shoot me while i'm happy

Några snabba Järnladyn-tankar

2012-02-03T09:01:00.002+01:00

Järnladyn vill lite för mycket, har på sig lite för många hattar. Demenshatten, sorgehatten, girlpowerhatten, politikhatten. Ingen av dem särskilt välskräddade. Girlpowerbiten blir klumpig och övertydlig. Demensbiten blir kladdig och spekulativ eftersom den handlar om just Thatcher, en verklig människa, och inte demens i största allmänhet. Sorgprocessbiten hade kunnat vara en småputtrigt sorglig och fin historia, men kommer bort i allt det andra, och känns oavsett kladdig och spekulativ eftersom det handlar om, ja, Thatcher.

Men detta att den inte skulle handla tillräckligt mycket om hennes politik kan jag inte hålla med om. Inte heller att den skulle vara en hyllning. Hon utmålas ändå, mitt i det oftast klumpigt girlpowriga, som hänsynslös, som särdeles odiplomatisk och hård. Filmen varvas med nyhetsbilder på blodiga demonstrationer med polisiärt övervåld, med nyhetsuppläsare som berättar om stigande arbetslöshet osv, osv. Precis som i fallet J Edgar får man känslan av att folk gärna vill bli skrivna på näsan när det handlar om kontroversiella politiker, att de måste få berättat för sig vad de redan vet, få det visat i bild.

kulturlogg v. 3

2012-01-26T12:35:00.001+01:00

J Edgar Har lite svårt att förstå några av reaktionerna på filmen. Till exempel 1) Att filmen "inte skulle avslöja om Hoover var homosexuell eller inte". Kan omöjligt se hur man kan se den här filmen utan att tänka att Hoover var homosexuell? För det kan väl rimligtvis inte bero på att man aldrig ser Hoover och Tolson ha sex? Det händer ju, så att säga, en hel del i film som man inte ser. 2) Att filmen på något sätt skulle smussla med homosexualiteten? Filmen speglar en tid när homosexualitet smusslades med, förnekades, föraktades - det betyder inte att filmen som sådan står för de sakerna. 3) Att filmen skulle glorifiera Hoover. Glorifiera?! Visst, den framhåller att han gjorde ett och annat som faktiskt var bra, men också - framförallt - att han ljög om egna prestationer, hade ett löjligt ego, inkräktade svårt på andra människors integritet. Var en pojke. 4) Att det faktum att filmen inte tar upp de överjävligheter Hoover ställde till med i så många, många människors liv skulle vara en svaghet. Varför han gjorde som han gjorde får vara underförstått, eller i alla fall halvförstått för tittaren. Att han gjorde som han gjorde litar manusförfattaren Dustin Lance Black på att vi vet. Jag tror helt enkelt att manuset är lite för smart, och litar lite för mycket på publiken. Folk vill tydligen bli skrivna på näsan, men inte så de märker det.

Katinkas kalas Lite hipster-HeyBaberiba-sketch-i långfilmsformat kanske, men den hade sina stunder. De flesta med Lisa Östberg, som också skrivit manus. Hon sopade mattan med övriga som skådis i filmen, vill se hemskt mycket mer av henne!

Mission: Impossible - Ghost Protocol Småputtrig actionunderhållning. Och för all del, med några riktigt bra hålla andan-scener.

The Artist Bra, men inte så bra.

Soul Surfer Se recension.

The Interrupters Vilka människor! Hoppas att resten av Dox-säsongen håller sån här klass, och att man slipper tramsiga fejkdokus i vår. Se The Interrupters här.

Soul surfer +++

2012-01-22T21:10:00.003+01:00

Drama
Regisserad av Sean McNamara med AnnaSophia Robb, Dennis Quaid m fl

Tonåriga Bethany lever för att surfa, men proffsplanerna får en törn när en haj biter av hennes ena arm. Filmen bygger på verklighetens Bethany Hamilton och hennes självbiografi, och resultatet är klassisk sportfilm toppad med hennes gudstro. Visst, det är ofta ostigt och sentimentalt, och som ateist kan det vara svårt att hantera vissa scener - men sportfilmer är av naturen ostiga. Och, hellre en så här rak skildring av tro än när unken sexualmoral smusslas in i låtsasprovokativa filmer som ”Easy A” eller ”What’s your number?”. Här finns allt man kan begära: omöjliga odds att övervinna, träningsmontage, fina familje- och vänskapsskildringar, tonårstjejer som visar hud utan att bli objekt och som konkurrerar om annat än killars uppmärksamhet. Se!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

--

Tycker verkligen att det är synd och skam att så många recensenter gladeligen sväljer mainstreamfilmer med så mycket unken sexualmoral att de blir ren normprånglande propaganda och samtidigt har så väldigt svårt för en faktiskt helt opredikantig skildring av en persons tro.

kulturlogg v. 2

2012-01-16T21:05:00.001+01:00

My week with Marilyn Se recension.

How I met your mother - säsong 6 Är det jag som blivit prydare eller blev dialogen grövre i säsong 6? Roligt hur som helst. Men, lite mindre åhjagvillvaradomskompis-värme den här säsongen kanske.

The rum diary Se recension.

Hamilton - i nationens intresse Låt mig säga så här: det är inte den bästa svenska actionfilmen någonsin. Och det här med att en snubbe som råkar mörda oskyldiga - för att han drömmer mardrömmar med en fruktkniv i handen, no less - ska vara det bästa det här landet har att erbjuda? Va, va, VA?!

Mannen från Le Havre Brukar ha lite svårt för Aki Kaurismäki, men det här var en varm - och väldigt snygg! - saga.

Hinsehäxan Lasermannen-klass! Vilka skådisar de hittat! Vilken regi de fått! Se den genast, och gör det här!

50/50 Söt och rolig!

When the wind blows Inte min kopp te riktigt. (Men gubben i filmen ser exakt ut som min farfar. Exakt!)

Pirates Njä.

Touch of evil Ännu en av de där filmerna jag trodde att jag sett, men faktiskt bara sett delar av. Scenen med bandaren och ekot på bron - så jävla bra!

Over the edge Fantastisk tonårsångest! Hur kan jag inte ens ha hört talas om den?! Tack Cinemateket för att ni gräver fram sådana guldkorn! Kurt Cobains favoritfilm, och det är ännu mer gåshudsframkallande att se Smells like teen spirit-videon nu när man sett var inspirationen kom ifrån. Obligatorisk läsning om filmen hittas här.

My week with Marilyn ++

2012-01-16T09:29:00.000+01:00

Regisserad av Simon Curtis med Michelle Williams, Eddie Redmayne, Kenneth Branagh m fl

Inspelningen av Laurence Oliviers Prinsen och balettflickan är ökänd. Enligt legenden frontalkrockade både egon och olika skådespelarmetoder, och Olivier försökte åka snålskjuts på Monroe samtidigt som han föraktade allt vad hon stod för. My week with Marilyn bygger på dagboksanteckningar som skrevs av en då 23-årig assistent på inspelningen och gavs ut i bokform 40 år senare. Han utgav sig för att ha haft en romantisk relation med Monroe, och utmålade sig av filmen att döma som oumbärlig för både inspelningen och Monroe. Faktiskt som den enda som förstod henne, som rekorderligt nog bara pussades lite med henne när hon var drogad och hade tagit för många tabletter, som inte utnyttjade henne. Ändå står det på en skylt i början av filmen att det här är hans och hennes “true story”. Där faller givetvis hela upplägget. Det blir till och med djupt obehagligt när man tänker på att Monroe blivit allmängods som kan användas lite hur som helst inom populärkulturen. Med tanke på att resultatet här mest känns som påkostad mimshow med lösrumpa känns det dessutom extra onödigt.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

The Rum Diary ++

2012-01-16T09:22:00.002+01:00

Regisserad av Bruce Robinson med Johnny Depp, Michael Rispoli m fl

1960. Journalisten Paul Kemp får redaktionsjobb i Puerto Rico. Han är ung och brinner, kollegorna är försupna och cyniska, tidningen nedläggningshotad. ”The rum diary” bygger på Hunter S Thompsons bok om egna journalisterfarenheter, och sist Johnny Depp spelade Thompsons alter ego resulterade det i något av det roligaste som gjorts på film. I ”Fear and loathing in Las Vegas” fångade Terry Gilliam det spektakulärt galna, det våldsamma och skeva, det fruktansvärt roliga och något litet av det smarta i hans texter. Här fångas inget av det. Någon gång får man visserligen en fin känsla av heta sommarnätter där allt kan hända, några gånger skrattar man till - men mest är det tamt, ljummet och lite poänglöst. När jag läste ”The rum diary” skrattade jag högt och hundörade små livssanningar. I filmen finns, tyvärr, inte något att hundöra.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

kulturlogg v. 1

2012-01-09T20:20:00.002+01:00

Sphere Rätt ok ett tag ändå, klaustrofobisk på Overlook hotel-light-sätt. Men ja, sen spårar den ju. Totalt.

Mourir auprès de toi Spike Jonze-quirk, som kan ses här.

Shame Se recension.

Jägarna 2 Om man säger så här: det är inte de små gesternas film.

Oxford blues Gillade! (Mild spoilervarning: Tycker särskilt om jämställdheten i den, att Ally Sheedy jobbar med roddlaget utan att det är något konstigt - och att det faktiskt är kompistjejen som får snygga killen till slut för en gångs skull. Extraplus för att tjejerna inte heller skolgårdsrivaliserar som de ofta får göra på film.)

The prince and the showgirl Kommande My week with Marilyn handlar om den ökända inspelningen av Laurence Oliviers The prince and the showgirl - som i sig inte är särskilt bra, och där ingen gör så bra ifrån sig. Mer kul att ha sett än att se.

Slacker Hade till min förvåning åldrats oerhört väl! Smart, rolig, välgjord, skön! Se den här.

Carnage Som sagt, jag äter upp min hatt om jag i slutet av året inte räknar den som årets roligaste film. Premiär 17 februari.

Höggradigt jävla excentrisk (bok) Blev så väldigt sugen på att se om alla Widerberg-filmer! Önskar så att de fanns tillgängliga. Sen tänkte jag ju kanske en och annan gång under läsningen att en författare som är tillsammans med biografiobjektets dotter kanske inte ger de allra bästa förutsättningarna för en bok, och att det kanske inte ger den mest objektiva bilden av en emellanåt spritt språngande regissör. Och jag är inte säker på att jag tycker om omskrivningen "kalabalik" när det handlar om en man som förmodligen uppvisat våldsamma och galna tendenser i samband med en uppslitande skilsmässa. Men annars, en mycket spännande bok om man är Widerberg-fantast, och den ger också en fin inblick i svenskt filmliv och svensk filmhistoria.

Shame ++

2012-01-09T14:12:00.002+01:00

Drama

Regisserad av Steve McQueen med Michael Fassbender, Carey Mulligan m fl

Brandon (Michael Fassbender) är 30-nånting, lever i New York och är sexmissbrukare. Han runkar i duschen på morgnarna, på jobbtoan om dagarna och storkonsumerar porr, prostituerade och barragg så fort han kommer åt. Hans omgivning är trots, eller tack vare, det kyligt gråblå och välordnad - till den dag hans syster (Carey Mulligan) plötsligt dyker upp och ska bo hos honom. Hon har röd halsduk och knasiga hattar, är kladdigt känslosam och stökar ner i både hans lägenhet och i hans liv.

