Baksmällan III +

 

Regi Todd Phillips, med Bradley Cooper, Zach Galifianakis, Ed Helms. 

“KOMEDI” 

”Baksmällan III” börjar med fult animerad giraff på en motorväg och ett skämt som flaggas några minuter i förväg. Sedan är det nedförsbacke därifrån, om man tänker sig att man åker i en tung lastbil utan motor och backen är nästan helt plan. 

Alan (Zach Galifianakis) har slutat ta sina psykmediciner, och familj och vänner bestämmer sig för att ingripa. Kompisgänget/”Vargflocken” från de tidigare filmerna - Phil, Stu och Doug - ska göra honom sällskap till ett rehabiliteringscenter i Arizona, men de kommer givetvis aldrig så långt. På vägen hamnar de i klorna på en storgangster (John Goodman) som ställer dem inför ett ultimatum: fånga in Mr. Chow och hämta hem guldet han stulit inom tre dagar. Annars dör Doug, som får stanna i gangsterförvar. (Låter det luddigt? Det är lite luddigt.) Det som sedan följer är en märklig räcka ickehändelser som staplats på varandra. Vad-hände-egentligen-i går?-konceptet är som bortblåst, allt berättas i kronologisk ordning. Ingen drabbas ens av baksmälla förrän i eftertexterna, vilket kan tyckas udda i en film som heter ”Baksmällan III” och är en del av en serie där allt handlat om att få ordning på minneluckor.  

I ettan blandades charm med hisnande grov, cynisk och svart humor, med lyckat resultat,  många gapskratt och skamdämpande händer för ansiktet som följd. I tvåan tappade de helt stövlarna i ett träsk av sexism, rasism, andra -ismer och olika -foba element, men klämde ändå fram en rolighet eller två. Trean är... helt meningslös. Menlös. Oförarglig och tråkig. Full av misslyckade, platta skämt och likadana actionscener. Det blir varken komedi eller action av trådarna. Det händer en massa saker, men det händer ingenting. Man orkar inte ens rycka på axlarna åt ”Baksmällan III”. Man kan ge dem att det ser snyggt ut, att flygbilderna över Las Vegas glimrar och att en fasadklättring på Caesar’s Palace känns i magen. Men, den senare finns med i vissa trailers och glimrande Las Vegas-bilder hittar man lite varstans. Det är nästan sorgligt att se Bradley Cooper i det här efter att ha sett honom så oerhört bra i fina ”The place beyond the pines”. 

Publicerad i Aftonbladet.