Verkar vara grinigast nu igen.
Veckans recension:
2012.
UPPDATERING: Inte helt oväntat droppar det in kommentarer som
"Men att sätta Emma Gray Munthe på att recensera denna film är ju som att sätta Dregen på att recensera Britney Spears nya... Kan ju bara bli på ett sätt!!"
"Nästa gång du ser film Emma kan du kanske se den med ett lite mer öppet sinne."
"haha snacka om att ta fel person att recensera en film, var det inte emma som somnade när hon såg Transformers också?" (Nä. Jag blev adrenalinhög och fick ryckningar i kinderna.
Transformers 2 däremot är fullständigt värdelös.)
"Tror att lilla Emma bör hålla sig till romantiska filmer och allt tyder på det då hon hävdar att Day after tomorrow är en riktigt bra katastrof film, men hon glömmer detaljen då katastroffilmer handlar om effekter och häftigheten i effekterna, inte den dramatasiserande storyn." (När man blir kallad "lilla Emma" av en 17-åring går skam pretty much på torra land. Och nej, det var
verkligen inte den"dramatasiserande storyn" jag föll för i
Day after tomorrow. )
Argh. Fucktards.
--
Kl 19.41: Har just upptäckt något som är tråkigare än att skriva ut bandade intervjuer: att skriva ut en bandad intervju med dåligt ljud och bakgrundsslammer när man mår illa och har ont i huvudet och är bisarrt jävla trött och det är fredag och klockan är kväll och man helst vill dra något gammalt över sig och kolla på
Idol.