Filmsverige vs Austin

SFIs framtidsplaner var väl kanske inte så där jättehoppingivande, men några bra saker sa de i alla fall: sfi.se ska istället för den tröga, kolosslika djungel till hemsida den är idag utökas, förbättras och bli ett forum för debatt etc, dvoted.net är som sagt ett jättebra initiativ - och det ska också satsas på ca 5 filmdebutanter per år som får en lägre budget att jobba med. I övrigt lämnade jag Filmhuset en aning desillusionerad. Jag vet inte vad jag hade väntat mig riktigt iofs. Passion och engagemang? Utan floskler om "för många" filmer?

(M fick flyktimpulser och lämnade stället beyond desillusionerad och hävdade bestämt att han skulle flytta till Austin.)

--

Såg Casino Royale igår - och kunde konstatera att det var ganska skönt att Bond äntligen tagit ett rejält kliv framåt och äntligen hamnat på rätt sida 60-talet. Har längtat så efter att någon skulle göra... eh... såna där saker med Bonds kropp. Hårt. You'll know it when you see it.

Annars, överjävlig Bondlåt, uselt användande av Bond-temat överlag, rysligt ful titelsekvens, snygg le parkour-inledning, helt okej action - men särskilt Bond var det ju inte. Inte mig emot.

--

Ikväll, tillbaka till Filmhuset för att se Häxan.

--

Är förresten inte det här mycket märkligt?

Toxic liberal waste

Sitter och googleresearchar "liberal film" eftersom jag ska vara med i ett litet seminarium nästa vecka. Hittade den här sidan.

imperfekt, presens, futurum

Inatt snarkade M högre än jag någonsin hört någon människa snarka i hela mitt liv.
Just nu skrattar, kvillrar!, barnet i lägenheten bredvid så förtjust att jag också börjar skratta.
I morgon släpper SFI sina planer på hur de ska "sätta svensk film i fokus".

Spännande.

--

Nu är det förresten officiellt. Både Herr Bergström och Conan the Librarian käkar svamp. Först tyckte en av dem att Rosa pantern med Steve Martin var rolig, nu påstår de båda två att The Host är jättebra, en av dem påstår till och med att The Host är den bästa monsterfilmen som någonsin gjorts. Alltså, bättre än... till exempel Alien? Mina förväntningar var högt uppskruvade efter deras lovord. Men näevetnivad. Inte ens i närheten faktiskt om ni frågar mig. Jag hade genom hela filmen en gnagande känsla av att jag missade något, att den försökte säga saker om Familjen och Staten, och att den dessutom ville vara slapstickrolig på sätt som gick mig whoosh rakt över huvudet. Men okej, slutbilderna gillades. Förstås.

Marie Antoinette-debatt

Roligt att se att det blivit debatt om Coppolas Marie Antoinette lite varstans, senast i dagens DN skriver Åsa Beckman och Leif Zern varsin text om filmen. Mer sånt i svenska tidningar!

(Och, varför inte starta en ny, fantastisk svensk filmtidning med sådana debatter i varje nummer? Där jag sitter i redaktionen?)

--

Snart, snart ska jag verkligen börja läsa Antonia Frasers Marie Antoinette-biografi - har varit nyfiken på den så länge nu.

snörvel

Det ser ut som ett ostädat runkbås i lägenheten. Snörvel. Host.

--

Letar efter januariresor, någon som har förslag? Jag har inte åkt på solsemester sedan jag var 10, men känner att jag kanske skulle behöva det. (Fast, det här med sol slutar oftast med kräftröd, ibland till och med lilagrön, hud för min del. Oh well.)

--

Såg Jindabyne tidigare idag. Kanske The Host ikväll?

--

Förresten, var det någon annan än jag som reagerade på den märkliga bilden som hörde ihop med DN:s intervju med Siw Malmkvist igår? Rubriken löd: SIW MALMKVISTS TYSKA ÄVENTYR. På bilden stod Siw och heilade. Såg det ut som, tills man tittade noggrant och läste bildtexten och insåg att hon höll armen utsträckt ovanför det Berlinska tevetornet som fanns där, suddigt, i bakgrunden. Hittar tyvärr inte artikeln nånstans på nätet. Men det var hemskt roligt.

?

I bakgrunden går just nu något slags sportprogram på TV4. En kass och svajjig inzoomning drog till sig blicken. Det visar sig att exakt varje bild ser likadan ut: som vore programmet bildproducerat och plåtat av en crackpundare. Är det här ett nytt grepp? Ser det alltid ut så?

