen.

No shit.

musik

Någon som har förslag på musik jag borde skaffa/lyssna in mig på? Jag fick hjärnsläpp inne på iTunes. De enda skivor jag kom på att jag ville ha var The Game, Justin Timberlake och en låt med Mika och Paris Hiltons version av Do ya think I'm sexy. Det finns för mycket att välja på, och jag är för oinsatt i musiksvängen för att hitta nytt och roligt. (Och MySpace är så fult och rörigt, det får mig att känna mig som en gammal tant, plus att jag är orolig över att bli MySpace-beroende också.) Hjälp.

TILLÄGG: Glömde säga att jag är en sån där jobbig/tråkig/whatever som lyssnar på det mesta. Utom kanske dödsmetall och opera. Typ. Jag gillar sånt som skramlar, blippar och/eller är sjukt svängigt. DM är favoriterna, disco och bra hip hop gör mig glad... Elller äsch, strunta i det här inlägget.

Googlehumor

För ett par timmar sen hittade någon hit genom att söka på

ett litet kort video klipp om hur man gör anal sex för första gången

Fråga mig inte hur det gick till. Men jag önskar honom/henne all lycka. (Och ber oförbehållslöst om ursäkt för besvikelsen han/hon måste ha känt när han/hon - tydligen - landade på ett inlägg om Dramaten.)

--

Helt annan humor: Förra veckan recenserade Maria Lundqvist Jackass 2 i Filmkrönikan. Den här veckan ska Krister Henriksson recensera The Holiday.

Jag - ett marknadsföringsverktyg

Fick precis ett mail från någon på ett bolag, med bifogat pressmeddelande och information om ett nytt teveprogram "som kunde vara intressant för min blogg". Det är naturligtvis smickrande på ett sätt, att nånstans har någon tänkt att den här bloggen skulle kunna vara en liten pyttedel i deras marknadsföring, att här hänger delar av den målgrupp de vill nå. Men å andra sidan fick det mig att känna mig lite som en reklamhora. Men okej, det funkade såtillvida att jag blev nyfiken på programmet. Och om jag tittar på det kanske jag skriver om det. (Och hur man än vrider och vänder på det är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet för dem, så jag skriver bara om det om det är sjukt dåligt och vill utfärda en varning, eller om det är sjukt bra.)

Nu undrar jag, skulle nån kunna höra av sig med ett jobberbjudande istället? Det här med frilansande hemma på kammaren is driving me nuts.

Pöööööh

Såg en i Sverige nyutgiven Pablo Francisco-show igår. Fram till häromdagen hade jag överhuvudtaget aldrig hört talas om honom, trots att Wennö och Wahlööf i DN menade att han var "ståuppvärldens mest haussade namn" och även om Degrell som verkar insatt i komikvärlden inte håller med dem menar han att svensk press skrivit massor om denne Francisco. Oh well. Jag har missat honom helt, oavsett. Hursomhelst, det var ett skämt som var jävligt roligt (när han härmade ljudet som blir när gamla människor kommer: ett dammigt pöhhh. Eller ja, I guess you had to hear it.), en del som var ganska roligt och en hel del som inte var roligt alls. Men, något som var oerhört märkligt var att det fanns ett kommentarspår på dvd:n, där Francisco förklarar sina skämt. Sooo not funny. Sen fanns det också en intervju där han förklarade vissa av skämten en gång till.

--

Nyss skrek en man utanför mitt fönster Men för fan kom ut och kyss mig i anus för fan. Jag vet inte riktigt varför, vem han var, vem han ropade till eller vad han egentligen ville.

--

Birro beskrev sig igår som för mjukhjärtad för att fortsätta blogga, idag beskriver han sig själv som någon som "letar sig in i minfältet med bara ett bultande hjärta och ett dumt leende". Men vänta, vad är det jag ser på hans axel? Är det en bazooka? Är det ett granatbälte som sitter där runt hans midja? Nej, jag skojar. Stridsyxan nerlagd tills nästa gång. Okej?

liberal film, Jeff Bridges x 2 och vinterns romcomtips

Gudmundson har skrivit en kolumn i dagens SvD apropå förra veckans paneldiskussion om liberal film, som Timbro anordnade och jag skrev om här. (Och nej, jag länkar inte till Gudmundson för att han skriver att jag är kvick och irriterande vacker, men det hjälpte. Och ja, jag vet, anonym m fl tycker bara att jag är irriterande. Men i ett inte så mycket större perspektiv bryr sig de allra flesta inte om mig alls, jag ser således ingen komplott mot mig som person och ingenting har varken stigit mig åt huvudet eller gjort mig rädd eller deprimerad och ni behöver inte oroa er och/eller bli arga. Okej?)

--

Apropå filmen Tucker som nämns lite här och där angående liberal film såg jag två Jeff Bridges-filmer i helgen; nyutkomna Stick it, där Bridges tränar ett gäng rebelliska gymnastiktjejer (!), och Terry Gilliams Tideland som går upp på bio i mars. Båda var bisarra, på två helt olika sätt förstås. Tideland har jag fortfarande inte fattat nånting av, men tänker fortfarande på den. Den var väldigt... Terry Gilliam. Fast mer skruvad. Och morbid.

--

Igår såg jag också The Holiday. Riktigt söt. På ett bra sätt. Cameron Diaz karaktär är dessutom jag, rakt av, och dialogen var rolig, smart och spot on. Rekommenderas varmt!

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Vill ni läsa en fräsch bloggtext författad av Marcus Birro? Där han uttalar sig om de "balla, en gång så arga, nu mer sliskigt-nyliberalt-drägglande mediaflickorna"? Klicka här.

Eller fan, om han har minsta vett i huvudet plockar han bort den. Så jag klistrar in den här:

De balla, en gång så arga, nu mer sliskigt-nyliberalt-drägglande mediaflickorna har talat sig samman kring en ny manlig världsfiende.

Vem denne tyrann i människoskepnad är? (fanfar!) Moneybrother. Artisten. För är det något som är värre än kvinnomisshandel och halvnakna underklädesmodeller ( vissa av mediaflickorna ser till och med ett sammanhang mellan dessa) så är det gubbrocken. Djävulen lyssnar på Springsteen… Och Lundell, Eldkvarn och nu Moneybrother. Det gäller att välja sina fiender. Herregud, vad håller de på med? Det känns allt mer som om de där tjejerna just hoppas av en läskig karusell på Liseberg och nu, lite lätt yrsliga, försöker lokalisera sig i tillvaron. Någon borde leda dem till en bänk så de kunde få vila sig ett tag tills de vet vilket håll de ska gå åt.

@hjärnkontoret

Jag är bakfull. Väldigt. Och undrar några saker. Så här: Var ute med vänner och käkade. Drack en öl. Sen, två, kanske tre, drinkar hemma hos E. Var bara slightly more than salongsberusad när vi gick hemåt. Efter promenaden från Söder hem till Vasastan smög sig den sista drinken på mig bakifrån, gjorde en halv-nelson och fick ner mig på golvet. Där jag somnade. M drog lite försiktigt i mig och undrade om jag kanske ville ha lite vatten, jag skrek (tydligen) låt mig vaa.

Mina frågor är:

1. Hur gick det egentligen till när min salongsberusning övergick till en helikopterfjortisfylla?
2. Är det verkligen rättvist att M ser fräsch och söt ut som en liten nyponros, medan jag som inte borde ha en uns alkohol kvar i kroppen efter att ha pratat med Ulrik hela natten fortfarande svettas ren sprit och ser ut därefter?
3. Är det verkligen möjligt att vara så här lättpåverkad?
4. Varför blir mina läppar så röda när jag är bakfull?

Det kommer att bli en mycket lång dag.

UPPDATERING kl 15.38: Mår lite bättre, men inte mycket. Det jag tänkte berätta var att jag såg i tevetablån att Hedwig and the angry inch går på SVT1 ikväll kl 23.05. Missa den inte! Så här skrev jag om den när jag såg om den nyligen.

Nu, Bad Santa. M äter pizza. Jag har lyckats få i mig tre strån spagetti.

UPPDATERING kl 17:41: Ser just nu på Go C med Hans Wiklund. Han och Alex Schulman har precis diskuterat varför Britney Spears "visat firren". Schulman kom fram till att det var som "något slags kompensation för att hon inte kommit över fetman hon drog på sig under graviditeterna" och att hon nu "vill visa upp sitt sköte som väl fortfarande är intakt". Spännande.

trevlig helg!

