kulturlogg v. 38 - 42

Har slarvat med kulturloggandet, så det här får bli en extraspecialräsersnabb omgång. (Förstår att ni inte suttit med fingret på refreshknappen och väntat på en kulturlogg, men ja, jag gillar själv snabba tips och otips - och hoppas att jag kanske kan hjälpa någon att hitta något de annars inte hade sett eller läst. Plus att kulturloggandet är ett utmärkt sätt för fantasilösa, twitterberoende latmaskar att blogga åtminstone lite grann.) Here goes:


FANTASTISKT!

Sista skrattet Såg den med livemusik av Matti Bye på Cinemateket - och det var så bra att jag satt och bölade. Vilken film! Vilka ansikten! Vilket bildberättande!



MYCKET BRA

Pina Se recension.

Contagion Se recension.

Monsters Hade helt flugit under min radar, men vilken pärla! Riktigt fint spel, snygg, imponerande på de flesta sätt.



BRA

Friday Night Lights Såg färdigt de sista avsnitten av säsong 5 först nu, och även om det aldrig blev lika fantastiskt som i första säsongen igen var det med lite sorg jag sa hej då till coach och Tami och Matt och... Men mest saknade jag kanske Lyla Garrity ändå.

A new leaf Några hysteriskt roliga scener med lite mossigheter emellan. Blev sugen på att se mer Elaine May!

En dåre fri (bok) Psykisk ohälsa inifrån. Intressant, och strösslad med humor och små briljanta meningar.

Bobby Fischer against the world Gripande livsöde, helt klart.



OK

Killer of sheep Hade höga förväntningar, och framför allt, helt andra förväntningar. Kanske av ingen annan anledning än att stillbilden i Cinemateket-katalogen fått mig att tänka svart Gummo? Om man ska summera tycker jag nog likadant som killen jag tjuvlyssnade på i kön på väg ut från visningen: "Jag gillade scenerna som var utomhus. Det som var inomhus var inte alls lika bra." (Och den där dansscenen Hynek Pallas beskrev så fint tyckte jag mest kändes som en naglar-på-rygg-sexscen ur Shaft.)

Everything must go ...som fått den alldeles jättedåliga "svenska" titeln Neighbor for sale. Hade några roliga scener, annars oväntat lite komedi och lite för enkelt. Men ja, sevärd ändå.

Gasland Sevärd och intressant, absolut - men jag börjar tröttna på formen Snubbe med humor/patos/samma berättarröst och berättarmelodi reser runt och avslöjar korrupta storbolag.

The winning season Formulär 1 A-mässiga achievementfilmer går alltid hem.

The company men Ganska oklyschig trots klichéerna. Riktigt fint spel från de flest inblandade, dessutom.

Heaven can wait Söt.

Conan O'Brien can't stop Är väl egentligen sådär som dokumentär, men Conan är kul och man får en liten inblick i turnélivet I guess.

I am number four Underhållande tonårsaction!

Sons of perdition Förra veckans Dox-film, om tonårskillar som flytt ur sekt. Finns flera paralleller till Devil's playground som bl a finns att se på Voddler.


NJÄ

Let me in Var väl inte dålig direkt, men inte så bra heller? Minns nu knappt någonting ur den, vilket kappast är något bra betyg.

American tabloid (bok) Småspännande och konspirationsig och så, men... Inte riktigt min grej.

Lincoln lawyer Som ett sämre CSI-avsnitt utan inochuturkropparbilder: dålig, men småspännande för stunden. (Men gillade en detalj väldigt mycket: hur relationen mellan separerade föräldrarna - Matthew McConaughey och Marisa Tomei - skildrades.)

The wall: psychoanalysis put to the test for autism Som dokumentär betraktad var den väl egentligen undermålig - men intressant att ta del av hur man ser på autism i Frankrike. Galet! Hade ingen aning. Se den här.

Limitless Minns den knappt, men den var väl... småputtrig. Tror jag.


UNDVIK

What's your number? Se recension. Låtsassexliberala komedier som egentligen är ultrakonservativa går bort.

Motståndets tid Se recension.

Super Störtlöjlig. Se om Kick-Ass eller Defendor i stället!

Drive angry Jetedålig.

Born to be a star Se recension.

Pirates of the Caribbean: On stranger tides Den är liksom inte ens jättedålig. Bara menlös och tråkig.

--

... och så såg jag ett gäng tävlande kortfilmer i och med att jag satt i juryn för Filmgala Norr. Här kan man läsa om vilka som vann, och nedan kan man se vinnaren i tungviktsklassen, Tehilla.

