The Story of O går Lolita. In a bad, bad way.

Ibland är man extra glad att man inte bor i Frankrike eller Italien. Som varje år när man kommer hem från filmfestivalen i Cannes och har sett ett antal italienska och franska Lolita-porriga, "vågade", "sexexplicita" filmer om Män och Kvinnor, gärna där de senare i 14-årsåldern blir kära i farbröder som precis våldtagit dem. Som till exempel förra årets vidriga En vän till familjen, som självklart nominerades till en Guldpalm. Efter pressvisningen ville jag bua mig hes, men jag befann mig i numerärt underläge mitt bland stora, svettiga, överparfymerade män i sladdriga skjortor och lät bli.

Just nu går Melissa P i bakgrunden. En mamma klär just av sin dotter de lårhöga stövlarna och bäddar om henne, ser henne äntligen, ger henne kärlek. Dottern har blivit sexchattsmissbrukare, slampa i största allmänhet av ingen större anledning än att hennes mamma inte är någon riktig Kvinna som varken orkar göra hemlagad mat eller ta hand om sin svärmor. Vänta. Bluuuuööööööööööhhhhrgh. Nu får tjejen en valp, en låt går igång och hon har hittat sig själv, slängt sina slampiga kläder, blivit kompis med sin tjocka, barnsliga kompis igen, övergett alla tankar på sex, blir kär i rätt kille, alltså en kille som är kär i henne och inte vill ha sex, deras fingrar möts, han ser henne som hon är, tecknar till och med av hennes ansikte med kolpenna. Blluuuuäääääääääääärgh.

Andra ingredienser i den här filmen: Öppningsbilder som sveper över hennes nakna bröst när hon sitter i Lolita-trosor med särade ben framför en spegel och kikar på sitt skrev, hon klättrar upp för en lian på skolgymnastiken och orgasmerar, hon blir knullad iförd ögonbindel och ankelsockor av fem män i en grotta, hon suger "sexigt" på sitt milkshakesugrör för att locka en ful farbror iförd täckjacka...

Jag kan lika gärna berätta hur den slutar. Hon kastar sig i havet. Och har äntligen, äntligen lärt sig simma. Det är solnedgång. Måsar låter. Hon är kompis med sin mamma och rastar sin valp. Alla skrattar. Jag känner mig sjuk. Den enda anledningen som jag ser till att Sony överhuvudtaget släpper det här i Sverige måste ha varit att någon hållit en pistol mot inköparens huvud och sagt att de inte får Spider Man 3 om de inte tar in den här också. Det är enda förklaringen.

lästips

Screens dagliga nyhetsbrev (och, såg jag nu, också deras nyhetssida) har shapat upp sig på senaste tiden. De innehåller fortfarande mest bara klickbara rubriker som leder till en sida som säger att man måste registrera sig och betala för att läsa vidare. Men, numera tipsar de också om några intressanta lästips från hela världen varje dag. Bara de senaste två veckorna har de till exempel länkat till

When women lost the lead. Om kvinnorna i 1920-talets Hollywood. Guardian.
James Cameron on the cutting edge. Cameron om 3D -teknologi och arbetet med Avatar. Business Week.
Movie trailers bomb on the boob tube but score big online. Wired.
Hollywood sees it's box office future in 3D revival. Financial Times.
Hur man aldrig bör vara ärlig i Tinseltown. (Texten är fullt applicerbar på den lilla ankdamm som är svensk filmbransch. Mycket användbar för till exempel dem som jobbar i Filmhuset.) Times Online.

Enjoy!

påminn mig igen om varför jag någonsin gick med i StayFriends?

Alltså, jag har inte betalat en spänn till StayFriends, skulle aldrig göra det heller - även om jag då skulle få veta vad en gammal "pojkvän" jag aldrig ens pussade på munnen egentligen ville i sitt meddelande. Men när jag får mail av dem av typen

Emma, hur populär är du och var du i din klass?

och möts av en rankningslista på hur poppis alla är/var vill jag fan ha betalt. Mycket. Hej då StayFriends. Skulle gjort slut för länge sen. Kanske borde jag låtit en kompis göra det åt mig. Just for old times sake.

natten har sitt pris, eller jag, en vampyr

Hey Baberiba har härmat mig en gång. De fick mig till en ljusskygg goth med talfel. Hoho. Tänkte jag, tills häromdagen när vårens solstrålar sökte sig rakt in i mina ögon och gjorde mig typ blind. What's up med denna plötsliga ljuskänslighet? M hävdar bestämt att mina hörntänder blivit lite vassare. Tills vi kommit på vad som är fel lånar han mig hursomhelst en armbåge som ledhjälp. För jag. kan. inte. se. Och jag känner mig utklädd i solglasögon.