”Shame” har väckt mycket uppmärksamhet på grund av Fassbenders (och de flesta andras) nakenhet i filmen, den har omtalats som provokativ och tankeväckande. Och, jo, en och annan tanke väcks. Som, vad är poängen? Varför har filmen gjorts? Och, kunde McQueen och manusförfattaren Abi Morgan verkligen inte komma på ett bättre sätt att illustrera Brandons fall till den absoluta botten än att låta honom gå till en bögklubb och bli avsugen? Är det den yttersta skammen?

Det har skrivits så oändligt många böcker och gjorts så oändligt mycket film på temat människor som knullar bort ångest och tomhet - och Shame tillför just ingenting. Det är en tomt skramlande sextunna, som under arthousepolishen och den myckna nakenheten inte är något annat än en hopplöst moraliserande och fingertoppsokänslig historia. Att McQueen bara låter ana en tragisk bakgrundshistoria bakom syskonens dysfunktionalitet är en sak, mer behöver vi inte veta - men i sin iver att ge så lite info som möjligt om Brandon och hans syster har han gjort dem till tomma skal, klichéer och vandrande idéer utan liv. Han har velat säga något om vår tid, men har tydligen ingenting att säga.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Årets roligaste film! Äter upp min hatt annars.

2012-01-05T19:54:00.001+01:00

Kulturlogg v. 51 - 52

2012-01-03T09:58:00.004+01:00

Alvin & gänget Typiskt gullig. Kanske är jag aningens lättroad och lättunderhållen ibland, men jag blev positivt överraskad! Och, jag tycker verkligen att det är väldigt uppfriskande med en mansfigur som inte är en jättebebis i barnfilmssammanhang. Alldeles för vanligt.

New year's eve Se recension.

Alvin & gänget 3 Se recension.

White heat Gangsterbonanza! Look at me ma! Top of the world! Måste ses. (Bonusinfoläsning: Cagneys karaktär sägs bygga på en blandning av Francis Crowley och Arthur Barker, Ma Barkers son.)

Soylent Green Hade väl sina dystopiska och bra stunder, I guess. Men ja, kvinnorollerna var väl... sådär. Prostituerade kallades exempelvis för "möbler" i framtiden. Apropå katastrofer och dystopier: tänkte försöka se K Special om katastrofer i Hollywood och irl innan den försvinner 22 januari.

Another year Det uppstod en diskussion mellan mig och M efter filmen: jag tyckte att huvudparet framställdes/framstod som vidrigt självgoda och okänsliga för sin omgivning, M tyckte inte att Leigh/filmen stod på någon särskilds sida. Men ja, jag tyckte nästan att alla i filmen var jobbiga. För att inte tala om huvudpersonen i Leighs Happy Go Lucky, som jag gissar att man också skulle gilla? Ville gaffatejpa hennes mun tyst, minns jag.

Another earth Näe. Pretentiös filmskolefilm, i ordens värsta bemärkelse.

Paul Smårolig och underhållande, mycket bättre än vad man fick för sig efter att ha läst recensionerna.

Baksmällan 2 Vilken djupt, djupt obehaglig film! Ettan var ju smart och rolig? Bilderna i eftertexterna, så jävla, grabbigt äckliga. Och de där ladyboyscenerna, så märkliga? Så rädda som Hollywood är för att visa kukar på duk, och så visar de full frontal ladyboy nakenhet - och då för att man ska tycka att det är äckligt, och därför kittlande skräckroligt? Men å andra sidan, way to go, ett tabu mindre osv. Kluven.

Himlen är oskyldigt blå Oklart varför jag inte sett den förrän nu - och så här i efterhand kan jag verkligen förvånas över att det inte blev den i stället för Svinalängorna som drog hem en massa priser här hemma. Se den om du inte redan gjort det!

Hooked for life Hildebrands skejtdokumentär var väl verkligen sådär som dokumentär betraktad - men intressant tidsdokument! Kan ses här.

Martha Marcy May Marlene Nja, va? Senaste tidens Winter's Bone, hyfsat överskattad.

årets bildskörd

2011-12-31T14:54:00.008+01:00

Bilder från 1) Mina nya hoods. 2) Sommaren. 3) Berlin. 4) Mannheim. 5) Heidelberg. 6) Norrköping.

Årsbästalistan

2011-12-30T17:07:00.001+01:00

I dag summerar jag och Aftonbladets övriga filmskribenter filmåret 2011. Här.

Vilka är dina favoriter?

New year's eve +

2011-12-26T13:46:00.003+01:00

Romantisk komedi

Regisserad av Garry Marshall med Hilary Swank, Katherine Heigl, Robert De Niro m fl

Nyårsnatten 2011, New York. Någon är på väg att dö, två främlingar fastnar i en hiss, en 15-åring vill ut på egna äventyr, folk rusar omkring för att vara på rätt plats med
rätt människa på tolvslaget och kärlek får förhinder i största allmänhet. Allt det där är förvisso viktiga ingredienser i ”New year’s eve”, men det enda du egentligen behöver veta om upplägget är att en viktig premiss för handlingen är att en bredbent Jon Bon Jovi (som här spelar artisten Jensen) i röd skinnkavaj är det hetaste som musikindustrin kan uppbringa, och således spelar på både Times Square och stans hippaste nyårsfest. Köper du det köper du allt, och köper du allt kan du möjligen tycka att ”New year’s eve” håller godkänd klass som underhållning. Annars inte, och då gör du bäst i att i stället se bitterljuvliga, fantastiska ”Ungkarlslyan” eller ta ”När Harry träffade Sally” en gång till för en dos nyårsromantik. Det må finnas stora stjärnor i ”New year’s eve”:s minsta biroll, men inte minsta ögonblick av vare sig romantik eller komedi. En slarvig och totalplastig uppföljare till regissören Garry Marshalls förra, fullständigt förglömliga, men inte riktigt lika hafsiga ”Valentine’s day”.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Alvin & gänget 3 ++

2011-12-26T13:44:00.001+01:00

Animerat äventyr med svenskt tal

Regisserad av Mike Mitchell

Dave och hans familj/kompani av sjungande och dansande ekorrar är på semesterkryssning. På grund av sedvanligt Alvin-strul hamnar de skeppsbrutna på en öde ö. På plussidan är "Alvin och gänget 3" en gullig historia om försoning, om de roller man blir tilldelad i livet och om att växa med ansvar. Det är sorgligt att det är så, men det är också uppfriskande i familjefilmssammanhang att se en pappa som är fullt kapabel att ta hand om barn (eller, ja, ekorrar) utan att komedi automatiskt utbryter. På minussidan: "Alvin och gänget 3" lider av uppföljarsjuka, med tvångsintryckt action här och där, och sångnumren är fortfarande gräsliga. Könsrollerna och ögonfransfördelningen mellan pojk- och flickekorrar känns också en smula förlegade.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

GOD JUL!

2011-12-23T18:45:00.002+01:00

kulturlogg v. 50

2011-12-20T22:24:00.002+01:00

Attenberg Lillasysterfilm till mästerliga Dogtooth, med flera briljanta scener - och så några som känns lite obekväma och obehagliga mest för sakens skull.

Play Försöker inte vara jobbigt tvärtemot nu, men jag kan inte begripa hur den kan ha genererat så mycket text. Östlunds klumpigaste och fingertoppsokänsligaste film. Ni som inte sett Gitarrmongot, se!

Maktens män Så gjord?

Our idiot brother Söt och rolig! Ni vet hur Julia Roberts ett tag kändes som en av grabbarna? Paul Rudd känns mer och mer som en av brudarna. Tycker väldigt mycket om honom för det! Han och Rashida Jones var fina ihop i I love you, man, och är roliga ihop i ett stickspår här också. Tycker väldigt mycket om henne också när jag tänker efter, även om jag missat henne i en himla massa tv.

The Girl with the dragon tattoo Fincher-tintad kopia av medioker film. Varken mer eller mindre. Men mest satt jag bara och tyckte att soundtracket var en sådan besvikelse.

Crazy, stupid, love Smårolig och småsöt.

Vi har redan sagt hej då Har hjälpt till att tonsätta den, här. Min motivering till låtvalet säger lite om stämningen i boken.

The skin I live in Inte så förtjust, av egentligen ingen annan anledning än "inte min påse".

The three musketeers (1948) Det finns nästan inget som motar bort feber så bra som äventyrsmatinéer och glass!

Stöd Stadsmissionen, följ @betalvaggen!

2011-12-16T10:50:00.002+01:00

Den här veckan twittrar jag och flera andra på @betalvaggen, för att försöka hjälpa till att dra in pengar till Stadsmissionen. Att följa kostar 25 kronor. Gör det gärna, eller skänk pengar på helt vanligt sätt!

Som en del av Vi hörs i Sthlm/#vihors-projektet kan man också följa fyra hemlösa som twittrar om sin vardag. Gör det också!

kulturlogg v. 48 - 49

2011-12-14T20:56:00.005+01:00

The Big Combo Ruggigt snygg noir! Finns att se här.

Shark Night 3D Se recension.

Page One: Inside The New York Times Min spontana reaktion? Vad långsamt de gick i korridorerna! Och vad ostressade de verkade? Men vad löjligt snabbt de knattrade på tangenterna! (Blir nyfiken: hur gör ni när ni skriver? Tittar ni på skärmen eller på tangenterna? Jag tittar på tangenterna, sällan på skärmen. Jag vet när det blir fel ändå, oftast.) Annars, intressant inblick men som dokumentär var den väl lite ostyrslig.

Boy Quirk blir verkligen inte bättre för att det är Nya Zeeland-quirk.

The Greatest Movie Ever Sold Lite... o-Morgan Spurlockigt, kändes smartare än hans andra filmer. Men om det nu ändå var så meta att man fick se honom göra pr i filmen i olika talkshowsoffor, kunde han inte gått hela varvet runt och visat oss hur sponsorerna reagerade på den färdiga filmen? Kändes som om man blev på tok för snuvad på den konfekten.

Barneys många liv Bra ålderssminkning, och slutet tog faktiskt ganska hårt - men i övrigt mest pinsam.

Nader & Simin - En separation Vilket spel! Åkte direkt in på listan över årets favoritfilmer.

The Magnificent Ambersons Skulle ju hemskt gärna vilja se den som Orson Welles tänkt den, förstås - men den version jag såg på Cinemateket är också mycket bra. Faster Fanny, vilken magnifik dramaqueen!

Submarine Inledningsvis väldigt rolig och söt, men tappar en hel del mot slutet.

Attack the block Nja. (Precis som jag kände inför Östlunds Play som hade liknande tema, minus aliens.)

The Adventures of Tintin Näe.

Tinker, Tailor, Soldier, Spy Hoyte van Hoytema-snygg! Min gamla Hoyte-intervju finns att läsa här.

The Marriage Plot (bok) Lite lurig, känner att jag kanske missade för många referenser för att riktigt "fatta" den helt. Men annars, so and so, med briljanta meningar och insikter här och där.

It's Kind of a Funny Story Half Nelson-regissörernas senaste film. Söt och rolig, och/men ganska enkel.

