The Story of O går Lolita. In a bad, bad way.

Ibland är man extra glad att man inte bor i Frankrike eller Italien. Som varje år när man kommer hem från filmfestivalen i Cannes och har sett ett antal italienska och franska Lolita-porriga, "vågade", "sexexplicita" filmer om Män och Kvinnor, gärna där de senare i 14-årsåldern blir kära i farbröder som precis våldtagit dem. Som till exempel förra årets vidriga En vän till familjen, som självklart nominerades till en Guldpalm. Efter pressvisningen ville jag bua mig hes, men jag befann mig i numerärt underläge mitt bland stora, svettiga, överparfymerade män i sladdriga skjortor och lät bli.

Just nu går Melissa P i bakgrunden. En mamma klär just av sin dotter de lårhöga stövlarna och bäddar om henne, ser henne äntligen, ger henne kärlek. Dottern har blivit sexchattsmissbrukare, slampa i största allmänhet av ingen större anledning än att hennes mamma inte är någon riktig Kvinna som varken orkar göra hemlagad mat eller ta hand om sin svärmor. Vänta. Bluuuuööööööööööhhhhrgh. Nu får tjejen en valp, en låt går igång och hon har hittat sig själv, slängt sina slampiga kläder, blivit kompis med sin tjocka, barnsliga kompis igen, övergett alla tankar på sex, blir kär i rätt kille, alltså en kille som är kär i henne och inte vill ha sex, deras fingrar möts, han ser henne som hon är, tecknar till och med av hennes ansikte med kolpenna. Blluuuuäääääääääääärgh.

Andra ingredienser i den här filmen: Öppningsbilder som sveper över hennes nakna bröst när hon sitter i Lolita-trosor med särade ben framför en spegel och kikar på sitt skrev, hon klättrar upp för en lian på skolgymnastiken och orgasmerar, hon blir knullad iförd ögonbindel och ankelsockor av fem män i en grotta, hon suger "sexigt" på sitt milkshakesugrör för att locka en ful farbror iförd täckjacka...

Jag kan lika gärna berätta hur den slutar. Hon kastar sig i havet. Och har äntligen, äntligen lärt sig simma. Det är solnedgång. Måsar låter. Hon är kompis med sin mamma och rastar sin valp. Alla skrattar. Jag känner mig sjuk. Den enda anledningen som jag ser till att Sony överhuvudtaget släpper det här i Sverige måste ha varit att någon hållit en pistol mot inköparens huvud och sagt att de inte får Spider Man 3 om de inte tar in den här också. Det är enda förklaringen.

lästips

Screens dagliga nyhetsbrev (och, såg jag nu, också deras nyhetssida) har shapat upp sig på senaste tiden. De innehåller fortfarande mest bara klickbara rubriker som leder till en sida som säger att man måste registrera sig och betala för att läsa vidare. Men, numera tipsar de också om några intressanta lästips från hela världen varje dag. Bara de senaste två veckorna har de till exempel länkat till

When women lost the lead. Om kvinnorna i 1920-talets Hollywood. Guardian.
James Cameron on the cutting edge. Cameron om 3D -teknologi och arbetet med Avatar. Business Week.
Movie trailers bomb on the boob tube but score big online. Wired.
Hollywood sees it's box office future in 3D revival. Financial Times.
Hur man aldrig bör vara ärlig i Tinseltown. (Texten är fullt applicerbar på den lilla ankdamm som är svensk filmbransch. Mycket användbar för till exempel dem som jobbar i Filmhuset.) Times Online.

Enjoy!

påminn mig igen om varför jag någonsin gick med i StayFriends?

Alltså, jag har inte betalat en spänn till StayFriends, skulle aldrig göra det heller - även om jag då skulle få veta vad en gammal "pojkvän" jag aldrig ens pussade på munnen egentligen ville i sitt meddelande. Men när jag får mail av dem av typen

Emma, hur populär är du och var du i din klass?

och möts av en rankningslista på hur poppis alla är/var vill jag fan ha betalt. Mycket. Hej då StayFriends. Skulle gjort slut för länge sen. Kanske borde jag låtit en kompis göra det åt mig. Just for old times sake.

natten har sitt pris, eller jag, en vampyr

Hey Baberiba har härmat mig en gång. De fick mig till en ljusskygg goth med talfel. Hoho. Tänkte jag, tills häromdagen när vårens solstrålar sökte sig rakt in i mina ögon och gjorde mig typ blind. What's up med denna plötsliga ljuskänslighet? M hävdar bestämt att mina hörntänder blivit lite vassare. Tills vi kommit på vad som är fel lånar han mig hursomhelst en armbåge som ledhjälp. För jag. kan. inte. se. Och jag känner mig utklädd i solglasögon.

--

Jag vill här påminna om att mina r är grrrevliga.