--

Jag vill här påminna om att mina r är grrrevliga.

--

Ett annat problem, som brukar uppstå varje vår: Var tusan gör man av händerna när man inte har några fickor att stoppa ner dem i längre? Mina armar svänger okontrollerat runt mig. Plus att jag känner mig helt naken på stan utan vinterjacka.

--

För att den här bloggen inte ska fallera fullständigt, för att det ska finnas åtminstone någon filmkoppling: Ni har väl sett fantastiska, fantastiska, fantastiska Near Dark? Tangerine Dream! Kathryn Bigelow! Vampyrer! (Vad skådar mitt norra, är det en remake på Near Dark på gång?! Nooooooooooooooooooo! Michael Bay har skrivit ett manus baserat på originalfilmen. Fuck.)

ytterligare ett vårtecken

"Fotbollsmannen" som brukar sparka boll och lyssna på bärbar stereo på Plattan och Odenplan syntes idag med en hel kasse sprillans nya bollar.

mumma för själen

Remaken på Omen till frukost, vårpromenad, sol, nya jeans (Men var finns de snygga utsvängda jeansen som finns i alla modetidningar? Ingenstans! Vet ni?), kladdkaka, mer promenad, mer sol, eftermiddagsöl, eftermiddagslullighet, någon liten fräken som tittar fram. Ahhh.

--

Årets resursslöseri: I en femsekundersscen i Omen-remaken slår en gorilla hål på glaset i sin bur. För detta har en kille enligt bakomfilmen fått studera gorillors rörelsemönster. I två (2) år. På filmbolagets bekostnad.

--

Är inne i en period där jag ser massor av gamla filmer jag länge velat se. Det är ett bra tecken. De perioder man bara ser om filmer, eller orkar se lätta filmer är perioder av mental stress. Det är gissningsvis en bra sak för mig att ha hysteriskt mycket att göra - då får jag mer gjort, planerar bättre, prioriterar rätt och stressar betydligt mindre. Märkligt nog.

--

Varje vecka är det minst tre gånger någon googlar sig hit på sökorden "kissa i trosorna". What's up med det? Allvarligt?

när katten är borta ligger råttan och sover och blir fet i soffan

Nytränad, nyduschad, nyäten (en burk ansjovisoliver, spenatpasta och en halvliter Phish Food), nytittad på Min granne Totoro, nysomnad och nyvaknad i soffan. Nyss Klaxons Take Over med Talking Head-videos, nu Spanking New Music på MTV2 och kanske Vogue eller Elle.

M är på en Joe Labero-show och bondar med sin mamma. Muaahahaha.

min nya arbetsplats + två ambassader

frågor som dykt upp på nya jobbet

Jag har inte suttit och jobbat med folk på ett tag. Frågor och tankar som dyker upp så här två dagar in på nya jobbet är

Får man pynta sitt rum och försöka dölja den grå auran bäst man kan?

Har hört talas om att någon i huset har en Rambo-affisch på dörren. Innebär det att en Ms. 45 - Angel of Vengeance-affisch skulle vara okej?

Var sitter @-tecknet på den här fördömda pc:n (som btw har ett danskt tangentbord)?

Vem ÄR damen som kommer in i mitt rum då och då och bläddrar i ett arkivskåp?

Ska man ha stängd eller öppen dörr till sitt kontor? Vad säger de sociala reglerna?

Hälsar man och ler varje gång man går förbi någon?

Och, en ganska akut fråga: Hur hittar jag till mitt kontor?

Vad säger ni?

nyss på Tennstopet

Främmande, ganska packad man med porrpiska/hästsvans som nyss skrikit i sin mobiltelefon att människan i andra änden inte skulle komma i närheten av hans fastighet något mer: Was the Swedish meal good?
Jag och M: Eh... Absolut.
Mannen: Vem av er är det som inte pratar svenska? Är det han eller? (Pekar på M.)
Jag och M: Vi är svenska båda två.
Mannen: Åh fan.