Shark night 3D ++

2011-12-04T20:28:00.002+01:00

Skräck

Av David R Ellis med Sara Paxton, Dustin Milligan och Chris Carmack m fl

Upplägget är enkelt: Ett ovanligt eklektiskt kompisgäng (en plugghäst, en skojare, en idrottare osv) beger sig mot ö omringad av hajinfesterat vatten och hillbillyland där mobiltäckningen är dålig och lokalbefolkningen har dåliga tänder. Vilka klarar sig till eftertexterna? Vägen dit är dock inte fullt lika klyschig som man skulle kunna tro. Ungdomarna beter sig (i alla fall mestadels) förnuftigt, skådespelarna är (i alla fall mestadels) okej, det finns lika mycket solbrända manstvättbrädor och muskulösa överarmar för publiken att titta på som bikinikroppar och man har lekt (i alla fall lite grann) med könsrollerna. Men ja, det bjuds varken på större överraskningar eller så värst mycket skräck. Vill man ha sin hajskräck en smula mer nattsvart och otäck föreslår jag att man ser ”Open water”.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

#småbarnsseminariumpåSFI

2011-11-29T20:02:00.005+01:00

Har tillbringat dagen på SFI, där det hållits småbarnsseminarium. Det inleddes med ett klipp ur filmen ovanför: fina, fina 10 minutes older som jag bloggat om tidigare. Se den, se om den.

Annat vi fick se: bl a Potter Puppet Pals-klippet nedanför, och en liten söt barndokumentär från SVT/Bolibompa, En stund med Hugo.

(Vi fick också höra att det funnits en form av sjöjungfrutrend bland flickor. Man har tydligen tillverkat egna fenor en masse? Jag har aldrig hört talas om det här, och tydligen är trenden redan på övergående. Oh well.)

--

Åh. Glömde en grej! En dansk filmpedagog visade en övning de brukar göra med små barn för att lära dem lite om filmkonstruktion: att man tillsammans klappar på alla klipp i en spännande sekvens. Funderar på att göra det på nästa pressvisning av en Bay-film.

kulturlogg v. 47

2011-11-28T10:37:00.001+01:00

X-Men: First class Vad ful den var! Och vad fånig. Och vad störtlöjligt, gammeldags lättklädda alla brudar var. Och vad illa January Jones passar i exakt alla sammanhang utanför Mad Men. (Samma sak för Jon Hamm.)

Oslo, 31 augusti Fastnade inte lika omedelbart för den som för Triers Reprise (se den om du inte gjort det!), men har märkt att jag gått och tänkt mycket på den efteråt. Anders leenden på krogen tog hårt. Cykelturen med rökpuffarna var magiskt vacker, och är en perfekt beskrivning av hur roligt man kan ha när man är oerhört ledsen och aldrig vill gå hem. Tycker också att det varit intressant att läsa hur olika recensenter beskriver hans problem. Helena Lindblad använde ord som "existentiell provokation" och "i-landsproblem", skrev att filmen ställde frågor som "Har man verkligen rätt att kasta bort sitt liv – om man inte behöver göra det?". ("Behöver" någon ta sitt liv, mer än andra? Har vissa mer rätt att må dåligt än andra?) Jeanette Gentele skrev om "tidspessimism". Tycker att Bernt Eklund beskrev Anders känslotillstånd och filmen mycket fint: "... även likgiltigheten är honom likgilitg" och "... en nästan alldaglig bild av den hisnande tomheten bortom såväl droger som vardagsrutiner." Många tycker att mötet mellan Anders och Thomas är bäst i filmen, men jag hade väldigt svårt för just den biten. Thomas stannar vid att vara en typ. (En typ som jag dessutom avskyr med hela mitt hjärta, vilket kanske är anledningen till att jag ogillar de scenerna. En annan sak med deras möte skaver: Anders har ju någon att prata med. Men det är kanske mest för att jag själv musslar och skojar bort när jag mår dåligt och/eller går in i avstängdhetsmode.)

The Umbrella man Intressant Errol Morris-dokumentär i miniformat! Se den här, och läs bakgrundsinfo här.

Real steel Se recension.

Rio Bravo Dean Martins ögon i öppningsscenerna! Så mycket känslor förmedlade med så små gester! Över lag mycket fint spel från John Wayne, Dean Martin och Walter Brennan.

Red river Njä. Inte riktigt min påse, och mil från det fina spelet i Rio Bravo.

Real Steel ++

2011-11-27T20:43:00.001+01:00

Drama/Robotaction

Av Shawn Levy med Hugh Jackman, Dakota Goyo, Evangeline Lilly m fl

År 2020. En kringresande i robotboxningsbranschen är skyldig en massa pengar. Han får besked om att ett ex dött, och att den son han för länge sedan tappat kontakten med bara har honom och en adoptionsvillig moster. Vad han gör? Säljer ungen. Till moster plus man, som först ska semestra lite. Därför måste han - hemska tanke! - umgås med sitt barn i två månader innan han blir av med honom. Detta vore i en mer socialrealistisk film underlag för livslånga ärr. Här är dock tanken att man ska tycka det är underhållande och gulligt när en empatistörd nolla bondar med sin son över robotar som boxas. Det gör man nu inte. Men, lite gulligt är det när sonen tar en uträknad robot till storslagen final, ”Rocky”-style. ”Real steel” trycker på alla underdogknappar i boken, och tårarna som undertecknad fällde på slutet var högst motvilliga.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

--

Tror inte att jag övertolkar om jag tänker att det är något djup, djupt skevt med ett samhälle där publiken förväntas hålla på någon som beter sig så jävla illa som Hugh Jackmans figur gör i början. Komedier där all humor byggs upp kring att pappor/män är inkapabla att ta hand om ungar är illa nog, men det här?

2011-11-24T21:35:00.001+01:00

Dean Martins ögon i öppningsscenen i Rio Bravo. Aaahhhhhh!

kulturlogg v. 45 - 46

2011-11-22T22:40:00.000+01:00

Snows of Kilimanjaro Ken Loachig saga av det väl sockriga slaget, med klumpiga politiska poänger. Men fint spel och rolig då och då.

Drive Se recension. (Lustigt det där. Jag hade lite grann tänkt tiga ihjäl min recension eftersom den skrevs under tidspress och jag tyckte den blev dålig och tramsig, men jämfört med en del andra är den helt ok. Min är alltså fortfarande inte bra, Drive verkar bara ha genererat ovanligt mycket dåliga texter. Som om fler än jag skrev utifrån vad de trodde/ville att filmen skulle vara, och mest reagerade på hur andra redan reagerat.)

Drive (soundtrack) Grämer mig över att jag missade att skriva om soundtracket i recensionen. Det var så uppenbart och självklart bra att jag glömde bort det.

Abschied von Gestern (Yesterday girl) Skrev om den lite som hastigast här.

Hollywood (bok) Bukowski om tillblivelsen av Barfly, som han skrev manus till. Rolig, rörande, fantastisk! Måste se om filmen nu.

Fils unique (My only son) Småputtrig bagatell med fläckar av både rörande och roliga scener, och med väldigt fint spel från Laurent Capelluto i huvudrollen.

Generation P Ibland ser jag filmer där jag får svårt att avgöra om det är någon form av kulturkrock som uppstått, eller om en film bara är obegriplig (eller dålig). Ryska Generation P var en sådan film. Snygg för det mesta, rolig då och då. Men ja... uppåt väggarna konstig. (Enligt Wikipedia är det DJ Shadow som gjort musiken, men det har jag oerhört svårt att tro, och en snabb googling verkar inte bekräfta.)

Here I am Mer välmenande än bra, men den hade sina stunder.

Collaborator Som amerikansk 00-talsindependent brukade vara, innan allt blev quirky. Smart, om än med vissa brister.

Silver Tongues Den enda film jag såg på Mannheim - Heidelberg-festivalen som jag hade några egentliga förväntningar på, mest kanske för att den är så festivalberest. (Visades t ex på Stockholms filmfestival.) Gillade inte alls. Självmedveten och låtsassmart filmskolefilm.

Elle ne pleure pas, elle chante På filmfestivaler drunknar man ofta i filmer om sexuellt utnyttjade, trasiga kvinnor som alla beter sig ungefär likadant. Den här tillförde just ingenting, men Laurent Capelluto dök upp igen och var bra i en pytteroll.

Lao Wai (The Foreigner) Lagom söt kärlekshistoria, som lyftes av fint spel från Gauthier Roubichou. Vill se mer av regissören Fabien Gaillard!

Tatal Fantoma (The Phantom Father) Småcharmig.

Up there Imponerande konsekvent långfilmsdebut! Rolig, fint spel från Burn Gorman (som jag ju måste ha sett innan, men aldrig har tänkt på tidigare).

Some dogs bite Socialrealistiskt äventyr, fint spel från Aaron Taylor. Nyfiken på vad regissören Marc Munden kan hitta på framöver.

Secrets of the tribe Inte precis en reklamfilm för antropologyrket, men sevärd. Finns här.

(Fint spel, fint spel, fint spel. Ja, jag upprepar mig. Det jag mest av allt tog med mig från Mannheim - Heidelberg är ett gäng nya skådespelare att hålla ögonen på, och bara en och annan regissör.)

Drive ++++

2011-11-20T19:57:00.002+01:00

Av Nicolas Winding Refn med Ryan Gosling, Carey Mulligan m fl

Drama/Action

En namnlös huvudperson (Ryan Gosling) varvar bilmeckarjobb med stuntförardito om dagarna, om nätterna jobbar han som rånarchaufför. Han blir förälskad i en granne (Carey Mulligan), indragen i hennes och hennes sons liv - och in i en stöt som kan lösa problem eller leda åt helvete.

I sina senaste filmer har Nicolas Winding Refn (mest känd för ”Pusher”-trilogin) varit extra tydlig med varifrån inspirationen kommer. I snudd på mästerliga ”Bronson” både lånade han från och hyllade Stanley Kubrick, i hypnotiska och oförtjänt hårt kritiserade ”Valhalla Rising” gick han Werner Herzog. Vad gäller ”Drive” har han pratat om den som en Alejandro Jodorowsky-hyllning, och här låter han Jodorowskyskt ultravåld möta Ryan O’Neals tystlåtna rånarchaufför från ”The Driver” (1978) och Michael Mannskt 80-tal. Mest finns det av det senare. Förtexterna är rosa, soundtracket synthigt, bilderna nattglittrande stadssiluetter, motorljuden mullrande, männen sorgsna machos vars planer går snett. Det är gåshudssnyggt, från första bildrutan till sista. Hade människoporträtten bara varit en aning mer... djuplodande hade ”Drive” varit perfekt. Perfekt!

Vissa har hyllat, andra har avfärdat filmen som “bara snygg”/tom och innehållslös/för våldsam. Någon annan har sagt att det är en film om våld som inte ger bakgrund eller förklaringsmodeller. Och ja, ”Drive” är våldsam. Blodig och splattrigt kladdig. Men, utan den sortens brutala våld hade ”Drive” varit en till - ytlig och tom - film med en lättidentifierad hjälte i en svartvit värld. Istället är det en film om män som inte har några andra lösningar på problemen än våld - och om att våldet aldrig kan vara lösningen. Med våldet som drivkraft åker man ensam mot solnedgången, varje gång. Vare sig man vill eller inte. (Dock oerhört sällan lika snyggt som här.)

