Det är ingen myt. Kranvattnet här luktar verkligen svavel. Journalister frågar mig om jag är min kollegas flickvän, som om kvinnliga filmjournalister inte fanns. Såg öppningsfilmen The Queen igår. TV-mässig, men helt okej. Idag, kanske Sherrybaby.
Lättvikt
1. Is it something wrong with me? - direktkvalificerad till Novemberfestivalen
Niklas Månsson
Filmskaparen vågar ta ut svängarna. Ett starkt bildberättande med en vilja att gestalta. Berättandet känns eget, en inte fjäskig film med en uttalad idé om vad "film" är och ska vara.
2. Tobias - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Wille Lindelöw
En härlig film som bitvis har ett mycket fint spel. Charmig, speciellt på slutet...
3. Ung och gammal - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Nils Kjerstadius
En film som värmer hjärtat. Så fin och överraskande. Vackert, bildlöst och en hyllning till livet. En riktig pärla!
Hederspris, bästa animation: Skaterånaren Arvid Boström
En visuell film som är rolig och snygg. Imponerad jury!
Mellanvikt
1. Barnatro - direktkvalificerad till Novemberfestivalen samt prissumma på 10000 kr.
Alexander Felsing
En spännande, oväntad, poetisk och helt nydanande film. Oförutsägbar och med ett eget personligt uttryck. Ett mycket vågat gestaltande som inte försöker efterlikna "riktig" film. Vågad, inspirerande och helt skruvad. Vi gillar och vill bara se mera!
2. Alpha - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Erik Skånmyr, Jonas Kjellberg, Oscar Wincent
Moget, experimentellt, existentiellt och vågat om mogna människor. En film där man litar på bildens starka uttryck och publikens fantasi. Ett drivet bildberättande med fina detaljer utan sökta effekter. Starkt gestaltande av filmens egna universum. Intresset för ansikten...
3. Vänd aldrig ryggen till - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Marcus Carlsson
Ambitiös! Fint foto och bra skådespeleri. Utmärkelsen vänder sig till både team och ensemble.
Tungvikt
1. Sista ordet - direktkvalificerad till Novemberfestivalen samt växthusstöd på 25000 kr.
Lene Westlin
En välgjord liten film med bra skådespeleri och foto. Väcker tankar och förvånar på slutet. Säkert regiarbete och bra bildval i det lilla formatet.
2. Kommer snart - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Simon Gunnarsson
En fin film med vågade situationer. Historien känns personlig och filmskaparen har vågat använda sig av enkla dramatiska lösningar.
3. Point of Alá Marie - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Anna Karlsson
Spännande, omkullkastande och engagerande med ett alldeles eget berättargrepp.
Juryns hederspris för den galnaste filmen med störst kompromisslöshet:
Folkhemshjältar - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Ett vilt berättande. Tjenare Kungen möter Short Cuts med galet charmig energi. Stor eloge till scenografiavdelningen. Härligt skådespeleri, speciellt den självupptagne sångaren i bandet och charmören i bandet.
Hur ska man kunna förstå vad ”medbestämmande” och ”inflytande” betyder om man 1) är dåligt på svenska 2) kommer från ett land där demokratiska val inte ens finns på vykort eller 3) helt enkelt inte är intresserad, oavsett etnisk bakgrund.
Det kan vara värt att påpeka att "Inga tårar " är en för dagen ovanlig svensk film, en film för vuxna, i ett filmklimat som domineras av stissig ungdom och svenska poliser.Snutar, visst. Ungdomar, absolut. Men stissiga? Jag kan inte komma på en enda film om stissig ungdom. Senare i intervjun, apropå Bjerkings förhållande till sin barn och sina känslor, kommer ett "råd" han fått från barnavårdscentralen när han blivit rasande och inte kunnat hantera att hans dotter gråter:
- Spotta henne rakt i ansiktet.Ursäkta? Vad exakt menade människan på barnavårdscentralen? Vad är sensmoralen? Huh?
- Va?
