Cannes dag 1

Up var charmig och fin, till en början väldigt mycket mörkare och deppigare än vad Pixar-filmerna brukar vara. Folk omkring mig satt och snörvlade och grät. 3Dn gav fint djup och användes inte till att skrämselsticka ut grejer i publiken.

--

(Ännu) ett tecken på att fransmän har konstig humor: de skrattar högt åt Pixar-vinjetten.

--

I eftermiddag: se Lou Yes Spring Fever. Strypsex utlovas. Har höga förväntningar efter hans fina Summer Palace.

helgen v 19

I lördags höll jag i ett snack om svensk films framtid på nystartade Café Cinema, med Baker Karim, Lisa Siwe och Jens Jonsson. Vissa element i panelen pratade så att säga betydligt mer än andra. Det var också lite... spännande att "leda" ett samtal där både panel och publik intagit alkohol.

Hursomhelst: på Café Cinema kan man bland annat käka en macka uppkallad efter Sveriges roligaste man: Gösta. Getost, blåbär, honung. Man kan också äta en Breakfast Club-frukost och dricka en Rocky Balboa (apelsinjuice med ett ägg i). Inte så många beställer den senare tydligen.

--

I och med snacket stötte jag på ett litet trevligt Aftonbladet-gäng. Det visade sig bland annat att jag och Ronnie Sandahl inte precis delar filmsmak, men vi kunde i alla fall enas om att The Reader är rent skräp.

--

Idag, se Filth and wisdom, skriva några recensioner, färga håret, se om Ingloriuos Bastards, packa och läsa på inför Cannes. Ska försöka rapportera därifrån så mycket jag kan och hinner.

--

Förresten. Är det någon annan som försökt ge sig på Chuck Palahniuks Pygmy än? Är det bara jag, eller är den helt hopplös och snudd på omöjlig att läsa?

wtf

Försöker verkligen, men kan inte riktigt skaka av mig nattens dröm: Jag skulle göra en intervju för Nöjesguiden med Henrik Schyffert, Conny Nimmersjö och två dansbandssångerskor. Detta innebar att vi tillsammans skulle framföra en låt, göra högskoleprovet och springa gatlopp nakna genom Gamla Stan. Hade inga problem med upplägget. Jag fick plötsligt syn på mig själv i en spegel och såg att jag inte hade några ögon. Eller, jag hade ögon, men mest hud som var uppsvullen och utspänd kring några små rutor röd ögonvita. Hela ansiktet kliade och mitt huvud höll på att sprängas inifrån. Jag drog på mig ett par hornbågade glasögon med tre glas istället för två, tänkte att de nog inte såg mitt svullna ansikte och tog mig mer på allvar om jag såg lite mer ut som Jan Gradvall. Mycket nöjd med kamouflaget. Sista sneglingen in i spegeln gav dock vid handen att jag inte alls såg ut mer som Jan Gradvall, utan var en flintskallig, överviktig man med Dame Edna-glasögon.

--

Jag är förmodligen trött, men det här är våldsamt roligt.

--

Nu, mer How I met your mother.

?

Min nya fina telefon, Nokia E71, kan många bra saker. Den kan bara inte visa rätt tid. I viloläge visar den istället den tid som var senast jag tryckte på någon knapp, tills man trycker på någon knapp igen och väcker den ur viloläget. Någon som varit med om samma problem?

smygreklam

En vän till mig tar fina bilder. Den här är en av min favoriter.

H:r Landshövding i tv i kväll!

Följer Hyneks exempel och tipsar om att en av förra årets absolut bästa filmer går på SVT ikväll. Missa inte!

--

Förra veckans höjdpunkter: 70-årskalas och En afton med Depeche på Debaser Medis. Av den förra lärde jag mig att 60-plussare som just upptäckt Spotify är som galna kalvar på grönbete. Av Tingseks framförande på den senare konstaterade jag att man under inga som helst omständigheter bör waila när man framför en Depeche-låt.

--

Kunde också konstatera att den nya drinken Spoon my eyes på Debaser var som nektar för törstiga strupar: citron, honung, tequila och tranbärsjuice.

för kännedom

Drömde i natt att jag hånglade med Lars Adaktusson, samt hade två döende fåglar och ett avkapat gristryne i en låda.

pust

Tre månaders intensivt jobb är i princip över, Drömfabriken 2009 är avslutad. Just nu känns det lite tomt och konstigt, men det känns i hjärtat att vi gjort människor glada under de här tre dagarna.