(Programmet heter tydligen Fotbollskanalen)

festivalfeber

Hade tänkt tillbringa hela dagen bakfull i sängen, sovandes, utpustandes efter två svårt jobbtyngda festivalveckor. Istället vaknade jag med den sedvanliga festivalsjukan, alltså den man alltid åker på efter de större festivalerna, när kroppen känner att det är okej att bli sjuk, när man kanske, kanske har tid att pyssla om kroppen igen och allt adrenalin lämnar kroppen över en natt. Halsen gör ont, hela jag är frusen och ynklig och så trött. Hade velat gå och se Casino Royal idag, får se om jag orkar. (Först, en hot whiskey eller två. Whiskey, hett vatten, socker & citronklyfta med ett helt gäng kryddnejlikor i. Funkar nästan varje gång.)

--

Igår var jag konferencier på Stockholms filmfestivals prisutdelningsgala, tillsammans med Rafael Edholm. En hel del energi har de senaste veckorna gått åt till stress och oro eftersom jag egentligen tycker att det är mest jobbigt att stå framför människor och prata - och alltid ser framför mig ungefär tusen worst case-scenarion innan jag ska göra såna här saker. Typ, gör entré, snubblar, bryter en klack, klänningen halkar på sniskan i fallet, brösten åker ur klänningen, jag drösar nerför scenen, drar med mig Rafael i fallet och hamnar i knät på Nils-Petter Sundgren som dör av chock. Inget av detta hände. Det gick som en dans, precis som John Cameron Mitchell-face2facet tidigare i veckan. Jag var inte ens nervös - jag tyckte till och med att det var roligt. Det är såklart ett väldigt litet steg för mänskligheten, men ett enormt steg för mig. Jag har växt flera decimeter (minst!) på ett år - och har äntligen insett att jag faktiskt är riktigt, riktigt bra på vissa saker. Jag tror det kommer ur en insikt om att det inte skulle göra så himla mycket om man faktiskt gjorde bort sig. Det skulle vara helt okej.

--

Såg den nysläppta The King häromkvällen, en film jag helt lyckats missa trots att den verkar ha visats på Stockholms filmfestival förra året. Hursomhelst, den var väldigt bra. Väldigt obehaglig, men bra. Rekommenderas!

--

Uppdatering kl 15.43: Jag ligger nerbäddad under ett täcke i soffan, M är ute för att köpa pizza, vi har planer för en eftermiddag i Terminators tecken. Som jag har längtat efter en sån här dag.

Snart...

... moderera seminarium om ungas sexualitet inom den nordiska filmen.

Lava, Kulturhuset, kl 15. Kom dit och lyssna och diskutera om ni har tid och lust.

--

Via weird science igår upptäckte jag förresten Åsa Linderborgs mycket märkliga, mycket korkade text om Marie Antoinette, Kielos svarade, det gjorde också Karin Rebas (som för övrigt skrev en i mina ögon hyfsat ovass ledare om filmpolitik i gårdagens DN. Det är dags att ta i lite mer, ifrågasätta ännu mer och vara högljudd. Som fan. De etablerade filmarbetarna i det här landet är märkvärdigt samkörda och har exakt samma åsikter om allting, vi filmjournalister måste försöka ta på oss de stora diskussionsbyxorna och ta diskussionen till en annan nivå. Snart. Allvarligt.)

v 46

Det här med att jag ska bli färdig med boken till den 30 november känns... avlägset. Men det ska gå. Lite för mycket jobb nu bara.

måndag - Work in Progress-visning av Underbara älskade. Intervju med regissör och Michael Nyqvist, småfix inför inspelningar, research, tjafs på Marcus Birros blogg (inte så mycket vettigt blir sagt)

tisdag - research, Work in Progress med Roy Anderson (de 17 minuter jag såg av Du levande såg jävligt bra ut!), intervju med Roy, tjafs på Marcus Birros blogg (inte mycket vettigt blir sagt)

onsdag - klädprovning, Glamour-deadline, "kick off-träff för svensk film" (Representanter för olika förbund har gått ihop, för att tillsammans kräva mer pengar till svensk film. Och samarbeta och så. Förbundet har ännu inte bestämt sig för något namn, ryktet gör gällande att de inte kunde komma överrens om ett. Jag undrar stilla hur de ska kunna komma överrens om något annat. Den enda som pratade om passion för filmskapandet var Johanna Koljonen. Jag ville tjohooa när hon pratade, men kände att det var dumt när jag skulle intervjua folk på plats och hon var kritisk till de närvarande), en handfull intervjuer på kick off-träffen, planering inför kommande dagars tv-inspelning, förberedelser inför seminarium jag ska hålla i morgon, lärt mig hur Ms kamera funkar lite snabbt för att kunna filma grejer i morgon

torsdag - seminarium, intervju med Erik Richter Strand, eventuellt Mia Engberg om hon hinner, kan och vill

fredag - manusskrivningsfrukost hemma hos mig (vilket innebär att jag och M måste städa typ hela natten, jag är ett nöt, men det behövs, så det är väl egentligen bara bra), inspelning påor, öva hysteriskt inför uppdrag på lördag

lördag - hemligt uppdrag (eller, jag vet faktiskt inte om det är hemligt), bli dyngrak (eller kanske en surrande salongsberusning skulle sitta lite bättre?)

