årets bildskörd

Bilder från 1) Mina nya hoods. 2) Sommaren. 3) Berlin. 4) Mannheim. 5) Heidelberg. 6) Norrköping.

Årsbästalistan

I dag summerar jag och Aftonbladets övriga filmskribenter filmåret 2011. Här.

Vilka är dina favoriter?

New year's eve +

Romantisk komedi

Regisserad av Garry Marshall med Hilary Swank, Katherine Heigl, Robert De Niro m fl

Nyårsnatten 2011, New York. Någon är på väg att dö, två främlingar fastnar i en hiss, en 15-åring vill ut på egna äventyr, folk rusar omkring för att vara på rätt plats med
rätt människa på tolvslaget och kärlek får förhinder i största allmänhet. Allt det där är förvisso viktiga ingredienser i ”New year’s eve”, men det enda du egentligen behöver veta om upplägget är att en viktig premiss för handlingen är att en bredbent Jon Bon Jovi (som här spelar artisten Jensen) i röd skinnkavaj är det hetaste som musikindustrin kan uppbringa, och således spelar på både Times Square och stans hippaste nyårsfest. Köper du det köper du allt, och köper du allt kan du möjligen tycka att ”New year’s eve” håller godkänd klass som underhållning. Annars inte, och då gör du bäst i att i stället se bitterljuvliga, fantastiska ”Ungkarlslyan” eller ta ”När Harry träffade Sally” en gång till för en dos nyårsromantik. Det må finnas stora stjärnor i ”New year’s eve”:s minsta biroll, men inte minsta ögonblick av vare sig romantik eller komedi. En slarvig och totalplastig uppföljare till regissören Garry Marshalls förra, fullständigt förglömliga, men inte riktigt lika hafsiga ”Valentine’s day”.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Alvin & gänget 3 ++

Animerat äventyr med svenskt tal

Regisserad av Mike Mitchell

Dave och hans familj/kompani av sjungande och dansande ekorrar är på semesterkryssning. På grund av sedvanligt Alvin-strul hamnar de skeppsbrutna på en öde ö. På plussidan är "Alvin och gänget 3" en gullig historia om försoning, om de roller man blir tilldelad i livet och om att växa med ansvar. Det är sorgligt att det är så, men det är också uppfriskande i familjefilmssammanhang att se en pappa som är fullt kapabel att ta hand om barn (eller, ja, ekorrar) utan att komedi automatiskt utbryter. På minussidan: "Alvin och gänget 3" lider av uppföljarsjuka, med tvångsintryckt action här och där, och sångnumren är fortfarande gräsliga. Könsrollerna och ögonfransfördelningen mellan pojk- och flickekorrar känns också en smula förlegade.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

GOD JUL!

kulturlogg v. 50

Attenberg Lillasysterfilm till mästerliga Dogtooth, med flera briljanta scener - och så några som känns lite obekväma och obehagliga mest för sakens skull.

Play Försöker inte vara jobbigt tvärtemot nu, men jag kan inte begripa hur den kan ha genererat så mycket text. Östlunds klumpigaste och fingertoppsokänsligaste film. Ni som inte sett Gitarrmongot, se!

Maktens män Så gjord?

Our idiot brother Söt och rolig! Ni vet hur Julia Roberts ett tag kändes som en av grabbarna? Paul Rudd känns mer och mer som en av brudarna. Tycker väldigt mycket om honom för det! Han och Rashida Jones var fina ihop i I love you, man, och är roliga ihop i ett stickspår här också. Tycker väldigt mycket om henne också när jag tänker efter, även om jag missat henne i en himla massa tv.

The Girl with the dragon tattoo Fincher-tintad kopia av medioker film. Varken mer eller mindre. Men mest satt jag bara och tyckte att soundtracket var en sådan besvikelse.

Crazy, stupid, love Smårolig och småsöt.

Vi har redan sagt hej då Har hjälpt till att tonsätta den, här. Min motivering till låtvalet säger lite om stämningen i boken.