--

Utförlig rapport om nya jobbet kommer. Eller nej, det gör det nog inte. Med tanke på att ett blogginlägg där jag i första hand skrivit om mensvärk citerades några gånger och ett annat inlägg tydligen sänt - jag citerar - chockvågor genom Filmhuset ska jag nog ligga lågt med den saken. Men jag kan säga så här: mitt kontor är lite av ett Office Space-kontor. Snart sätter de mig att jaga ohyra. Det är roligt.

ett peptalk till mig själv

Nyss när jag höll ett tyst brandtal för mig själv till alla unga filmare därute tändes gatlampan utanför. Jag ser det som ett tecken. (Talet höll nästan Independence Day-klass. Ni skulle fått gåshud om ni hört det. Alternativt förstås vridit er av obehag om ni är lagda åt det hållet.) I morgon ska jag kliva in på Filmhuset för min första arbetsdag. Mina sporrar ska skramla mot bootsen, min piska ska vara virad runt skinnpajen, Chingon-musik skall ljuda. I morgon ska jag rocka institutröv.

(Först och främst ska jag se vad jag får för skrivbordsplats, fixa en mailadress och en telefon, och kanske kolla om man kan lura till sig en sån där skrivbordskalender och en och annan penna från något förråd någonstans. Sedan kanske jag ska insupa atmosfären och kolla av läget lite grann. Sen jävlar.)

--

Jag kan faktiskt inte sluta fnissa åt att Johnny Blaze/Ghost Rider råkar ha fått det betydligt mindre coolt klingande namnet Johnny Blazer i SvDs recension.

nyss hittad bild som legat bortglömd i en låda

Rumlade in i Gaspar Noé en sen natt/tidig morgon på Cannes-festivalen för två år sen och hade en fisheyekamera i fickan. Mina fotografiska skills var just då inte de bästa.

två filmgoofballs

Se fina Snow Cake med alltid lika fantastiska Sigourney Weaver som autist.

Se roliga The Big White med den alltid lika fantastiska Holly Hunter som tourettesdrabbad. (Och njut av hur hon väser saker i stil med nunfucker till små oskyldiga, kakförsäljande, dörrknackande barn.)

jag, en tjänsteman

Igår skrev jag på ett avtal som säger att från och med måndag Sverige-redaktörar jag på SFIs ungdomssatsning dvoted.net. Så, på måndag ska jag helst ha råkoll på hur man skapar en jävla massa trafik på ett forum. De senaste veckorna har jag dammsugit nätet på info, har hittat en hel del matnyttigt via Beta Alfa och Framtider. Har ni några idéer eller tips är det bara att hojta. Annars kan ni så länge besöka sidan redan nu och tipsa alla era filmarkompisar (etablerade som oetablerade, unga som gamla), era filmdrömmande sysslingar, pysslingar, kusiner, barn, barnbarn, syskon och deras hangarounds att det är på dvoted man ska hänga framöver. Okej?

--

Veckans Aftonbladet-recensioner: Music and lyrics och Ghost Rider.

--

Sandrew Metronome verkar ge sig ut i diskussionstrådarna på filmforumen för att göra pr för sina filmer. Intressant.

--

Det är lite bisarrt att bli läsa sina egna intervjucitat översatta till danska. Särskilt när man pratar om "bøssetrekanter med en mand, der synger den amerikanske nationalsang op i en anden mands røv".

lukter man minns

Jag har haft blandbandsfest i flera dagar nu, låtar som It will make me crazy blandas med Metallica som blandas med Jimi Hendrix som blandas med U96 som blandas med Nirvana som blandas med Mary Jane Seven (minns ni dem?) och Koto och Max Mix 4 och det är helt galet vilka flashbacks man får. Vissa låtar vågar jag inte ens lyssna på igen. Än. Nyss gick jag in på Shampoo rising och bara av en bild på en parfymflaska skickades jag tillbaka i tiden igen. Och mindes ungefär varenda parfymperiod av mitt liv i någon kompakt milisekund.

Mellanstadiet: den lila Date-parfymen, min kompis hade självklart den aprikosa och redan där borde vi ärligt talat ha avslutat vänskapen. (Andra lukter: Jane hellen-schampo, Lustre Creme, Lypsyl med olika smaker, Jenka, Shock!, Nötcreme.)