söndag - sova

--

Trodde nästan på riktigt att jag höll på att få en hjärtinfarkt igår. Satt och jobbade till sent, tills det högg till i hjärttrakten ungefär kl halv två på natten och jag tänkte att jag kanske skulle gå och lägga mig. Sen drömde jag att jag låg och skrek på hjälp nedanför ett fönster - det var iofs oklart om jag verkligen behövde hjälp eller bara försökte få uppmärksamhet av Per Hagman, som tydligen bodde där. Han hojtade att han skulle komma och hjälpa mig, men det tog ganska lång tid. När han äntligen kom ner visade det sig att det som tagit tid var att han bytt om till sin lilla tennisoutfit. Jag blev sur.

--

M har köpt 1 kilo Matador Mix-godis. Det är inte okej nånstans. Kan man verkligen tycka om någon som tycker att Matador Mix är gott?

Flätryckande

Av någon anledning råkar jag ganska ofta ut för människor som använder sig av Aggressiv Praktikant-stilen för att få kontakt. Den går ut på att ifrågasätta exakt allt som har med en att göra, och gå ut hårt. Exempel på Novemberfestivalen: en kille kommer fram och säger något i stil med Har du gjort nån film själv eller?
Jag: Nja, men jag har varit regiassistent på två långfilmer.
Han: Jaha, vilka då?
Jag: Baker Karims två filmer, Fyra kvinnor och Fragments of an Unfinished Journey.
Han: Jaha, dem har jag aldrig hört talas om.
Jag: Ja, nej... en av dem gick på bio, den andra visades på Göteborgs filmfestival för något år sen.
Han: Jag skulle se det som ett misslyckande om jag var filmkritiker.
Jag: Jasså, jaha.
Han: Får jag ta en bild på dig när jag håller om dig?
Jag: Suck. Visst.
Han: Får jag sitta bredvid dig på filmen?
Jag: Suck. Visst.
Han (efter varje kortfilm): Vad tyckte proffset då? Och/eller en analys i stil med: För mig fanns ingen självklar huvudkaraktär. Det måste det finnas för att jag ska gilla en film.
Jag: Ja, den var bra/söt/whatever. Och/eller: Ja, nej, så tycker inte jag.

Efter filmerna står vi i matkön:
Han: Var kommer du ifrån egentligen?
Jag: Småland. Därav mina r som jag gissar att du undrar över?
Han: Ja. Du skulle aldrig få jobb på TV3. Det är bara på SVT de är så politiskt korrekta.
Jag: Så politiskt korrekta att de tar in folk som pratar småländska år 2006 menar du?

I det här läget vänder sig en kvinna i kön om och säger: Ja, på SVT sysslar de ju verkligen med mångfald. (Obs! Hon är allvarlig.)

Den 18-åriga slyngeln köper en öl, jag köper också en öl, och hon i kassan ber mig om leg. Argh.

Senare på kvällen vill snubben ha min adress så att han ska kunna skicka mig sina filmer. Suck.

Off to Trollhättan...

...för att moderera ett face2face med unga filmare på Novemberfestivalen.

Göteborgsk ordvits och en mycket unken Parfym

Jag, Roger Wilson, Jeanette Gentele och Esbjörn Guwallius bloggar om Stockholms filmfestival på Filmkritikerförbundets nya hemsida. Tyvärr är jag först ut och blev så skärrad över att det plötsligt kändes så officiellt att jag drog till med tidernas mest Göteborgska ordvitsrubrik. Oh well.

--

Såg Parfymen idag. Jag tar härmed tillbaka allt jag sagt om Tykwers genialitet. Den Tykwer som gjort Prinsessan + Krigaren skulle inte ens ta i det här med tång. Sleazyfilm av värsta sorten förklädd till Konst. Katastrofdålig.

--

Face2Facet med John Cameron Mitchell gick som en dans.

Idag börjar festivalen!

Av de filmer jag sett ser rekommendationerna ut så här:

Se: Shortbus, Zidane, Come early morning, Summer Palace, Half Nelson, Oskuld, Little Miss Sunshine, Electroma, Science of sleep, Princess, Paris Je T'aime, Sønner, Sherrybaby.

Helt okej: Them, Catch a fire, Uro och A guide to recognizing your saints.

Skippa med gott samvete: The Fountain, Wristcutters, Mixed Doubles.

--

Ikväll: moderera John Cameron Mitchell i en kort halvtimmes-Face2Face. Om du ska dit och är blyg, men gärna vill ställa en fråga - gör det här så tar jag med mig dem.

--

En av the downsides med att ha en blogg som heter shoot me while i'm happy: folk googlar sig hit via "shoot emma gray munthe".

