Bröllop i Italien ++

Romantisk komedi 

Regisserad av Susanne Bier med Pierce Brosnan, Trine Dyrholm, Paprika Steen m fl 

Efter lyckad cellgiftsbehandling är den omedelbara cancerfaran över för Ida - ”Den skalliga frisören” i danska originaltiteln - och nu kan hon koncentrera sig på dotterns stundande blixtbröllop i Italien, och på att njuta av livet med maken. Tänker hon, till dess att hon hittar honom hemma på soffan med byxorna nere, halvvägs inne i någon från ekonomiavdelningen. Hon tappar de nyss inköpta citronerna på golvet av chocken, och det krävs inte ett geni för att förstå att hon innan eftertexterna sätter igång kommer att ha gjort lemonad av de sura citroner livet serverat henne. Åtskilliga varianter av ”That’s amore” på soundtracket senare, händer just detta. Däremellan har det hunnits med inte bara cancer, bröllop och otrohet, utan också romantik, intriger, fylla, en ung soldat på väg ut i krig, slagsmål, utkomster ur garderober och sorgsna änklingar. Det mesta under några få dygn.  

Susanne Bier har av sina belackare ofta fått höra att hennes filmer lutar för mycket åt det melodramatiska. Själv har jag tyckt att hon med hjälp av sina fina skådespelare och manusmedförfattaren Anders Thomas Jensen oftast lyckats hitta en bra balans mellan humor och allvar. I och med ”Hämnden” härom året trillade hon dock med buller och bång ner i en snudd på helt humorlös melodram (och vann en Oscar för spektaklet). I ”Bröllop i Italien” är det som om hon försökt kompensera genom att med gasen i botten köra i motsatt riktning, och hamnar rakt i någon form av pastellmoln där väldigt lite fungerar. Man får känslan av att det varit ett mellanprojekt där ingen inblandad brytt sig om resultatet. Vad värre är, man får känslan av att man försökt göra en “kvinnofilm” enligt någon torftig målgruppsmall och därför tyckt att man kunnat sänka ribban vad gäller det mesta. Det ser billigt och slarvigt ut, skådespelarna ser ut att vantrivas, humorn faller platt, precis som romantiken. Replikerna blir lästa innantill, och över alltihop ligger en ängslig, tjock matta av musik, som om Bier litat varken på historia eller bilder. Nej, se eller se om hennes "Älskar dig för evigt", "Efter bröllopet" eller "Bröder" i stället.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.