The skin I live in Inte så förtjust, av egentligen ingen annan anledning än "inte min påse".

The three musketeers (1948) Det finns nästan inget som motar bort feber så bra som äventyrsmatinéer och glass!

Stöd Stadsmissionen, följ @betalvaggen!

Den här veckan twittrar jag och flera andra på @betalvaggen, för att försöka hjälpa till att dra in pengar till Stadsmissionen. Att följa kostar 25 kronor. Gör det gärna, eller skänk pengar på helt vanligt sätt!

Som en del av Vi hörs i Sthlm/#vihors-projektet kan man också följa fyra hemlösa som twittrar om sin vardag. Gör det också!

kulturlogg v. 48 - 49

The Big Combo Ruggigt snygg noir! Finns att se här.

Shark Night 3D Se recension.

Page One: Inside The New York Times Min spontana reaktion? Vad långsamt de gick i korridorerna! Och vad ostressade de verkade? Men vad löjligt snabbt de knattrade på tangenterna! (Blir nyfiken: hur gör ni när ni skriver? Tittar ni på skärmen eller på tangenterna? Jag tittar på tangenterna, sällan på skärmen. Jag vet när det blir fel ändå, oftast.) Annars, intressant inblick men som dokumentär var den väl lite ostyrslig.

Boy Quirk blir verkligen inte bättre för att det är Nya Zeeland-quirk.

The Greatest Movie Ever Sold Lite... o-Morgan Spurlockigt, kändes smartare än hans andra filmer. Men om det nu ändå var så meta att man fick se honom göra pr i filmen i olika talkshowsoffor, kunde han inte gått hela varvet runt och visat oss hur sponsorerna reagerade på den färdiga filmen? Kändes som om man blev på tok för snuvad på den konfekten.

Barneys många liv Bra ålderssminkning, och slutet tog faktiskt ganska hårt - men i övrigt mest pinsam.

Nader & Simin - En separation Vilket spel! Åkte direkt in på listan över årets favoritfilmer.

The Magnificent Ambersons Skulle ju hemskt gärna vilja se den som Orson Welles tänkt den, förstås - men den version jag såg på Cinemateket är också mycket bra. Faster Fanny, vilken magnifik dramaqueen!

Submarine Inledningsvis väldigt rolig och söt, men tappar en hel del mot slutet.

Attack the block Nja. (Precis som jag kände inför Östlunds Play som hade liknande tema, minus aliens.)

The Adventures of Tintin Näe.

Tinker, Tailor, Soldier, Spy Hoyte van Hoytema-snygg! Min gamla Hoyte-intervju finns att läsa här.

The Marriage Plot (bok) Lite lurig, känner att jag kanske missade för många referenser för att riktigt "fatta" den helt. Men annars, so and so, med briljanta meningar och insikter här och där.

It's Kind of a Funny Story Half Nelson-regissörernas senaste film. Söt och rolig, och/men ganska enkel.

Shark night 3D ++

Skräck

Av David R Ellis med Sara Paxton, Dustin Milligan och Chris Carmack m fl

Upplägget är enkelt: Ett ovanligt eklektiskt kompisgäng (en plugghäst, en skojare, en idrottare osv) beger sig mot ö omringad av hajinfesterat vatten och hillbillyland där mobiltäckningen är dålig och lokalbefolkningen har dåliga tänder. Vilka klarar sig till eftertexterna? Vägen dit är dock inte fullt lika klyschig som man skulle kunna tro. Ungdomarna beter sig (i alla fall mestadels) förnuftigt, skådespelarna är (i alla fall mestadels) okej, det finns lika mycket solbrända manstvättbrädor och muskulösa överarmar för publiken att titta på som bikinikroppar och man har lekt (i alla fall lite grann) med könsrollerna. Men ja, det bjuds varken på större överraskningar eller så värst mycket skräck. Vill man ha sin hajskräck en smula mer nattsvart och otäck föreslår jag att man ser ”Open water”.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.