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Heidelberg

2011-11-19T21:39:00.026+01:00

Mannheim

2011-11-19T21:09:00.032+01:00

Abschied von gestern/Anita G - flicka utan förflutet/Yesterday Girl

2011-11-16T22:31:00.009+01:00

Är på filmfestival i Mannheim/Heidelberg. Hamnade på en tysk film från 66 och insåg alldeles för sent att den inte skulle vara textad på engelska. Satt kvar bara för att se vad det var - och förstod på en gång att jag skulle tycka om den ändå, helt utan att förstå ett ord. Den kändes lite som Barnvagnen, men med franska-nya-vågen-spex-tics. På ett bra sätt. Ni ser ju.

Norrköping

2011-11-09T20:36:00.015+01:00

Grämer mig något oerhört att jag inte hade min riktiga kamera med mig, kan inte ta vettiga bilder med mobilkameran.

--

Anledingen till att jag varit i Norrköping är att jag sitter i styrelsen för Biografcentralen och bl a därför har varit på kvalitetsfilmskonferens i två dagar. Av oss som höll till i lokalerna på nya, fina biografen Cnema var majoriteten folk som jobbar praktiskt med att driva biografer, och det har varit otroligt spännande att få sitta och lyssna med stora öron (och ställa korkade frågor). Mest intressant: föreläsningen om Cineville i Amsterdam och hur de har dragit igång ett nätverk av tretton arthousebiografer för att konkurrera med de större kedjorna. Mest förvånande: att se hur mycket diagram och grafer kan uppröra. (Som, säg, den statistik som användes för att ta fram rapporten som Hynek Pallas skriver om här.)

--

Apropå statistik, Biografcentralen och kvalitetsfilm: det finns en kartläggning av kvalitetsfilmsbiografernas situation 2010 att ladda ner som PDF. Den ligger till grund för bildandet av Biografcentralen.

kulturlogg v. 43 - 44

2011-11-07T22:00:00.000+01:00

Black Power Mixtape 1967 - 1975 Briljant idé, snygg, intressant.

Hereafter - Livet efter detta Åh. Clintan är så... såsig ibland.

El Bulli: Cooking in process Tyckte mest att både ämnet och formen var åt det larviga. Det försiggick så mycket i det där köket som var mer intressant än vakuumförpackandet av sötpotatisjoser. Maktbalansen, den komiskt buttra chefen, det ängsliga tassandet från underhuggarna t ex.

Soluppgång (Eller som det heter i original: Sunrise - A song of two humans - en så väldigt fin titel!) Om du har chansen att se stumfilm med livemusik av Matti Bye ska du verkligen ta den - det är fantastiskt! Missa inte, ögna igenom Cinemateket-programmet och kolla efter nästa datum! Soluppgång slog på största känslotrumman emellanåt, men var också full av fina detaljer.

Vi har en påve! Se recension. Tycker att svenska filmkritiker var lite väl snälla mot Nanni Moretti, ska påvesatir resa utanför Italiens gränser tycker jag nog att den bör vara rätt mycket vassare än så här för att ha någon relevans.

My soul to take Så... o-Wes Cravensk och otight?

The Novak Legacy Min ena pappa har skrivit en konspirationsteorität thriller (där bl a Palme svischar förbi), som på riktigt fått mig att fundera på om hans avsaknad av tänder beror på tortyr i bolivianska förhörsrum och inte alls har att göra med helt vanliga, dåliga, engelska tänder. Eller, ja, i alla fall nästan. (Vad tycker ni förresten, är vi lika?)

Bunraku Njäe.

Wild Combination Fin Arthur Russell-dokumentär! Finns att se här.

Vi har en påve! ++

2011-11-06T20:56:00.002+01:00

Av Nanni Moretti med Michel Piccoli, Nanni Moretti m fl

Komedi/Drama

Nyvald påve dukar under av pressen och får psykbryt strax innan hans namn ska tillkännages. Problem uppstår för alla inblandade, Vatikanen kallar in psykolog och hoppas på snabb lösning. Som påvesatir är det oerhört ovasst, som komedi är det inte särskilt roligt, som drama i princip helt odramatiskt. ”Vi har en påve!” är på det hela taget poänglös, och det är obegripligt att den ska gå upp på svenska biografer. Men kanske kan det inspirera till en liknande, men bättre, film om vår kung?

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

kulturlogg v. 38 - 42

2011-10-24T23:00:00.001+02:00

Har slarvat med kulturloggandet, så det här får bli en extraspecialräsersnabb omgång. (Förstår att ni inte suttit med fingret på refreshknappen och väntat på en kulturlogg, men ja, jag gillar själv snabba tips och otips - och hoppas att jag kanske kan hjälpa någon att hitta något de annars inte hade sett eller läst. Plus att kulturloggandet är ett utmärkt sätt för fantasilösa, twitterberoende latmaskar att blogga åtminstone lite grann.) Here goes:

FANTASTISKT!

Sista skrattet Såg den med livemusik av Matti Bye på Cinemateket - och det var så bra att jag satt och bölade. Vilken film! Vilka ansikten! Vilket bildberättande!

MYCKET BRA

Pina Se recension.

Contagion Se recension.

Monsters Hade helt flugit under min radar, men vilken pärla! Riktigt fint spel, snygg, imponerande på de flesta sätt.

BRA

Friday Night Lights Såg färdigt de sista avsnitten av säsong 5 först nu, och även om det aldrig blev lika fantastiskt som i första säsongen igen var det med lite sorg jag sa hej då till coach och Tami och Matt och... Men mest saknade jag kanske Lyla Garrity ändå.

A new leaf Några hysteriskt roliga scener med lite mossigheter emellan. Blev sugen på att se mer Elaine May!

En dåre fri (bok) Psykisk ohälsa inifrån. Intressant, och strösslad med humor och små briljanta meningar.

Bobby Fischer against the world Gripande livsöde, helt klart.

OK

Killer of sheep Hade höga förväntningar, och framför allt, helt andra förväntningar. Kanske av ingen annan anledning än att stillbilden i Cinemateket-katalogen fått mig att tänka svart Gummo? Om man ska summera tycker jag nog likadant som killen jag tjuvlyssnade på i kön på väg ut från visningen: "Jag gillade scenerna som var utomhus. Det som var inomhus var inte alls lika bra." (Och den där dansscenen Hynek Pallas beskrev så fint tyckte jag mest kändes som en naglar-på-rygg-sexscen ur Shaft.)

Everything must go ...som fått den alldeles jättedåliga "svenska" titeln Neighbor for sale. Hade några roliga scener, annars oväntat lite komedi och lite för enkelt. Men ja, sevärd ändå.

Gasland Sevärd och intressant, absolut - men jag börjar tröttna på formen Snubbe med humor/patos/samma berättarröst och berättarmelodi reser runt och avslöjar korrupta storbolag.

The winning season Formulär 1 A-mässiga achievementfilmer går alltid hem.

The company men Ganska oklyschig trots klichéerna. Riktigt fint spel från de flest inblandade, dessutom.

Heaven can wait Söt.

Conan O'Brien can't stop Är väl egentligen sådär som dokumentär, men Conan är kul och man får en liten inblick i turnélivet I guess.

I am number four Underhållande tonårsaction!

Sons of perdition Förra veckans Dox-film, om tonårskillar som flytt ur sekt. Finns flera paralleller till Devil's playground som bl a finns att se på Voddler.

NJÄ

Let me in Var väl inte dålig direkt, men inte så bra heller? Minns nu knappt någonting ur den, vilket kappast är något bra betyg.

American tabloid (bok) Småspännande och konspirationsig och så, men... Inte riktigt min grej.

Lincoln lawyer Som ett sämre CSI-avsnitt utan inochuturkropparbilder: dålig, men småspännande för stunden. (Men gillade en detalj väldigt mycket: hur relationen mellan separerade föräldrarna - Matthew McConaughey och Marisa Tomei - skildrades.)

The wall: psychoanalysis put to the test for autism Som dokumentär betraktad var den väl egentligen undermålig - men intressant att ta del av hur man ser på autism i Frankrike. Galet! Hade ingen aning. Se den här.

Limitless Minns den knappt, men den var väl... småputtrig. Tror jag.

UNDVIK

What's your number? Se recension. Låtsassexliberala komedier som egentligen är ultrakonservativa går bort.

Motståndets tid Se recension.

Super Störtlöjlig. Se om Kick-Ass eller Defendor i stället!

Drive angry Jetedålig.

Born to be a star Se recension.

Pirates of the Caribbean: On stranger tides Den är liksom inte ens jättedålig. Bara menlös och tråkig.

--

... och så såg jag ett gäng tävlande kortfilmer i och med att jag satt i juryn för Filmgala Norr. Här kan man läsa om vilka som vann, och nedan kan man se vinnaren i tungviktsklassen, Tehilla.

Contagion ++++

2011-10-23T23:26:00.001+02:00

Av Steven Soderbergh med Matt Damon, Kate Winslet, Jude Law m fl

Thriller/Drama

Beth kommer hostande hem efter en affärsresa. Inom 48 timmar är hon död, men har redan hunnit smitta ett stort antal människor som i sin tur hunnit smitta ett stort antal människor som... Pandemi och masshysteri utbryter, städer sätts i karantän, paranoian är total. Vi får följa ett antal personer, främst en grupp forskare som jobbar intensivt för att spåra viruset, stoppa dess framfart och ta fram ett vaccin - och för en gångs skull framstår forskare inte som roten till allt ont, utan tvärtom som historiens hjältar. Resultatet är en tät thriller, som trots en del billiga grepp och onödig sentimentalitet balanserar mästerligt mellan underhållning och folkbildning. Det låter kanske tråkigt, men ”Contagion” är årets skräckfilm i all sin lågmäldhet. Det är stjärntätt och oerhört otäckt, utan att Soderbergh gör en stor affär av varken det ena eller det andra. När han låter undergången svepa genom vanliga villakvarter i stället för öde ”Mad Max”-landskap är det så realistiskt och trovärdigt att man får känslan av att det kan vara dags i morgon. Har du koll på hur många som hanterat tidningen du håller i just nu? Har du tvättat händerna?

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Pina ++++

2011-10-23T23:24:00.002+02:00

Av Wim Wenders med Pina Bausch och medlemmar ur Tanztheater Wuppertal-ensemblen

Dokumentär i 3D

1985 bestämde sig Wim Wenders och legendariska danskoreografen Pina Bausch för att göra film tillsammans. Det tog sedan Wenders drygt 20 år att komma fram till en form som skulle göra hennes verk rättvisa: 3D. Bausch hann dö innan inspelning, och ”Pina” blev en hyllning till henne i stället för en film om henne. Scenföreställningar varvas med intervjuer och danssolon i stadsmiljö. Resultatet borde övertyga både dans- och 3D-skeptiker. 3D:n är, något otippat, det bästa, mest helgjutna och genomtänkta jag sett i 3D-väg, och flera av de filmade danssekvenserna är överjävligt vackra. Vissa går en visserligen rakt över huvudet (som ganska mycket dans har en tendens att göra), andra går rakt in i känslosystemet. Se!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet. Jag har också skrivit längre om filmen i nya Film & TV.

