the dark side

Provade just en lång(lång)klänning med stora blommor och volangärmar som jag köpte på second hand förra sommaren och aldrig haft på mig. Jag såg inte alls så där hippt somrig ut som jag hade tänkt mig. Jag såg ut som något som tillhörde Charles Manson-gänget. Eller, som M uttryckte det, som The dark side of Thomas di Leva.

nyss på stan

Man: (kommer fram till mig och två kompisar som äter glass på en bänk) Jag undrar en sak. Är det sant att du har sagt att du gillar Black Moon och Swollen Members?
Jag: Jo?
Han: Jag har alltid undrat.

Sedan vänder han på klacken och gör någon form av bah-rörelse med armen, som man kan tolka på lite olika sätt: 1) han var klar och hade inget mer att säga 2) han tycker att jag är helt slut i luvan som tycker att Black Moon och Swollen Members är bra, eller kanske 3) han tycker att det är fullständigt osannolikt att just jag skulle tycka att Black Moon och Swollen Members är bra.

Helgens måste på bio: The Mist

Min korta recension i Aftonbladet hittar ni här.

Run, fat boy, run

Bland extramaterialet på den senaste i raden av alla (relativt fåniga) achievementfilmer som fått mig att gråta som ett litet barn fanns ett klipp som fick mig att se Thandie Newton med andra ögon. Jag hade, till exempel, inte kunnat föreställa mig henne som någon som inför en pressjunket bytt ut vattnet i alla Simon Peggs vattenflaskor mot vodka. (Har någon förresten sett en film med Simon Pegg där han är dålig?)

Er albino i etern satt i den här i tre timmar idag. Utan solkräm. Aj.

Alice doesn't live here anymore

Utan att ha sett om den på länge har jag inbillat mig att Alice doesn't live here anymore är Scorseses bästa film. När jag alldeles nyss såg om den kom jag fram till att jaa, Alice är en av mina all time favoritfilmkvinnor, och jaa, det är Scorseses bästa film.

--

Känner mig lite... elektrisk i kroppen idag. Vet inte om jag mest vill slåss eller ut och springa eller läsa alla böcker/se alla filmer/läsa på om tusen saker/göra allting jag missat på samma gång.

Rune Carlsson

Någon dag hoppas jag bli lika vass på någonting som Rune Carlsson är på att lira trummor. Och då ska jag helst se lika lycklig ut som han när jag gör det. Herregud. Ett litet tips: Han spelar på Glenn Miller Café ikväll också! (När vi kom hem igårkväll hittade vi ett klipp där en Rune Carlsson spelar med Krysztof Komeda 1967, men det är lite svårt att se om det är rätt Rune. Vet ni?)

--

UPPDATERING APROPÅ JUST INGENTING ALLS: Såg Son of Rambow tidigare idag, och till min stora förtjusning (och förvåning) hade översättaren översatt en mening som gick något i stil med If that happens, I'll be a monkey's uncle till Om det händer heter jag Orvar.

kommentatorerna på Dagens Media gör det igen

Om du vill doppa stortån i lite gammal hederlig kommentars-sop-sås, läs kommentarerna till den här texten på Dagens Media. En liten godbit:

"många tjejjer gillar att sticka ut hakan, men när den biologgiska klokan börjar ticka är det ändå hemmafru och barn som gälller! De e inte männens fel att tjejjer gillar rosa och är dåliga på att löneförrhandla…"

--

När vi ändå är inne på löneförhandling, läs det här.

olycksaligt x 2

Såg just om Lemony Snicket's A Series of Unfortunate Events. Se den om ni inte redan gjort det! Fin, sorglig, fantasifull - och faktiskt väldigt rolig. Blev sugen på att se Moonlight mile av samma regissör, missade av någon anledning den när den kom. Visste inte att den baserats på regissörens egna upplevelser.

--

Skrev av mig om My blueberry nights på Weird Science.

gårkvällen gick i samurajernas tecken

Ahh, det synthiga soundtracket till Shogun Assassin är helt fantastiskt! Både Shogun Assassin och Lady Snowblood är by the way nyligen utgivna av njutafilms.

Slump eller humoristisk kioskägare?

Sparksfrenzy

Enligt Gradvall i gårdagens DI Weekend ligger min Sparks-revival helt rätt i tiden, med start igår framför Sparks en skiva per kväll här i London. Ahhh, att få vara där och höra Pulling rabbits out of a hat, eller The No. 1 Song In Heaven (klippet).

--

Jag rockade nästan röv idag när jag föreläste i Umeå. Yay!

v. 20

Veckans tre recensioner: Margot at the wedding (älskar!), Utan spår (njä) och Shutter (undvik!).

--

Skrev ett litet inlägg på Weird Science om det komiska i att Dumpad och En enastående studie i mänsklig förnedring går upp samma dag. De är märkvärdigt lika trots sina olikheter, och sevärda, rätt fina och riktigt roliga båda två. (Plus att de båda innehåller penisar - vilket jag till skillnad från Jens tycker är ett stort steg för både Hollywoodkomedierna och mänskligheten.)

--

Häromdagen var jag på inspirationsseminariet "Skapa din egen drömarbetsplats" på Doberman, som utsetts till Sveriges Bästa Arbetsplats. Blev hur peppad som helst! (Nu gäller det bara att skaffa sig en arbetsplats/chefsposition där jag kan applicera mina nyvunna insikter. Nudge nudge.)