--

Christine Vachon var magiskt bra.

--

Från Christine Vachons twitter:

Just had a glass of wine with Lena Endre-- totally star struck

fin flm-film från Filmhuset

Hittad på flm.

Idag börjar Drömfabriken!

Ledsen om jag tjatar nu, men: Kom dit!

Du har 22 timmar på dig att föranmäla dig till Drömfabriken!

På torsdag börjar Drömfabriken! Jag skulle bli så väldigt, väldigt glad om ni ville svänga förbi Filmhuset och lyssna på en tvåtimmars-q&a med Christine Vachon, se ett klipp eller två ur Broder Daniel Forever, kolla på Fredrik Lindströms och Tova Magnussons roligaste klipp och höra dem snacka humor, kika på Daniel Eskils alster, lyssna på Måns Mårlind och Björn Stein berätta om deras upplevelser från Shelter-inspelningen, se filmer av unga filmare från hela landet, höra Mattias Bergbom prata om hur han arbetade med Brad Pitts digitala hår i Benjamin Buttons otroliga liv, se en exklusiv förhandsvisning av 2009 års bästa svenska film: Flickan, (fyra månader innan premiären!), höra Fredrik Wikström och Maria Karlsson prata om hur de kokade ner Snabba Cash till ett långfilmsmanus, och scenografen, maskören och kostymören bakom Original berätta om hur de jobbat, eller kanske VD:n från Emmybelönade The Company P berätta om samarbetet med Joss Whedon i och med Dollplay, Erik Enocksson, Matti Bye och Jennie Löfgren prata filmmusik, höra en diskussion om hur traditionellt filmberättande skiljer sig från berättande i spel med bl a Christofer Emgård (World in Conflict), vara med på filmquizet och dansa en snutt på festen på fredagen. Och en massa annat förstås.

Ni har till i morgon kl 12 på er att föranmäla er till Drömfabriken. Sedan kommer det förstås också att gå bra att betala cash på plats. Bara 200 spänn för tre fullpackade dagar. Kom!

en ulv i fårakläder

Sms-växling till och från min jobbtelefon:

In: Hej! Jag vet, att det är olämpligt att höra av sig till människor man aldrig träffat, såsom jag gör nu. Ditt nummer fann jag på eniro, om du undrar. Jag vill bara säga, att jag tycker det strålar om dig. Du verkar vara one of the good guys: du är vacker, skarp och vältajmad. Sällan ser man någon utstråla slik pondus och värme - på en och samma gång. Med Vänliga Hälsningar, Erik, Gbg

Ut: Tack snälla för fina ord, de värmer!/Emma

In: De kom från hjärtat. Hör av dig när du är riktigt berusad.

(Bifogat finns en bild på Erik, Gbg, när han poserar med en cigg i mungipan.)

söndag

"Food"-inställningen på kameran verkar fungera, sist jag försökte fotografera något gott såg det ut som en uppkastning.

--

För några veckor sedan köpte jag en klänning med vad jag trodde var stentuffa, asymmetriska flygekorreflärpar på sidorna. En vän med mer koll påpekade i fredags att dessa flärpar var något som man skulle knöla in och göra till fickor. Inte lika förtjust i klänningen längre.

--

I fredags gjorde jag också en opraktfull vurpa. Plötsligt fanns ingen trottoar och jag låg och kravlade som en förvånad skalbagge mitt i gatan. Jag hade glömt hur oproportionerligt mycket man skäms när man ramlar. Känslan av skrapade handflator kändes dock igen.

textknarkad & förgiftad

Satt och skrev till 2 i natt, när jag sen gick och la mig var huvudet textknarkat och det var helt omöjligt att sova. När jag väl lyckades drömde jag att jag blivit förgiftad av nervgiftsgas, att lungorna krympte och jag höll på att dö kvävningsdöden. Sen gick alarmet igång.

Den här fåniga tacka ja till allt-genen är en löjlig gen.

--

Igår blev det klart att jag ska göra FIPRESCI-juryduty i Cannes. Yaaaaay!

--

Nu: till Filmhuset. Ikväll: Filmquiz och öl på Pet Sounds.

Yay!