Born to be a star -

2011-10-23T23:21:00.001+02:00

Av Tom Brady med Nick Swardson, Christina Ricci m fl

”Komedi”

Bucky har stora framtänder, liten snopp och litet intellekt, och beger sig till Hollywood för att söka lyckan som porrskådis. Låt ett gäng åttaåringar med blodsockerfall hjärnstorma i en halvtimme och de kommer på något bättre och roligare inom den ramen än vad manusförfattaren Adam Sandler och regissören Tom Brady lyckats med. Humorn i ”Born to be a star” är på så låg nivå att det sämsta svensk buskis har att erbjuda ligger i lä.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Motståndets tid +

2011-10-10T09:14:00.001+02:00

Av Andres Veiel med August Diehl, Lena Lauzemis, Alexander Fehling m fl

Tyskt drama

Motståndets tid kretsar kring Bernward Vespers och Gudrun Ensslins kärleksaffär, och de revolutionära strömningar som omgav dem på 60-talet. Vesper blev sin generations röst, Ensslin grundade Röda arméfraktionen tillsammans med älskaren Andreas Baader. Popdängor över arkivbilder varvas med taffligt psykodrama, och regissören Andres Veiel lyckas aldrig fånga något annat än en svårt romantiserad bild av ungdomen och tidsandan, och bilden han förmedlar av relationer verkar vara filtrerad genom en hopplöst gymnasial Bergman-fantasts hjärna. Ena sekunden kuddkrigar Gudrun, i nästa självstympar hon genom att dra ner trosorna och sätta sig i krossat glas. Undvik!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

What's your number? ++

2011-10-04T13:24:00.001+02:00

Av Mark Mylod med Anna Faris, Chris Evans, Ari Graynor m fl

Romantisk komedi

Ally (Anna Faris) har haft sex med 19 killar. Enligt en tjejtidning har kvinnor som haft 20 sexpartners eller fler svårt att hitta en make. Av detta drar Ally slutsatsen att nästa kille hon har sex med måste vara den rätte, och bestämmer sig dessutom för att leta upp alla sina ex för att ge dem en ny chans. Krystade upplägg i romkoms kan jag köpa, och i teorin är det toppen att det kommer fler och fler tramsiga och vulgära komedier med kvinnor i huvudrollerna. I praktiken är trams mest tramsigt oavsett om det är män eller kvinnor i huvudrollerna, och vulgärt enligt amerikanska mått är sällan tillräckligt vulgärt, vågat eller roligt. Nej, ”What’s your number?” är en epa-”Bridesmaids” utan charmen och gapskratten - och då tycker jag ändå att ”Bridesmaids” är en av årets mest överskattade filmer.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

9 timmar Berlin

2011-09-29T17:11:00.036+02:00

Var i Berlin i går över dagen pga jobb. Inget konstigt. (Jättekonstigt!)

kulturlogg v. 37

2011-09-19T21:58:00.003+02:00

Harlan County USA Mycket bra dokumentär! Stockholmsbor har chansen att se den på duk på Cinemateket på lördag. Gör det. Se förresten gärna också Salt of the Earth, en public domain-film med en intressant bakgrundshistoria. Har flera beröringspunkter med Harlan County USA, men i spelfilmsformat. Finns bland annat att se här.

Goodbye to Berlin Blev otroligt sugen på att se om Cabaret! Inte lika stark som A single man, men fin, smårolig och med briljanta små stycken här och där. Favoritbit:

Natalia looked at me sharply: 'I'm afraid you are vairy insincere. You do not give your real meaning.'
I was suddenly, childishly cross:
'Of course I don't. Why should I? Arguments bore me. I don't intend to say anything which you're likely to disagree with.'
'But if that is so,' she was really dismayed, 'then it is no use for us to speak of anything seriously.'
'Of course it isn't.'
'Then shall we not talk at all?' asked poor Natalia.
'The best of all,' I said, 'would be for us to make noises like farmyard animals. I like hearing the sound of your voice but I don't care a bit what you're saying. So it'd be far better if we just said Bow-wow and Baa and Meaow.'

Så känner jag väldigt, väldigt ofta, med ganska många människor.

Apornas planet (R)Evolution Njä.

Apflickorna När jag skummade igenom recensionerna fick jag för mig att jag skulle avsky den. Det lät så tillrättalagt och Pogo Pedagog-tråkigt. Men who-ha! Apflickorna kändes i stället Österrike. Obehaglig, hjärtslitande, formsäker, stark, konsekvent, jävligt snygg. Ibland ser man debutfilmer där man förvånas över hur egna och unika röster regissörerna redan har. Apflickorna är en sån. Ni måste se!

Kärlek i Normandie +

2011-09-18T20:43:00.002+02:00

Av Alix Delaporte med Clotilde Hesme, Grégory Gadebois m fl

Drama

”Kärlek i Normandie” öppnar med mot väggen-sex mellan en ung man och en fransyska med putande mun, för mycket kajal och skinnpaj. Hon har tydligen sex med vem som helst, utan att blanda in några större känslor. Hon är trasig, kall och hård, ska vi förstå. Vem vet, kanske skulle hon må bra av att träffa en kramgo och stadig fiskare som bor hemma hos mamma? Som ser henne för vad hon är? Kanske borde hon till och med gifta sig? Det är tydligt att Alix Delaporte och hennes skådespelare velat göra en film om Verkligheten och Riktiga Människor, men det finns inte en enda bildruta i ”Kärlek i Normandie” som känns äkta eller sann.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

--

(När Alix Delaporte lät huvudrollsinnehaverskan cykla fram och tillbaka och se sammanbiten ut fick jag känslan av att hon siktade någonstans mot bröderna Dardennes Rosetta. Hon hamnade i så fall mycket, mycket långt från målet. Om du inte sett Rosetta, gör det ögonblickligen! Fantastisk.)

Colombiana +++

2011-09-18T20:42:00.001+02:00

Av Olivier Megaton med Zoe Saldana, Michael Vartan, Callum Blue m fl

Action

Som liten ser Catleya sina föräldrar dödas i en brutal gangsteruppgörelse i Bogotá, Colombia. Där och då bestämmer hon sig för att hon inte längre vill bli som Xena, krigarprinsessan. Hon vill i stället bli en iskall mördare och tänker ägna sitt liv åt hämnd. Sagt och gjort. Manus är skrivet av Robert Mark Kamen och producenten Luc Besson, och ”Colombiana” är det bästa den sistnämnde varit inblandad i på bra länge. Det är kanske inte stilbildande som ”Nikita”, men det är snyggt, habilt och underhållande. Om man som jag är svag för actionfilmer med kvinnor som svingar stora vapen är det här ett måste. Extra pluspoäng för slutscenen till tonerna av Johnny Cashs Nine Inch Nail-cover ”Hurt”!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Harlan County USA på Cinemateket

2011-09-12T23:13:00.002+02:00

Stockholmsbor! Missa inte Harlan County USA på Cinemateket. Visas i morgon (tisdag) och nästa lördag.

kulturlogg v. 36

2011-09-12T12:40:00.000+02:00

Imitation of life Mer Sirk. Som i de andra filmerna jag sett i Cinematekets Sirk-serie fanns det kanske ett och annat som kan upplevas som daterat och larvigt, men också en del fantastiska och fullständigt hjärtslitande sorgliga scener. Se!

Shadow of a doubt Inte min favorit-Hitchcock på något sätt, men småputtrig.

Final destination 5 Se recension.

The Outsiders Ännu en film jag trodde att jag sett, men tydligen hade missat. Kan också ha varit så att jag valde bort den när jag var liten, eftersom boken lämnade ett så väldigt starkt intryck. Mer kul att ha sett än att se, egentligen. Extra roligt efter att ha läst om castingprocessen och inspelningen i

Stories I only tell my friends: An Autobiography Rob Lowes självbiografi är oväntat rolig, och är anledningen till att jag just nu betar av Lowe-filmer. Jag skrattade högt flera gånger på tunelbanan under läsningen, och fick tårar i ögonen av hans beskrivning av Outsiders-tiden. Full av bisarra slumpar, anekdoter och roliga möten, läs! Här läser Lowe själv ett litet stycke ur boken.

Kärlek i Normandie Hemsk. Hemsk! Recension i Aftonbladet på fredag, här på bloggen måndagen efter.

Lessons of darkness Fantastisk! Vilka bilder! Blev fullständigt hypnotiserad. Nu mycket sugen på fler av Herzogs dokumentärer.

Lake of fire Tony Kayes abortdokumentär. Skönt att se en dokumentär som visar att filmaren inte ser frågan/ämnet helt i svartvitt, även om den lutar betydligt mer åt pro choice än åt pro life. Känsliga tittare varnas för (onödigt otäcka) bilder på aborterade foster. Hade förresten ingen aning om det ironiska efterspelet i Norma McCorveys/Jane Roes (of Roe vs. Wade fame) livsöde. Vill också passa på att påminna om den här festliga/tragiska Tony Kaye-intervjun.

Catfish Inledningen kändes så fejk att hela bygget nästan föll. Kanske stötte de på storyn sent, och fick rekonstruera? De lyckades i så fall sådär. Filmen finns hur som helst här till och med i morgon.

About last night Ännu en film som är mer rolig att ha sett, än att faktiskt se. Montagebonanzan! Rob Lowe! Demi Moore! Mamet!

Final Destination 5 +++

2011-09-11T16:57:00.001+02:00

Av Steven Quale med Nicholas D'Agosto, Emma Bell, Arlen Escarpeta m fl

Skräck/Thriller

På en gruppresa med jobbet får Sam en stark föraning om att det kommer att hända något otäckt, och räddar på så sätt åtta liv. Men, döden gillar inte att bli lurad och börjar beta av dessa åtta på andra sätt. Det är först när jag som 34-årig, nybliven förälder ser ”Final Destination 5” som jag plötsligt inser varför så mycket skräck riktar sig till tonåringar: de har inte börjat tänka på döden. De ser ännu inte varje fritös, lös skruv, övergångsställe och flygplansresa som potentiella katastrofer med dödlig utgång för dem själva och/eller deras närmaste. För dem som gör det är ”Final Destination”-filmerna mer olidliga än kittlande bergochdalbaneroliga. I femman funkar spänningsbygget inför varje splattrig, oundviklig död länge riktigt bra, men tyvärr spårar det mesta ur mot slutet. En sak är dock säker: ”Final Destination 5” kommer att göra för ögonlaseroperationerna vad ”Hajen” gjorde för havsbadandet.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Sprätten och toaletten

2011-09-06T11:56:00.006+02:00

Svarar i dagens Expressen på Nils Petter Sundgrens fåniga text om Cinematekets visning av Thriller. Läs här.

Uppdatering: Som ett brev på posten osv. Ta-daa: "Fascistfeministernas vulgära kulturarv."

Uppdatering 2: Nils Petter Sundgren "svarar" i dag, i en särdeles menlös liten replik.

kulturlogg v. 35

2011-09-05T12:30:00.000+02:00

Written on the Wind Åh! Blev lite kär i både Rock Hudson och Dorothy Malone - och hemskt nyfiken på mer Douglas Sirk. (Vilket det för Stockholmsbor finns fina tillfällen till på Cinematekets Sirk-serie. I kväll visas Imitation of Life, kanske ses vi där?) Visst, det fanns en del man skulle kunna se som larvigt och daterat, men också: blicken Marylee (Malone) får av Mitch (Hudson) i rättssalen. KA-POW, rakt in i hjärtat. Instant gåshud! Se!