--

Breaking away och American Flyers blev de senaste tillskotten i de filmer som setts i cykelfeberyran som drabbat mig och M. Andra som passerat revy de senaste veckorna är ...pour un maillot jaune, The Flying scotsman, Vive le tour, Road to Paris, Legends of the Tour de France - Lance Armstrong, Hell on wheels...

--

I eftermiddag: åker till Umeå för juryjobb och föreläsande.

--

Till sist, veckans roligaste mening hittades i Chuck Palahniuks Rant:

A sexually conflicted thirteen-year-old rattlesnake-venom junkie with rabies - well, it's safe to say that's every father's worst nightmare.

Sök till Filmbasens kurser och Popkollo Film!

Till alla unga filmare där ute: sista ansökningsdatum till Filmbasens kurser är i morgon! Och till Popkollo Film finns det fortfarande platser kvar! Jag var där förra året och bodde i ett gammalt övergivet sanatorium. Det var hemskt roligt, och tjejerna som var där hade lärt sig helt galet mycket på kort tid! Sök! Utropstecken!

--

I natt drömde jag att jag åkte på ett flak i en bil som kördes av Werner Herzog samtidigt som vi förföljdes av helikoptrar och lastbilar som sköt efter oss med kulsprutor. Det var svårt att avgöra vad som kändes mest farligt, Herzogs bilkörning eller kulsprutorna.

--

Dagens låt: When do I get to sing my way med Sparks.

privat

Ibland slår folk ifrån sig och yrar om att bloggar är så privata och hej och hå. Ärligt talat, det känns mer privat att citera en liten favoritmening ur en bok eller några favoritrepliker ur en film man gillar eller att säga vad man tycker om eller inte tycker om och varför då i en helt vanlig recension än att eventuellt berätta vad man gjort en viss dag. Det faktum att jag gav Closer en femma och verkligen tycker om Margot at the wedding - samtidigt som andra tycker att de handlar om ingenting, är för pladdriga, för konstruerade, handlar om för banala eller kanske för overkliga eller för osympatiska människor - säger mer om mig och min syn på människor och livet, och gör mig lite mer nervös och lite mer utlämnad än nästan allting annat på den här bloggen. Privat schmivat. Ville mest bara säga det.

--

Inatt drömde jag att när jag tittade mig i spegeln såg att jag var ett japanskt spöke. Så jag tryckte in fingrarna i mina egna ögonhålor, tryckte in dem långt in i hjärnan och slet ut mina egna ögon. Häpp. Harmoni är mitt mellannamn.

All about Eve

Margo: So many people know me. I wish I did. I wish someone would tell me about me.
Karen: You're Margo, just Margo.
Margo: And what is that besides something spelled out in lightbulbs, I mean, besides something called a temperament which consists mostly of swooping about on a broomstick and screaming at the top of my voice. Infants behave the way I do, you know. They carry on and misbehave. They'd get drunk if they knew how, when they can't have what they want. When they feel unwanted or insecure or unloved.

Ahhh, se den om ni inte redan gjort det!

humornivån i mitt hem är mycket, mycket låg

Under tittningen på Värstingarna:

M: (pekar på Xzibit) Vad är det han heter nu igen? Tube sock?
Jag: (skrattar upp en lunga)

--

Jag har sett 274 filmer i år. Herregud.

dagens melodier part II:

Eddie Vedders Into the wild-soundtrack, 16 Horsepower och Blind Willie Johnson-, The Allman Brothers-, Kitty Wells-, Otis Rush-, The James Gang-, David Essex-, Lynyrd Skynyrd- och Muddy Waters-låtarna som är med i Devil's Rejects.

A M Homes

Upptäckte henne i och med This book will save your life och har läst mig bakåt, nu har jag bara The Mistress's daughter och Music for torching kvar. Novellsamlingen Things you should know fick mig att gåshudsgråta och klappa lite på omslaget flera gånger igår. Många av hennes karaktärer är så fruktansvärt osympatiska, de har fastnat, de är plågsamma för sin omgivning, de förstör nästan allt och alla de tar i fast de verkligen försöker att inte göra det. De är lite som Mårran i Mumin-böckerna, Nicole Kidmans figur i Margot at the wedding och privata småmonster som dyker upp med jämna mellanrum. Överjävliga, ensamma, små och nästan outhärdligt sorgliga. Jag tycker så väldigt, väldigt mycket om dem.

ur Please remain calm, en av novellerna i Things you should know:

And what if I truly gave it up, if I said, yes it is a beautiful day, yes I am incredibly lucky - one of the luckiest men in the world. What if I admitted it, you are my best friend, my favourite fuck, my cure. What if I say I love you and she says it's over. What if that's part of the game, the dance? I will have missed my moment, I will be shit out of luck - stuck here forever.
"Why do you put up with it?"
"Because this is not you, " she says. "It's part of you, but it's not you. Are you still going to kill yourself?"
"Yes," I say. Yes I am, to prove I am independent, to prove I still can. "I hate you," I tell her. "I hate you so much."
"I know," she says.
My wife is not without complications of her own. She keeps a baseball bat under her side of the bed. I discovered it by accident - one day it rolled out from under. Louisville Slugger. I rolled it back into place and have never let on that I know it's there.

Battle for Haditha

Se den! Välspelad, stark, oerhört bra. Det vill säga, allt De Palmas klumpiga Redacted inte är.

--

Kvällens associationskedjeläsning: Haditha killings --> My Lai massacre --> Hugh Thompson Jr --> Ronald L Haeberle --> War photos that changed history.

--

På nätterna drömmer jag om genomskinligt bleka, förkrympta människor i mörka källare.