måndag, juni 13, 2011

Dogtooth +++++

”Dogtooth” har sedan premiären i Cannes för drygt två år sedan hunnit åka ett gäng festivalvarv, Oscarnomineras och släppas på dvd i andra länder. Först nu går den - äntligen! - upp på bio i Sverige. Den är väl värd att vänta på, och jag hoppas innerligt att den trots fördröjningen hittar sin publik.

I centrum står en familj bestående av mamma, pappa och tre tonåringar. Barnen har växt upp helt avstängda från omvärlden och lever i tron att allt bortom tomtstaketet är livsfarligt. Inga intryck kommer utifrån, en egen värld byggs upp, de har till och med ett eget språk. När så små glimtar av utanförvärlden börjar sippra in - till exempel i form av filmer som ”Hajen” - ställs allt upp och ner.

Idén är genial, och genialt genomförd. Att se resultatet är att stiga rakt in i ett unikt universum, in i något som känns nytt och ogjort. Det är en film som sätter tankar i spinn och försätter filmälskarhjärtan i brand. Det är en film som får det att krypa i kroppen av obehag samtidigt som du skakar av skräckskratt. ”Dogtooth” är absurd, chockerande, störd och störande - och samtidigt väldigt, väldigt rolig. Missa den inte!
Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

4 kommentarer:

superkryp sa...

Åh, den ska bli spännande att se.

Emma sa...

Ja, se! Bums!

P sa...

Ja, vilken film. Ett saltkar är en telefon. En zoombie är en gul blomma. Och Frank Sinatra lurar fadern i barnen är deras farfar när han "direktöversätter" "Fly me to the moon" till en smetig familjekärlekslåt.

Emma sa...

Så bra!