Midnatt i Paris Se recension.

Ritualen Svag inledning, svagt slut - däremellan oväntat mysrysligt.

World Invasion: Battle Los Angeles Andra halvan oerhört mycket sämre och cringeklyschigare än första, men på det stora hela: halvhabil action utan tjafs. En del av mig tycker nästan bättre om sånt här än om, säg, den klumpiga politiska satiren i District 9.

Mr. Confidential: The Man, the Magazine, and the Movieland Massacre that Changed Hollywood Forever Inte den definitiva boken om skvallerblaskan Confidential och dess skapare, om man säger så. Men, för all del, småkul och funkar som inledning till tyngre läsning. Någon som har något förslag på annat läsvärt om tidningen?

Tarnished Angels Mer Sirk, med exakt samma cast som i Written on the Wind - utan att vara alls lika bra. Hade sina stunder, men...

Capturing Reality: The Art of Documentary Har man samlat ihop folk som Herzog, Albert Mayles, Errol Morris, Nick Broomfield och Kim Longinotto för att höra vad de har att säga om dokumentärfilm, då ska man låta dem få prata längre än i korta soundbites. Staccato-artad och illa berättad, och det förutsattes dessutom att man skulle ha sett alla dokumentärerna man hastigt snuddade vid. Och dessutom, ha dem färskt i minnet. Om du ändå blir sugen finns den här.

Midnatt i Paris +++

2011-09-04T21:02:00.002+02:00

Av Woody Allen med Owen Wilson, Rachel McAdams, Marion Cotillard m fl

Romantisk komedi

Gil (Wilson) och Inez (McAdams) ska gifta sig till hösten. När de hänger på den sistnämndas föräldrar till Paris visar det sig dock att de inte har mycket gemensamt, och Inez är så tråkig och dum att man snabbt anar att något bättre kommer att dyka upp. Gräset har inte sällan varit grönare med någon annan, någon annanstans, i Woody Allens värld, och i ”Midnatt i Paris” drömmer sig Gil bort till 20-talets Paris. På tolvslaget en kväll befinner han sig också plötsligt där, omringad av Cole Porter, Zelda och F Scott Fitzgerald, Hemingway och ett knippe andra dåtida celebriteter. Det är underhållande, sockervaddsfluffigt och charmigt, och Allens gubbighet och livlöshet från de senaste åren är puts väck. Bildorgierna över de klassiska stadsmiljöerna - boulevarderna! hustaken! bokstånden! Eiffeltornet! - gör det dessutom till Paris-romantisk Paris-porr när den är som allra bäst.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

kulturlogg v. 34

2011-08-29T23:04:00.003+02:00

City Boy: My life in New York during the 1960s and 70s Gav 60- och 70-talsvardagskött på faktabenen jag fick med mig från Out of the past: Gay and lesbian history from 1869 to the present-läsandet. Plus, blev lite kär i Edmund White under läsningen, han verkar så sympatisk, och rolig och generös. Mot slutet av boken blev han tyvärr en dålig kombo av lat, skvallrig och kattig och rabblar mest namn. Men, mycket läsvärd! Sugen på att läsa mer av honom, både fiktion och biografi.

Senna Bra! Och sorglig, förstås. Finns i en videobutik nära dig.

Edie & Thea - a very long engagement Så väldigt, väldigt fin! Finns att se här. Men hur blev den svenska titeln Homosexuella eleganter i New York?! De är visserligen mycket eleganta, men det är knappast poängen.

Another Woman Fin! Med tanke på hur kvinnorollerna sett ut i Woody Allens senaste filmer är det snudd på obegripligt att han en gång kunnat göra sådana här.

The Fighter Kan inte för mitt liv begripa vad människor ser/har sett i den? Christian Bale gör ju en gubbe? Det är ju en... dålig komedi? Nä, se, eller se om Rocky II istället. Den tyckte jag så här om efter att ha sett den för första gången häromåret.

Edie & Thea - a very long engagement

2011-08-27T00:07:00.002+02:00

Åh! Så fin! Finns att se här.

kulturlogg v. 33

2011-08-22T12:20:00.000+02:00

Conan the Barbarian Näe. Gillade inte den här gången heller. Tror att jag ska göra det varje gång.

Conan the Barbarian 3D Se recension.

Scream 4 Nja.

Prom Se recension.

Vivienne Westwood: Do it yourself! Märkvärdigt fånig för att ha en så ofånig huvudperson. Om du ändå skulle vilja se den finns den här på SVT Play till den 19 augusti.

Charade Cary Grant! Audrey Hepburn! Walter Matthau! James Coburn! Maurice Binder-förtextsekvens! Witty dialog! Se den gratis och alldeles lagligt här.

Beat the devil Nä. Babblig och otight, om än med en och annan rolig replik. Skulle du ändå vilja se den kan du göra det här.

All in all, en sådär kulturvecka.

Prom +++

2011-08-21T21:36:00.000+02:00

Av Joe Nussbaum med Aimee Teegarden, Thomas McDonell, Danielle Campbell m fl

Highschoolfilm/Romantisk komedi

Det är bara veckor kvar till skolbalen, och eleverna förbereder sig med varierande grad av entusiasm. Et voilà! Rebeller på motorcyklar! Klädprovarmontage! Nördar! Players! Hjärtesorg! Kärlek! Oförstående föräldrar! Och, highschoolfilmernas eviga fråga: ”Vill du gå på balen med mig?”. Man kan förstås fnysa åt klichéerna. Man kan också åååh:a, aaaah:a, svälja klumpen i halsen, torka lite fukt ur ögonvrån och skratta på de rätta ställena, som jag gjorde. ”Prom” är uppenbarligen gjord av människor som kan sin highschoolfilm men ändå har vett att undvika metasmet och avståndstagande ironi. Visst, det är Disney-städat och helylle - skriken i kuddarna beror inte på något annat än lagom hjärtesorg - men dialogen är ofta smart och rolig, och det är gjort med värme, hjärta och charm.

Publicerades i fredagens Aftonbladet.

Conan the Barbarian 3D ++

2011-08-21T21:34:00.002+02:00

Av Marcus Nispel med Jason Momoa, Rachel Nichols, Stephen Lang m fl

Actionäventyr

Conan föds, bokstavligen, på ett slagfält (låt oss kalla det ett avancerat kejsarsnitt), ser som liten sin far mördas, och ägnar sedan sitt liv åt tjuveri - och hämnd. I farten stöter han ihop med ett trotsigt fruntimmer. Tycke uppstår, trots kidnappning. ”Conan the Barbarian 3D” är en märklig mix av delar från ”Conan”-originalet från 1982 och ingredienser från 80-talets familjevänliga romkoms av “Som hund och katt”-typ, toppat med hinkvis med blodsplatter. Resultatet är en motsägelse: en blodig och brutal barnfilm med 15-årsgräns. För de många som håller originalet nära nostalgihjärtat torde ”Conan the Barbarian 3D” vara en personlig skymf, för (oss) andra är det bara ännu en tråkig, fullständigt personlighetsbefriad nyversion av en film som inte var särskilt bra till att börja med.

Publicerades i fredagens Aftonbladet.

kulturlogg

2011-08-16T22:20:00.003+02:00

Velvet Goldmine Mindes den som... så mycket bättre? Nu blev jag mer sugen på att se dokumentär om Bowie, Iggy Pop & co. Förslag på sådan/sådana tas tacksamt emot!

Firepower Har redan glömt vad den handlade om. Inte så bra betyg.

To live and die in LA 80-talssnygg! Men ja, inte jättebra. Sämre än jag mindes den. (Sågs som en del i uppladdningen inför Winding Refns Drive, som jag ser så löjligt mycket fram emot.)

Stonewall Uprising Intressant! Gåshudsframkallande!

Horrible Bosses Se recension.

The Dewey Decimal System Sidvändar-Manhattan-noir av filmmusikmakaren Nathan Larson.

Kvinnorna på sjätte våningen Se recension.

Thief Sågs också som en del av uppladdningen inför Winding Refns Drive, och var också sämre än vad jag mindes den. Tangerine Dreams soundtrack är dock fortsatt fantastiskt, och filmens stora behållning.

The Driver Inte helt otippat sågs den här också om inför Drive. Gillade den inte så värst första gången, gillade den inte så värst nu heller - trots fina biljakter.

Le cercle rouge Snyggare än bra och/eller glasklar. Mycket snygg i och för sig.

The Trip Åh! Så fruktansvärt rolig, så väldigt, väldigt fin, så hjärtskärande sorglig. Michael Winterbottom är ett geni! Visst, han snedstegar då och då, men ändå, eller kanske just därför - ett geni! Länge sedan jag skrattade så mycket på bio. Nu: mycket sugen på att se om Tristram Shandy.

Winter's Bone Njäe. Rednecksen i Den sista färden är snudd på mer nyanserade, väl? Och skrek den inte going for the Oscar? (Och, jag vet, det är tröttsamt med folk som kommer efter hyllningar/sågningar och tycker tvärtom - men Winter's Bone var inget annat än en axelryckning för mig. Se Kelly Reichardts Wendy & Lucy istället. Eller också, om du så vill.)

Tree of life Stora delar var verkligen hisnande, stora och vackra. Utom kanske just de som var tänkta att vara extra hisnande, stora och vackra. Tyckte mycket om hur Malick nästan perfekt fångat minnen som de ser ut i huvudet: fragmentariska, förvrängda, flyktiga.

Årets hittills bästa filmer:

2011-08-15T16:45:00.003+02:00

Min Melancholia-recension hittar man här.

Min Dogtooth-recension hittar man här.

Två Jag dödade min mamma-recensioner här.

Min Rango-recension hittas här.

Sucker Punch ser till stora delar rätt skräpig ut, men är idémässigt guld. Tycker jag, till skillnad från... eh... ganska många.

Vilka är era favoriter från i år? Vad har jag missat? (Och säg nu inte Black Swan.)

Kvinnorna på sjätte våningen +

2011-08-15T00:11:00.001+02:00

Av Philippe Le Guay med Fabrice Luchini, Carmen Maura, Lola Dueñas m fl

Komedi

Paris, 1962. En stel aktiemäklare och hans fru har ett nytt hembiträde. Hon är spansk, och därför eldig och varm och vårdande. Och förstås, hemskt vacker. Hon presenterar Monsieur Joubert för sina spanska, eldiga, varma och vårdande vänner som bor i tjänstebostäderna på sjätte våningen. De jobbar alla som hembiträden, men de sjunger och dansar när de arbetar och är hemskt lyckliga trots män som slår dem och bortadopterade barn. Inte bara är de hejare på paella, de lär honom också om livet. Till skillnad då från den där franska, kyliga och ytliga skatan han är gift med. Det är lika yxigt och dumt som det låter, och toppas dessutom av en osannolik kärlekshistoria av en sort som är så typisk för fransk film. Som jag minns det hade till och med ”Pretty Woman” fler nyanser.

Publicerades i fredagens Aftonbladet.