Brott, kvinnor och videoband

Kjell Häglund har skrivit en bra text i DN idag, om Myra Hindley och spelfilmsdokumentären Longford - som jag blev väldigt nyfiken på att se. Texten finns inte utlagd än, men borde snart dyka upp på kulturdebattsidan. (Nu finns den, här.) Blir igen påmind om att jag borde läsa Gärningsmannen är en kvinna som ligger och samlar damm i min enorma vill-läsa-hög. Kvinnliga brottslingar görs i den mån det är möjligt till offer, samtidigt som många av dem döms hårdare än manliga diton som begått grövre brott.

(Jag kände inte till bakomhistorien om Myra Hindley, men det gör onekligen att man ser den där tavlan med hennes foto "rastrerat" [är det rätt ord?] inte genom punkter, men genom små barnhandsavtryck, med helt andra ögon. Varför är det inte en bild på Ian Brady istället?)

--

När ni ändå är inne på DN:s kulturdebattsida, läs den märkliga texten om Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister - och Östergrens svar som kom idag.

--

En mening ur förra veckans DN som jag rev ur och har retat mig på sen dess (hittar den tyvärr inte på nätet):

USA:s järnlady bär Prada. Låt er inte luras av Nancy Pelosis chica dräkter. Det är en slug och ärrad politiker som tar plats som den första kvinnliga talmannen i representanthuset.

För helvete.

--

Apropå något helt annat: VHS:en är död.

fanmail part 2

HÖRRU, filmkritiker, tål du inte LITE KRITIK?? Handen på hjärtat, du skrev ; “Filmkritiker har noll och ingen makt när det kommer till hur många som går och ser en film som Borat” ok, det är ju jättebra, men du skriver ”en film som Borat” - alla andra filmer då , där har du makt att påverka tyckandet tror du, eller hur? Sen (kolla jag kan läsa!!!) skriver du: “Så vad skulle det spela för roll om jag fick ett litet mail som sa, där och då visas den? Jag är för alla nya, innovativa sätt att marknadsföra film på, utom de direkt löjliga. (Och de som får en att känna sig som den där sista ungen som ingen ville ha i sitt brännbollslag.)” Åhhhhhh, stackars, stackars dig, du lilla grinOlle, att du har blivit så förbisedd!! Hur fucking pretentiös är du egentligen???!!! Åter igen: kom tillbaka till verkligheten och skaffa dig ett riktigt jobb. GET REAL! T o m namnet på din blogg osar pretentiöst ; ”shoot me while I´m happy”, DET är ju sååååå speciellt….precis som du, eller hur? HOHOHOHO!! Och du, jag är helt lugn. Men du är kanske lite stiff och en aning anspänd?

Bästa Anonym, du verkar jättelugn. Verkligen. Jag har sagt massor av gånger på den här bloggen att jag inte tror att filmkritiker har någon makt vad gäller påverkan på antalet besökare på de stora filmerna. Om man som filmkritiker kan påverka tyckandet har jag aldrig ens uttalat mig om, men i bästa fall kan man kanske påverka hur någon tänker kring en film, man kanske kan inspirera att se andra saker, se en film ur ett annat perspektiv, se en film som man annars kanske helt skulle ha missat. Det hoppas jag i alla fall.

(Vad är förresten ett riktigt jobb? Låter inte som något jag vill ha.)

Mvh/Emma Gray Munthe, Filmkritikerbyrån Pretentiös, Grinig, Speciell, Stiff & Anspänd

fanmail

JISSES! Hallå, ni "filmkritiker"!! Det är dags att vakna, tror ni verkligen att ni påverkar folk?!! Är det vad ni tror? Vilken planet bor ni på??? Tror inte mina öron när du förnärmat beklagar dig över att du inte fått någon förhandsinbjudan till filmen (pressvisning). VEM TROR DU ATT DU ÄR? Gå och kamma dig, för min del är det ingen tvekan om att det är folket och INTE NI som bestämmer vilka filmer som är sevärda. Hur i hel-e har du fått för dig att ni filmkritiker har någon makt av något slag? Det är så infantilt korkat..... well, snart kommer du + andra allehanda "kritiker" av ngt slag ändå förlora jobben - tyckandet kommer nämligen (äntligen)alltmer från vanligt folk via nätet. Bloggar etc. They rule! Kom tillbaka till verkligheten ditt pucko och skaffa dig ett riktigt jobb! (Borat - I love.)