Via Beta Alfa 2.0 upptäckte jag en artikel om pysseltrenden. Jag har inte pysslat på alldeles för länge, mina fingrar längtar efter pyssel, behöver pyssel! (Men minipärlplattor var lite för pilligt för att jag ska orka göra om det tror jag.)

--

Annars, inget vettigare att skriva idag än att önska er en trevlig helg. (Och undra om det var någon annan än jag som reagerade på att dagens kulturdel i DN innehöll två olika texter om pingviner, signerade Gradvall och Strage, samt att begreppet "darra på manschetten" förekom i två av varandra helt oberoende texter.)

--

Tre filmer sedda idag; Dreamgirls, Children of Men och All the Kings Men. En var rätt dålig, en var rätt bra och den tredje var okej, I guess.

@emma

Alltså, jag är oftast så snäll att det gränsar till debil. Ändå blir Anonym så arg.

@emma: personlig frihet e ju bland det viktigaste som finns: du får tycka va du vill & jag va jag vill; o jag tycker bara inte om när folk som uppenbarligen inte kan (!) för sig som om dom är så jävla bra & "jag har gjort det o det o det o jag jobbar där o där o blablabla..." Jag menar, din blog utstrålar: "det e 1 ära för dig att besöka denna blog," & då är du ju helt fel ute, tycker jag. Men du har ju rätt: pretentiöst e ju helt ok, MEN, bara: IF U CAN BACK IT UP! O när du då kommer med 1 sån oigenomtänkt lista...Jeeezus, liksom...tänk, typ, litet längre : Fellini, Almodovar, Moodysson, Passolini, hela Nouvelle Vague, Paul Verhoeven, DOGMA, osv

Men, ok, ha det bra!!

Men jag har ju gjort det o det o det o det o jag jobbar där och där och blablabla. (Kan iofs inte erinra mig om att jag skrutit om mitt cv direkt här på bloggen, även om jag är stolt över det och lätt skulle kunna. Och javisst, min lista för några inlägg sen om liberal film som jag skrev på en pisskvart och inte fick betalt för och skulle fungera som underlag för en lättsam paneldiskussion borde ha innehållit annat än brittiska, amerikanska och svenska titlar. Så klart.)

--

Ikväll, julöl, Six feet under-minimara och middag hemma hos mig. Yay!

UPPDATERING: Hittade nyss (via Sänd mina rötter regn) en intressant intervju med South Park-skaparna. De gör tv helt efter mina önskemål; de slår åt alla jävla håll.

The show is saying that there is a middle ground, that most of us actually live in this middle ground, and that all you extremists are the ones who have the microphones because you’re the most interesting to listen to, but actually this group isn’t evil, that group isn’t evil, and there’s something to be worked out here.

en bra dag

Ett slutet-av-säsongen-snart-klar-med-boken-lugn har spridit sig genom kroppen, utan att för-helvete-jag-har-inget-jobb-nästa-säsong-stressen riktigt hunnit ta fart, jag satt och jobbade på med boken, lyssnandes på en Paul Desmond-skiva jag inte ens visste om att jag hade och någon ringde upp och påminde om att jag glömt skicka en faktura, jag hann ta en promenad på lunchen och fick lite dagsljus, drack en varm choklad och blev regnad på. Ikväll ska jag gå och se ett Rosa von Praunheim-performance.

--

Märker att vissa av mina kulturjournalistvänner blir lite skärrade av att jag varit med i ett Timbro-sammanhang. Jag flyttade från Älmhult så fort jag kunde, eftersom det var ett svårt intolerant ställe - och hoppade tydligen rakt in i en samling stockkonservativa "proggare". Häpp.

(Jag drömde för något år sen att jag gjorde en lista på saker som är viktigast för mig. Först toppade "Åka bil snabbt" listan - sen strök jag det och skrev FRIHET med stora bokstäver. Det är möjligt att jag i första hand nojade om att gå in i ett nytt förhållande och allt det där, det kan också ha varit något helt annat.)

Humor från SVT i Göteborg.

Var inne på Filmkrönikans hemsida och snurrade och såg att Maria Lundqvist ska vara med och recensera Jackass 2.

Liberal film?

Ska vara med i en diskussion om "liberal film" ikväll. Rubriken lyder "Jodå, visst har Woody Allen och Ronald Reagan en hel del gemensamt!", men vad de två har gemensamt har jag i skrivande stund ingen som helst aning om. Till saken, jag är lite nyfiken på vad ni tänker på när ni hör orden "liberal film"?

Postar samma fråga/inlägg här som jag nyss gjorde på dvdforum:

Vad tänker ni på när ni hör begreppet liberal film? Finns det sådan? Vilka titlar tänker ni på?

Om jag rannsakar mig själv har jag kommit ut från många filmer och sagt att det varit "konservativ smörja" eller "onyanserad vänsterpropaganda" - men har nog aldrig sagt "vilken liberal film!" Istället har jag nog bara tagit den till mig och tyckt om den, gissar jag.

Några av de titlar jag själv efter närmare fundering tänker på som liberala (utan att ha sett vissa av dem på väldigt länge):

Gökboet
Antz
V for vendetta
Tucker
Thelma & Louise
Billy Elliot
Harold & Maude
Brokeback Mountain
Cool hand Luke
Adams' rib
Guess who’s coming to dinner
Mandomsprovet
Catwoman (hörde jag någon som skrek? Jag tänker att den på vissa sätt handlar om frihet. No?)
Pippi Långstrump
Döda poeters sällskap
THX 1138

Uppdatering: Glömde Göta kanal. :)

Var skulle ni placera de senaste årens politiska storfilmer på en höger-vänster skala - skulle ni kalla dem liberala efter våra svenska mått mätt, eller skulle ni placera dem till vänster?

Jag tänker på titlar som t ex Syriana, Good night, and good luck, München.

--

Efter diskussionen ska jag raka vägen hem och se kvällens kulturdebatt i Argument, med t ex Marcus Birro.

Extra! Bloggexklusiva leftovers!

Argh. Kortade precis boken med i runda slängar 20 000 tecken med en markering och ett litet knapptryck. Boken skulle först handla om både sex, sexualitet och våld på film - men successivt har jag bantat bort frågorna och bitarna som har med våld att göra. Jag bakade istället ihop våldsbiten till temasidor - men nu rök de också. Och hamnade här istället. Enjoy! (Blogger strular fortfarande, ska feta frågor och göra det mer allmänt lättläst när jag kan.)

UPPDATERING: Det blev på tok för långt för att man skulle orka läsa det som ett blogginlägg. Jag delar upp den i några olika delar istället och pytsar ut dem då och då. Som små julklappar till de våldsintresserade. Okej?

Så, här är del I:

1. Hur tycker du att våld oftast skildras i film?
2. Finns det “bra” och “dåligt” våld?
3. Vilken är den mest våldsamma filmscen du sett?

Christine Vachon:

1. Det är helt klart så att det finns en obalans i vad som är godtagbart när det gäller sex och vad som är godtagbart när det gäller våld för minderåriga. Jag har egentligen ingen åsikt. Jag går inte omkring med en skylt och protesterar mot våld i filmer, jag protesterar inte heller mot rökning i filmer... Det är ju ett annat hett ämne här – att folk inte ska få röka i film, för det ger för många tonåringar idéer om att det är cool att röka. Jag tror inte på det där, att media får dig att göra saker.

Varför är våld mer accepterat tror du?

Tjaa du, det är det som är 48 000 kronors–frågan. Jag har ingen aning.

2. Nooooo. Hela den här positiva och negativa bild–grejen... Då är man nere på den där nivån igen, om vad som egentligen avgör om något är artistiskt eller inte. Jag är inte beredd att vara skiljedomare när det gäller det där – och jag vet inte om jag vet någon annan heller som skulle kvalificera för en sådan sak.

Neil LaBute:

1. Jag tror att vi är bättre på det nuförtiden, kanske gillar vi det till och med mer än sex. Det läggs ner mycket tid på att förfina konsten att få någon att falla snyggt från en hög byggnad eller blir skjuten, men inte mycket tid läggs på att få en kyss påtaglig eller en sexscen trovärdig, eller njutbar för den delen. Det finns några regissörer, och manusförfattare som tänker sig våld på ett sätt som känns verkligt, vissa skapar sin egen typ av porr genom att göra det, på ett sätt som genererar längtan efter blod hos oss som tittar. Gör det att det nödvändigtvis är lyckat? Jag är inte så säker på det, men responsen är fascinerande.

