A walk among the tomb stones +

Regi Scott Frank, med Liam Neeson, David Harbour, Brian "Astro" Bradley m fl

THRILLER

En skäggstubbig polis på deken begår ett oförlåtligt, fatalt misstag i tjänsten, några år senare har han rakat sig, dricker läsk och går på AA-möten, har på sig svart polo, tar ett gatubarn under sina vingar och försöker kompensera det där misstaget genom att som privatdetektiv försöka sätta fast två iskalla psykopater som smyger omkring och drar in kvinna efter kvinna i en van och sedan på det allra mest sadistiska sätt dödar och våldtar dem och har diverse tortyrredskap, speciella sågar och knivar i källaren. Att göra och skriva en sådan här film och/eller bok – filmen bygger på en av krimförfattaren Lawrence Blocks serier – måste rimligtvis vara världens äldsta yrke. Det är så bedrövligt trött, och det är så bedrövligt sorgligt att publiken för tusende gången serveras kittel i form av våldtäktsscener, kvinnolik i platspåsar och rödbelysta, skumma källare fulla av "speciella" filmer och "speciella" män - och som lök på laxen är det bedrövligt spelat av samtliga inblandade. Men ja, de oproportionerligt höga och bastunga skottljuden under shootouten på den regnvåta kyrkogården kittlar dödsskönt i kistan.

(Publicerad i Aftonbladet.)

En natt i Havanna +

Regi Lucy Mulloy, med Daniel Arrechaga, Anailín de la Rúa de la Torre, Javier Núñez Florián m fl

DRAMA

Kubansk musik, ett nyhetsinslag på bilradion om flyende kubaner som blivit räddade ur risiga båtar. Siffror på hur många som varje år flyr till Miami. Ett dygn i Havanna, och några ungdomar som tar det slutliga steget att själva försöka sig på den farliga resan. Att göra film om liknande öden är förstås behjärtansvärt, men ämnet förtjänar en bättre film än det här. I “ En natt i Havanna” är så mycket misär inpackad i ett enda dygn att det till slut blir parodiskt, och berättargreppen är av den simplaste sort. Någon känner sig instängd och trängd, kameran glider förbi en kanariefågel i en bur. En kamera som aldrig står still, musik nästan hela tiden - och ändå så lite liv och energi. Det är en film som möjligen hade fått godkänt som mitt-i-utbildningen-film på en filmskola, men som kanske inte borde gå upp på biografer, varken här eller någon annanstans.

(Aftonbladet 14-06-06)

Oslo