(Kommentar till ett inlägg där jag skrev: "Let's face it. Detta är 2006. Filmkritiker har noll och ingen makt när det kommer till hur många som går och ser en film som Borat." Inte den vassaste kniven i lådan kanske?)

videomarathonsvinnarna

Nu kan ni se både de nominerade och vinnarna från helgens avgjorda videomarathon. Angående SVTs kortfilmssatsning och Temalördagen tycker jag att det var ett riktigt bra initiativ - en public service-kanal borde verkligen vara en plattform för svensk kortfilm. Men var det inte lite märkligt att det inte stod i tablån vilka kortfilmer som visades? (Jag hittade ingen sådan uppställning i alla fall, rätta mig om jag har fel.) Ingen skulle väl komma på tanken att skriva i tablån att de kör långfilmer en helkväll, men inte nämna vilka?

--

Dagens sedda festivalfilm: Sherrybaby, som kvalar in för att stanna kvar på rekommendationslistan.

finkultur x 2

Gårkvällen tillbringades i finkulturens tecken; Terror på Elm Street 4 och The fast and the furious Tokyodrift. Angående den sista har jag några frågor. Om man nu ansträngt sig för att få med black interest, japanskt interest, latino interest, hillbilly interest - varför inte klämma in en tuff brud som alibi? Och inte bara menlösa idioter i väldigt korta kjolar? Och det här med drifting - är inte det något man i princip lär sig grunderna i genom att spela Sega Rally? Och det här med att snordyra bilar verkar vara subventionerade av den japanska staten, stämmer det?

--

Ikväll prisutdelning för Videomarathon live kl 22 på SVT. Har man en gång haft förmånen att göra bort sig live inför 1 400 000 pers plus den svenska filmeliten, är ingenting längre lika otäckt.

Shortbus & två väldigt konstiga drömmar

Såg om Shortbus idag. Mindes mest hur rolig, vågad och provokativ den var - och hade glömt att den var så väldigt, väldigt fin. Och sann. Och alldeles, alldeles... underbar. Se den. Premiär om några veckor.

--

Inatt drömde jag två väldigt märkliga saker:

1. Min fot satt fast i ett skruvstäd och långsamt, långsamt strimlades den sönder, skiva efter skiva, till salamiskivor. Upp till halva vaden ungefär innan jag vaknade.
2. Gustav Gelin ringde, hörde knappt vad han sa, han bara sluddrade. Sen kom han - i form av en gammal gubbe - och hela hans familj med fru och två barn hem till mig. De tog massor av plats, var elaka och åt upp min mat. På en av hans döttrars tallrik låg en blandning av pärlor och sallad som hon nöjt glufsade i sig fast jag sparat salladen till mina föräldrar. Jag blev tvärförbannad och tog en näve mat och tryckte ner i hennes hals tills hon höll på att kvävas, och jagade ut henne ur mitt hus. Till Gelin/gubben skrek jag att "han var en gammal Dallas-magnat som inte hade nåt att leva för längre". Han sa "men jag har blivit svärfar", och jag skrek tillbaka "ja? vart tror du det leder dig?!".

En inte alltigenom harmonisk dröm gissar jag.

torsdagen den nionde november 2006

Idag har jag efter år av låtsasfancypizzor återupptäckt capricciosan, intervjuat Dansk Skalle, blivit sockerhög på en gräddbulle och ska nu iväg för att se Borat. (Jag har så mycket att göra att det verkar vara det vettigaste alternativet just nu att strunta i att göra dem. I alla fall i ett par timmar. Egentligen vill jag nog helst bara sova.)

UPPDATERING KL 23:49: Borat sedd. Och jag undrar några saker: Det roligaste ni sett? Skrattkramp och skrattfest? Smart satir? Fem av fem vadninudelarut? Skojar ni? Go ahead kackiga landsortskrönikörer, kalla mig "humorhatarinna" (ja, det har faktiskt hänt, tyvärr minns jag inte vilken tidning, men jag tror det var efter min Anchorman-recension i Filmkrönikan), ni andra också, make my day. Den hade fått en etta av mig om det inte var för nakenbrottningsscenen på hotellrummet. Det var en smart scen. Den drev med publikens fördomar, på riktigt.

Så, om ni vill ha roligt à la humorhatarinna, bojkotta Borat och se Aristocrats, Tristram Shandy, Life of Brian, Monthy Pythons galna värld, Return of the Pink Panther, Dr Strangelove, Quick Change, Spinal Tap, Papphammar på rullskridskor, Picassos Äventyr, vadsomhelst nästan med Gösta Ekman faktiskt, Big Lebowski och Ett päron till farsa istället.

onsdagsströssel

Dagens sedda festivalfilmer: A guide to recognizing your saints som väl var okej men inget extra, och Half Nelson, som var väldigt, väldigt bra efter de första hey-jag-är-läraren-i-Döda-poeters-sällskap-minuterna. Jävligt välskriven, bra skådespeleri, Ryan Gosling är nästan alltid bra, och Shareeka Epps hoppas jag se mer av. (Närmare efterforskningar visar att hon ska vara med i Alien vs. Predator: AVP2 vilket väl kanske inte riktigt var vad jag hoppades på, men... Hoppas hon får spela en mean motherfucker, hon hade en otrolig pondus. Eller så får hon kanske spela någons unge.)