Högstadiet: Orientaliska Date-parfymen med hon med luggen på, någon släng av Anais anais och Adidas-parfym i vit flaska och mintgrön kork, Paris. Min bästa kompis stank av Poison och Oscar de la Renta och den där parfymen som startade hela inlägget och som också fanns i en svart flaska om jag minns rätt. (Andra lukter: sprithäxblandningarna som oftast luktade starkast av Pernod och sedan blandades med Coca Cola, Pisang Ambon, Oboy-drinkar, vit Martini blandad med sockerdricka, spyor, Naturelle-produkter, Family Fresh, hårspray i mintgrön flaska och illrosa kork.)

Gymnasiet: Kenzo-parfymen med lövet på, Lou Lou, näsformad parfymflaska (minns inte vad den hette). Alla killar luktade Jazz, Kouros eller Fahrenheit. (Andra lukter: sunkiga gympasalar, Brännvin Special, finkel, spyor, Absolut Kurant, gröna Extra, discorök, cigarettmunnar, mögliga källare.)

Sen har jag använt samma parfym i tio år: röda Dolce Gabbana. Jag har gjort små utflykter till olika herrparfymer, men jag har inte riktigt hittat något som funkar lika bra. Börjar tröttna lite nu.

Ghost rider

Alltså, trailern är så sällsynt dålig. Av den förmodat ofrivilliga skrattfesten man anat utifrån den märktes dock inte ett spår. Den var rolig. Frivilligt.

underligheter

Okej, okej. Nu har jag blivit utmanad från tre olika håll: Älskade dumburk, Dexo och Banal. Får väl skramla fram lite underligheter då. Utmaningen går ut på att man ska skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Sedan ska man skicka vidare utmaningen till sex andra. Eftersom det inte verkar finnas en nu levande bloggare (som jag läser) som inte redan blivit utmanad eller skulle kunna tänkas svara på en utmaning från mig skippar jag det. Here goes:

1. Ibland när jag sitter ner tror jag att jag håller på att ramla. Om ni hör någon i en biosalong som flämtar till i ett helt ospännande ögonblick kan det vara jag som drabbats av sittyrsel.

2. När jag var 17 var jag au pair en sommar i Paris. (Vilket bara det är en underlighet.) Efter att ha bott i familjen i fem, sex dagar gick jag ut med några andra au pairer i området. Det slutade med att jag blev dyngpackad, headbangade på en stor scen framför hundratals människor på någon klubb, hånglade med en katolsk au pair från Irland, vi blev av med alla våra pengar, hamnade i en förort, försökte lifta hem någon gång på morgonkvisten, men blev upplockade av polisen. Att jag efter att ha blivit hemskjutsad i polisbil, ångandes av rom och cola kl 10 en söndagmorgon, ylandes om att det "inte var mitt fel, utan det var den andra au pair-tjejens fel blabla hon skulle köpa knark blabla" fick stanna kvar hos min familj och ta hand om deras tre barn är fortfarande idag ett outgrundligt mysterium. Att jag ens överlevde ångesten efteråt är ett smärre mirakel.

3. När jag var 16 hånglade jag med en då 32-årig anställd på vår skola, förmodligen hade det hela gått längre om jag inte sansat mig, rest mig upp och sagt Men för faan du är dubbelt så gammal som jag och har dessutom vita cykelbyxor på dig under shortsen när du spelar innebandy eeeeew hej då. Idag är han 46, vilket också känns väldigt... underligt. Och rätt jävla god damn äckligt.

4. Jag är extremt lättrörd. Ibland när jag tränar får jag en lyckokick som gör att jag får tårar i ögonen och vill göra ett aerobicstjut som många höll på med ett tag i slutet av 90-talet.

5. På en påskmiddag då jag träffade min dåvarandes föräldrar och släkt för första gången sa jag istället för något i stil med att "maten var god" att den "var som att bli knullad i munnen". Major case av hjärnsläpp. (En annan underlighet i sammanhanget är att jag berättat den här historien så många gånger att jag är osäker på sanningshalten. Jag kan ha skapat en skröna, jag kan ha skarvat pyttelite, jag kan till och med ha snott den från någon annan. Sant är hursomhelst att jag kan få en släng av tourettes ibland när det inte riktigt passar.)

6. Jag är en freakmagnet. Det har iofs blivit bättre på senare år.

Fönstret åt gården

                          STELLA
            Look, Mr. Jefferies. I'm not educated.
            I'm not even sophisticated. But I
            can tell you this -- when a man and
            a woman see each other, and like
            each other -- they should come
            together -- wham like two taxies on
            Broadway. Not sit around studying
            each other like specimens in at
            bottle.

