dvoted to Cinemateket

Kl 19, lördagen den 8 december visar dvoted i samarbete med Cinemateket det bästa av det bästa av ung, svensk film på Filmhuset. Kom dit! Min bröstkorg håller på att sprängas av stolthet över att kunna visa de här 12 fantastiska kortfilmerna på duk! De är lekfulla, vrickade, fina, experimentella, de spretar och regissörerna har tack och lov inte hunnit fastna i idéerna om vad svensk film är och borde vara. Rekommenderad tittning till alla som vill ha koll på vad som händer där ute, och någon representant från SVT borde komma dit och kolla vad de går miste om när de inte har ett program för svensk kortfilm i tablån. Sen ska de helst gå hem och göra något åt saken.

Programmet ser ut som följer:

Klasskamrater av Victor Lindgren

11011100 Magnus Johansson och Rasmus Alkestrand

Under täcket av Emil Mkrttchian, Måns Wide och Franz Ung

Sträva av Robert Ek

Ett meningslöst sus av Elisabet Ericson och My Eklund

Felicia av Alain Darborg

Nattgångaren av Sonja Perander

Dart av Måns Wide

Ingen älskar som du av Niklas Grusell

The man who wanted to die av Emil G Ryderup

Save av Shobitha Puvaneswamaralingam

Vad tyst det blev av David Sandberg

UPPDATERING: För att komma in krävs ett Cinemateket-kort - och sådana kommer att finnas att köpa på plats till löjligt förmånliga priser.

inte den vassaste kniven i lådan

Höll just på att slänga en hög med kläder i toaletten istället för i tvättmaskinen. Meddelas endast på detta sätt.

Bug

Har precis sett William Friedkins Bug och är... lite knockad. Whooa! Ashley Judd är fantastisk! Som av en synkron händelse var pokerfienden från Lucky you igår med - också han fantastisk. Filmen är baserad på en pjäs som känns som något som borde vara right up Elverkets alley, ett kammarspel som är otroligt många saker: jävligt roligt, fint, sorgligt och obehagligt, men mest av allt helt vrickat. Och, I am the mother super bug! kan lätt vara en av årets absolut roligaste repliker. Efter den här och Joey Lauren Adams Come early morning (släpps direkt på dvd i Sverige den 5 december) har Judd mig som i en liten ask.

(När jag först klickade på motspelaren Michael Shannons namn på imdb dök detta meddelande upp:

Oh dear. Something broke. On the bright side it might just be temporary, but on the other hand it could be a bug.

Så... passande.)

Lika som bär

Curtis Hansons tama pokerrulle sedd, och det enda jag kunde tänka på var att Hynek Pallas och Erik Bana i princip är enäggstvillingar.

Jag - ett (lyckligt) penntroll

Jag överlevde hostandet av prisutdelningen på Stockholms filmfestival igår kväll. Yay! Klapp, klapp på min egen rygg. Nu, reda ut håret som tuperades i en timme av två personer - som hällde i mer junk än vad som faktiskt borde fått plats i ett hår - och äntligen, äntligen gå på bio. American Gangster, here I come! Wo-hoo!

UPPDATERING: American Gangster var precis vad jag behövde i filmväg idag. Men ändå, den lämnar kvar en hel del funderingar kring Frank Lucas som person, hur han framställs i filmen, varför han framställs så och det faktum att han faktiskt idag kan tjäna grova pengar på sin historia osv osv osv. Vidareläsning på wikipedia rekommenderas för en mer nyanserad bild av knarkkungens liv och leverne.

UPPDATERING 2: Perfect Stranger var kanske inte riktigt lika mycket vad jag behövde i filmväg idag. Herregud. Skriva-på-näsan-dialog, ett rent skämt till fotomontage i början (vi spolade faktiskt tillbaka och pausade och skrattade en stund), och varför gör de en stor affär av att Berry har en bärbar dator, varför i hela fridens namn har de lagt det där "håret" på Bruce Willis huvud och vad är det för en människa som skrivit tech-lingot och som hittat på den barockt krystade historien?

Daisy Diamond

Jag tycker att det är ganska intressant att DN nu flera dagar i rad gjort moralpanikuppslag om hur förråade och empatistörda våra unga pojkar blir eller kan bli när de surfar på nätet, hur de får svårt att skilja på fiktion och verklighet - när det sedan visar sig att en hel del av de vuxna, förmodat empatiska filmkritiker som recenserat Daisy Diamond visar tydliga tecken på... empatistörning och tydligen dessutom har svårt att skilja på fiktion och vad som händer små bebisar på riktigt framför kameran. Eller så har de bara struntat i hur de små "skådespelar"bebisarna behandlas eller trott att det på något sätt är trickat. Filmteamet kan prata om att "mammorna stod bredvid varje minut av filminspelningen och kunde avbryta när som helst, men det gjorde de aldrig, inspelningen var hemsk, barnen började skrika bara av min aggressiva energi, blablabla, vi vill säga något om moderskapet, blablabla" tills korna tröttnar och kommer hem. Gör man en film om förbjudna föräldrakänslor, kanske, kanske man borde tagit en funderare på de föräldrar som lånar ut sina barn till en arbetsplats där de får ligga hysteriskt gråtandes i nerskitna blöjor medan någon främmande människa står över dem och psykskriker åt dem, slänger ner dem i en väska och kånkar ut dem på balkongen? Bojkotta Daisy Diamond, inte bara för att det är en låtsaspretentiös skitfilm, utan för att det också är filmad vanskötsel av barn som definitivt inte bett om att få vara med.