--

Ett annat problem, som brukar uppstå varje vår: Var tusan gör man av händerna när man inte har några fickor att stoppa ner dem i längre? Mina armar svänger okontrollerat runt mig. Plus att jag känner mig helt naken på stan utan vinterjacka.

--

För att den här bloggen inte ska fallera fullständigt, för att det ska finnas åtminstone någon filmkoppling: Ni har väl sett fantastiska, fantastiska, fantastiska Near Dark? Tangerine Dream! Kathryn Bigelow! Vampyrer! (Vad skådar mitt norra, är det en remake på Near Dark på gång?! Nooooooooooooooooooo! Michael Bay har skrivit ett manus baserat på originalfilmen. Fuck.)

ytterligare ett vårtecken

"Fotbollsmannen" som brukar sparka boll och lyssna på bärbar stereo på Plattan och Odenplan syntes idag med en hel kasse sprillans nya bollar.

mumma för själen

Remaken på Omen till frukost, vårpromenad, sol, nya jeans (Men var finns de snygga utsvängda jeansen som finns i alla modetidningar? Ingenstans! Vet ni?), kladdkaka, mer promenad, mer sol, eftermiddagsöl, eftermiddagslullighet, någon liten fräken som tittar fram. Ahhh.

--

Årets resursslöseri: I en femsekundersscen i Omen-remaken slår en gorilla hål på glaset i sin bur. För detta har en kille enligt bakomfilmen fått studera gorillors rörelsemönster. I två (2) år. På filmbolagets bekostnad.

--

Är inne i en period där jag ser massor av gamla filmer jag länge velat se. Det är ett bra tecken. De perioder man bara ser om filmer, eller orkar se lätta filmer är perioder av mental stress. Det är gissningsvis en bra sak för mig att ha hysteriskt mycket att göra - då får jag mer gjort, planerar bättre, prioriterar rätt och stressar betydligt mindre. Märkligt nog.

--

Varje vecka är det minst tre gånger någon googlar sig hit på sökorden "kissa i trosorna". What's up med det? Allvarligt?

när katten är borta ligger råttan och sover och blir fet i soffan

Nytränad, nyduschad, nyäten (en burk ansjovisoliver, spenatpasta och en halvliter Phish Food), nytittad på Min granne Totoro, nysomnad och nyvaknad i soffan. Nyss Klaxons Take Over med Talking Head-videos, nu Spanking New Music på MTV2 och kanske Vogue eller Elle.

M är på en Joe Labero-show och bondar med sin mamma. Muaahahaha.

min nya arbetsplats + två ambassader

frågor som dykt upp på nya jobbet

Jag har inte suttit och jobbat med folk på ett tag. Frågor och tankar som dyker upp så här två dagar in på nya jobbet är

Får man pynta sitt rum och försöka dölja den grå auran bäst man kan?

Har hört talas om att någon i huset har en Rambo-affisch på dörren. Innebär det att en Ms. 45 - Angel of Vengeance-affisch skulle vara okej?

Var sitter @-tecknet på den här fördömda pc:n (som btw har ett danskt tangentbord)?

Vem ÄR damen som kommer in i mitt rum då och då och bläddrar i ett arkivskåp?

Ska man ha stängd eller öppen dörr till sitt kontor? Vad säger de sociala reglerna?

Hälsar man och ler varje gång man går förbi någon?

Och, en ganska akut fråga: Hur hittar jag till mitt kontor?

Vad säger ni?

nyss på Tennstopet

Främmande, ganska packad man med porrpiska/hästsvans som nyss skrikit i sin mobiltelefon att människan i andra änden inte skulle komma i närheten av hans fastighet något mer: Was the Swedish meal good?
Jag och M: Eh... Absolut.
Mannen: Vem av er är det som inte pratar svenska? Är det han eller? (Pekar på M.)
Jag och M: Vi är svenska båda två.
Mannen: Åh fan.

--

Utförlig rapport om nya jobbet kommer. Eller nej, det gör det nog inte. Med tanke på att ett blogginlägg där jag i första hand skrivit om mensvärk citerades några gånger och ett annat inlägg tydligen sänt - jag citerar - chockvågor genom Filmhuset ska jag nog ligga lågt med den saken. Men jag kan säga så här: mitt kontor är lite av ett Office Space-kontor. Snart sätter de mig att jaga ohyra. Det är roligt.

ett peptalk till mig själv

Nyss när jag höll ett tyst brandtal för mig själv till alla unga filmare därute tändes gatlampan utanför. Jag ser det som ett tecken. (Talet höll nästan Independence Day-klass. Ni skulle fått gåshud om ni hört det. Alternativt förstås vridit er av obehag om ni är lagda åt det hållet.) I morgon ska jag kliva in på Filmhuset för min första arbetsdag. Mina sporrar ska skramla mot bootsen, min piska ska vara virad runt skinnpajen, Chingon-musik skall ljuda. I morgon ska jag rocka institutröv.