Horrible Bosses ++

2011-08-15T00:06:00.002+02:00

Av Seth Gordon med Jason Bateman, Charlie Day, Jason Sudeikis m fl

Komedi

Tre vänner, med varsin vidrig chef. Över några öl kläcks idén att sagda chefer ska tas av daga, efter ytterligare planerande bestämmer de sig för ett ”Främlingar på tåg”-scenario: de ska ha ihjäl varandras chefer. I teorin riktar sig ”Horrible Bosses” till dem som någon gång önskat livet ur någon på jobbet, i praktiken ligger humorn oftast på en så låg nivå att de som till fullo skulle kunna uppskatta den rimligtvis inte hunnit ha några jobb överhuvudtaget. Tycker man att det är förutsättningslöst roligt med exempelvis en man som blir sexuellt trakasserad av sin “överkåta” chef (Jennifer Aniston i skämskudderoll) kan det möjligen vara värt ett biobesök, annars föreslår jag att man istället ser Mike Judges roliga “Extract” - där Jason Bateman spelar företagschef i trubbel istället för missnöjd anställd i trubbel.

Recensionen publicerades i Aftonbladet i fredags.

Långbro sjukhus

2011-08-11T20:54:00.003+02:00

Dagens upptäckt: jag bor tydligen på promenadavstånd till Långbro sjukhus! Vill dit och ta bilder, nu genast. Hittade också denna fantastiska källa till information om sjukhuset och sjukhusets historia. Visste du till exempel att Hermann Göring varit inlagd där?

Stonewall Uprising

2011-08-08T00:09:00.001+02:00

Missa inte dokumentären om Stonewallupproret, Stonewall Uprising. Finns här till och med den 11 augusti.

Captain America - Green Lantern 1- 0

2011-08-05T00:24:00.002+02:00

kulturkonsumtion 110617 - 110731

2011-08-02T23:23:00.005+02:00

Slaget om Alger Av någon alldeles oklar anledning hade jag fått för mig att jag inte skulle tycka om den, och därför har jag inte sett den förrän nu. Skandal, förstås. Fullständigt fantastisk, se om du inte redan sett!

I'm Chevy Chase... and you're not Läsvärd! Men, svårt att se Chevy som bara skojpajas efter läsningen. Svår barndom med psykomamma och våldsam styvpappa osv. I övrigt: mycket tidsanda, full av skojiga anekdoter - bl a många av kändis möter kändis-karaktär - och Chase framstår som en imponerande rakryggad person.

Foul Play Smårolig. En av Chases första långfilmer, och den tillfälliga romansen mellan honom och Goldie Hawn lyser igenom. Han ser till och med... riktigt stilig ut? Innehåller bland annat en mycket rolig scen med en dansande Dudley Moore i ett rum med dolda högtalare.

Visionen i svensk film av Bo Widerberg. Roligt att äntligen läsa den förstås. Extra rolig är en passage där Widerberg beskriver urvalskriterierna efter att ha beslutat sig för att ta tempen på svensk film genom att se ett gäng då nygjorda filmer:

"Jag bestämde mig för att göra mitt urval dels inom spelfilmernas ram, varför boxningsreferat och dokumentära klippfilmer föll bort, dels ovanför en viss kvalitetsnivå. Jag har hållit mig till filmer i vilka det inte anses förutsättningslöst roligt att en människa hör illa eller stammar, att hon är sjukligt korpulent, att hon har ögonfel som gör att hon vindar, att hon har tandprotes; och en sådan inskränkning decimerar svårt urvalet. Däremot lät jag inte långkalsonger vara diskvalificerande plagg, inte heller manlig nattskjorta."

Låter som om Göta Kanal 2 hade fallit bort, no?

Mad Max Beyond Thunderdome Trodde att jag sett den, men det hade jag tydligen inte alls. Snoozefest hur som helst, dock med Lille Prinsen-vibbar.

Uppfinnaren av Alf Mork. Oj. Har inte åldrats med värdighet alls. Eller så var den så samtida och spot on att den så här 2011 går mig rakt över huvudet.

Mean Streets Fantastisk! Mycket bättre än vad jag mindes den som. (Men, håller fortfarande Alice doesn't live here anymore högst av Scorseses filmer.)

Funny Farm Njä. Av oklar anledning den film, eller i alla fall en av hans filmer, där Chase enligt biografin - om jag nu minns rätt - anser att hans talang/uttryck kommit mest till sin rätt. Inte övertygad.

Cirkeln Sidvändare. Läs!

Ett päron till farsa i Europa Sämre än vad jag mindes den som. Störtlöjlig faktiskt.

The Hunting Party Undvik. Den tappade bort mig i den inledande våldtäkt-med-tjej-som-av-allt-att-döma-nog-gillar-det-ändå-scenen.

Kärleken i Julia Anderssons liv Helt ok. Mycket tidsanda, och ibland är det skönt att läsa gräset är inte alltid grönare på andra sidan-historier. Vet nu lite för mycket om Harry Schein dock.

Spies like us Småputtrig. Roligare än vad jag mindes den som, hur som helst.

Transformers: Dark of the Moon Blä. Synd att det inte fanns något som helst historielim att binda ihop de feta effekterna med. Och precis som tvåan saknar den helt och hållet ettans 80-tals-Spielbergska charm. Och så är trean ännu gubbigare än tvåan.

Bang: Klipp ur nuets historia Aahhhhhh! Överhängande känsla under läsningen: Men... men... varför har ingen sagt något?! Nu har ju folk visst gjort det förstås, jag har bara inte lyssnat. Barbro Alving! Hon fick mig att fnissa åt formuleringar om OS i Berlin 1936, gråta över beskrivningarna av spanska inbördeskriget och finska vinterkriget, glädjas över att vi har det så bra och att jag har mat att ge mitt barn. Och, förstå delar av europeisk historia på ett helt nytt sätt. Vilken fullständigt fantastisk jävla skribent! Vilket språk! Jag, som för inte så länge sen förlikat mig med tanken på min egen lagomhet vad gäller skrivandet, fick en elektrisk skriva-fint-i-nya-anteckningsblocken/tillbaka-efter-sommarlovet-with-a-vengeance-känsla. Nu: mycket sugen på att läsa Bang-biografin och dagböckerna. Och, försöka skriva bättre.

Super 8 Smågullig. Men var inte allt egentligen lite för... farligt och våldsamt för att det samtidigt skulle kunna vara så där sockergulligt?

The Kandy-Kolored Tangerine-Flake Streamline Baby av Tom Wolfe. Massor av tidsanda, förstås. Den + Bang-läsningen = Min reportageskrivarlust är officiellt triggad. (Nudge, nudge.)

Hanna Gillar!

Det du inte såg Läsvärd! Inte bara för att den är modig och viktig och ställer bilden av hur offer, förövare och deras relation kan se ut på huvudet, utan också för att den gav inblick i en värld som i alla fall jag har dålig koll på och innehåller en hel del roliga anekdoter.

Bridesmaids Söt och fin och stundtals hemskt rolig, absolut! Men inte så rolig, va? Och definitivt inte "revolutionär", "lysande" eller "strålande". Kolla, en kåt tjockis som vill slåss-skämt? Verkligen?

Colombiana Det bästa Besson har varit inblandad i på länge! Svensk premiär i september.

Tropa de Elite Näe, gillade inte den här gången heller.

Queen - The Days of Our Lives Sevärd! Finns tillgänglig här på SVT Play fram till den 8 augusti.

Trope de Elite 2 Se recension.

Beginners Väldigt fin, om man bortser från att pappans pojkvän av oklar anledning mest blev en filur/kuf/gubbe i konstig peruk och att Mélanie Laurent var lite, lite för nära att trila ner i kookie girl/Deschanel-träsket.

Bang & världshistorien Bang förtjänar en våldsamt mycket bättre film. En som inte inleds med att en fult animerad hatt flyger över Stockholm.

The Jericho Mile Nja.

Witchfinder General Njä.

Bad Teacher Nej, nej, nej. Så bra idé i teorin, så jättedåligt i praktiken.

Kyss mig Hade helt klart sina stunder. Men, var man tvungen att svartmåla killen för att hon blev kär i någon annan? Var miljön hemma hos henne tvungen att vara så uppenbart stel och steril och kall för att kontrastera mot allt det där andra, varma? Och, vill ingen annan än Lena Endre jobba med Krister Henriksson? Eller är det tvärtom? Och, är inte Ruth Vega Fernandez overkligt vacker? Och, var det tvunget att lägga åskdunder bakgrunden under den där hyfsat heta sexscenen?

The Keep Näe.

Inside Job Sevärd! Och, anledning till huvudkli. Men. Hur. Varför?

Easy A Fläckvis hemskt rolig, fläckvis äckligt moraliserande under den icke-moraliserande ytan.

Green Lantern Njä. Men principen om att styra saker med vilja påminde om den här drömmen, och är något jag överhuvudtaget funderat på mycket den här sommaren. Återkommer kanske om det. (Fast förmodligen inte.)

Out of the Past: Gay and Lesbian History from 1869 to the Present Fantastisk! Läs! Informativ, välskriven, någorlunda heltäckande. Är det någon som vet om det finns en liknande bok om den svenska HBT-historian?

Source Code Smart utan att ha huvudet uppkört i sin egen ändtarm! Spännande! Dock, omöjlig att se utan att dra otäcka paralleller till Oslo-terrorn.

How do you know Smart, romantisk, rolig, fin! Paul Rudd! Skönt icke-moraliserande! Till och med Reese Witherspoon var mycket bra, men så hade hon också fått en fin roll att spela.

Tropa de Elite 2

2011-07-31T23:41:00.005+02:00

++

Rio de Janeiro. Den paramilitära, övervåldsglada elitstyrkan BOPE, ledda av kapten Nascimento från första filmen, kallas in när fångarna på ett högriskfängelse gör uppror. Fångarna kräver att få dit människorättskämpen Fraga, som inte bara är vänsterintellektuell utan också Nascimentos fd frus nya man. När filmen fortlöper ställs ideologi mot ideologi, man mot man, samhällets toppskikt mot de allra fattigaste och de halvgoda mot de genomonda och korrupta. Man presenterar först (det snyggt förpackade) våldet som enda lösningen, sedan fördömer man det. José Padilha & co lyckas dåligt med föresatsen att glufsa i sig underhållningsvåldskakan, ha kvar den och leka Pogo Pedagog-sociologer. Resultatet är fyrkantigt hyckleri.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

sommarbilder

2011-07-30T21:41:00.032+02:00

Läs och sprid!

2011-06-24T10:38:00.003+02:00

Tar kort paus i internetsemestern för att meddela att jag tillsammans med BRIS, Jonas Inde och Måns Herngren skrivit i Aftonbladet Debatt om "skådespelar"bebisar och Daisy Diamond. Snälla, läs texten och sprid!

semesterstängt

2011-06-15T18:51:00.004+02:00

Gör som jag brukar och tar internetledigt ett tag över sommaren. Hej så länge!

Dogtooth +++++

2011-06-13T08:49:00.001+02:00

”Dogtooth” har sedan premiären i Cannes för drygt två år sedan hunnit åka ett gäng festivalvarv, Oscarnomineras och släppas på dvd i andra länder. Först nu går den - äntligen! - upp på bio i Sverige. Den är väl värd att vänta på, och jag hoppas innerligt att den trots fördröjningen hittar sin publik.