- Ja, försök med det, sade sköterskan. Det är något av det mest förnedrande du kan göra, men hon känner inte av det. Hon känner bara att hon blir blöt.
Reel Pop focuses on how online video is changing the content creation, marketing and distribution process. We'll cover film studios and how they're coping with video sharing; TV networks and how they're transitioning to online models; and ad agencies and how they're incorporating video into their work. We'll also cover the major legal challenges facing the media industry, and deals and partnerships that change how online video is marketed, distributed and seen. From time to time we'll have some original reporting and punditry. (Check out one of the first examples, Online Video 101.)
--When covering all of this, Reel Pop assumes that old media and new media need to cooperate with each other. We don't apologize for Hollywood, and we don't write technophilic valentines for Silicon Valley. We just want ya'll to get along.
We're planning some fun features for Reel Pop, too:
- Reel World -- a weekly profile of a video-sharing site or online video destination.
- Five Questions For -- a bi-monthly interview series with somebody who doesn't just repeat meaningless sound bites.
- Required Reading -- what your pals in Hollywood and Silicon Valley are reading and talking about this week.
- This Week in Numbers -- a look at the stats shaping the online media world.
Gissa vad det var? Svaret hittar du här.Om man korsar en julbock
en biker och lite vett
får man denna klapp à la Kenneth
But it is the underwhelming response to Snakes that reveals the real peril in relying on bloggers to take the nation's pulse.
Vilken ängslig man. Vilken ängslig text. Bah."There were a lot of inflated expectations on this picture, with the Internet buzz," New Line's David Tuckerman told The New York Times after Snakes' lukewarm bow. "But it basically performed like a normal horror movie."
Tuckerman hits the problem squarely on its blogging noggin. Ever since the first smarty-pants posted his first unsolicited opinion on the Internet, Americans have become captivated by blog-o-mania — for good reason. For once, we own and operate our own public medium. Power to the people. Vox populi. Yadda-yadda.
And yet, as the scrambling suits at Lamont headquarters and New Line Cinema now know, it's easy to be seduced by one's own hype, especially when that hype is preceded by a "www." Now it's time to play catch-up ball. Lamont's handlers will have to face a candidate who will surely try to have it both ways on the campaign trail; New Line will have to sell a boatload of popcorn. That's the way the blog bounces.
As an occasional blogger myself, I'm still wary of the phenomenon. On one hand, it can be liberating to log on and spout off, unencumbered by editorial oversight.
On the other hand, as August 2006 clearly demonstrates, bloggers can just as easily get it wrong. That's worth remembering.
The whole thing reminds me of child-rearing. As the parent of any toddler can tell you, the younger the child, the louder the screams for attention — and quite often, the degree of the crisis is in reverse proportion to the decibels of the bellows.
To that end, it's important to remember that the blogosphere is still in its infancy, and like any kid, it needs to be watched very carefully.
I Sverige står vi fortfarande och stampar på den garderobströskel där homosexualitet endast bör omtalas av eller apropå ett fåtal glada, godkända riksbögar, som vi kramar ihjäl för att de är "som folk är mest".Så jävla bra! (Skickar en telepatisk tanke till Kjell Häglund och/eller Jan Gradvall om att jag finns här om de behöver mig heltid på någon redaktion fullsatt av fantastiska, inspirerande människor inom en snar framtid, och/eller att någon regissör jag beundrar vill ge mig en roll i en film så att jag inte fastnar, så jag lär mig nytt och gör saker jag egentligen inte kan och egentligen inte alls vågar. As if.)
Vi har inte en engelsk mångfald av öppet homosexuella teveskapare och komiker utan befinner oss på en embryonisk nivå där homosexualiteten fortfarande blir ett utmanande skämt i sig, som när Özz Nuyen kallar en radioshow för "Programmet som fortfarande inte får kallas bögradio" - en programtitel som i England skulle betraktas som obegriplig, mossbevuxen. (Ungefär som 1970-talets primitiva Manchester ter sig för snuten som dimper ner från 2000-talet i "Life on Mars".)