Nicolas Winding Refn:

1. Vissa filmare, och förmodligen tillhör jag dem, är besatta av våldets natur. Våld är bra drama. Shakespeare skrev om våldsamma människor som begick våldsamma dåd. Det har nog mycket att göra med fiktionens uppbyggnad och traditionella berättelsestrukturer. Fysiskt och mentalt våld är en väldigt känslomässigt engagerande process när det fungerar. Film som konstform är känslomässigt dränerande för publiken, de måste engagera sig för att verkligen känna.

2. Jag har alltid fascinerats av människor som delar upp saker och ting i “acceptabelt, bra våld” och “ icke acceptabelt, dåligt våld”. I en “konstnärlig” film är det okej, men om det är gjort i ett “icke–konstnärligt” sammanhang är det inte okej. Jag har aldrig lyckats förstå det där sambandet. Jag tror bara att våld fungerar om man är känslomässigt engagerad i filmen. Bara då blir den fysiska aspekten av våldet sekundärt. Om man inte känner det, kan man bara blunda och stänga ögonen inför det. Då ser vi det inte ens. Då har det inte samma effekt. Visst våld kan man inte blunda för, man kan inte gömma sig för det. Jag försöker alltid ge mina filmer ettt känslomässigt engagemang istället för ett fysiskt sådant. Det går tillbaka till less is more–devisen. Ju mindre du visar, ju mer känner publiken. Att känna är väldigt annorlunda från att se, och är mycket mäktigare och starkare.

Vissa säger att du glorifierat våld med dina filmer, vad har du att säga till dem?

Jag förstår inte hur de kan tycka det. Mina filmer innehåller väldigt lite våld – och när de gör det visar de upp våldets negativa sidor. Det kommer alltid att vara en destruktiv mekanism. Våld förstör allt det rör vid. Jag kan inte jobba på något annat sätt. Det är så våld fungerar i verkliga livet. Även om vi gör fiktion och rena fantasier måste vi ta in verklighetens känslor in i den fantasin för att det vi gör ska fungera.

3. Den mest våldsamma film jag sett är förmodligen Cannibal Holocaust. Det är nog för att den är så välgjord. Får jag förresten säga två filmer? Då måste jag nämna den ryska filmen Gå och se... också. Cannibal Holocaust är våldsam i sin chockeffekt, men Klimovs film är så deprimerande våldsam. Den är briljant, briljant, briljant, briljant. Den är ett mästerverk! Den är unik! Förmodligen den största antikrigsfilmen som någonsin gjorts!

David Cronenberg:

1. Det är ju olika för olika kulturer. Men just nu kan vi till exempel se väldigt våldsamma filmer från Korea, och på ett sätt är de mycket våldsammare än amerikanska filmer. De amerikanska filmerna presenterar ofta våld som actionunderhållning utan konsekvenser på ett sätt som varit väldigt konsekvent genom åren. Men alla gör ju inte så, och det är svårt att generalisera. Jag vet ju bara hur jag närmade mig våldet i A History of Violence.

Jag försöker att aldrig tänka på hur mina filmer kommer att uppfattas, vad människor förväntar sig av mig, eller pracka på dem en teori om vilken riktning vi borde gå när det gäller till exempel cinematiskt våld, eller hur det borde skildras. Jag försöker koncentrera mig på vad filmen behöver och vill ha för att fungera. I det här fallet frågade jag mig var våldet kom från. Det kommer från vissa karaktärer i filmen. Okej, var lärde de sig att vara våldsamma, vad betyder våldet för dem – i jämförelse med vad det betyder för mig eller publiken? Svaret ligger i en av Joeys repliker, “I thought that business would come first.” Våldet är med andra ord business för honom, det är något han måste göra, och han gör det så snabbt och effektivt som möjligt och får det överstökat. Han kommer från gatan. Det är en form av gatuvåld, det är inte sadistiskt njutbart, det är inte estetiskt att titta på, det är inte martial arts. Det är bara business. Inte för mig, men för dem. Då var det viktigt att våldet var så realistiskt, snabbt och effektivt som möjligt, men med samma konsekvenser på den mänskliga kroppen som sådant våld skulle ha i verkligheten. Jag insisterade på att visa det, för att fråga publiken “om ni blir upprymda över våldet, blir ni lika upprymda över resultatet av våldet?”. Svaret kanske blir ja i vissa fall, det är i så fall intressant. Svaret kanske blir nej, och det är också intressant.

Filmen är delvis en granskning av det komplexa och ibland motsägelsefulla förhållande vi har till våld, särskilt i USA, men också på andra ställen i världen. Vi kan döma det politiskt och filosofiskt och teoretiskt. Men i verkliga livet är vi dragna till det. Kanske är det den obehagliga verkligheten att vi behöver våld. Kanske är det till och med nödvändigt för all mänsklig kreativitet, vår uppfinningsrikedom och all mänsklig energi. Den tanken är kanske skrämmande för många, men om det stämmer tycker jag att det är väldigt viktigt att vi tittar på det. Jag säger alltså inte att det är sant, men ja... det är det filmen diskuterar. Den kommer inte med några radikala, avgörande sanningar eller lösningar, men den ställer intressanta och viktiga frågor.

Bok-korr

Vad heter det, urskilt eller urskiljt? Argh. (Det kan tydligen heta båda. Men vid närmare eftertanke ser "urskiljt" snyggare ut.)

--

Läs förresten Betty Skawonius intervju med Rosa von Praunheim i dagens DN apropå retrospektivet på Cinemateket. (Blogger strular, kan inte länka till varken det ena eller det andra just nu: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=594052 respektive http://www.sfi.se/sfi/smpage.fwx?page=7257&SERIE=18453 )

En liten fråga: Varför skriver man "borgerlig konformism"? Är konformismen verkligen större åt höger än åt vänster?

jultips

Var precis på Buylando och gick loss på deras boxerbjudanden. Man kan till exempel gå hem med både Herzog-boxen och Argento-boxen för 499 spänn. Totalt. Rekommenderas! V for vendetta åkte också ner i påsen.

--

Något helt annat: Vände igår på Cinemateketaffischen från november till december. Mina ögon landade på en märklig formulering kring Röda Nejlikan. Nu har jag inte filmen (iofs har jag bara sett den senare versionen, med Ivanhoe-mannen i huvudrollen) i färskt minne, men formuleringen "brittisk överklassfjant räddar aristokrater undan giljotinen" känns... udda.

Intervjuteknikens a och o

... skriver Gradvall om idag i DI. Ohhh vad det är många journalister som är usla på att intervjua. Eller så tycker de bara väldigt, väldigt mycket om att höra sin egen röst. Vissa kulturjournalister, ofta manliga, ofta de med en fransk liten halsduk nonchalant slängd runt halsen, eller kanske luggsliten kavaj och risig polo, ställer ofta ett påstående. Ett väldigt långt påstående. Ett för alla andra fullständigt ointressant påstående. Och så tycker de att man själv ställer naiva och dumma frågor när man frågar varför, hur, vad, vilken? Bah.

Hittat via Beta Alfa 2.0.

Häxan

Jag hade inte sett den tidgare. Vilken film! Vilka ansikten! Vilket foto! Nunnor gone bananas! Djävulen i varje hörn! Livemusik framförd av Matti Bye. Gåshud!

--

Fick ett mail från StayFriends, det stod "Emma, dina klasskamrater i hög upplösning" och jag fick en snabb sekund för mig att mina gamla klasskamrater var i upplösningstillstånd.

Filmsverige vs Austin

SFIs framtidsplaner var väl kanske inte så där jättehoppingivande, men några bra saker sa de i alla fall: sfi.se ska istället för den tröga, kolosslika djungel till hemsida den är idag utökas, förbättras och bli ett forum för debatt etc, dvoted.net är som sagt ett jättebra initiativ - och det ska också satsas på ca 5 filmdebutanter per år som får en lägre budget att jobba med. I övrigt lämnade jag Filmhuset en aning desillusionerad. Jag vet inte vad jag hade väntat mig riktigt iofs. Passion och engagemang? Utan floskler om "för många" filmer?

(M fick flyktimpulser och lämnade stället beyond desillusionerad och hävdade bestämt att han skulle flytta till Austin.)

--

Såg Casino Royale igår - och kunde konstatera att det var ganska skönt att Bond äntligen tagit ett rejält kliv framåt och äntligen hamnat på rätt sida 60-talet. Har längtat så efter att någon skulle göra... eh... såna där saker med Bonds kropp. Hårt. You'll know it when you see it.

Annars, överjävlig Bondlåt, uselt användande av Bond-temat överlag, rysligt ful titelsekvens, snygg le parkour-inledning, helt okej action - men särskilt Bond var det ju inte. Inte mig emot.

--

Ikväll, tillbaka till Filmhuset för att se Häxan.

--

Är förresten inte det här mycket märkligt?