--

Blev lite hooked på Ugly Betty igår kväll. I alla fall i första avsnittet låtsades den inte vara något den inte var, som Djävulen bär Prada gjorde. (Morr. Jag blir arg bara jag tänker på den sistnämnda. Den där själviske, gnälliga pojkvännen förtjänar ett kok stryk, inte en Anne Hathaway.)

--

Via gubbsoda hittade jag youtube-länken till Chris Markers La Jetée (sv titel Terrassen). Har faktiskt inte sett den, men tänkte göra det vid tillfälle.

--

Nyss inkommet pressmeddelande från Cinemateket: "Cinemateket får besök av en av världens främsta gayregissörer" hette det. Är det jag som är överdrivet politiskt korrekt eller är det en olycklig rubrik? Serien de ska köra med Rosa von Praunheim ser hursomhelst intressant ut. Mer info om regissören hittar du här.

Science of sleep & Electroma...

...är nu sedda och båda är fortfarande kvar på min rekommendationslista över filmer att se på Stockholms filmfestival. Med eftertryck, jubel och fyrverkeriemfas.

Jag lever tydligen i exakt samma värld och drömuniversum som Michel Gondry. Det är nästan otäckt. En replik som Even if you were sleeping with the entire planet you'd still feel rejected säger allt, I guess. Vad är på riktigt, vad utspelar sig i huvudet? (Jag tror att jag drömt delar av den här filmen innan jag såg den, igår skrev jag att jag drömde att ett spader ess var viktigt häromnatten, i filmen tankeöverför de ett spader ess medelst jofahjälmstankeöverföringshattar. Bara en sån sak. Jag drömde Container också, innan jag såg den.)

Electroma... Så jävla snygg, måste ses på duk! Jag fick nypa mig i armen för att fatta att jag har ett jobb som innebär att jag faktiskt får se de här filmerna när så många andra går till tråkiga jobb. Jag älskar mitt jobb. Älskar det!

Wristcutters är officiellt avskriven från rekommendationslistan. Trist, amerikansk independent när den försöker vara som mest knasig. (Att dessutom låta den naiva, levnadsglada, lite halvgalna quirkytjejen alla ska bli kära i suga på tummen när hon sover är så långt ifrån okej man kan komma. Det är bara fransmän som gör såna filmer. Trodde jag.)

--

På pressvisningen hörde jag dessutom rykten om nya filmprogram som kommer på diverse kanaler framöver. Alltså, nästa gång ni bestämmer er för att göra filmprogram - ring mig! Eller, ring åtminstone mig som komplement till de där samma gamla filmtyckarna. Snääälla? Jag ber er. På mina bara knän. På riktigt. Det skulle väl vara ett fräscht koncept, ung/äldre, man/kvinna? Så skulle vi kunna gnabbas lite? Få med oss alla målgrupper, alla tänkbara tittare? Skulle inte det vara nåt?

--

Idag har någon/några som googlat

emma gray munthe
mats äter snor
knulljud
disneyfilmen cars
nu har du skitit i det blå skåpet
babel recension

hittat hit.

Imperiet & drömmar

Inspirerad av Marcus Birros biografi lyssnar jag på mina gamla Ebba Grön- och Imperiet-skivor. Oj. Flashbacks.

800 grader - var på Öland, jag var kanske 13 år. En kompis och jag hittade ett gäng på trappan till en kiosk. En kille - som senare samma år dök upp i Bullen för att han pluggade på stunt- eller cirkusskola - satte på 800 grader. Jag blev kär. Det var inte besvarat. Alls.

Saker som hon gör - var på språkresa. Jag var 14, alla andra var runt 18 och till skillnad från mig storstadscoola (i alla fall var de det under just den här resan) och en Stockholmstjej med skinnpaj hade den inspelad på en kassett som vi lyssnade på i en buss på väg till någon sevärdhet. Jag var sjukt imponerad av den där tjejen, och införskaffade skivan när jag kom hem. (Plus förstås Patience med Guns'n'roses som någon av gitarrtrubadurerna spelade på St Malos stränder varje kväll för att komma ner i trosorna på mina fellow språkreseresenärer.)

Märk hur vår skugga - Jag var 15, killarna i bekantskapskretsen spelade svåra, jag var hopplöst kär, de blev (eller spelade) fulla, jag klappade dem på håret när de mådde illa och kräktes, och tog det som ett ömhetsbevis när en av dem kräktes i mina skor i hallen.

Och hela Tiggarens tal... Oj. Vad länge sen jag lyssnade på det här. Jag är hursomhelst glad att jag inte är femton längre. Jag är så ofantligt glad att jag inte bor i Älmhult längre.

