Intervju med Benny och Ludvig Andersson om Cirkeln-musiken

Gud vad jag saknar att göra intervjuer! Hur som helst, nu har jag gjort en. I Nöjesguiden, med Benny och Ludvig Andersson om Cirkeln-musiken. En längre, webbexklusiv version finns här. Vi pratade bland annat om musik, ljud, Game of Thrones-korpar och ordvitsar.

Berättelsen om Askungen ++

Regi Kenneth Branagh, med Lily James, Hayley Atwell, Helena Bonham Carter, Cate Blanchett, Stellan Skarsgård m fl

SAGA

Flickan Ella har en fin uppväxt med sin mamma och pappa, men båda dör tidigt och hon blir lämnad ensam med en elak styvmoder, två hemska styvsystrar och en styvkatt som heter Lucifer. Hon får slava, sova på golvet framför eldstaden för att hålla sig varm, har möss som enda vänner. Till dess förstås att hon stöter på en prins och en god fé, åker förvandlad pumpa, går på bal, tappar en glassko och sedan lever lycklig i alla sina dagar.

Regissören Kenneth Branagh och manusförfattaren Chris Weitz har gjort några välbehövliga modifikationer på Disneys animerade version av "Askungen" (1950), men har ändå varit den förvånansvärt trogna. Nästan underligt trogna med tanke på alla de fint moderniserade versioner av gamla sagor som kommit de senaste åren. "Alice i Underlandet", "Frost", "Maleficent", "Trassel" och "Snow White and the Huntsman", för att bara ta några exempel.  

I "Berättelsen om Askungen" är det knappast tal om något i stil med avskurna tår eller hälar för att få på den där glasskon, det mesta är väldigt snällt – bortsett från sorgliga scener när mamman dör, och grymheterna när styvmodern och styvsystrarna sliter av Askungen hennes nysydda balklänning – och filmen har också ett fint budskap om att det är viktigt att vara snäll. Det är det ju, även om Ella/Askungen tar i lite väl.

Cate Blanchett som styvmodern är definitivt den största behållningen, det är tydligt att hon och Branagh haft roligt med rollen och de utstuderade elakheterna. Rob Brydon ("The Trip") gör ett roligt litet slapstick-inhopp som porträttmålare, Helena Bonham Carter är väldigt mycket Helena Bonham Carter i rollen som den goda fén. Övriga skådespelare verkar ha ringt in prestationerna, och vad gäller den där omdebatterade, hårt åtdragna korsetten runt Askungens midja känns det både onödigt och ogenomtänkt i en barnfilm 2015.

På alla visningar går också en liten "Frost"-film på sju minuter, "Frostfeber", som förfilm – och det hade förstås kunnat vara en stor bonus. Så synd då att den är så förvånansvärt mjäkig i förhållande till "Frost".

(Publicerad i Aftonbladet.)

Dyke Hard ++

Regi Bitte Andersson, med Lina Kurttila, Peggy Sands, Maria Wågensjö, Alle Eriksson m fl

LESBISK ACTION/KOMEDI/MUSIKAL

1986. Rockbandet Dyke Hard har precis splittrats. Vännerna Peggy, Scotty och Bandito har dumpats av den pudelhåriga frontpersonen Riff, men ger sig i väg till en musiktävling i jakt på ära, pengar och berömmelse. Under roadtripen musikalas, splattras och sexas det, och trion råkar på ninjas, megaskurkar, kåkfarare, cyborgs och en spökande Ylva Maria Thompson. Med mera. Konstnären/serietecknaren/b-filmsentusiasten Bitte Andersson siktar mot glimten i ögat-dålig exploitation i Troma- och John Waters-stil – och landar någonstans i en mikrobudgeterad roliga timmen-variant där alla talar svengelska. Men, det är inte bara tokroligt, det finns förstås också en viktig poäng i att "Dyke Hard" är sprängfylld av människor, grupper och kroppar som vanligtvis inte syns i svensk film. Men det räcker inte riktigt, och idén håller inte för en hel långfilm. På bio och Video on Demand.

(Publicerad i Aftonbladet.)

