Pöööööh

Såg en i Sverige nyutgiven Pablo Francisco-show igår. Fram till häromdagen hade jag överhuvudtaget aldrig hört talas om honom, trots att Wennö och Wahlööf i DN menade att han var "ståuppvärldens mest haussade namn" och även om Degrell som verkar insatt i komikvärlden inte håller med dem menar han att svensk press skrivit massor om denne Francisco. Oh well. Jag har missat honom helt, oavsett. Hursomhelst, det var ett skämt som var jävligt roligt (när han härmade ljudet som blir när gamla människor kommer: ett dammigt pöhhh. Eller ja, I guess you had to hear it.), en del som var ganska roligt och en hel del som inte var roligt alls. Men, något som var oerhört märkligt var att det fanns ett kommentarspår på dvd:n, där Francisco förklarar sina skämt. Sooo not funny. Sen fanns det också en intervju där han förklarade vissa av skämten en gång till.

--

Nyss skrek en man utanför mitt fönster Men för fan kom ut och kyss mig i anus för fan. Jag vet inte riktigt varför, vem han var, vem han ropade till eller vad han egentligen ville.

--

Birro beskrev sig igår som för mjukhjärtad för att fortsätta blogga, idag beskriver han sig själv som någon som "letar sig in i minfältet med bara ett bultande hjärta och ett dumt leende". Men vänta, vad är det jag ser på hans axel? Är det en bazooka? Är det ett granatbälte som sitter där runt hans midja? Nej, jag skojar. Stridsyxan nerlagd tills nästa gång. Okej?