--

Mina drömmar utspelar sig nästan alltid i Älmhult, ibland på helt främmande ställen, ofta är jag jättearg, ibland slåss jag, nuförtiden när jag drömmer att jag står naken bland människor tänker jag att äh, so what, när jag skriker räcker rösten ofta inte till och när jag slåss slår jag oftast inte tillräckligt hårt, ganska ofta dödar jag vampyrer eller japanska zombiebarn genom att mosa deras huvuden med händerna, ibland kommer jag på lösningarna på De Stora Frågorna men har oftast glömt dem när jag vaknar. Inatt letade jag ledtrådar som spelade en stor och viktig roll, spader ess verkade extra viktigt, som vanligt ingick en dos kommunikationsproblem med trasiga telefoner och fingrar som inte kunde trycka på rätt knappar. Hur ser era drömmar ut?

--

Lyssna på Syndromet. Superkryp - som jag aldrig träffat, men vars familj jag drömde om häromnatten och då specifikt att hans barn tyckte att jag var för smal och hans fru tyckte att jag var för tjock och de hade ingen el men det låg sladdar överallt - är med där.

Borat

Alltså, jag har inte sett den. Jag har inte fått någon pressinbjudan. Har hört genom andra att Fox "testar nya vägar" och att de "låtit journalisterna själva hitta till den". På Malmö filmdagar gick Fox & co från den lilla samlingspuben, med sig hade de en samling Rätta Människor som skulle få se den. (Needless to say, jag var inte en av dem.) Jag blir ärligt talat lite förvirrad. För vad är egentligen poängen med att inte pressvisa en film på normalt sätt? Let's face it. Detta är 2006. Filmkritiker har noll och ingen makt när det kommer till hur många som går och ser en film som Borat. Så vad skulle det spela för roll om jag fick ett litet mail som sa, där och då visas den? Jag är för alla nya, innovativa sätt att marknadsföra film på, utom de direkt löjliga. (Och de som får en att känna sig som den där sista ungen som ingen ville ha i sitt brännbollslag.)

Uppdatering: Degrell verkar inte heller ha fått någon inbjudan. Oh well. Jag är i alla fall i gott sällskap.

TGF

Hört från sängen igår natt: Aaaaaaaahhhhhhhhhhh! M höll anklagande upp min nyinförskaffade Elektra Assassin. Jag trodde att han eventuellt kastat sig ner i sängen, ovetandes om att den låg där bland kuddarna, och kanske skadat sig på något vasst hörn. Men, nej. Vad har du gjort?! Har du vikt en sida? Geek. En hemskt söt sådan, but still.

--

Nu har Videomarathon börjat. Jag sitter i jurun. Tillsammans med bland andra Stig Björkman. Må bästa filmare vinna!

--

Förslag på filmer att se på Stockholms filmfestival, förutom dem jag nämnde förra veckan:

Zidane har jag skrivit om innan (samtidigt som jag postade teasern till Electroma som jag också vill se), Sherrybaby, Half Nelson, Science of sleep, Little Children, A guide to recognizing your saints, A Scanner darkly, Infödd Soldat, Last King of Scotland, Cashback, The Fountain, Candy, American Hardcore, Beyond beats and rhymes, Snapphanar, Paris Je T'aime (som jag blev euforisk av här), Wristcutters, Little Miss Sunshine, The Host, Princess, Sønner, Jindabyne, Wild tigers I have known, Them, Fuck, The pervert's guide to cinema... Vissa av dem har jag redan sett, vissa av dem ska jag försöka se. Sen planerar jag att oplanerat droppa in på något helt okänt. Orkar inte länka till alla filmerna, använd imdb.

--

Marcus Birro bloggar.

Rotterdams trainee-projekt

Nu är det dags för up and coming filmjournalister att söka till Rotterdams trainee-projekt. Mer info hittar du här. Jag blev en av de tre utvalda från hela världen 2001 - och det var fantastiskt! Jag var lite för grön för att ha koll på exakt hur fantastiskt det var, fick för mig att det eventuellt var vardagsmat på festivaler att äta middag med Ken Loach, bli bjuden på allt, att få sitta och lyssna på FIPRESCI-juryn bestående av de stora elefanterna, då bl a Jonathan Rosenbaum. Vi trainees lyckades till och med snacka oss till att få dela på en röst vilket var ett first, tror jag. Sök! Trevlig festival, vänlig, bra filmer. Intervjuade den tyske debutanten Sven Taddicken där - som nu äntligen gjort en film till (Emmas lycka), som faktiskt går nu i veckan på Tyska filmdagarna på Sture. Har inte sett den än, men ska försöka göra det.

Jonathan Rosenbaum gav mig för övrigt ett mycket bra råd. Han pratade om en regissör jag aldrig hade hört talas om, minns inte alls vem, men jag försökte spela kunnig och sa att jag inte "hade sett så mycket av honom". Rosenbaum spände ögonen i mig och sa "Emma, don't ever, ever pretend you know something if you don't. Then you will never learn anything new. Always ask." Så enkelt, så självklart, så viktigt. Det finnns så många, många filmjournalister som skulle behöva ta ett litet snack med Rosenbaum.