(Först och främst ska jag se vad jag får för skrivbordsplats, fixa en mailadress och en telefon, och kanske kolla om man kan lura till sig en sån där skrivbordskalender och en och annan penna från något förråd någonstans. Sedan kanske jag ska insupa atmosfären och kolla av läget lite grann. Sen jävlar.)

--

Jag kan faktiskt inte sluta fnissa åt att Johnny Blaze/Ghost Rider råkar ha fått det betydligt mindre coolt klingande namnet Johnny Blazer i SvDs recension.

nyss hittad bild som legat bortglömd i en låda

Rumlade in i Gaspar Noé en sen natt/tidig morgon på Cannes-festivalen för två år sen och hade en fisheyekamera i fickan. Mina fotografiska skills var just då inte de bästa.

två filmgoofballs

Se fina Snow Cake med alltid lika fantastiska Sigourney Weaver som autist.

Se roliga The Big White med den alltid lika fantastiska Holly Hunter som tourettesdrabbad. (Och njut av hur hon väser saker i stil med nunfucker till små oskyldiga, kakförsäljande, dörrknackande barn.)

jag, en tjänsteman

Igår skrev jag på ett avtal som säger att från och med måndag Sverige-redaktörar jag på SFIs ungdomssatsning dvoted.net. Så, på måndag ska jag helst ha råkoll på hur man skapar en jävla massa trafik på ett forum. De senaste veckorna har jag dammsugit nätet på info, har hittat en hel del matnyttigt via Beta Alfa och Framtider. Har ni några idéer eller tips är det bara att hojta. Annars kan ni så länge besöka sidan redan nu och tipsa alla era filmarkompisar (etablerade som oetablerade, unga som gamla), era filmdrömmande sysslingar, pysslingar, kusiner, barn, barnbarn, syskon och deras hangarounds att det är på dvoted man ska hänga framöver. Okej?

--

Veckans Aftonbladet-recensioner: Music and lyrics och Ghost Rider.

--

Sandrew Metronome verkar ge sig ut i diskussionstrådarna på filmforumen för att göra pr för sina filmer. Intressant.

--

Det är lite bisarrt att bli läsa sina egna intervjucitat översatta till danska. Särskilt när man pratar om "bøssetrekanter med en mand, der synger den amerikanske nationalsang op i en anden mands røv".

lukter man minns

Jag har haft blandbandsfest i flera dagar nu, låtar som It will make me crazy blandas med Metallica som blandas med Jimi Hendrix som blandas med U96 som blandas med Nirvana som blandas med Mary Jane Seven (minns ni dem?) och Koto och Max Mix 4 och det är helt galet vilka flashbacks man får. Vissa låtar vågar jag inte ens lyssna på igen. Än. Nyss gick jag in på Shampoo rising och bara av en bild på en parfymflaska skickades jag tillbaka i tiden igen. Och mindes ungefär varenda parfymperiod av mitt liv i någon kompakt milisekund.

Mellanstadiet: den lila Date-parfymen, min kompis hade självklart den aprikosa och redan där borde vi ärligt talat ha avslutat vänskapen. (Andra lukter: Jane hellen-schampo, Lustre Creme, Lypsyl med olika smaker, Jenka, Shock!, Nötcreme.)

Högstadiet: Orientaliska Date-parfymen med hon med luggen på, någon släng av Anais anais och Adidas-parfym i vit flaska och mintgrön kork, Paris. Min bästa kompis stank av Poison och Oscar de la Renta och den där parfymen som startade hela inlägget och som också fanns i en svart flaska om jag minns rätt. (Andra lukter: sprithäxblandningarna som oftast luktade starkast av Pernod och sedan blandades med Coca Cola, Pisang Ambon, Oboy-drinkar, vit Martini blandad med sockerdricka, spyor, Naturelle-produkter, Family Fresh, hårspray i mintgrön flaska och illrosa kork.)

Gymnasiet: Kenzo-parfymen med lövet på, Lou Lou, näsformad parfymflaska (minns inte vad den hette). Alla killar luktade Jazz, Kouros eller Fahrenheit. (Andra lukter: sunkiga gympasalar, Brännvin Special, finkel, spyor, Absolut Kurant, gröna Extra, discorök, cigarettmunnar, mögliga källare.)

Sen har jag använt samma parfym i tio år: röda Dolce Gabbana. Jag har gjort små utflykter till olika herrparfymer, men jag har inte riktigt hittat något som funkar lika bra. Börjar tröttna lite nu.