Toxic liberal waste

Sitter och googleresearchar "liberal film" eftersom jag ska vara med i ett litet seminarium nästa vecka. Hittade den här sidan.

imperfekt, presens, futurum

Inatt snarkade M högre än jag någonsin hört någon människa snarka i hela mitt liv.
Just nu skrattar, kvillrar!, barnet i lägenheten bredvid så förtjust att jag också börjar skratta.
I morgon släpper SFI sina planer på hur de ska "sätta svensk film i fokus".

Spännande.

--

Nu är det förresten officiellt. Både Herr Bergström och Conan the Librarian käkar svamp. Först tyckte en av dem att Rosa pantern med Steve Martin var rolig, nu påstår de båda två att The Host är jättebra, en av dem påstår till och med att The Host är den bästa monsterfilmen som någonsin gjorts. Alltså, bättre än... till exempel Alien? Mina förväntningar var högt uppskruvade efter deras lovord. Men näevetnivad. Inte ens i närheten faktiskt om ni frågar mig. Jag hade genom hela filmen en gnagande känsla av att jag missade något, att den försökte säga saker om Familjen och Staten, och att den dessutom ville vara slapstickrolig på sätt som gick mig whoosh rakt över huvudet. Men okej, slutbilderna gillades. Förstås.

Marie Antoinette-debatt

Roligt att se att det blivit debatt om Coppolas Marie Antoinette lite varstans, senast i dagens DN skriver Åsa Beckman och Leif Zern varsin text om filmen. Mer sånt i svenska tidningar!

(Och, varför inte starta en ny, fantastisk svensk filmtidning med sådana debatter i varje nummer? Där jag sitter i redaktionen?)

--

Snart, snart ska jag verkligen börja läsa Antonia Frasers Marie Antoinette-biografi - har varit nyfiken på den så länge nu.

snörvel

Det ser ut som ett ostädat runkbås i lägenheten. Snörvel. Host.

--

Letar efter januariresor, någon som har förslag? Jag har inte åkt på solsemester sedan jag var 10, men känner att jag kanske skulle behöva det. (Fast, det här med sol slutar oftast med kräftröd, ibland till och med lilagrön, hud för min del. Oh well.)

--

Såg Jindabyne tidigare idag. Kanske The Host ikväll?

--

Förresten, var det någon annan än jag som reagerade på den märkliga bilden som hörde ihop med DN:s intervju med Siw Malmkvist igår? Rubriken löd: SIW MALMKVISTS TYSKA ÄVENTYR. På bilden stod Siw och heilade. Såg det ut som, tills man tittade noggrant och läste bildtexten och insåg att hon höll armen utsträckt ovanför det Berlinska tevetornet som fanns där, suddigt, i bakgrunden. Hittar tyvärr inte artikeln nånstans på nätet. Men det var hemskt roligt.

?

I bakgrunden går just nu något slags sportprogram på TV4. En kass och svajjig inzoomning drog till sig blicken. Det visar sig att exakt varje bild ser likadan ut: som vore programmet bildproducerat och plåtat av en crackpundare. Är det här ett nytt grepp? Ser det alltid ut så?

(Programmet heter tydligen Fotbollskanalen)

festivalfeber

Hade tänkt tillbringa hela dagen bakfull i sängen, sovandes, utpustandes efter två svårt jobbtyngda festivalveckor. Istället vaknade jag med den sedvanliga festivalsjukan, alltså den man alltid åker på efter de större festivalerna, när kroppen känner att det är okej att bli sjuk, när man kanske, kanske har tid att pyssla om kroppen igen och allt adrenalin lämnar kroppen över en natt. Halsen gör ont, hela jag är frusen och ynklig och så trött. Hade velat gå och se Casino Royal idag, får se om jag orkar. (Först, en hot whiskey eller två. Whiskey, hett vatten, socker & citronklyfta med ett helt gäng kryddnejlikor i. Funkar nästan varje gång.)

--

Igår var jag konferencier på Stockholms filmfestivals prisutdelningsgala, tillsammans med Rafael Edholm. En hel del energi har de senaste veckorna gått åt till stress och oro eftersom jag egentligen tycker att det är mest jobbigt att stå framför människor och prata - och alltid ser framför mig ungefär tusen worst case-scenarion innan jag ska göra såna här saker. Typ, gör entré, snubblar, bryter en klack, klänningen halkar på sniskan i fallet, brösten åker ur klänningen, jag drösar nerför scenen, drar med mig Rafael i fallet och hamnar i knät på Nils-Petter Sundgren som dör av chock. Inget av detta hände. Det gick som en dans, precis som John Cameron Mitchell-face2facet tidigare i veckan. Jag var inte ens nervös - jag tyckte till och med att det var roligt. Det är såklart ett väldigt litet steg för mänskligheten, men ett enormt steg för mig. Jag har växt flera decimeter (minst!) på ett år - och har äntligen insett att jag faktiskt är riktigt, riktigt bra på vissa saker. Jag tror det kommer ur en insikt om att det inte skulle göra så himla mycket om man faktiskt gjorde bort sig. Det skulle vara helt okej.

--

Såg den nysläppta The King häromkvällen, en film jag helt lyckats missa trots att den verkar ha visats på Stockholms filmfestival förra året. Hursomhelst, den var väldigt bra. Väldigt obehaglig, men bra. Rekommenderas!

--

Uppdatering kl 15.43: Jag ligger nerbäddad under ett täcke i soffan, M är ute för att köpa pizza, vi har planer för en eftermiddag i Terminators tecken. Som jag har längtat efter en sån här dag.

Snart...

... moderera seminarium om ungas sexualitet inom den nordiska filmen.

Lava, Kulturhuset, kl 15. Kom dit och lyssna och diskutera om ni har tid och lust.

--

Via weird science igår upptäckte jag förresten Åsa Linderborgs mycket märkliga, mycket korkade text om Marie Antoinette, Kielos svarade, det gjorde också Karin Rebas (som för övrigt skrev en i mina ögon hyfsat ovass ledare om filmpolitik i gårdagens DN. Det är dags att ta i lite mer, ifrågasätta ännu mer och vara högljudd. Som fan. De etablerade filmarbetarna i det här landet är märkvärdigt samkörda och har exakt samma åsikter om allting, vi filmjournalister måste försöka ta på oss de stora diskussionsbyxorna och ta diskussionen till en annan nivå. Snart. Allvarligt.)

v 46

Det här med att jag ska bli färdig med boken till den 30 november känns... avlägset. Men det ska gå. Lite för mycket jobb nu bara.

måndag - Work in Progress-visning av Underbara älskade. Intervju med regissör och Michael Nyqvist, småfix inför inspelningar, research, tjafs på Marcus Birros blogg (inte så mycket vettigt blir sagt)

tisdag - research, Work in Progress med Roy Anderson (de 17 minuter jag såg av Du levande såg jävligt bra ut!), intervju med Roy, tjafs på Marcus Birros blogg (inte mycket vettigt blir sagt)

onsdag - klädprovning, Glamour-deadline, "kick off-träff för svensk film" (Representanter för olika förbund har gått ihop, för att tillsammans kräva mer pengar till svensk film. Och samarbeta och så. Förbundet har ännu inte bestämt sig för något namn, ryktet gör gällande att de inte kunde komma överrens om ett. Jag undrar stilla hur de ska kunna komma överrens om något annat. Den enda som pratade om passion för filmskapandet var Johanna Koljonen. Jag ville tjohooa när hon pratade, men kände att det var dumt när jag skulle intervjua folk på plats och hon var kritisk till de närvarande), en handfull intervjuer på kick off-träffen, planering inför kommande dagars tv-inspelning, förberedelser inför seminarium jag ska hålla i morgon, lärt mig hur Ms kamera funkar lite snabbt för att kunna filma grejer i morgon

torsdag - seminarium, intervju med Erik Richter Strand, eventuellt Mia Engberg om hon hinner, kan och vill

fredag - manusskrivningsfrukost hemma hos mig (vilket innebär att jag och M måste städa typ hela natten, jag är ett nöt, men det behövs, så det är väl egentligen bara bra), inspelning påor, öva hysteriskt inför uppdrag på lördag

lördag - hemligt uppdrag (eller, jag vet faktiskt inte om det är hemligt), bli dyngrak (eller kanske en surrande salongsberusning skulle sitta lite bättre?)

söndag - sova

--

Trodde nästan på riktigt att jag höll på att få en hjärtinfarkt igår. Satt och jobbade till sent, tills det högg till i hjärttrakten ungefär kl halv två på natten och jag tänkte att jag kanske skulle gå och lägga mig. Sen drömde jag att jag låg och skrek på hjälp nedanför ett fönster - det var iofs oklart om jag verkligen behövde hjälp eller bara försökte få uppmärksamhet av Per Hagman, som tydligen bodde där. Han hojtade att han skulle komma och hjälpa mig, men det tog ganska lång tid. När han äntligen kom ner visade det sig att det som tagit tid var att han bytt om till sin lilla tennisoutfit. Jag blev sur.