--

Sitter och lyssnar på soundtacket till Shortbus. Småputtrigt. Det till Hedwig är oändligt mycket bättre, och mycket mer min melodi.

--

Johan Croneman har äntligen skrivit om Samtalen på tv, och fick med några små rader om Filmkrönikan. Varför är han inte mer elak, han var ju så elak mot "gamla" Filmkrönikan, eller var det bara som det kändes för att man själv var med? Och ja, "gamla" Filmkrönikan förtjänade också en känga eller fem. Här är vad jag skrev tidigare, det har blivit lite bättre sen dess. Men inte mycket.

steve-o är efterbliven

Såg precis Murderball. Jävligt bra film.

Barn ställer frågor till rullstolsbunden: How do you eat pizza with your elbows?

Steve-O tilltalar rullstolsbundna (i det helt rubbat usla, och pinsamma MTV-producerade extramaterialet där laget träffar Jackassgänget, blir packade, får brudar att hångla med varandra och visa brösten, gör rullstolstricks, elar varandra etc etc etzzzzzzzzz): You guys are like, just like us, or you know... och If you guys think your life changed when you got into wheelchairs, just wait til you get like famous, man.

kortfilmer, förebilder & de stora frågorna

Om ni vill se några av kortfilmerna som visats i Uppsala, kila in på Filmhuset och Cinemateket kl 19 ikväll. Filmerna som visas är

KITCHEN SINK av Alison Maclean, Nya Zeeland 1989, 14 min.

ALONE. LIFE WASTES ANDY HARDY av Martin Arnold, Österrike 1998, 15 min.

UN JOUR av Marie Paccou, Frankrike 1997, 5 min.

GASMAN av Lynne Ramsay, Storbritannien 1997, 15 min.

BLIGHT av John Smith, Storbritannien 1996, 14 min.

ILHA DAS FLORES av Jorge Furtado, Brasilien 1989, 15 min.

A GIRL'S OWN STORY av Jane Campion, Australien 1984, 27 min.

STAPLERFAHRER KLAUS av Jörg Wagner, Tyskland 2001, 10 min.

MEDIANERAS av Gustavo Taretto, Argentina 2005, 28 min.

--

Igår när jag skulle somna försökte jag komma på vilka mina tidigaste förebilder var. Vet att mammas var Robin Hood och Sherlock Holmes, Ms var Stålmannen och Läderlappen. Jag tror att mina var George (pojkflickan i Fem-böckerna) Coco i Fame, eller kanske hon den roliga i Fame, hette hon Doris?, Momo, Ronja Rövardotter, Ayla i Grottbjörnens folk-serien och sen Madonna. Vilka var era?

--

Eftersom jag är en obotlig härmapa, och egentligen borde jobba stenhårt utan någon som helst paus, har jag snott en annan grej från Dexo. En låt-musikshuffeln-svara-på-de-stora-livsfrågorna-grej, so to speak. Här är den:

Will it be ok?
KL - Vive la fête

How are you feeling today?
Vild - Ratata (hihi)

How do your friends see you?
Ode to LA - Raveonettes (från albumet Pretty in black, men de brukar snarare klaga på att jag alltid har svart på mig)

Will you get married?
Mess around - Ray Charles (oj då)

What is your best friend’s theme song?
Disappear - Mazzy Star

What is the story of your life?
Hypnotise - White Stripes

What was high school like?
Trouble - Coldplay (damn right!)

How can you get ahead in life?
Green eyes - Coldplay

What is the best thing about your friends?
Black math - White Stripes

What is today going to be like?
Pop Star - Cat Stevens

What is in store for this weekend?
Dedicated to the one I love - Mamas'n'papas (låter bra)

What song describes you?
Thieves in the temple - Prince

Här skulle det vara något om mina far- eller morföräldrar, men låten blev Ms Fat Booty med Mos Def, så det kändes elakt.

How is your life going?
Survivor - Destiny's Child

What song will they play at your funeral?
Tell me this night is over - The Ark

How does the world see you?
Guidance - Guru

Will you have a happy life?
Shund - Latin Kings

What do your friends really think of you?
Work it out - Beyonce

Do people secretly lust after you?
Walk idiot walk - The Hives

How can I make myself happy?
Winning a battle, losing the war - DJ Kicks, Erland Øye

What should you do with your life?
Wild world - Cat Stevens

Will you ever have children?
Romeo - Bob Hund

Känner att jag borde uppdatera iPoden, har inte fyllt på med ny musik på evigheters evighet.

Uppdatering kl 18:10: Nej, om man skulle ta och äta lunch?