Behöver jag säga att det blev noll plus i Aftonbladet?

om hjärtat slår i fel takt...

... rekommenderas lyssning på Miles Davis soundtrack till Ascenseur pour l'échafaud morgon och kväll. Som att bli invirad i ett fluffigt, lent och varmt täcke.

--

Funny Face sedd igår, och tjaa, den var väl inget särskilt - annat än väldigt snygg emellanåt. I alla fall när de inte hade en nylonstrumpa modell tjockare över linsen. Och Audrey Hepburns franskmimarcrazydans var... rolig. Fred Astaire var lite ballroomstiff - och överhuvudtaget mycket långt från min all time klackarna i taket-favorit, Jackie Chan-style-dansaren Gene Kelly.

(För klackarna i taket-känsla trötta, mörka höstmorgnar rekommenderas lyssning på What Condition My Condition Was In. Maniac kan också funka. Högt. Nu, förberedelse för 1 km film-snack i eftermiddag. Helst ska jag också lära mig manuset till filmfestivalens prisutdelning - som jag fick slutversionen av igår - utantill till genrepet i morgon. Helst också lära mig att gå i högklackat utan att se ut som en kamel. Wish me luck.)

muppet in space

I natt drömde jag att jag var ett stjärnfall som tillsammans med nio andra stjärnor susade genom rymden. När jag kom närmare jorden kom jag på att jag inte hade någon fallskärm men tänkte att det nog skulle ordna sig ändå.

har inte mycket vettigt att säga om film just nu, men...

... helvete vad en måndag kan bli bättre om man ser Go'dag yxskaft. Why, oh why kan man inte ligga hemma och titta på screwballkomedier och äta chokladglass hela dagarna?

mitt mörka förflutna del II

Lite extra krydda gavs åt klassåterträffen när killen som spelade skivor visade sig vara killen vars billack jag frätte sönder genom att spy ut genom rutan sist vi sågs.

The glamorous life of en filmjournalist.

Frågan som alla ställde efter mitt hyfsat lyckade (tror jag) Face2Face med Wes Anderson och Jason Schwartzman:

Ska du med på middagen?

och mitt svar:

Nej, jag tror inte att jag är bjuden.

mitt mörka förflutna

Det slog mig nyss - av mycket oklar anledning - att jag varit på en Kenneth & the Knutters-konsert och två Nordman-konserter i mitt liv.

--

Jag ska på tal om tidigare liv på klassåterträffskalas på den gamla puben (det fanns bara en) i Älmhult på lördag. Det är tydligen femton år sedan jag slutade 9:an. Jag tänker så här: det kan bli hemskt roligt, det kan bli fruktansvärt, det kan bli en kombo - och under alla omständigheter kommer det att finnas alkohol och bästa gymnasievännen Anna på plats. Jag skulle med all sannolikhet inte överlevt gymnasiet om jag inte hittat henne. Vi var traktens Ghost World-duo. Enligt uppgift ska vi ha funnit varandra efter att ha upptäckt att den andra gjorde en mean running man på dansgolvet på Silverdalen. Detta hade jag dock inget minne av ens dagen efter. Men jag minns fortfarande hur vi åkte omkring i hennes brors BMW och lyssnade sönder Blind Melon, Temple of the Dog, Pearl Jam, Alice in Chains, Soundgarden och Weezer och hur vi dagen innan vi skulle börja trean åkte och ställde oss på skolans parkeringsplats, tittade en stund på byggnaden under total tystnad, suckade djupt och började gråta exakt samtidigt. Jag minns också att vi åkte sex mil fram och tillbaka till Växjö i snöstorm för att se Pulp Fiction och att vi druckit stora kvantiteter äckliga shots tillsammans.

Har inte så mycket kontakt med övriga Älmhultsbor. Vissa har jag mailats lite med i och med att de hittat mig här, andra har jag fått prata med när jag ringt till kundservicen på IKEA, några har jag mött rund under fötterna utanför McDonald's vid Norrmalmstorg kl 5 på morgonen. Det visade sig att de rest hit med en busslast för att titta på någon kompis sjunga i Sikta mot stjärnorna. De muttrade något om att jag börjat prata stockholmska och fnös åt att jag jobbade på ztv och jag muttrade något om inavel och sedan delade vi pretty much på oss.

Äh. Jag tror att det blir kul!