--

M har köpt 1 kilo Matador Mix-godis. Det är inte okej nånstans. Kan man verkligen tycka om någon som tycker att Matador Mix är gott?

Flätryckande

Av någon anledning råkar jag ganska ofta ut för människor som använder sig av Aggressiv Praktikant-stilen för att få kontakt. Den går ut på att ifrågasätta exakt allt som har med en att göra, och gå ut hårt. Exempel på Novemberfestivalen: en kille kommer fram och säger något i stil med Har du gjort nån film själv eller?
Jag: Nja, men jag har varit regiassistent på två långfilmer.
Han: Jaha, vilka då?
Jag: Baker Karims två filmer, Fyra kvinnor och Fragments of an Unfinished Journey.
Han: Jaha, dem har jag aldrig hört talas om.
Jag: Ja, nej... en av dem gick på bio, den andra visades på Göteborgs filmfestival för något år sen.
Han: Jag skulle se det som ett misslyckande om jag var filmkritiker.
Jag: Jasså, jaha.
Han: Får jag ta en bild på dig när jag håller om dig?
Jag: Suck. Visst.
Han: Får jag sitta bredvid dig på filmen?
Jag: Suck. Visst.
Han (efter varje kortfilm): Vad tyckte proffset då? Och/eller en analys i stil med: För mig fanns ingen självklar huvudkaraktär. Det måste det finnas för att jag ska gilla en film.
Jag: Ja, den var bra/söt/whatever. Och/eller: Ja, nej, så tycker inte jag.

Efter filmerna står vi i matkön:
Han: Var kommer du ifrån egentligen?
Jag: Småland. Därav mina r som jag gissar att du undrar över?
Han: Ja. Du skulle aldrig få jobb på TV3. Det är bara på SVT de är så politiskt korrekta.
Jag: Så politiskt korrekta att de tar in folk som pratar småländska år 2006 menar du?

I det här läget vänder sig en kvinna i kön om och säger: Ja, på SVT sysslar de ju verkligen med mångfald. (Obs! Hon är allvarlig.)

Den 18-åriga slyngeln köper en öl, jag köper också en öl, och hon i kassan ber mig om leg. Argh.

Senare på kvällen vill snubben ha min adress så att han ska kunna skicka mig sina filmer. Suck.

Off to Trollhättan...

...för att moderera ett face2face med unga filmare på Novemberfestivalen.

Göteborgsk ordvits och en mycket unken Parfym

Jag, Roger Wilson, Jeanette Gentele och Esbjörn Guwallius bloggar om Stockholms filmfestival på Filmkritikerförbundets nya hemsida. Tyvärr är jag först ut och blev så skärrad över att det plötsligt kändes så officiellt att jag drog till med tidernas mest Göteborgska ordvitsrubrik. Oh well.

--

Såg Parfymen idag. Jag tar härmed tillbaka allt jag sagt om Tykwers genialitet. Den Tykwer som gjort Prinsessan + Krigaren skulle inte ens ta i det här med tång. Sleazyfilm av värsta sorten förklädd till Konst. Katastrofdålig.

--

Face2Facet med John Cameron Mitchell gick som en dans.

Idag börjar festivalen!

Av de filmer jag sett ser rekommendationerna ut så här:

Se: Shortbus, Zidane, Come early morning, Summer Palace, Half Nelson, Oskuld, Little Miss Sunshine, Electroma, Science of sleep, Princess, Paris Je T'aime, Sønner, Sherrybaby.

Helt okej: Them, Catch a fire, Uro och A guide to recognizing your saints.

Skippa med gott samvete: The Fountain, Wristcutters, Mixed Doubles.

--

Ikväll: moderera John Cameron Mitchell i en kort halvtimmes-Face2Face. Om du ska dit och är blyg, men gärna vill ställa en fråga - gör det här så tar jag med mig dem.

--

En av the downsides med att ha en blogg som heter shoot me while i'm happy: folk googlar sig hit via "shoot emma gray munthe".

Brott, kvinnor och videoband

Kjell Häglund har skrivit en bra text i DN idag, om Myra Hindley och spelfilmsdokumentären Longford - som jag blev väldigt nyfiken på att se. Texten finns inte utlagd än, men borde snart dyka upp på kulturdebattsidan. (Nu finns den, här.) Blir igen påmind om att jag borde läsa Gärningsmannen är en kvinna som ligger och samlar damm i min enorma vill-läsa-hög. Kvinnliga brottslingar görs i den mån det är möjligt till offer, samtidigt som många av dem döms hårdare än manliga diton som begått grövre brott.

(Jag kände inte till bakomhistorien om Myra Hindley, men det gör onekligen att man ser den där tavlan med hennes foto "rastrerat" [är det rätt ord?] inte genom punkter, men genom små barnhandsavtryck, med helt andra ögon. Varför är det inte en bild på Ian Brady istället?)

--

När ni ändå är inne på DN:s kulturdebattsida, läs den märkliga texten om Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister - och Östergrens svar som kom idag.

--

En mening ur förra veckans DN som jag rev ur och har retat mig på sen dess (hittar den tyvärr inte på nätet):

USA:s järnlady bär Prada. Låt er inte luras av Nancy Pelosis chica dräkter. Det är en slug och ärrad politiker som tar plats som den första kvinnliga talmannen i representanthuset.

För helvete.

--

Apropå något helt annat: VHS:en är död.

fanmail part 2

HÖRRU, filmkritiker, tål du inte LITE KRITIK?? Handen på hjärtat, du skrev ; “Filmkritiker har noll och ingen makt när det kommer till hur många som går och ser en film som Borat” ok, det är ju jättebra, men du skriver ”en film som Borat” - alla andra filmer då , där har du makt att påverka tyckandet tror du, eller hur? Sen (kolla jag kan läsa!!!) skriver du: “Så vad skulle det spela för roll om jag fick ett litet mail som sa, där och då visas den? Jag är för alla nya, innovativa sätt att marknadsföra film på, utom de direkt löjliga. (Och de som får en att känna sig som den där sista ungen som ingen ville ha i sitt brännbollslag.)” Åhhhhhh, stackars, stackars dig, du lilla grinOlle, att du har blivit så förbisedd!! Hur fucking pretentiös är du egentligen???!!! Åter igen: kom tillbaka till verkligheten och skaffa dig ett riktigt jobb. GET REAL! T o m namnet på din blogg osar pretentiöst ; ”shoot me while I´m happy”, DET är ju sååååå speciellt….precis som du, eller hur? HOHOHOHO!! Och du, jag är helt lugn. Men du är kanske lite stiff och en aning anspänd?

Bästa Anonym, du verkar jättelugn. Verkligen. Jag har sagt massor av gånger på den här bloggen att jag inte tror att filmkritiker har någon makt vad gäller påverkan på antalet besökare på de stora filmerna. Om man som filmkritiker kan påverka tyckandet har jag aldrig ens uttalat mig om, men i bästa fall kan man kanske påverka hur någon tänker kring en film, man kanske kan inspirera att se andra saker, se en film ur ett annat perspektiv, se en film som man annars kanske helt skulle ha missat. Det hoppas jag i alla fall.

(Vad är förresten ett riktigt jobb? Låter inte som något jag vill ha.)

Mvh/Emma Gray Munthe, Filmkritikerbyrån Pretentiös, Grinig, Speciell, Stiff & Anspänd

fanmail

JISSES! Hallå, ni "filmkritiker"!! Det är dags att vakna, tror ni verkligen att ni påverkar folk?!! Är det vad ni tror? Vilken planet bor ni på??? Tror inte mina öron när du förnärmat beklagar dig över att du inte fått någon förhandsinbjudan till filmen (pressvisning). VEM TROR DU ATT DU ÄR? Gå och kamma dig, för min del är det ingen tvekan om att det är folket och INTE NI som bestämmer vilka filmer som är sevärda. Hur i hel-e har du fått för dig att ni filmkritiker har någon makt av något slag? Det är så infantilt korkat..... well, snart kommer du + andra allehanda "kritiker" av ngt slag ändå förlora jobben - tyckandet kommer nämligen (äntligen)alltmer från vanligt folk via nätet. Bloggar etc. They rule! Kom tillbaka till verkligheten ditt pucko och skaffa dig ett riktigt jobb! (Borat - I love.)