                        JEFF
            There's an intelligent way to approach
            marriage.

                        STELLA
                 (Scoffing)
            Intelligence! Nothing has caused the
            human race more trouble. Modern
            marriage!

  Jeff swings his chair back to look at her.

                        JEFF
            We've progressed emotionally in --

                        STELLA
                 (Interrupting)
            Baloney! Once it was see somebody,
            get excited, get married -- Now,
            it's read books, fence with four
            syllable words, psychoanalyze each
            other until you can't tell a petting
            party from a civil service exam

Har precis sett om Fönstret åt gården. Så jävla bra. Läs manuset.

Breaking news! Filmchock!

Idag har en ohelig allians mellan Martin Munthe (ja, min man, och ja, jag är partisk) och Uwe "Raging Boll" Boll inletts. Bolls bolag ska pre-sälja filmen "Year One" på filmmarknaden i Cannes i år. Jag har svårt att tänka mig en roligare - och för många - mer provocerande allians. Muahahaha.

Blandband Part II

Plötsligt är det blandband överallt. Windy-Jonas bloggade tydligen blandband några dagar innan mig. Popmorsa skrev om tre låtar hon lyssnat på i tonåren, gubbsoda gjorde en audiofil retrospektion och i Gradvalls fina Sigge-intervju har Sigge återskapat ett gammalt blandband. Bandet ovanför lyssnade jag hursomhelst på när jag var 13. Låten Blasé, blasé var en b-sida på någon Snap-singel som lät mycket bättre om man körde den på 33 varv istället för 45.

--

Apropå något helt annat: läs Riotbrains Toby Young-intervju.

Från bloggbeef till blandband

Hittade en skatt i garderoben: en hel låda full med mina gamla blandband. Det här är vad jag lyssnade på när jag var 15. Jag var tydligen bipolär redan då.

Till den det berör

På sidan 7 i dagens kulturdel i en av Sveriges största dagstidningar, har du ägnat två småspalter åt att i princip likna mig vid en o-ömhjärtad Stasiagent med för mycket fritid. (Det ligger inte ute på nätet, kan inte länka. Man kan ladda ner hela kulturdelen som pdf här.) För jag gissar att du inte varit oense om Nicole Kidman med flera bloggare den senaste veckan? Jag undrar lite grann över ditt beslut över att föra den diskussionen i tidningen, av flera olika anledningar. 1) På vilket sätt är det här på något sätt av allmänintresse? Min blogg blir bara läst av mellan 800 och 1000 unika besökare om dagen enligt den statistik som finns på Statcounter. På vilket sätt menar du att din tidnings läsare ska finna det hela intressant? 2) Det jag skrev var tydligt skrivet med glimten i ögat, och jag avslutar dessutom med att säga att jag var lite väl hård i min första bloggpost, den du tydligen retat dig på sedan oktober. 3) Känner du inte att det vore lättare att maila mig om du känt dig så pass kränkt, jag finns på emma.gray.munthe [at] gmail.com eller på den mailadress jag mailat dig via ett par gånger när jag sökt jobb på din tidning eller kommit med artikelidéer. (Mail du förvisso oftast inte svarat på. Hade jag haft några spaltcentimeter i någon rikstäckande tidning att chefa över hade jag kanske skrivit något litet om det, men det skulle ju kännas helt sjukt internt. << Där ska du tänka dig en smiley.) Det går också utmärkt att kommentera varje bloggpost i och med kommentarsfunktionen här nedanför. 4) Som filmredaktör för en av Sveriges största dagstidningar, är det verkligen helt otänkbart att någon ifrågasätter det du skriver? Jag förstår om man blir arg och ledsen över personangrepp, men det tycker jag inte riktigt att jag ägnat mig åt, men det kanske jag har? Jag tycker naturligtvis inte heller att jag ägnat mig åt något Stasi-ande.

Ovanstående är skrivet med humor, lite allvar och en stor dos förvåning. Ha det fint, och vi ses väl snart på någon pressvisning!

Bästa,
Emma

--

När vi ändå är inne på det här med smyglyssning, skriv på här. (Hittat via Esbati.) Inte för att jag vet om det hjälper, inte för att jag är politiskt tokinsatt, men för mig som lekman låter de där förslagen inget vidare. Alls.