Jag överlevde DI!

Glad påsk!

Ha en riktigt fin påsk allihop!

--

Jag rivstartar efter påsk genom att bege mig till DI och berätta för några av eleverna vad jag tycker är bra och mindre bra med deras filmer. To their face. Så här i efterhand vet jag inte riktigt varför i hela fridens namn jag sa ja till något sådant. En stammande filmrecensent inför en hel klass med filmelever kan ju aldrig vara ett vinnande koncept.

--

Del 1 i videodagboken från Austin kan man se på Film & Drama.

Nyss: Titiyo

Programmet på Drömfabriken klart!

Gå in på sfi.se/dromfabriken och kolla in hela rasket! Vad tycker ni? Bra? Dåligt?

lördag 4 april

Igår kväll runt klockan elva blev programmet till Drömfabriken helt klart. Det är såinihelvetejävlabra. På riktigt. Släpps på måndag.

Idag har jag varit ute och nosat vårasfalt i luften, fått ett par fräknar, hällt i mig tantkaffe (kaffe med kaffegrädde och socker) på uteservering och har till och med djupandats ett par gånger. Nu tänkte jag få tillbaka lusten att blogga och läsa andras bloggar, sluta skriva stackatomail med korthuggna meningar och svara på de mail jag inte hunnit svara på alls. Umgås med folk. Se lite film igen.

Nu: ner i soffan och se My so called life. För första gången faktiskt.

Imorgon: researchbonanza.

På måndag: Intervjua en av Sveriges mest intressanta filmarbetare, vara med på filminspelning. Och, få göra en intervju som är mellan 20 000 och 40 000 tecken lång. Yay! En trevlig bieffekt av detta: ska få åka tåg! Sex timmar av ingenting annat än att läsa och sova! Yay igen!

--

Det var ju ett par veckor sen nu, men: Austin var helt fantastiskt! Fantastisk stad, fantastiska människor, bra stämning. Man kunde äta på biograferna! Henry Selick och Robert Rodriguez-snacket om 3D i synnerhet och deras filmande i allmänhet var fantastiskt. Man kan säga vad man vill om Rodriguez filmer, men att hans sätt att arbeta inte är inspirerande är inte en av dem. (<-- Inte en helt fungerande mening, men ni fattar.) En kväll var jag en av 49 stycken som klämde in sig i en husbil och hamnade på en efterhemmafest där det spelades dragspel och jag stod och pratade Låt den rätte komma in med en mycket skäggig Texas-bo på en garageuppfart. Sjukt exotiskt.

Det borde dyka upp någon slags videodagbok från Austin på SVTs Film & drama-sida inom kort.

--

Lyssnar på Röyksopp.

nästan som twitter

Sitter i Filmhuset. Helt öde. Funderar på om Harry Scheins vålnad bor här. Vill den mig i så fall väl? Uppfattade just något i ögonvrån.

Christine Vachon kommer till Drömfabriken!

Om ni skulle undra vad jag håller på med förutom att inte blogga: vi har fixat drömgästen Christine Vachon till Drömfabriken. Yay! Och, så jobbar jag stenhårt med att få ihop programmet till tryck.

--

Såg nyss I Love You, Man och går omkring med ett fånigt leende.

naaw

Blev just lite blöt i ögonen av att läsa följande rad i en filmbeskrivning:

Vi hade ingen budget mer än kostnaden för skådespelarens nya gymnastikskor och kakor.

--

På ett liknande tema: jag har missat att tipsa er om Manus X, ett barnprogram på SVT om ungas manusskrivande. Så jävla bra idé, jag önskar verkligen att jag hade kläckt den själv och varit med på mer än ett litet hörn. Se! (Gissa förresten om jag satt och grinade när jag såg de färdigproducerade filmerna på Park? You bet.)

Austin

Bats!

Jens på Aftonbladet mailade följande lilla obehagliga stycke Austin-triva häromdagen:

The Congress Avenue Bridge spans Town Lake in downtown Austin and is home to the largest urban bat colony in North America. The colony is estimated at 1.5 million Mexican free-tail bats. Each night from mid-March to November, the bats emerge from under the bridge at dusk to blanket the sky as they head out to forage for food. This event has become one of the most spectacular and unusual tourist attractions in Texas.

Burr.

Fortsatt Yates-fixerad.

