DRAMA
Kubansk musik, ett nyhetsinslag på bilradion om flyende kubaner som blivit räddade ur risiga båtar. Siffror på hur många som varje år flyr till Miami. Ett dygn i Havanna, och några ungdomar som tar det slutliga steget att själva försöka sig på den farliga resan. Att göra film om liknande öden är förstås behjärtansvärt, men ämnet förtjänar en bättre film än det här. I “ En natt i Havanna” är så mycket misär inpackad i ett enda dygn att det till slut blir parodiskt, och berättargreppen är av den simplaste sort. Någon känner sig instängd och trängd, kameran glider förbi en kanariefågel i en bur. En kamera som aldrig står still, musik nästan hela tiden - och ändå så lite liv och energi. Det är en film som möjligen hade fått godkänt som mitt-i-utbildningen-film på en filmskola, men som kanske inte borde gå upp på biografer, varken här eller någon annanstans.
(Aftonbladet 14-06-06)