(Kommentar till ett inlägg där jag skrev: "Let's face it. Detta är 2006. Filmkritiker har noll och ingen makt när det kommer till hur många som går och ser en film som Borat." Inte den vassaste kniven i lådan kanske?)

videomarathonsvinnarna

Nu kan ni se både de nominerade och vinnarna från helgens avgjorda videomarathon. Angående SVTs kortfilmssatsning och Temalördagen tycker jag att det var ett riktigt bra initiativ - en public service-kanal borde verkligen vara en plattform för svensk kortfilm. Men var det inte lite märkligt att det inte stod i tablån vilka kortfilmer som visades? (Jag hittade ingen sådan uppställning i alla fall, rätta mig om jag har fel.) Ingen skulle väl komma på tanken att skriva i tablån att de kör långfilmer en helkväll, men inte nämna vilka?

--

Dagens sedda festivalfilm: Sherrybaby, som kvalar in för att stanna kvar på rekommendationslistan.

finkultur x 2

Gårkvällen tillbringades i finkulturens tecken; Terror på Elm Street 4 och The fast and the furious Tokyodrift. Angående den sista har jag några frågor. Om man nu ansträngt sig för att få med black interest, japanskt interest, latino interest, hillbilly interest - varför inte klämma in en tuff brud som alibi? Och inte bara menlösa idioter i väldigt korta kjolar? Och det här med drifting - är inte det något man i princip lär sig grunderna i genom att spela Sega Rally? Och det här med att snordyra bilar verkar vara subventionerade av den japanska staten, stämmer det?

--

Ikväll prisutdelning för Videomarathon live kl 22 på SVT. Har man en gång haft förmånen att göra bort sig live inför 1 400 000 pers plus den svenska filmeliten, är ingenting längre lika otäckt.

Shortbus & två väldigt konstiga drömmar

Såg om Shortbus idag. Mindes mest hur rolig, vågad och provokativ den var - och hade glömt att den var så väldigt, väldigt fin. Och sann. Och alldeles, alldeles... underbar. Se den. Premiär om några veckor.

--

Inatt drömde jag två väldigt märkliga saker:

1. Min fot satt fast i ett skruvstäd och långsamt, långsamt strimlades den sönder, skiva efter skiva, till salamiskivor. Upp till halva vaden ungefär innan jag vaknade.
2. Gustav Gelin ringde, hörde knappt vad han sa, han bara sluddrade. Sen kom han - i form av en gammal gubbe - och hela hans familj med fru och två barn hem till mig. De tog massor av plats, var elaka och åt upp min mat. På en av hans döttrars tallrik låg en blandning av pärlor och sallad som hon nöjt glufsade i sig fast jag sparat salladen till mina föräldrar. Jag blev tvärförbannad och tog en näve mat och tryckte ner i hennes hals tills hon höll på att kvävas, och jagade ut henne ur mitt hus. Till Gelin/gubben skrek jag att "han var en gammal Dallas-magnat som inte hade nåt att leva för längre". Han sa "men jag har blivit svärfar", och jag skrek tillbaka "ja? vart tror du det leder dig?!".

En inte alltigenom harmonisk dröm gissar jag.

torsdagen den nionde november 2006

Idag har jag efter år av låtsasfancypizzor återupptäckt capricciosan, intervjuat Dansk Skalle, blivit sockerhög på en gräddbulle och ska nu iväg för att se Borat. (Jag har så mycket att göra att det verkar vara det vettigaste alternativet just nu att strunta i att göra dem. I alla fall i ett par timmar. Egentligen vill jag nog helst bara sova.)

UPPDATERING KL 23:49: Borat sedd. Och jag undrar några saker: Det roligaste ni sett? Skrattkramp och skrattfest? Smart satir? Fem av fem vadninudelarut? Skojar ni? Go ahead kackiga landsortskrönikörer, kalla mig "humorhatarinna" (ja, det har faktiskt hänt, tyvärr minns jag inte vilken tidning, men jag tror det var efter min Anchorman-recension i Filmkrönikan), ni andra också, make my day. Den hade fått en etta av mig om det inte var för nakenbrottningsscenen på hotellrummet. Det var en smart scen. Den drev med publikens fördomar, på riktigt.

Så, om ni vill ha roligt à la humorhatarinna, bojkotta Borat och se Aristocrats, Tristram Shandy, Life of Brian, Monthy Pythons galna värld, Return of the Pink Panther, Dr Strangelove, Quick Change, Spinal Tap, Papphammar på rullskridskor, Picassos Äventyr, vadsomhelst nästan med Gösta Ekman faktiskt, Big Lebowski och Ett päron till farsa istället.

onsdagsströssel

Dagens sedda festivalfilmer: A guide to recognizing your saints som väl var okej men inget extra, och Half Nelson, som var väldigt, väldigt bra efter de första hey-jag-är-läraren-i-Döda-poeters-sällskap-minuterna. Jävligt välskriven, bra skådespeleri, Ryan Gosling är nästan alltid bra, och Shareeka Epps hoppas jag se mer av. (Närmare efterforskningar visar att hon ska vara med i Alien vs. Predator: AVP2 vilket väl kanske inte riktigt var vad jag hoppades på, men... Hoppas hon får spela en mean motherfucker, hon hade en otrolig pondus. Eller så får hon kanske spela någons unge.)

--

Blev lite hooked på Ugly Betty igår kväll. I alla fall i första avsnittet låtsades den inte vara något den inte var, som Djävulen bär Prada gjorde. (Morr. Jag blir arg bara jag tänker på den sistnämnda. Den där själviske, gnälliga pojkvännen förtjänar ett kok stryk, inte en Anne Hathaway.)

--

Via gubbsoda hittade jag youtube-länken till Chris Markers La Jetée (sv titel Terrassen). Har faktiskt inte sett den, men tänkte göra det vid tillfälle.

--

Nyss inkommet pressmeddelande från Cinemateket: "Cinemateket får besök av en av världens främsta gayregissörer" hette det. Är det jag som är överdrivet politiskt korrekt eller är det en olycklig rubrik? Serien de ska köra med Rosa von Praunheim ser hursomhelst intressant ut. Mer info om regissören hittar du här.

Science of sleep & Electroma...

...är nu sedda och båda är fortfarande kvar på min rekommendationslista över filmer att se på Stockholms filmfestival. Med eftertryck, jubel och fyrverkeriemfas.

Jag lever tydligen i exakt samma värld och drömuniversum som Michel Gondry. Det är nästan otäckt. En replik som Even if you were sleeping with the entire planet you'd still feel rejected säger allt, I guess. Vad är på riktigt, vad utspelar sig i huvudet? (Jag tror att jag drömt delar av den här filmen innan jag såg den, igår skrev jag att jag drömde att ett spader ess var viktigt häromnatten, i filmen tankeöverför de ett spader ess medelst jofahjälmstankeöverföringshattar. Bara en sån sak. Jag drömde Container också, innan jag såg den.)

Electroma... Så jävla snygg, måste ses på duk! Jag fick nypa mig i armen för att fatta att jag har ett jobb som innebär att jag faktiskt får se de här filmerna när så många andra går till tråkiga jobb. Jag älskar mitt jobb. Älskar det!

Wristcutters är officiellt avskriven från rekommendationslistan. Trist, amerikansk independent när den försöker vara som mest knasig. (Att dessutom låta den naiva, levnadsglada, lite halvgalna quirkytjejen alla ska bli kära i suga på tummen när hon sover är så långt ifrån okej man kan komma. Det är bara fransmän som gör såna filmer. Trodde jag.)

--

På pressvisningen hörde jag dessutom rykten om nya filmprogram som kommer på diverse kanaler framöver. Alltså, nästa gång ni bestämmer er för att göra filmprogram - ring mig! Eller, ring åtminstone mig som komplement till de där samma gamla filmtyckarna. Snääälla? Jag ber er. På mina bara knän. På riktigt. Det skulle väl vara ett fräscht koncept, ung/äldre, man/kvinna? Så skulle vi kunna gnabbas lite? Få med oss alla målgrupper, alla tänkbara tittare? Skulle inte det vara nåt?

--

Idag har någon/några som googlat

emma gray munthe
mats äter snor
knulljud
disneyfilmen cars
nu har du skitit i det blå skåpet
babel recension

hittat hit.

Imperiet & drömmar

Inspirerad av Marcus Birros biografi lyssnar jag på mina gamla Ebba Grön- och Imperiet-skivor. Oj. Flashbacks.