Sånt här är anledningen till att jag med jämna mellanrum undrar vad jag egentligen håller på med, och undrar över vad jag missar.

--

Hör Richard Yates läsa The Best of Everything här.

--

Igår beställde jag Lie Down in Darkness, som Yates skrev filmmanus efter, och som Frankenheimer skulle regisserat. Själva manuset verkar svårt att få tag på, kanske finns det på nätet någonstans. När jag ändå var igång beställde jag The Bridge of Remagen som han också skrev manus till.

Fanvakonstirueerufullelle?

... sa jag tydligen till M inatt när jag något överförfriskad ramlade in kl 4 och han hittade mig på köksgolvet kramandes ett glas Resorb.

Lycka är...

...när en SvD-försäljare ringer med ett bra erbjudande en halvtimme efter att DN förstört sin sista frukost i mitt hem. Hej då trötta filmbevakning. Hej då internet-ignoranta journalister. Hej då moralister.

--

En helt annat typ av lycka: när man öppnar ett paket från ett filmbolag och det visar sig vara första säsongen av Mad men.

Aaaaahhh!

Om ungefär två veckor är jag i Austin på SXSW-festivalen. Och går förhoppningsvis på panelsnack med bland andra Richard Linklater, Robert Rodriguez, Todd Haynes och Henry Selick. Om jag inte hade varit jag hade jag varit svårt avundsjuk.

(Meddelas endast på detta sätt: M creamar i detta nu sina brallor över alla cykelaffärer som finns i Austin. Vilket får mig att tänka på den från näthinnan hyfsat svårbortstädade bilden från någon cyklingsfilm när lagmassören smetar in en cyklists vadderade byxor med juverfett.)

fortsatt roligt i kollektivtrafiken

Om du står i en busskur och har tråkigt: titta Michael Nyqvist djupt i Män som hatar kvinnor-poster-ögonen. Det är omöjligt att sluta skratta.

Väl ombord på bussen läser du förslagsvis s 172 i biografin om Richard Yates. Han verkar ju - sina fantastiska texter till trots - ha varit ett praktarsle på ganska många sätt: Gillade inte kvinnor så värst, såvida de inte var söta, gillade inte homosexuella i största allmänhet. Han var tydligen inte heller helt förtjust över det faktum att hans första fru var bättre än honom på att köra bil:

According to Riche, it was a "nightmare" being in the same car with the couple, and the cycle was always the same: Yates would struggle to remain calm while Sheila needled him ("Oh, be careful! You don't know what you're doing!" and so on), until finally Yates would snap and the fight would be on. Nor was their daughter exempt from such scenes. Once she watched them bicker over how to run the car heater; when Sheila turned out to be right, Yates exploded "Well, cut my penis off!" and lapsed into a long, brooding silence.

--

När du kommer hem kan du med fördel titta på The Promotion och The Rocker.

--

UPPDATERING: Hittade just en JD Salinger-guldgruva! Börja utforskningen här om du inte redan läst A perfect day for bananafish.

gemytet på 72:ans buss

När jag klev på bussen var den tom så när som på två människor: en tonårstjej som åt banan och såg besvärad ut och en Jan Lööf-seriefigurs-ögd man som satt ett säte bort och stirrade på tjejen som åt banan.

Vart är världen på väg?

Ni söker er hit, förvirrade inför Oscarsgalan, och vad hittar ni? Bilder från ett parkeringshus och en veckogammal bloggpost. Oh well. Inspirationen har inte varit på topp på senaste, och det i kombo med jobbmängden blir en ganska dålig kombo för alla inblandade. (Mest för M misstänker jag.)

Finns väl inte så mycket att säga om Oscarsgalan som inte redan sagts, men: ovanligt bra, oväntat roligt (drömde jag, eller var det ett väldigt roligt scientologskämt inkastat där någonstans?), lagom sentimentalt och känslomässigt, jag både skrattade högt, bölade och skämsmaskade - Aniston vs Jolie aaargh - och det var på det hela taget inte så outhärdligt tråkigt som det kan bli mellan varven. Det faktum att en tramsig sak som Slumdog blev storvinnaren orkar jag inte ens kommentera.