Ceremonin +++

Regi Lina Mannheimer, med Catherine Robbe-Grillet m fl

DOKUMENTÄR

Enligt TT laddar brittiska byggvaruhus upp med extra lager rep inför den BDSM-yra de förväntar sig i och med "Fifty shades of Grey"-premiären. Här hemma har "Ceremonin", en svensk dokumentär om den franska författaren och dominatrixen Catherine Robbe-Grillet, premiär samma dag. Regissören Lina Mannheimer har fått tillgång till Robbe-Grillet och hennes innersta krets, intervjuat dem om deras relation till BDSM i allmänhet och till Robbe-Grillet i synnerhet. Intervjuerna varvas sedan med arkivmaterial och (ohyggligt) teatrala iscensättningar av BDSM-ceremonier. Det är en film som på ett märkligt sätt förutsätter att publiken har självklara förkunskaper om Robbe-Grillet, men ger en fin och osensationell inblick i något som det finns många fördomar kring. Finns också som VoD.

(Publicerad i Aftonbladet.)

Cirkus Imago ++

Regi Morgan Alling, med Morgan Alling, Anna Lagerkvist, Dag Andersson m fl

FILM FÖR DE MINSTA

Filmversionen av Barnkanalens serie "Cirkus Imago" utspelar sig när vännerna Anna, Morgan och Dag först träffades och försökte förverkliga sina cirkusdrömmar. Slapstick-action, glada färger och pruttar i en småbarnsvänlig och mysig blandning –  men trions (verkliga) cirkusartisterikunskaper känns underutnyttjade, och mot slutet pyspunkar alltihop ut i ett antiklimax som inte riktigt håller för en långfilm.

(Publicerad i Aftonbladet.)

Om hästar och män +

Regi Ingvar Eggert Sigurðsson, med Charlotte Bøving, Steinn Ármann Magnússon m fl

ISLÄNDSK DRAMAKOMEDI

"Om hästar och män" handlar, helt utan krusiduller, om hästar och män. Män som rider över isländska landskap, halsar ur spritflaskor och jagar varandra med traktorer. Hästar och människor som frustande parar sig med respektive art och kvinnor som trånar och/eller rider och halsar sprit för att imponera på män. Parodiskt isländskt, parodiskt macho. Någon ordning får det vara även på de isländska skrönorna.

(Publicerad i Aftonbladet.)

Ett hus i Marocko ++

Regi Laïla Marrakchi, med Morjana Alaoui, Nadine Labaki, Lubna Azabal, Hiam Abbass m fl

FRANSKT/MAROCKANSKT DRAMA

En patriark (Omar Sharif) har dött, och barn, barnbarn, föräldrar, vänner och kusiners kusiner strömmar till villan i Tanger för att enligt traditionerna sörja i tre dagar. Ett lik ligger på is, en vålnad tassar omkring, patriarkens döttrar fnissar och gråter systerligt tillsammans, gamla sår rivs upp och sanningar sägs. "Ett hus i Marocko" håller sig snällt inom ramarna, är lagom underhållande, lagom charmig, lagom smårolig och lagom bitsk när det kommer till kvinnors rättigheter – det är synd att alltihop så småningom urartar i ett kaos av dramatiska tvåloperaintriger.

(Publicerad i Aftonbladet.)

Violette ++

Regi Martin Provost, med Emmanuelle Devos, Sandrine Kiberlain, Olivier Gourmet m fl

FRANSKT DRAMA

Författaren Violette Leduc bröt tabun när hon skrev rått och ärligt om egna erfarenheter som lesbiska internatskoleaffärer, självömkan, abort och skulden det inneburit att födas som oäkting i Frankrike i början av 1900-talet. Känslan av att vara oälskad och desperat. "Violette" är indelad i kapitel, döpta efter några av de människor som påverkade Leduc och spelade en stor roll i hennes liv i olika skeden. Maurice Sachs, Jean Genet, Simone de Beauvoir... Den sistnämnda mötte hon fattig och kärlekslös i Paris efter andra världskriget – och blev så småningom de Beauvoirs protegé och vän. Som nästan alltid när det kommer till filmer om intressanta människor är människorna långt mer intressanta än vad de ofta pliktskyldigt redovisande filmerna blir. De få rader ur Leducs verk som läses upp här och där i filmen säger också på några ögonblick mer om Violette Leduc än vad resten av filmen gör.

(Publicerad i Aftonbladet.)