800 grader - var på Öland, jag var kanske 13 år. En kompis och jag hittade ett gäng på trappan till en kiosk. En kille - som senare samma år dök upp i Bullen för att han pluggade på stunt- eller cirkusskola - satte på 800 grader. Jag blev kär. Det var inte besvarat. Alls.

Saker som hon gör - var på språkresa. Jag var 14, alla andra var runt 18 och till skillnad från mig storstadscoola (i alla fall var de det under just den här resan) och en Stockholmstjej med skinnpaj hade den inspelad på en kassett som vi lyssnade på i en buss på väg till någon sevärdhet. Jag var sjukt imponerad av den där tjejen, och införskaffade skivan när jag kom hem. (Plus förstås Patience med Guns'n'roses som någon av gitarrtrubadurerna spelade på St Malos stränder varje kväll för att komma ner i trosorna på mina fellow språkreseresenärer.)

Märk hur vår skugga - Jag var 15, killarna i bekantskapskretsen spelade svåra, jag var hopplöst kär, de blev (eller spelade) fulla, jag klappade dem på håret när de mådde illa och kräktes, och tog det som ett ömhetsbevis när en av dem kräktes i mina skor i hallen.

Och hela Tiggarens tal... Oj. Vad länge sen jag lyssnade på det här. Jag är hursomhelst glad att jag inte är femton längre. Jag är så ofantligt glad att jag inte bor i Älmhult längre.

--

Mina drömmar utspelar sig nästan alltid i Älmhult, ibland på helt främmande ställen, ofta är jag jättearg, ibland slåss jag, nuförtiden när jag drömmer att jag står naken bland människor tänker jag att äh, so what, när jag skriker räcker rösten ofta inte till och när jag slåss slår jag oftast inte tillräckligt hårt, ganska ofta dödar jag vampyrer eller japanska zombiebarn genom att mosa deras huvuden med händerna, ibland kommer jag på lösningarna på De Stora Frågorna men har oftast glömt dem när jag vaknar. Inatt letade jag ledtrådar som spelade en stor och viktig roll, spader ess verkade extra viktigt, som vanligt ingick en dos kommunikationsproblem med trasiga telefoner och fingrar som inte kunde trycka på rätt knappar. Hur ser era drömmar ut?

--

Lyssna på Syndromet. Superkryp - som jag aldrig träffat, men vars familj jag drömde om häromnatten och då specifikt att hans barn tyckte att jag var för smal och hans fru tyckte att jag var för tjock och de hade ingen el men det låg sladdar överallt - är med där.

Borat

Alltså, jag har inte sett den. Jag har inte fått någon pressinbjudan. Har hört genom andra att Fox "testar nya vägar" och att de "låtit journalisterna själva hitta till den". På Malmö filmdagar gick Fox & co från den lilla samlingspuben, med sig hade de en samling Rätta Människor som skulle få se den. (Needless to say, jag var inte en av dem.) Jag blir ärligt talat lite förvirrad. För vad är egentligen poängen med att inte pressvisa en film på normalt sätt? Let's face it. Detta är 2006. Filmkritiker har noll och ingen makt när det kommer till hur många som går och ser en film som Borat. Så vad skulle det spela för roll om jag fick ett litet mail som sa, där och då visas den? Jag är för alla nya, innovativa sätt att marknadsföra film på, utom de direkt löjliga. (Och de som får en att känna sig som den där sista ungen som ingen ville ha i sitt brännbollslag.)

Uppdatering: Degrell verkar inte heller ha fått någon inbjudan. Oh well. Jag är i alla fall i gott sällskap.

TGF

Hört från sängen igår natt: Aaaaaaaahhhhhhhhhhh! M höll anklagande upp min nyinförskaffade Elektra Assassin. Jag trodde att han eventuellt kastat sig ner i sängen, ovetandes om att den låg där bland kuddarna, och kanske skadat sig på något vasst hörn. Men, nej. Vad har du gjort?! Har du vikt en sida? Geek. En hemskt söt sådan, but still.

--

Nu har Videomarathon börjat. Jag sitter i jurun. Tillsammans med bland andra Stig Björkman. Må bästa filmare vinna!

--

Förslag på filmer att se på Stockholms filmfestival, förutom dem jag nämnde förra veckan:

Zidane har jag skrivit om innan (samtidigt som jag postade teasern till Electroma som jag också vill se), Sherrybaby, Half Nelson, Science of sleep, Little Children, A guide to recognizing your saints, A Scanner darkly, Infödd Soldat, Last King of Scotland, Cashback, The Fountain, Candy, American Hardcore, Beyond beats and rhymes, Snapphanar, Paris Je T'aime (som jag blev euforisk av här), Wristcutters, Little Miss Sunshine, The Host, Princess, Sønner, Jindabyne, Wild tigers I have known, Them, Fuck, The pervert's guide to cinema... Vissa av dem har jag redan sett, vissa av dem ska jag försöka se. Sen planerar jag att oplanerat droppa in på något helt okänt. Orkar inte länka till alla filmerna, använd imdb.

--

Marcus Birro bloggar.

Rotterdams trainee-projekt

Nu är det dags för up and coming filmjournalister att söka till Rotterdams trainee-projekt. Mer info hittar du här. Jag blev en av de tre utvalda från hela världen 2001 - och det var fantastiskt! Jag var lite för grön för att ha koll på exakt hur fantastiskt det var, fick för mig att det eventuellt var vardagsmat på festivaler att äta middag med Ken Loach, bli bjuden på allt, att få sitta och lyssna på FIPRESCI-juryn bestående av de stora elefanterna, då bl a Jonathan Rosenbaum. Vi trainees lyckades till och med snacka oss till att få dela på en röst vilket var ett first, tror jag. Sök! Trevlig festival, vänlig, bra filmer. Intervjuade den tyske debutanten Sven Taddicken där - som nu äntligen gjort en film till (Emmas lycka), som faktiskt går nu i veckan på Tyska filmdagarna på Sture. Har inte sett den än, men ska försöka göra det.

Jonathan Rosenbaum gav mig för övrigt ett mycket bra råd. Han pratade om en regissör jag aldrig hade hört talas om, minns inte alls vem, men jag försökte spela kunnig och sa att jag inte "hade sett så mycket av honom". Rosenbaum spände ögonen i mig och sa "Emma, don't ever, ever pretend you know something if you don't. Then you will never learn anything new. Always ask." Så enkelt, så självklart, så viktigt. Det finnns så många, många filmjournalister som skulle behöva ta ett litet snack med Rosenbaum.

--

Sitter och lyssnar på soundtacket till Shortbus. Småputtrigt. Det till Hedwig är oändligt mycket bättre, och mycket mer min melodi.

--

Johan Croneman har äntligen skrivit om Samtalen på tv, och fick med några små rader om Filmkrönikan. Varför är han inte mer elak, han var ju så elak mot "gamla" Filmkrönikan, eller var det bara som det kändes för att man själv var med? Och ja, "gamla" Filmkrönikan förtjänade också en känga eller fem. Här är vad jag skrev tidigare, det har blivit lite bättre sen dess. Men inte mycket.

steve-o är efterbliven

Såg precis Murderball. Jävligt bra film.

Barn ställer frågor till rullstolsbunden: How do you eat pizza with your elbows?

Steve-O tilltalar rullstolsbundna (i det helt rubbat usla, och pinsamma MTV-producerade extramaterialet där laget träffar Jackassgänget, blir packade, får brudar att hångla med varandra och visa brösten, gör rullstolstricks, elar varandra etc etc etzzzzzzzzz): You guys are like, just like us, or you know... och If you guys think your life changed when you got into wheelchairs, just wait til you get like famous, man.

kortfilmer, förebilder & de stora frågorna

Om ni vill se några av kortfilmerna som visats i Uppsala, kila in på Filmhuset och Cinemateket kl 19 ikväll. Filmerna som visas är

KITCHEN SINK av Alison Maclean, Nya Zeeland 1989, 14 min.

ALONE. LIFE WASTES ANDY HARDY av Martin Arnold, Österrike 1998, 15 min.

UN JOUR av Marie Paccou, Frankrike 1997, 5 min.

GASMAN av Lynne Ramsay, Storbritannien 1997, 15 min.

BLIGHT av John Smith, Storbritannien 1996, 14 min.

ILHA DAS FLORES av Jorge Furtado, Brasilien 1989, 15 min.

A GIRL'S OWN STORY av Jane Campion, Australien 1984, 27 min.

STAPLERFAHRER KLAUS av Jörg Wagner, Tyskland 2001, 10 min.

MEDIANERAS av Gustavo Taretto, Argentina 2005, 28 min.