--

Jag laddade inför Oscarsvakan med att följa med mina föräldrar på flamenco på Södran. Där dansade en Drexl-liknande man flamenco i en illasittande grön kavaj medan han höll på att tappa byxorna och en multikultitant på min rad klappade vad hon trodde var flamencotakt högt hela uppträdandet igenom. Jag tyckte att det hela var oproportionerligt jobbigt och fick svettningar. Men musikerna var bra.

--

Annars: tjejen i kassan på 7 Eleven sa Ska du ha det lite mysigt? när jag lassade upp godis, chips och dip för sex, sju pers på disken. Jag tänkte svara Ja, antingen det, eller jävligt omysigt, men sen började jag yra om Oscarsvaka tills det lät som en bortförklaring och att jag verkligen skulle hem och hetsäta, så det slutade med att jag bara log och la huvudet på sned.

Nils Petter Zzzundgren tjuvnyps

Andrea Reuter gjorde mig precis i ett mail uppmärksam på Nils Petters krönika i senaste Allt om Film. (Hittar den inte på nätet, men den finns i sin helhet i kommentarerna till det här inlägget.) Tröttare soppa var det länge sen jag läste. Dessutom med så många direkta felaktigheter och pinsamheter att jag får handsvett av ren genans.

Jag tänker lite så här: ojar man sig över "intellektuellt underskott" kanske man ska undvika att skriva dumheter som att "Bloggywood har 83 prenumeranter " eller att i en betald krönika år 2009 konstatera att "Kvaliteten på bloggarna skiftar alltså." som om det vore filmjournalistiskt sprängstoff. Eller, för den delen, skriva att det är på IMDB Classic film message board det händer om man vill ta del av "kvalificerade filmdiskussioner".

Men visst, jag håller helt med honom i det han säger om Hynek Pallas och Kjell Häglund. De hör till mina favoritskribenter också. Och jag håller helt med honom att mitt bloggande emellanåt (eller ja, oftast nuförtiden) är tunt, och tjaa, ibland är conversation skillsen i fikarummet inte heller de bästa. Skriv en krönika om det, mister.

Förfluten ensamhet till SXSW!!!!!!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Jag lyckades se till att kortfilmen Förfluten ensamhet, som jag tjatat om och länkat till både här och där, visas på SXSW i Austin! Vad glad jag blir! Sitter och grinar! Dansar en liten dans! Många utropstecken!

--

Min The Wrestler-recension hittar ni här.

--

Skrev förresten en liten snutt om Mamets Redbelt på Weird Science.

9-5

Sitter man kvar på SFI när klockan är 17.02 känns det plötsligt som om klockan är midnatt. Helt öde.

--

Jobbar mest och har inte mycket vettigt att säga om nånting alls.

?

I morgon ska jag prata Frost/Nixon med Malou von Sivers, Ingvar Carlsson och Fredrick Federley. Hur konstigt är inte det?

hello emma are you fine ?

Om någon mot förmodan skulle undra vad jag gör förutom att hamna i Ronny Svenssons bakvatten på Bloggtoppen och inte skriva något begåvat eller roligt om alla bra filmer jag såg i Göteborg kan jag berätta att jag lyssnar på TV on the radio, The Phantom band och Telepathe och jobbar. Plus blir uppchattad av random skypare från Algeriet.

pacifiste25
12.23
hello emma are you fine ?
12.23
Emma Gray Munthe
12.50
i'm fine thanks, not quite sure who you are though?
pacifiste25
12.51
furst thank's because you have answear me
12.51
i'm from algeria
12.51
nice to meet you emma
12.52
my name is nassim
Emma Gray Munthe
12.52
and we know each other? Or are you just randomly saying hello to fellow skypers?
pacifiste25
12.53
i'm just seeking for a good personne
12.53
and make a good relations
12.53
ok emma ?
12.53
i hope that i know a suedians girl or women who are very serious and kind
Emma Gray Munthe
12.54
oh, I don't think I'm really what you're looking for - but I wish you the best of luck!
I've got to go. Bye & take care!
pacifiste25
12.55
why you want leave because i'm algerian ?
12.55
Emma Gray Munthe
12.55
no, I'm leaving because 1) I don't know you and 2) I'm busy working
pacifiste25
12.56
but its not a reason. i told you that you will know me and i will know you
Emma Gray Munthe
12.58
That's all very nice, but listen, I don't use Skype to be chatted up by random people, I use it to call friends.
pacifiste25
12.58
do you speake frensh ?
12.59
ok its good to think like that but i'm not a bad boy

Klass 9A

Har - rätt bra mycket senare än alla andra - just sett alla avsnitt av Klass 9A på ett bräde. Jag och M satt mot slutet gråtsnoriga i soffan och vrålade Adriaaan! och sjöng Rocky-låten.