Ironiskt? Ja, kanske.

plötslig insikt/ihågkommelse

Satt nyss och pratade om geografikunskaper. Jag var nöjd med att jag numera kan var varenda delstat i USA ligger, missnöjd med att jag är uselt bevandrad i de svenska landskapen. En del av detta, kom jag fram till, beror på att vi när jag gick i skolan fick lära oss alla landskapen var för sig, aldrig var de låg i förhållande till varandra. Likadant med Europas länder, eller ja, alla världens länder. Man fick bara den lilla bilden, aldrig den stora. M påpekade vilken skillnad det finns i dag, när varenda unge kan lära sig geografi via Google Earth.

När jag gick i skolan hade jag en lärare med blus och långkjol som spelade tramporgel och delade ut stenciler varje morgon. Förstår ni hur gammal den insikten fick mig att känna mig?!

Biohelgen v. 10 for dummies

The Good German: Jag älskar Steven Soderbergh. För det första har han gjort mästerverket Sex, lögner och videoband. För det andra ligger han alltid i framkant med sina experimentgrejer, hans Bubble distribuerades samtidigt på bio, tv och dvd, bara han kan få för sig att göra en remake på Solaris med George Clooney i huvudrollen (inte så lyckat, men kul som idé), bara han kan göra en så här fruktansvärt snygg hyllning till noir-filmerna från 40-talet. Sen att Clooney är lite för slick för att kunna spela lika nedgången och trött som till exempel Robert Mitchum, eller överhuvudtaget spela som man gjorde då, och att handlingen inte är så mycket att hänga i granen, är en annan sak.

Princess: Gå och se om du liksom jag tycker att tecknade femåriga flickor som krossar ful gubbes pungkulor med kofot är en fest för ögonen. (Min AB-recension hittar du här. Om du vill se mer av Morgenthalers grejer finns serien Wulffmorgenthaler här men filmen är oändligt mycket snyggare tecknad. Princess har förresten i Danmark anklagats för att vara nymoralistisk. I Danmark lottar man å andra sidan ut bakdörrs-sex med prostituerade.)

Fur: Se gärna, men den är inget mästerverk. Se hellre om Secretary. (Min AB-recension hittar du här. Bloggläsare känner igen en del, eftersom jag skrev inlägget när jag trodde att jag inte skulle recensera den. Oh well.)

Norbit: Undvik. (Min AB-recension hittar du här. Upptäckte nyss till min förtjusning att om recensionerna kortas till tidningen lämnas de i sitt - i alla fall lite längre - ursprungliga skick på nätet. Yay!)

UPPDATERING: Glömde Den innersta kretsen. Stentråkig. Massor av stora skådisar, inte så mycket känsla.

--

På måndag skulle jag föreläst om sexualitet på film på en Skolbiodag i Bengtsfors med filmvisningar och diskussioner, men hela dagen blev inställd pga för få anmälda. Att lärare pratar om och bryter ner filmer, diskuterar saker som könsroller, sex och sexualitet med sin elever är en av de viktigaste grejer jag kan tänka mig. Rörliga bilder i form av tv och film är vår tids absolut största attitydbärare.

--

Sedan häromdagen har jag retat mig på att Andreas Nordström i sin genomgång av de bästa tevemanusförfattarna inte tar med några kvinnor med motiveringen att man inte hittar dem högt upp i tevehierarkin. Jag som lekman inbillar mig att t ex Marta Kauffman borde platsat? Och kanske någon av kvinnorna bakom The L word? Men jag har missat många av de serier alla pratar om just nu, och erkänner att jag ser/kan väldigt lite tv. Jag har hursomhelst skickat iväg en fråga till Weird Science för att se vad experten säger.

Råsunda tur och retur

Åkte ut till Råsunda i morse för att se en pressvisning av Perfect Stranger. Möttes av ett Haha, den är inställd och ett hon som skulle varit här är och skriver kontrakt på en lägenhet, hoho och ett ja, Gunnar Rehlin ringde och sa att han inte kunde komma och jag tror inte att Cissi Renström Suurna heller kunde, så... Ja, nä. Jag, tjejen från Moviezine och killen från Värnpliktsnytt som stod där och väntade var väl inte så viktiga då. Morr.