Contagion ++++

Av Steven Soderbergh med Matt Damon, Kate Winslet, Jude Law m fl

Thriller/Drama

Beth kommer hostande hem efter en affärsresa. Inom 48 timmar är hon död, men har redan hunnit smitta ett stort antal människor som i sin tur hunnit smitta ett stort antal människor som... Pandemi och masshysteri utbryter, städer sätts i karantän, paranoian är total. Vi får följa ett antal personer, främst en grupp forskare som jobbar intensivt för att spåra viruset, stoppa dess framfart och ta fram ett vaccin - och för en gångs skull framstår forskare inte som roten till allt ont, utan tvärtom som historiens hjältar. Resultatet är en tät thriller, som trots en del billiga grepp och onödig sentimentalitet balanserar mästerligt mellan underhållning och folkbildning. Det låter kanske tråkigt, men ”Contagion” är årets skräckfilm i all sin lågmäldhet. Det är stjärntätt och oerhört otäckt, utan att Soderbergh gör en stor affär av varken det ena eller det andra. När han låter undergången svepa genom vanliga villakvarter i stället för öde ”Mad Max”-landskap är det så realistiskt och trovärdigt att man får känslan av att det kan vara dags i morgon. Har du koll på hur många som hanterat tidningen du håller i just nu? Har du tvättat händerna?

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Pina ++++

Av Wim Wenders med Pina Bausch och medlemmar ur Tanztheater Wuppertal-ensemblen

Dokumentär i 3D

1985 bestämde sig Wim Wenders och legendariska danskoreografen Pina Bausch för att göra film tillsammans. Det tog sedan Wenders drygt 20 år att komma fram till en form som skulle göra hennes verk rättvisa: 3D. Bausch hann dö innan inspelning, och ”Pina” blev en hyllning till henne i stället för en film om henne. Scenföreställningar varvas med intervjuer och danssolon i stadsmiljö. Resultatet borde övertyga både dans- och 3D-skeptiker. 3D:n är, något otippat, det bästa, mest helgjutna och genomtänkta jag sett i 3D-väg, och flera av de filmade danssekvenserna är överjävligt vackra. Vissa går en visserligen rakt över huvudet (som ganska mycket dans har en tendens att göra), andra går rakt in i känslosystemet. Se!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet. Jag har också skrivit längre om filmen i nya Film & TV.

Born to be a star -

Av Tom Brady med Nick Swardson, Christina Ricci m fl

”Komedi”

Bucky har stora framtänder, liten snopp och litet intellekt, och beger sig till Hollywood för att söka lyckan som porrskådis. Låt ett gäng åttaåringar med blodsockerfall hjärnstorma i en halvtimme och de kommer på något bättre och roligare inom den ramen än vad manusförfattaren Adam Sandler och regissören Tom Brady lyckats med. Humorn i ”Born to be a star” är på så låg nivå att det sämsta svensk buskis har att erbjuda ligger i lä.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Motståndets tid +

Av Andres Veiel med August Diehl, Lena Lauzemis, Alexander Fehling m fl

Tyskt drama

Motståndets tid kretsar kring Bernward Vespers och Gudrun Ensslins kärleksaffär, och de revolutionära strömningar som omgav dem på 60-talet. Vesper blev sin generations röst, Ensslin grundade Röda arméfraktionen tillsammans med älskaren Andreas Baader. Popdängor över arkivbilder varvas med taffligt psykodrama, och regissören Andres Veiel lyckas aldrig fånga något annat än en svårt romantiserad bild av ungdomen och tidsandan, och bilden han förmedlar av relationer verkar vara filtrerad genom en hopplöst gymnasial Bergman-fantasts hjärna. Ena sekunden kuddkrigar Gudrun, i nästa självstympar hon genom att dra ner trosorna och sätta sig i krossat glas. Undvik!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

What's your number? ++

Av Mark Mylod med Anna Faris, Chris Evans, Ari Graynor m fl

Romantisk komedi

Ally (Anna Faris) har haft sex med 19 killar. Enligt en tjejtidning har kvinnor som haft 20 sexpartners eller fler svårt att hitta en make. Av detta drar Ally slutsatsen att nästa kille hon har sex med måste vara den rätte, och bestämmer sig dessutom för att leta upp alla sina ex för att ge dem en ny chans. Krystade upplägg i romkoms kan jag köpa, och i teorin är det toppen att det kommer fler och fler tramsiga och vulgära komedier med kvinnor i huvudrollerna. I praktiken är trams mest tramsigt oavsett om det är män eller kvinnor i huvudrollerna, och vulgärt enligt amerikanska mått är sällan tillräckligt vulgärt, vågat eller roligt. Nej, ”What’s your number?” är en epa-”Bridesmaids” utan charmen och gapskratten - och då tycker jag ändå att ”Bridesmaids” är en av årets mest överskattade filmer.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.