Revolutionary road

... fick min första Aftonbladet-femma.

istället för "hej"

Jag hade tänkt langa upp lite tips från Gbg filmfest, men har inte riktigt hunnit. Det kommer! Så länge kan jag snabbt berätta om ännu ett innovativt sätt att säga hej i Skybaren:

Du verkar helt frigid. Du ser ut att ha en pinne uppkörd i röven.

Göteborg

Oscarsnomineringarna släppta!

Revolutionary Road är sorgligt jävla bortglömd, störtlöjliga Slumdog Millionaire överrepresenterad, kul att The Betrayal och Man on Wire nominerats i dokumentärkategorin.

T'is the award season (och då kan det vara kul att se det här igen)

Det håller ju på på tok för länge, men ja, det är ganska kaxigt att komma och hämta sin Razzie.

Dagen

... började dåligt. Gjorde nyss det här bloggpartitestet, och det visade sig att jag skriver som en kristdemokrat. (Testet hittat via Beta Alfa.)

Wo-hoo!

Just hemkommen efter att ha varit samtalsledare på SFI:s presentation av vårens svenska filmer. Varken dog, stammade eller exploderade i en fontän av nervöskräks den här gången heller. Yay!

Nu, komma med konstruktiv kritik till tre kortfilmsmanus och skriva en krönika. Helst ska jag vara klar inom två, tre timmar.

Sen, ett täcke, en soffa och någonting bomullsaktigt i filmväg.

I dessa Bourne-härmar-tider är det lätt hänt att man glömmer den här jaktscenen:

lite sen på bollen

... men nu har jag också hittat till sidan som gör dina digitala bilder till polaroidbilder.

--

Galen dag. Höll på att gå Dreyfus ett tag kring lunch på grund av bisarr arbetsmängd. Kolla ca 4.35 in i klippet och du ser mig strax Före det lugnande priolista-strukturerandet.

Drömfabriken 2009

Idag hölls första spånmötet inför Drömfabriken, och precis som förra året vid ungefär den här tiden väcktes jag av exakt samma anledning ur vinterdvalan: av ren, pur jävla lycka över att jag får hålla på med så här roliga saker. Drömfabriken 2009 kommer att bli bra.

Nu undrar jag: vad vill ni se, vem vill ni lyssna på? Finns det ämnen som ligger er extra varmt om hjärtat? Något filmyrke ni vill veta mer om? Finns det någon gäst ni skulle vilja att vi tog hit? Shoot!

--

Via André Johansson hittade jag Björn af Kleens briljanta betraktelse över Revolutionary Road. Jag tänkte samma sak när jag var på pressvisningen av filmatiseringen. Här sitter vi i en ganska liten salong och tycker att vi är speciella och tittar på en film om människor som tycker att de är speciella. Det var så påtagligt att det nästan blev klaustrofobiskt där inne. Och så tänkte jag på lyckan och lättnaden man ibland känner när man är på väg hem från en middag där man inte pratat om allt det där som man lätt fastnar i.

Häpp!

Maria Larssons eviga ögonblick är i Oscars-semifinal. Om detta har jag inget just av värde att säga, tänker istället ägna mig åt att göra ett geografitest över Afrikas länder. Oh what fun!

Slumdog millionaire

Inte kattens pyjamas precis.

Ett INTE ALLS alldeles på tok för försenat tips (den finns på SVT Play!)

Om jag haft lite bättre koll på tevetablåerna hade jag i god tid kunnat meddela att Stranded, en av förra årets absolut bästa dokumentärer och en av mina starkaste filmupplevelser 2008, gick på SVT 2 ikväll. Men ja, nu har den hållit på ett tag. Så här skrev jag i alla fall på Weird Science när jag precis sett den.

UPPDATERING: Det är ju inte alls för sent att tipsa om filmen, den finns på SVT Play.

Ann Heberlein försvunnen

Nu fick jag ont i magen. Läs nyheten här.

UPPDATERING: Phew. Nu är hon tillsammans med sina närmaste igen.