Maleficent ++++

Regi Robert Stromberg, med Angelina Jolie, Sam Riley, Elle Fanning m fl

FANTASY

Det var en gång för inte så länge sedan, i ett land en flygresa bort, som det började göras äventyrsfilmer med flickor och kvinnor i huvudrollerna. Filmbolagskungarna och filmbolagsdrottningarna lät skriva nya sagor och vända upp och ner på de gamla, lät filmprinsessor och annat kjoltyg äventyra i skinande riddarrustningar och vackra klänningar och ha fler egenskaper än två. Plötsligt började man på detta till synes enkla sätt tjäna många, många guldmynt och gjorde därför fler sådana sagor. Filmer som "Modig", "Frost", "Red riding hood”, "Alice i Underlandet", "Snow White and the huntsman", och nu "Maleficent", ett påkostat äventyr baserat på den onda fén i Disneys animerade "Törnrosa" från 1959.

Filmen börjar med en hornprydd féflicka som flyger över grönglitterskimrande specialeffektslandskap och diverse älvor och troll. Flickan, Maleficent, är mild och god förstår man när hon helar en bruten kvist med sina magiska krafter. Inte långt därefter träffar hon människopojken Stefan från det mindre paradisliknande grannriket. De två blir först vänner, sedan kära, så småningom fiender. Maleficent går sviken, bokstavligen vingklippt och hämndlysten över till den mörka sidan – och lägger en förbannelse över Stefans nyfödda dotter.

Det som sedan följer är en "Törnrosa"-saga med skruv, och en ojämn sådan. Inledningen är pastellkladdig, det som kommer sedan är svart och mörkt och alldeles, alldeles underbart. Ja, det finns inslag av överspel, slapstick, luckor och dåliga effekter, och Elle Fannings roll som Stefans dotter Aurora består mest av att debilt leende smeka fjärilar i luften. Men. "Maleficent" är samtidigt en visuellt pampig, mäktig och episk saga som in i minsta cell och por andas jämlikhet och nya tider. En kvinna får vara både hjältinna och skurk, blod är inte nödvändigtvis tjockare än vatten, lojalitet och vänskap mellan en man och en kvinna leder inte nödvändigtvis till romans.

Att min dotter och andras barn (och deras föräldrar och deras föräldrars bekanta osv) får växa upp med sådana här sagor runt omkring sig fyller lungorna och hjärtat med gäll Snövit-sång och fötterna med Sju små dvärgarna-dans.

(Aftonbladet 14-05-30)