Utställningen "Min bästa bög" under Prideveckan i Stockholm var symtomatisk. Femtio hisnande heterosexuella kulturkändisar hade fått fotografera var sin bögkompis - och tanken gick sannerligen inte till någon sorts toleransbudskap, utan till Comedy Central-satirikern Stephen Colberts stående teveinslag "My black friend". Det var en utställning som fick mig att skämmas över min hemvist i en heterokultur som också är pinsamt närvarande i min teveskärms Boxermeny.
Men det är där, på andra sidan fjärrkontrollen, framtiden kan börja. Teve är vår tids kraftfullaste kulturkatalysator.
Off to Haugesund i Norge. Sen Malmö. Sen Espoo i Finland. Har en trave Oliver Stone-filmer, måste se-filmer, sexfilmer och amerikanska romcoms (som jag med all sannolikhet inte kommer att hinna se en enda av) i den än så länge helt opackade väskan, en dator med en än så länge ofärdig bok och en hjärna i desperat behov av semester. Tillbaka nästa lördag, men kommer nog att blogga lite emellan om jag hinner. Ha det fint så länge!Det där är något som man ofta hör svenska filmarbetare säga. Oftast filmarbetare som är mitt uppe i smeten och får en hel del pengar. Jag förstår inte riktigt resonemanget. Hur kan det göras för mycket film i Sverige? Det görs för dålig film i Sverige, absolut. Men för mycket? Det är däremot ett problem att nästan alla svenska filmer hamnar på bio. Ett år när det kommer upp emot 40 filmer äter de upp varandra, de stjäl varandras publik. Varför inte släppa vissa av dem direkt på dvd? Varför inte leta efter andra forum för filmerna? Det är ett problem att det tar så lång tid att göra film i Sverige. Det är svårt att brinna för en film i, säg, 8 år. Under processen det tar att försöka få ihop pengar har ofta kompromisser gjorts, för många ändringar, av alldeles för många kockar.
Att Filminstitutet i Sverige på senare år har valt att satsa pengar i allt fler filmer, men med mindre belopp, är en olycklig utveckling, menar Lars Jönsson.
Det görs helt enkelt för många filmer i Sverige i dag, med för liten budget. En rimlig produktionsnivå vore runt trettio långfilmer, att jämföra med fjolårets fyrtiofem.
- Kanske är det därför vi har sett så mycket som är mediokert på senare år. Filminstitutet borde analysera detta noga. Vad innebär denna förändring, för branschen, för filmutbudet?
- Det är intressant att se varför Colin Nutleys "Heartbreak hotel" blev en sådan succé. Den beskriver verkligheten för en singelmamma. Vi lever i ett samhälle där vi håller på att omdefiniera vad en familj är, och sådana frågor är bland andra jag och mina vänner väldigt upptagna av att diskutera.
Cissi Elwin tror alltså att den svenska filmen står inför en ny guldålder och att hon kommer att vara närvarande när en svensk film belönas med en Oscar eller en Guldpalm i Cannes. Men hon kammar noll om hon tror att det blir med en film i samma flugviktsklass och låga trovärdighet som Heartbreak Hotel.
Det filmvärlden längtar efter från Sverige är inte vimsiga, politiskt korrekta komedier med töntiga slut. Den svenska filmens världsrykte har skapats av filmer med helt annan ambition och konstnärlig nivå.
Filminstitutet har kommit till för att stödja tillkomsten av svensk kvalitetsfilm, inte för att tillfredsställa vd:s mer eller mindre utvecklade filmsmak.
...en lämplig ödmjukhet i smakfrågor.
Jag blir vansinnig. Mitt skrivbord ser ut som fan. Min lägenhet ser ut som en pundarkvart. Jag vadar fram i böcker och tidningar och utklipp och obegripliga anteckningar. Jag glömmer att äta lunch. Jag blir inte klar med boken. Min förläggare kallar det separationsångest. Jag kallar det brain freeze och prestationsångest. Nästa gång jag skriver en bok ska jag:
