Ulverston/Ulpha

The other woman +++

Regi Nick Cassavetes, med Leslie Mann, Cameron Diaz, Nikolaj Coster-Waldau m fl

KOMEDI

Filmen börjar med ett engångsligg som utvecklas till ett klassiskt nyförälskelsemontage. Advokaten Carly (Cameron Diaz) är kär - för första gången på länge eller kanske någonsin - och hon och Mark (Nikolaj Coster-Waldau) har det så bra i de där inledningsminuterna som filmpar bara kan ha det just innan allt går åt helvete. Det visar sig att Mark har en fru (Leslie Mann), och den bedragna hustrun har av olika anledningar ingen annan att vända sig till än älskarinnan som inte visste att hon var en älskarinna. En rationell karriärkvinna möter motvilligt en hemmafru på gränsen till nervsammanbrott, och en vänskap växer så småningom fram.

“The other woman” lanseras av filmbolaget för “vårens stora tjejfilm”, vilket är ett märkligt beslut för ett filmbolag att fatta år 2014. Några av förra årets mest inkomstbringande filmer hade kvinnliga huvudpersoner och sågs gissningsvis inte bara av “tjejer”. Och, de män(niskor) som skippar “The other woman” missar något. De missar Leslie Manns prestationer. De missar faktiskt ett komiskt geni i arbete.

Mann står högt över det mesta i de flesta filmer hon är med, så också här - men hon och Diaz är också en bra duo trots de lite klyschiga figurerna de spelar. Dialogen sitter, den fysiska komedin sitter, kemin sitter - och ingen kan som Mann göra genuin sorg och gråt och panikångest så fruktansvärt rolig. (Eller för den delen, fylla.)

Kate och Carly beslutar sig så småningom för att hämnas på Mark, och många recensenter har beklagat sig över att kvinnorna beter sig som barn vars liv helt kretsar kring en man. Då har man lite grann missat att det centrala i “The other woman” varken är hämnden eller mannen, utan vänskapen dem emellan - och Kates försök att få livet att sluta kretsa kring en man.

Det är så väldigt synd att filmen inte håller hela vägen. Första halvan är humorguld, andra halvan är med få undantag knappt kattguld. Det faller inte väl ut alls när de ska knyta ihop säcken, och det slutar i en krystad, trött soppa fylld av olika varianter av trams under ett lock av dåliga musikval. Men, den första halvan gör det ändå värt ett biobesök - och inte bara för “tjejer”.

(Aftonbladet 14-04-25)

Freak out ++

Regi Carl Javér, med Iben Hjejle (röst) m fl

DOKUMENTÄR

“Mitt namn är Ida Hoffman. Jag har varit död i över 80 år”. En fiktiv och fånig berättarröst inleder dokumentären om Monte Verità och den grupp som i början av 1900-talet levde som hippies 60 år före hippierörelsen. Arkivmaterial och nygjorda expertintervjuer varvas med bedrövliga iscensättningar som stjälper en tveklöst intressant grundhistoria. Ändå är “Freak out” sevärd för glimtarna av det inflytande gruppen hade över en mängd tänkare och kulturpersonligheter.

(Aftonbladet 14-04-25)