Ghost rider

Alltså, trailern är så sällsynt dålig. Av den förmodat ofrivilliga skrattfesten man anat utifrån den märktes dock inte ett spår. Den var rolig. Frivilligt.

underligheter

Okej, okej. Nu har jag blivit utmanad från tre olika håll: Älskade dumburk, Dexo och Banal. Får väl skramla fram lite underligheter då. Utmaningen går ut på att man ska skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Sedan ska man skicka vidare utmaningen till sex andra. Eftersom det inte verkar finnas en nu levande bloggare (som jag läser) som inte redan blivit utmanad eller skulle kunna tänkas svara på en utmaning från mig skippar jag det. Here goes:

1. Ibland när jag sitter ner tror jag att jag håller på att ramla. Om ni hör någon i en biosalong som flämtar till i ett helt ospännande ögonblick kan det vara jag som drabbats av sittyrsel.

2. När jag var 17 var jag au pair en sommar i Paris. (Vilket bara det är en underlighet.) Efter att ha bott i familjen i fem, sex dagar gick jag ut med några andra au pairer i området. Det slutade med att jag blev dyngpackad, headbangade på en stor scen framför hundratals människor på någon klubb, hånglade med en katolsk au pair från Irland, vi blev av med alla våra pengar, hamnade i en förort, försökte lifta hem någon gång på morgonkvisten, men blev upplockade av polisen. Att jag efter att ha blivit hemskjutsad i polisbil, ångandes av rom och cola kl 10 en söndagmorgon, ylandes om att det "inte var mitt fel, utan det var den andra au pair-tjejens fel blabla hon skulle köpa knark blabla" fick stanna kvar hos min familj och ta hand om deras tre barn är fortfarande idag ett outgrundligt mysterium. Att jag ens överlevde ångesten efteråt är ett smärre mirakel.

3. När jag var 16 hånglade jag med en då 32-årig anställd på vår skola, förmodligen hade det hela gått längre om jag inte sansat mig, rest mig upp och sagt Men för faan du är dubbelt så gammal som jag och har dessutom vita cykelbyxor på dig under shortsen när du spelar innebandy eeeeew hej då. Idag är han 46, vilket också känns väldigt... underligt. Och rätt jävla god damn äckligt.

4. Jag är extremt lättrörd. Ibland när jag tränar får jag en lyckokick som gör att jag får tårar i ögonen och vill göra ett aerobicstjut som många höll på med ett tag i slutet av 90-talet.

5. På en påskmiddag då jag träffade min dåvarandes föräldrar och släkt för första gången sa jag istället för något i stil med att "maten var god" att den "var som att bli knullad i munnen". Major case av hjärnsläpp. (En annan underlighet i sammanhanget är att jag berättat den här historien så många gånger att jag är osäker på sanningshalten. Jag kan ha skapat en skröna, jag kan ha skarvat pyttelite, jag kan till och med ha snott den från någon annan. Sant är hursomhelst att jag kan få en släng av tourettes ibland när det inte riktigt passar.)

6. Jag är en freakmagnet. Det har iofs blivit bättre på senare år.

Fönstret åt gården

                          STELLA
            Look, Mr. Jefferies. I'm not educated.
            I'm not even sophisticated. But I
            can tell you this -- when a man and
            a woman see each other, and like
            each other -- they should come
            together -- wham like two taxies on
            Broadway. Not sit around studying
            each other like specimens in at
            bottle.

                        JEFF
            There's an intelligent way to approach
            marriage.

                        STELLA
                 (Scoffing)
            Intelligence! Nothing has caused the
            human race more trouble. Modern
            marriage!

  Jeff swings his chair back to look at her.

                        JEFF
            We've progressed emotionally in --

                        STELLA
                 (Interrupting)
            Baloney! Once it was see somebody,
            get excited, get married -- Now,
            it's read books, fence with four
            syllable words, psychoanalyze each
            other until you can't tell a petting
            party from a civil service exam

Har precis sett om Fönstret åt gården. Så jävla bra. Läs manuset.

Breaking news! Filmchock!

Idag har en ohelig allians mellan Martin Munthe (ja, min man, och ja, jag är partisk) och Uwe "Raging Boll" Boll inletts. Bolls bolag ska pre-sälja filmen "Year One" på filmmarknaden i Cannes i år. Jag har svårt att tänka mig en roligare - och för många - mer provocerande allians. Muahahaha.

Blandband Part II

Plötsligt är det blandband överallt. Windy-Jonas bloggade tydligen blandband några dagar innan mig. Popmorsa skrev om tre låtar hon lyssnat på i tonåren, gubbsoda gjorde en audiofil retrospektion och i Gradvalls fina Sigge-intervju har Sigge återskapat ett gammalt blandband. Bandet ovanför lyssnade jag hursomhelst på när jag var 13. Låten Blasé, blasé var en b-sida på någon Snap-singel som lät mycket bättre om man körde den på 33 varv istället för 45.

--

Apropå något helt annat: läs Riotbrains Toby Young-intervju.