--

I morgon håller jag i Wes Anderson-Face2Facet. Om ni har någon fråga ni vill att jag ska vidareförmedla, hojta!

fem spänn till den som kommer på vilken skådis min farmors (farfars?) pappa var/är lik på bilden

Vem är det han är lik? Jag har haft det på tungan i princip sen i lördags, men det går inte. (De andra två bilderna är bara engelska bonusbilder som inte har någonting med någonting att göra. Om ni förresten tycker att jag varit gränslöst tråkig, trött och sur på senaste kan jag meddela att jag 1) håller med och 2) jobbar på det. Idag dansade jag t ex en liten stund med neddragna persienner till Kinks-låtar och Britneys Heaven on Earth, satt för mig själv och skrattade/bölade åt Franny and Zooey som en dåre på bussen och knaprade lite på Marabous nya NonStop-chokladkaka. Yaaaaay! And there was much rejoicing!)

självömkan kl 02.25

Det här med att se Jean Renoirs The River när ögonen redan är ceriserosa och hjärnan snurrar som en Mac-fläkt på en tung sida och sedan jobba ett par timmar till är sannolikt inte en av mina mest genomtänkta idéer.

--

Nytt inlägg i alla fall skrivet på WS. Tipsar om två filmer på Stockholms filmfestival, Mister Lonely och Descent.

Off to Cumbria...

... där storm, en pappa med brutna tår, farbröder med clownhår och tweedkeps och ölfestival väntar. Yay. (Mamma varnade för engelska branta trappor. I sådana har tydligen både Laura Ashley och Body shop-grundaren dött.)

Skuggspel

Det verkar vara jag mot klabbet när det gäller Skuggspel. Fenomenal scenografi säger vissa. Själv har jag inte sett något så down right uselt i scenografiväg sedan huset i Musik för bröllop och begravningar - och det, mina vänner, är inget gott betyg. Sylvassa repliker och rapp dialog säger vissa. Själv höll jag på att bli en skämsmask i biostolen. Min recension och en talande trailer finns här. (Och nej, jag har inte sett varken pjäsen eller originalet, men det hade inte Harold Pinter enligt egen utsago heller gjort, så det kändes okej.)

Aaaaaaaaargh!

Höll precis på att skita på mig när jag med darrande hand tryckte på publicera-knappen för mitt premiärinlägg på Weird Science. Oh well. Det handlar om min förälskelse i fantastiska, underbara, modiga, helt revolutionerande teveserien Tell me you love me - believe the hype för en gångs skull! - och sex på film.

--

UPPDATERING: Kommentarerna till det här inlägget här hemma hos mig har fått en... eh... minst sagt oväntad vändning.

Saw IV sedd

Efteråt kände jag mig manad att googla frasen "what the fuck happens in Saw IV?".

på bättre humör

Har precis frustat varm choklad genom näsan och skrattat upp en lunga åt de plågsamt obekväma, hysteriskt roliga festscenerna på valvakan i Shampoo. Jack Wardens minspel förtjänar ensamt minst tre Oscars.

Grinig, moi?

Man är utarbetad, man är trött och nära att sätta sig ner och börja böla, sen går man på en pressvisning och inser att man hade kunnat ha det mycket, mycket värre. Man hade till exempel kunnat sitta fastgaffatejpad till en stol med Argento-uppspärrade ögon och tvingats se Skuggspel på loop.

--

Helgen har bland annat tillbringats på middag med föräldrar och svärföräldrar - och vanliga frågor som uppstår under dylika umgängesformer är dessa: kommer jag någonsin se Maria Callas svassa in på en spansk nattklubb och ge en man en snyting så att han åker ner över ett bord? Kommer jag att befinna mig backstage med Eric Andersen, Simon and Garfunkel och The Mamas & the Papas på en klubb i London? Samma kväll? Bo ihop med Twiggy? Jobba ihop med Kim Fowley? Vara med i studion när Miles Davis spelar in? Svaret är givetvis: Will I fuck.

--

Dagens tråkiga insikt: att man även om man sett både Saw och Saw II och inte varit så förtjust, borde se Saw III innan man ser och recenserar Saw IV.

--

Om ni trodde att ni hade varit på dåliga filmvisningar har ni inte varit på Förortish. Folk kastade typ stolar på varandra. Jag svär. Emil Mkrttchian, Rojda Sekersöz och Oliver Martin Henriquez vann tävlingen - med grymma filmer! - och förtjänade betydligt mer respekt än så för sina verk.

gräsklippartävlingschock!

Det här är underligt på många olika plan. 1) Owen Wilson tillsammans med... Jessica Simpson? 2) De fann varandra när de... deltog i "en tävling med gräsklippare". 3) På Willie Nelsons gård?

--

En annan underlighet i förbifarten: någon hittade just hit genom att googla "ung yvig fitta".

J. D. Salinger-festival

Raise high the roof beam, carpenters.

Hur kan jag ha låtit en bok med en sådan titel stå oläst i bokhyllan i flera år? Jag fick tårar i ögonen på bussen av en fin mening redan på sidan 11, och då började ändå själva boken på sidan 9.