--

Igår när jag skulle somna försökte jag komma på vilka mina tidigaste förebilder var. Vet att mammas var Robin Hood och Sherlock Holmes, Ms var Stålmannen och Läderlappen. Jag tror att mina var George (pojkflickan i Fem-böckerna) Coco i Fame, eller kanske hon den roliga i Fame, hette hon Doris?, Momo, Ronja Rövardotter, Ayla i Grottbjörnens folk-serien och sen Madonna. Vilka var era?

--

Eftersom jag är en obotlig härmapa, och egentligen borde jobba stenhårt utan någon som helst paus, har jag snott en annan grej från Dexo. En låt-musikshuffeln-svara-på-de-stora-livsfrågorna-grej, so to speak. Här är den:

Will it be ok?
KL - Vive la fête

How are you feeling today?
Vild - Ratata (hihi)

How do your friends see you?
Ode to LA - Raveonettes (från albumet Pretty in black, men de brukar snarare klaga på att jag alltid har svart på mig)

Will you get married?
Mess around - Ray Charles (oj då)

What is your best friend’s theme song?
Disappear - Mazzy Star

What is the story of your life?
Hypnotise - White Stripes

What was high school like?
Trouble - Coldplay (damn right!)

How can you get ahead in life?
Green eyes - Coldplay

What is the best thing about your friends?
Black math - White Stripes

What is today going to be like?
Pop Star - Cat Stevens

What is in store for this weekend?
Dedicated to the one I love - Mamas'n'papas (låter bra)

What song describes you?
Thieves in the temple - Prince

Här skulle det vara något om mina far- eller morföräldrar, men låten blev Ms Fat Booty med Mos Def, så det kändes elakt.

How is your life going?
Survivor - Destiny's Child

What song will they play at your funeral?
Tell me this night is over - The Ark

How does the world see you?
Guidance - Guru

Will you have a happy life?
Shund - Latin Kings

What do your friends really think of you?
Work it out - Beyonce

Do people secretly lust after you?
Walk idiot walk - The Hives

How can I make myself happy?
Winning a battle, losing the war - DJ Kicks, Erland Øye

What should you do with your life?
Wild world - Cat Stevens

Will you ever have children?
Romeo - Bob Hund

Känner att jag borde uppdatera iPoden, har inte fyllt på med ny musik på evigheters evighet.

Uppdatering kl 18:10: Nej, om man skulle ta och äta lunch?

Vinnarna i Uppsala

Som jag tidigare skrivit, satt jag i den internationella juryn för Uppsalas kortfilmfestival.

Här är vinnarna:

Uppsala Grand Prix 2006
MEDIANERAS by Gustavo Taretto (Argentina)

Juryns specialpriser

ALDRIG SOM FÖRSTA GÅNGEN! by Jonas Odell (Sweden)

ICH BIN ICH by Kathrin Resetarits (Germany)

Hedersomnämnande

CIVIL STATUS by Alina Rudnitskaya (Russia)

Jag fick med alla mina favoriter på ett eller annat sätt, är helt nöjd med resultatet.

--

Apropå ICH BIN ICH, kolla in Sixpack film. Blev väldigt nyfiken på att se fler av deras filmer! Kortfilmsinitierade borde redan vara väl bekanta med dem.

--

Apropå inget alls:

Bästa varma choklad-tipset: Ha i lite salt så blir den perfekt. Har du i lite vatten också blir det inget skinn. (Har du i lite mörk rom eller cognac blir det ännu bättre.)

Personality Disorder Test

Gör The Personality Disorder Test. Hittat hos Dexo som verkar vara lika förtjust i fåniga test som jag.

Inte alls så nöjd med mina resultat by the way:

Paranoid: High
Schizoid: Low
Schizotypal: Moderate
Antisocial: Moderate
Borderline: Very High
Histrionic: High
Narcissistic: Very High
Avoidant: Moderate
Dependent: Moderate
Obsessive-Compulsive: Moderate

Är det så Becksvart verkligen?

Köp/låna/tjuvläs i butiken: Roger Wilsons text om det svenska filmklimatet i Fokus. Fler texter av honom på samma ämne i tidningen, hittar dem inte på nätet. Intressant dock att redaktionen efterlyser risktagare och mindre publikfriande filmer/filmare, och nämner Josef Fares i samma andetag. Är det inte just publikfrieriet som gjort att hans filmer blivit så välbesökta? Alltså, jag tycker det är fantastiskt att Josef Fares gör film på det sätt han gör, att han gör den typ av filmer han gör (även om jag inte tillhör de mest förtjusta över själva resultatet), men risktagare?

Och angående den stora rubriken BECKSVART på omslaget... Jag vet inte, jag är verkligen den första på att skriva under på att mycket svensk film är fruktansvärt dålig, att det varken blir hackat eller malet i de våldsamma ansträngningarna att passa allt och alla. Men så jävligt är det väl inte? Vi har Plattform, vi har Dansk Skalle, vi har Moodysson och Runge, Stein och Mårlind, Stockholm Boogie-tvillingarna, Jesper Ganslandt, Martin Munthe... och fler jag inte kommer på just nu. Är inte det ganska mycket för ett så här litet land? Jag tycker det ser ljusare ut än på länge - särskilt vad gäller bredden och variationen, och i viss mån risktagandet. Problemet är att inte så många går och ser deras filmer. Men de finns! Ett annat, och mycket allvarligt problem, är ju förstås också att många av dessa filmare inte fått en spänn från Filminstitutet, i vissa fall har de fått stöd när deras filmer i princip redan är färdiga.

--

"It does not do to rely too much on silent majorities, Evey, for silence is a fragile thing. One loud noise and it's gone.

But the people are so cowed and disorganised. A few might take the opportunity to protest, but it'll just be a voice crying in the wilderness.

Noise is relative to the silence preceeding it. The more absolute the hush, the more shocking the thunderclap. Our masters voice have not heard the people's voice for generations, Evey, and it's much, much louder than they care to remember."

Alltså, det här med att läsa serier, det verkar ju vara ganska trevligt. Fattar jag nu, decennier, mer än ett halvt sekel, efter alla andra. Jag är en dålig, dålig människa. Kanske inte lika dålig som Guillou, men ändå. Oh well. Några tips på hur man ska fortsätta efter V for Vendetta?

they are (cat)women, hear them roar

Häromveckan skrev Gradvall en text om målgruppen som ofta glöms bort i Hollywood; kvinnorna.

De senaste åren har jag sett flera filmer som sågats totalt nere vid fotknölarna, filmer som ibland inte ens pressvisats för att de förmodats vara så genomusla, filmer som gått direkt på dvd, filmer som hånats av allt och alla. Jag har inte alltid tyckt att de varit så bra själv - men det finns många, många, många mycket sämre filmer som handlar om män som inte på långa vägar fått samma behandling, varken av marknadsförare, kritiker eller publik! - men jag har sett dem som en del av något nytt, en ny genre. De har inte varit drama för tjejer, de har inte varit romcoms för tjejer, de har varit amerikanska actionfilmer för småtjejer. Och det gillar jag som fenomen. Som fan. De har i största allmänhet gått rätt dåligt, och jag tror att det har till stor del att göra med att ingen kommit på riktigt hur man gör med dem än. För i ärlighetens namn, det finns väl filmer som gått hyfsat bra på bio som är oändligt mycket sämre än till exempel Elektra, Miss Secret Agent 2 och Catwoman? Och ja, jag vet, det finns folk som hatar Catwoman, och tycker att man är en idiot om man ens ser något bra i att den finns, men... So be it. Om jag hade haft barn hade jag tagit med dem på allihop, och helst hade jag tagit med deras polare också.

Sen hade jag hade smällt på Whale Rider (som väl inte iofs kan räknas som en actionfilm, men som är lite av en blandning av Pippi Långstrump och Karate Kid) , Kill Bill 1 (absolut inte tvåan, och jag hade bett dem blunda när det var som allra blodigast tills de fyllde typ 13), när de blev lite äldre hade jag nog kört hotellrumsscenen från True Romance med Alabama på loop, Alien-serien, Ms. 45, Thelma & Louise, lite film noir, och så klart, den bästa versionen av Catwoman there is, i Batman Returns.

Miniuppdatering: Ohhhhhh, hur kunde jag glömma Long Kiss Goodnight?! Shane Black-dialog när den är som roligast, och Geena Davis är stentuff. Kanske skulle jag också lägga till Intent to kill (sv titel Blond hämnd, bara en sån sak) med Traci Lords.

Men för helvete, glömde ju allt med Michelle Yeoh!