I centrum står en familj bestående av mamma, pappa och tre tonåringar. Barnen har växt upp helt avstängda från omvärlden och lever i tron att allt bortom tomtstaketet är livsfarligt. Inga intryck kommer utifrån, en egen värld byggs upp, de har till och med ett eget språk. När så små glimtar av utanförvärlden börjar sippra in - till exempel i form av filmer som ”Hajen” - ställs allt upp och ner.

Idén är genial, och genialt genomförd. Att se resultatet är att stiga rakt in i ett unikt universum, in i något som känns nytt och ogjort. Det är en film som sätter tankar i spinn och försätter filmälskarhjärtan i brand. Det är en film som får det att krypa i kroppen av obehag samtidigt som du skakar av skräckskratt. ”Dogtooth” är absurd, chockerande, störd och störande - och samtidigt väldigt, väldigt rolig. Missa den inte!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Dogtooth

2011-06-10T13:38:00.002+02:00

Ger Dogtooth 5/5 i dagens Aftonbladet. För Plus-prenumeranter går recensionen att läsa här, för er andra lägger jag upp den här på måndag.

(Roger Ebert och M fattar inte hur man kan tycka att filmen är rolig. De har båda fel.)

Lägg ut, lägg ut, lägg uut!

2011-06-09T18:19:00.001+02:00

"I en drömvärld skulle mer ur vår filmhistoria göras tillgängligt, och det snabbt. I en drömvärld skulle filmbolagen metodiskt gå igenom katalogen och tillgängliggöra skatterna de sitter på, i ett raskare tempo än vad som sker nu"

Har skrivit en krönika för FilmNyheterna.

Melancholia - ett mästerverk

2011-05-27T11:35:00.001+02:00

Min Melancholia-recension går att läsa här.

strax

2011-05-19T11:38:00.002+02:00

En bit av Cannes

2011-05-16T13:49:00.003+02:00

Var du där då?, en film av Victor Lindgren. Visas i Cannes i Short Film Corner.

Ett år som förälder avklarat!

2011-05-15T21:02:00.004+02:00

I fredags var det ett år sedan ungen föddes en stormig kväll och visade sig vara en Ava. Ett år! Det känns som länge sen och alldeles nyss, det har varit ett år av nytt lugn och en helt ny form av oro (man har så mycket att förlora plötsligt! ändå har det bara blivit ett psykbryt modell större) och det har varit ett år när saker och ting har varit förvånansvärt mycket som vanligt och samtidigt inte alls som vanligt. Jag lever ett - i alla fall i många andras ögon - ett rätt trist och hemmavarande liv från början och har inte behövt göra några större avkall på någonting. (Faktum är att jag nog använt ungen som en ursäkt att slippa göra saker jag inte velat göra på flera år, men gjort ändå för att inte missa något eller för att vara, vad vet jag, trevlig.)

Jag och M har haft en sån väldig tur att jobba med det vi jobbar med, på det sätt vi gör. Att vi båda har flexibla jobb och jobbar hemifrån har gjort att vi har kunnat dela lika från början och vara hemma lika mycket det här året. Jag har svårt att se hur vi skulle kunnat hålla ihop om jag tagit allt själv de första månaderna. Jag förstår självklart att folk med andra arbetssituationer måste orka, men jag förstår inte riktigt hur de gör det. Det är så mycket som förändras i ett förhållande av att ha ett barn tillsammans ändå. Så lite hud, så mycket... praktiska saker som ska lösas.

Cannesbonanza!

2011-05-11T15:28:00.003+02:00

Få en bild av vad som händer i Cannes, följ t ex

Kinobloggen / @SR_Kino

Min fd kollega Søren Høys blogg Scarlett i mitt badekar.

@cannes

eugonline / @eug

The Playlist

Filmmaker Magazine

SubDVD:s Cannesblogg

@totalfilm

Bara ett yttepyttelitet axplock förstås. Har du egna tips/favoriter, länka gärna till dem i kommentarerna så fyller jag på.

Alla andra har fel - Del 1

2011-05-06T23:46:00.005+02:00

Inspirerad av kvällens filmtittning (och en kommentar från en snäll Gustav) inleder jag härmed Operation Alla Andra Har Fel. Först ut: Stanley Donens The Little Prince.

Av oklar anledning verkar den ha blivit toksågad både här och där. I Time Out London stod det till exempel bland annat

A sad disaster for Donen with what was surely a misconceived project from the beginning.

... the film frequently amazes with its grossness...

Fel! Man måste se The Little Prince. (Görs exempelvis gratis på Voddler här.) Bob Fosse som dansande orm i pimpkostym! Gene Wilder som räv! Saga! Fantastiska miljöer! Punk!

Se!

veckan i korthet

2011-05-06T20:57:00.002+02:00

Skrev ett förslag på hur ett filmprogram skulle kunna se ut och göras, recenserade Panik i byn och lyssnade på ett mycket fint samtal mellan Todd Haynes och Roger Wilson på Cinemateket. Tror att samtalet spelades in och kommer att dyka upp här så småningom. (Jag gjorde också en massa annat, men ska nu se Friday Night Lights-maraton och hinner inte riktigt gå in på det.)

Red Riding Hood

2011-04-21T00:30:00.002+02:00

Min Red Riding Hood-recension hittar man här. (Ångrar redan mitt betyg, men det är svårt att betygsätta en film som kränger vilt mellan train wreck och magisk. Malena Jansson fick dessutom med någonting i sin recension som jag tänkte, men missade att både formulera och få med: man får känslan av att Catherine Hardwicke har gjort exakt den film hon velat göra.)

Annars kan jag lite så där i förbifarten säga att jag inte håller med Fredrik Sahlin om nästan någonting vad gäller Tom Tykwers Tre. Min egen recension borde dyka upp i Aftonbladet på fredag.

--

Hörrni. Vad ska jag göra för att komma igång med bloggandet igen? Frågestund? Har ni några bloggutmaningar att slänga i ansiktet på mig? Stånga mig! Gör nånting!

veckans recension

2011-04-15T11:37:00.001+02:00

Illusionisten.

veckans recensioner

2011-04-08T18:36:00.001+02:00

Rabbit Hole

Tomorrow when the war began

S.I.G.H.T

2011-04-07T16:15:00.007+02:00

Som av en slump landade idag en kopia av den musiktidning som jag, min gymnasiebästis och några andra gjorde på mediekunskapen på gymnasiet, nästan på dagen när Kurt Cobain varit död i 17 år. Tidningen hette S.I.G.H.T (synth, indie, grunge, heavy metal och trash), och jag skrev om Kurt Cobain/Nirvana, formgav omslaget (tror jag i alla fall) och skrev en undermålig recension av Smashing Pumpkins Siamese Dreams. Vår lärare tyckte att tidningen "inte handlade om något".

(Klicka på bilderna för att läsa.)

hittat just i min gamla Pricken-bok:

2011-04-03T11:59:00.002+02:00

veckans recension

2011-04-01T20:36:00.000+02:00

Hopp.

veckans recension

2011-03-25T23:49:00.000+01:00

The way back.

Hej då

2011-03-23T15:40:00.002+01:00

pausunderhållning

2011-03-21T17:26:00.001+01:00

Lika som bär

2011-03-18T22:38:00.005+01:00

(Okej, bildbevisen presenterade ovan är kanske inte helt övertygande. Men de är lika, i alla fall i Hard Boiled.)

Tidigare Lika som bär: 1, 2, 3, 4, 5.

Exit through the gift shop

2011-03-18T20:58:00.002+01:00

Twitterrecensionen löd så här:

Snabbrec. av Exit through the gift shop: Allt efter Paranoid/Paramountloggan i början är en onödig upprepning. Inget är vad du tror osv.

Och om jag skulle utveckla det en pytteliten smula: Banksys styrka är att med en enda bild - och med bildens placering - lyckas vara politisk, smart, rolig och provocerande. Ibland, poetisk. Att göra om Paramount-loggan i filmens inledning till "Paranoid" är ganska många av de sakerna. Resterande bildrutor är onödiga och säger samma sak, om och om och om igen. Det blir pladdrigt, mindre smart, mindre koncist, mindre bra. Exit through the gift shop är i och för sig precis vad man skulle kunna förvänta sig från en filmdebuterande Banksy - men jag hade kanske förväntat mig mer än det förväntade.

10 x Balders Hage (dvs två våningar misär och/eller dans i en gammal lada 2 mil utanför Älmhult)

2011-03-16T11:45:00.005+01:00

(Man skulle kunna säga att musikvalen på Älmhultsdicona inte riktigt följde med sin tid.)

10 x högstadiedisco

2011-03-16T11:36:00.004+01:00

6 x mellanstadiedisco

2011-03-16T11:08:00.003+01:00

"Bilden är ett montage."

2011-03-13T15:21:00.001+01:00

fingerfärgslördag

2011-03-12T16:35:00.006+01:00

veckans recensioner

2011-03-11T08:05:00.004+01:00

Gnomeo & Julia

Möte i Toscana (Verkar än så länge bara ligga uppe som en Plus/betaltext. Uppdaterar om/när den dyker upp gratis.)

8 mars

2011-03-07T19:47:00.002+01:00

Det finns mycket som är åt helvete, men jag är mycket, mycket glad och tacksam över att jag lever i en tid då James Bond bokstavligt talat kan vara både naken/sårbar - tortyrscenen i Casino Royale om ni minns? - och klä sig i drag.

veckans recensioner

2011-03-04T13:43:00.003+01:00

Rango

Atleten

Min twitterrecension av Black Swan löd så här:

En film för dig som tänker att Kvinnan endast kommer i två kulörer: svart och vit. Det vill säga, med knut eller utsläppt hår.

Min låtsasfru - Kaktusblomman 0-1

2011-02-25T16:31:00.003+01:00

Veckans recension: Min låtsasfru.

--

Har också skrivit en (inte alls debattig) text om Oscarsgalan på Aftonbladet Debatt.

--

In other news svänger Voddler riktigt bra nu. I alla fall gratisfilmerna (har inte provat betalfilmer än) - och det finns en hel del sevärt där!

Lika som bär

2011-02-22T23:49:00.005+01:00

All the world's a stage osv

2011-02-22T21:22:00.004+01:00

Apropå Andres Lokkos krönika om scenskräck häromdagen: Har tackat nej till ovanligt mycket som innebär scenstående på senaste. Funderar på om det beror på att jag blivit fegare, klokare eller latare. Eller om jag har mindre tid, eller möjligen behöver mindre bekräftelse eller har blivit snällare mot mig själv.

Tänkte på det igen när en våg av andrahandsnervositet å James Francos och Anne Hathaways vägnar sköljde över mig häromdagen.

veckans recensioner

2011-02-18T11:01:00.001+01:00

Sanctum 3D

Gullivers resor

2011-02-13T23:22:00.004+01:00

Veckans recension

2011-02-11T13:15:00.003+01:00

Four Lions

--

När det gäller veckans biopremiärer: Missa inte Danny Boyles 127 timmar. Den ligger långt, långt bort från sötslisket i Slumdog Millionaire. Otäck, obehaglig, tajt, och faktiskt, en rent fysisk upplevelse. Huvudpersonens panik och törst känns i hela kroppen. Skruvade ihop mig till en boll i biostolen. Se!

R.I.P

2011-02-06T00:08:00.003+01:00

Tura Satana i Faster, Pussycat! Kill! Kill!