--

Hursomhelst, jag såg Perfect Strangers med s för några dagar sen. Den var bra och riktigt obehaglig i ungefär en timme, sedan blev den helt ofattbart dålig i en handvändning.

något i hästväg

Jag har precis sett Sökarna - Återkomsten. Om den tänker jag väl inget särskilt förutom att den inte var så bra alls. Något jag däremot funderat på sen jag såg om Livet i 8 bitar häromveckan är hur i hela fridens namn man tänkte när man castade Kjell Bergqvist, Sunil Munshi och Jan Malmsjö som tre generationer ortodoxa judar? Hur gick det till?

lite mer information om mig än jag gissar att ni vill ha

Jag gjorde dagens arbete (tre recensioner, en krönika) redan igår så att jag skulle kunna få en koncentrerad heldag till att jobba med boken. (Måste bli klar innan den 19 mars, då börjar jag nämligen jobba halvtid på ett Institut nära dig.) Vad händer istället? Jag drabbas av mensvärken from motherfucking hell. Vaknade halv sex i morse och hade lite ont, tog en Ipren, la mig igen, tio minuter senare satt jag i duschen och försöker värma bort värken som på något sätt hade eskalerat till snudd på födslovärksstorlek, fem minuter senare ligger jag i sängen i en vaggande boll, badar i kallsvett, ber M göra kamomillte eftersom jag inte kan stå rakt, fem minuter senare ligger jag och spyr som en hund, går till slut på de tunga grejerna: kapslarna i badrumsskåpet som samlat damm eftersom jag inte rört dem eftersom jag klarat mig på Ipren förutom vid ett par tillfällen för ett par år sen och dessutom läste att de inte ska ätas om man "planerar att bli gravid". Planerar och planerar, men jo, det vore roligt. Men i natt, fuck that, jag är inte gnällig när det kommer till fysisk smärta, men jag höll fan på att gå sönder.

Eftersom jag varken orkar eller har tid att slussas runt mellan tusen olika telefonläkarinstanser, och läkare ändå bara ägnar sin tid till att dissa föregående läkares råd och beslut (och i mitt fall, också vill diskutera film) vill jag ha på fötterna innan jag ens tar mig till någon för att få ett bättre recept: så vad äter ni, vad äter era flickvänner, mammor, systrar, kompisar - som inte inverkar på babymakingorgan?

just nu

På TV7 slår en skinnbula sig själv i huvudet med en planka. Många gånger.

Familjen Gray Munthe sjöng precis "poop poop poop poop" till tonerna av Cape Fear-temat. Oklart varför.

oss filmkritiker emellan

I morse på pressvisningen av The Good German:

Scenario 1

Ronny Svensson: Håller din man på med nån splatterfilm nu eller?
Jag: Nej. Men science fiction.
RS: Science fiction behöver man väl en massa pengar och green screen till att göra.
Jag: Jo, han har spelat in allting mot blue screen... (Avbryter mig själv när jag inser att Ronny börjat prata med någon annan.)

Scenario 2

Helena Lindblad: Du Emma, du missförstod fullständigt det jag skrev om Nicole Kidman.
Jag: Eh... Nicole Kidman?
HL: Ja, när jag skrev från presskonferensen.
Jag: Jaha! Oj. Har du tänkt på det ända sedan dess?
HL: För det första var det ju inte jag som frågade det där om nakenscenen, jag refererade bara till det.
Jag. Jo, det fattade jag ju, och det framgick väl om jag minns rätt av min bloggtext också?
HL: Det kändes som om du nästan idiotförklarade mig i den där texten.
Jag: Oj då... eh... så var det väl inte. Måste läsa om den. Men jag tycker det är så tröttsamt att skådespelerskor alltid ska frågas om hur det var att vara nakna på film. Nakenhet på film är inte en så stor grej för mig, så jag tycker inte att frågan känns så nödvändig att ta med.
HL: Nej, det är inte en stor grej för mig heller. Men hon är ju på nudistläger i Fur, och tar av sig allting, även om man inte ser något. Och den där presskonferensen var så tråkig och den där frågan livade upp det lite.
Jag: Så var det säkert på plats, men... ja.
HL: Hur var det nu, du håller på med något om sex på film va?
Jag: Jo, jag har gjort intervjuer med en del regissörer om nakenhet på film, sex och sexualitet.
HL: Vad roligt.
Jag: Ja, det har varit fantastiskt roligt.
HL: Vilka ger ut den och när kommer den ut?
Jag: Vertigo, och jag skickar ut info när jag vet mer.
HL: Ja, det vill vi ju skriva om.
Jag: Grymt.
Fredrik Strage: Har ni en beef eller?

(Men okej, sedan när jag läste om min bloggtext, och Lindblads intervju retade jag mig inte lika mycket på den där frågan, i just hennes sammanhang. Men jag retar mig fortfarande på att de där frågorna dyker upp, och jag tycker nog nästan att man borde utnyttja den lilla makt man har som journalist och faktiskt tiga ihjäl dem i den mån det går.)

--

Har precis börjat läsa Hunter S Thompsons självbiografi Kingdom of fear. Jag har bara läst inledningen, förordet och lite till, men har redan skrattat högt för mig själv minst fem gånger. Vad skulle du säga om någon dök upp på din trappa mitt i natten med ett blödande älghjärta, en enorm utomhusförstärkare, en ljudbandsupptagning av en gris som blir uppäten levande av björnar, en 1000 000 watts-lampa, en 9 mm Smith & Wesson, ammo, en fallskärms-flare-lampa som lyser upp allt inom en radie av 40 miles i 40 sekunder? Och vill ge alltihop till dina barn? Jack Nicholson blev tydligen inte så glad. Varpå Thompson först kände sig lite sur, sedan frågade sig själv Why am I drifting into negativity?

--

Lyssna på lite musik:

Shitdisco

Blue Monday

Hittade en gulnad, avriven tidningsbit med nedklottrade filmrepliker på. Jag tror att de kommer från My fair lady. De är hursomhelst passande så här en måndag:

Is he sick? Worse than that, he's discouraged.

The only way out is to go through with it.

Have a little cry and say your prayers and you'll feel better in the morning.

Let a woman in your life, and you're plunging in a knife.

Claws in, you cat!

Ikväll kl 21.30, SVT2

Missa inte Jesus Camp ikväll 21.30 SVT2! Sen, Peeping Tom på SVT1 0.05.

efterlysning

Fick ett mail från Dramaten med rubriken Vart tog alla kvinnliga dramatiker vägen?

Jag undrar mest vart Mimi Leder och Kathryn Bigelow tog vägen?

(Och så undrar jag varför Hans Kronbrink stoltserar med att ge Kill Bill Vol 1 en etta i betyg? Bah. Och om inte Hans Wiklund kan sluta säga "visa firren" i tv? En gång är ingen gång. Två gånger är en gång för mycket.)

2 1/2 världshändelser

Zlatan är disponibel för landslaget och as of today recenserar jag film i Aftonbladet. Yaaaaay, and there was much rejoicing!

--

Inatt drömde jag om fickur och tjuvaktiga gycklare.

Två häpnadsväckande citat av Marika Lagercrantz

(ur tidningen Viasat Magazine)

Vilken film vill du rekommendera just nu?

- Bagdad Café. Det är en gammal b-rulle, men jag är helt betagen av den.

Vilket land är det roligaste du har spelat i?

- USA. Det var fantastiskt att spela både i New York och San Francisco. Annars är ju inte teater så stort i USA, man satsar ju mer på film där.

Morr. Fräs. Mutter.

Sitter och tittar på den urtramsiga (och tyvärr, insåg jag till min stora besvikelse, också Nick Cassavetes-skrivna) Justin Timberlake-videon med Scarlett Johansson och konstaterar för jag vet inte vilken gång i ordningen att Scarlett måste vara en av filmvärldens absolut mest tråkiga människor. Till och med Renée Zellweger verkar roligare.

(Jag har precis skrikit okvädningsord och skrattat rått mot teven åt Beyonce respektive Mick Hucknall. Tydliga tecken på dåligt humör. Det kan ha att göra med att jag såg Norbit i morse. Det kan ha att göra med att mina hormoner är raving fuckin mad. Det kan ha att göra med att alla frågar när boken ska bli klar. Det kan ha att göra med att jag hade tänkt åka iväg nån vecka och koncentrat-skriva för att få den klar, men med saker och ting cooking kommer jag inte att hinna. Det kan ha att göra med att allting med boken vissa dagar känns som ett jävla nederlag i en brottningsmatch med mig själv. Det kan ha att göra med att jag inte sovit för att M legat och snurrat och snorat i ett frosskakande och snarkande paket i natt. Det kan vara en kombo av ovanstående.)